Jag sitter på trappan i kylan.
Kyla i själen stiger upp
Trött av sommaren till hösten
Trött som jag är
Natts svalka på min hud
bara sorg i mitt ansikte
men
Där jag skulle gå
Där jag försvann
att ingen kunde hitta
mig
Jag vill bara gråta
Kyla i själen stiger upp
Trött av sommaren till hösten
Trött som jag är
Natts svalka på min hud
bara sorg i mitt ansikte
men
Där jag skulle gå
Där jag försvann
att ingen kunde hitta
mig
Jag vill bara gråta
Vastaukset 1
Vanhimmat
altid måste vara en skuld att gråta..
Den färgsprakande hösten börjar i augusti-september.
Då är det särskilt vackert här i Lappland. Ingen fick gråta där :/