Den som antog att språkpolitikens kärna är tabu har rätt

Varnande exempel är ingen bristvara. Låt oss börja med något enkelt.

I Finland säjer man "possun lihaa", vad är det?
Possu är "porsas" som är en kulting. Ingen vanlig affär säljer sådant. Vad man säljer är "karjua" ja "emakkoa", d.v.s. galtar och suggor. Gemensam kallas karju och emakko för "sika", vilket är svin.

Hur kommer det att man helt öppet får sälja "possua" då t.o.m. "sika" skulle vara missledande? Karjun lihaa och emakon lihaa (smakar inget vidare) skulle vara de korrekta produktnamnen. Hur tillåter konsumentskyddet sådant? Var är institutet för de inhemska språken?

I Sverige är det inte stort bättre i och med att svinköttet säljs som "fläsk".

I Estland säljs "sealiha" som är svinkött. De har koll på språket.

Vi fortsätter i butiken. I Finland säljs "kananpoikaa" och "broileria". Vad är det?
Kananpoika = untuvikko som betyder fågelunge. Sådant finns inte till salu. Däremot är butikerna fulla med höna.

Broileri = Kyckling, men vi äter varken kycklingar eller broiler, utan höna.

Höna = Kana, men ingendera finns till salu i affärerna, trots att det är just det vi köper tonvis av varje dag.

Varför är detta tillåtet då allt annat är så massivt reglerat?

Språket är viktigast för en person, så viktigt att även i grundlagen står det.

Idag har orden "pakkoaine" och "pakkoruotsi" varit i rubrikerna. Vad är de?

"Pakko" är tvång, "aine är "ämne" och "ruotsi" svenska. Ingenstans finns dessa att finna, annat än i hetsiga skriverier av enstaka fennopersun och någon feg lärarinna.

Exempelvis "guld" och "luft" är ämnen men har någon sett tvångsguld eller tvångsluft? Samma gäller språken, det finns inga "tvångsspråk".

Vad som däremot finns är "obligatoriska" kurser och tentamen inom bildningen. Det finns en massa annat obligatoriskt också som "pakko-armeija", ett ord som åtminstone en själv inte har hört, precis som inte heller "pakko-opintovelvollisuus".

Hur kommer det sig att Finlands sämsta arvsmassa har hakat upp sig på just svenska och kallar det för "pakko" och ännu konstigare, hur kommer det sig att reportrar använder samma vokabulär? Har deras riktiga kunnande och världsbild sett dagsljus?

Kirjakieli on hyvä ja tärkeä asia virallisissa yhteyksissä, murteet ja sen sellaiset ovat yhtä tärkeitä kommunikoinnissa. Kielet ovat erilaisia ja se on rikkaus, ihmiset haluavat pitää oman kielensä. Aikoinaan yritettiin mm. esperantosta tehdä uuttaa yleistä maailmankieltä, mut eihän kannettu vesi kaivossa pysy, se touhu oli vailla sielua ja sydäntä, epäaitoa.

Synd att det nästan bara är den äldre generationen som mera behärskar dialekter.
På finlandssvenska finns det ca. 80 olika.

Idag klampar vi tillbaks till köttdisken för att köpa lite lamm. Det är väl en enkel match?
Vid disken får man för sig att en lammstek med ben skulle sitta väl på grillen och beställningen på finska skulle lyda "Lampaanpaisti luulla". Den förvånade försäljaren undrar om man kanske menade "lampaan paisti" och visar upp en bit som är en fårstek. Hur blev det så?

Jo, i finskan avses det med "lammas" helt ologiskt "får" och "lamm" som på alla andra språk är "lamb" eller något närbesläktat heter "karitsa".
Vad man har gjort är att kalla "får" som på andra språk är "muttone, mutton" missvisande för lammas och sedan döpt om lammet till något helt eget. Detta för att sälja produktionsdjur som delikatesser. Undra på att finnarna klagar på ullsmak då de tror att får är lamm?

Då lamsteken med ben äntligen slinker ner i shoppingvagnen finns där "karitsan viulu" på finska. (Lammfiol existerar på svenska men då är det i allmänhet frågan om en rökt produkt).