Hjälp mig med uttalet

Jag har finska som modersmål, och jag använde nyligen ordet "montera" när jag pratade. Jag uttalade ordet [montteera], alltså med lång T, och när en närvarande person som har findlandssvenska som modersmål hörde det så korrigerade hon mig och sade att det bör uttalas [mon'teera], alltså med kort T. Finns det någon regel som säger när man skall göra så. Man brukar ju uttala till exempel verbet "läsa" med lång S, alltså "Jag läser..." [ja leessär]. Finns det någon webbsida där jag ka få lite hjälp med det här eller kan någon av er finlandssvenskar hjälpa mig?
5735
Äänestä

Muut lukivat myös

Vastaukset 5

Vanhimmat
  • Wikipedia hjälpte inte.

    Låt mig göra min fråga lite enklare: varför uttalar man ordet "montera" med kort T [mon'teera], men ordet "vinter" med lång T [vinttär]?

    Äänestä

  • Herr Monterare ingen kirjoitti:

    Wikipedia hjälpte inte.

    Låt mig göra min fråga lite enklare: varför uttalar man ordet "montera" med kort T [mon'teera], men ordet "vinter" med lång T [vinttär]?

    Forskningscentralen för de inhemska språken förklarade att det gäller tryckstarka stavelser: "Det som det handlar om här är att ordet montera har trycket på andra stavelsen."

    Äänestä

  • Herr Monterare igen kirjoitti:

    Forskningscentralen för de inhemska språken förklarade att det gäller tryckstarka stavelser: "Det som det handlar om här är att ordet montera har trycket på andra stavelsen."

    Jag har en annan fråga. När uttalar man bokstavet "e" med "ä" och ibland med e. Hur vet jag vad borde användas? T.ex. läser. Är det alltid före "r"?

    Äänestä

  • höpöx kirjoitti:

    Jag har en annan fråga. När uttalar man bokstavet "e" med "ä" och ibland med e. Hur vet jag vad borde användas? T.ex. läser. Är det alltid före "r"?

    Detta anser jag vara en dialektal skillnad. I södra Sverige och i södra Finland verkar det vara så att "ä" på något sätt verkar bli "e". Dock i norra Sverige(är där ifrån) och i österbotten(en österbottning berätta det för mig) så är "ä" alltid uttalat som ett "ä". Nu förklarade jag kanske åt det andra hållet:P Alltså från ä->e. Men jag tror också att det är likasant tvärtom. Kan inte minnas att jag någonsin sagt "e" som "ä". Sedan i norra norrländska dialekter brukar e nästan alltid bli ä

    Äänestä

Kommentoi aloitusta


Herr Monterare kirjoitti:

Jag har finska som modersmål, och jag använde nyligen ordet "montera" när jag pratade. Jag uttalade ordet [montteera], alltså med lång T, och när en närvarande person som har findlandssvenska som modersmål hörde det så korrigerade hon mig och sade att det bör uttalas [mon'teera], alltså med kort T. Finns det någon regel som säger när man skall göra så. Man brukar ju uttala till exempel verbet "läsa" med lång S, alltså "Jag läser..." [ja leessär]. Finns det någon webbsida där jag ka få lite hjälp med det här eller kan någon av er finlandssvenskar hjälpa mig?

Anonyymi
5000

Ilmoita asiaton sisältö

  • Sisältää materiaalia, joka on loukkaavaa, herjaavaa, rasistista, uhkailevaa tai ahdistelevaa.

  • Materiaali sisältää nimiä, yhteystietoja tai muita henkilökohtaisia tietoja. Julkisuuden henkilöistä, julkisissa viroissa toimivista ihmisistä sekä yritysten vastuuhenkilöistä saa keskustella työhön liittyen. Myös yksityiselämään liittyvistä asioista voi keskustella siltä osin, kuin niistä on julkisesti kerrottu.

  • Sisältää lapsille haitallista tai heiltä kiellettyä materiaalia. Seksuaalinen sisältö on sallittua aiheeseen tarkoitetuilla palstoilla, joiden ikäraja on 18 vuotta.

  • Lainvastaista sisältöä voi olla mm. yksityiselämää loukkaavan tiedon levitys, kiihottaminen kansanryhmää vastaan, laiton uhkaaminen, alaikäisiin liittyvä seksuaalinen sisältö/grooming, petokset, identiteettivarkaudet, kunnianloukkaukset ja tekijänoikeusrikkomukset.

  • Sisältö ei liity palstan tai keskusteluketjun aiheeseen.

  • Viesti ei ole suomea tai ruotsia (pl. International Forums), se sisältää mainontaa, se sisältää tekijänoikeuksin suojattua materiaalia, se on massapostitus tai jokin muu syy.

Jaa keskustelu