Hyvää tekee, Pera!

ORIGINALTutkija kirjoitti:

Tällainen oli Carina Perssonin kokemus auditoinnista, Pera!

Tekee tosi hyvää...

Mårtenille terveisiä, missä sitten lieneekään. Ruotsissa vai Venäjällä?

Auditeringen

Plötsligt började en ny figur dyka upp på luncherna. Han hade sitt kontor i anslutning
till U-mans lokaler, men var inte direkt knuten till företaget. Han skulle leda nästa
kurs, ”auditeringen” och hade uppnått hierarkins högsta nivå, ”OT 8”.
– Det var min chef också, men det var inget man pratade om. Jag visste bara att OT 8
var den kurs som stod högst i rangordning, långt ovanför min nivå.
Carina blev nu introducerad i en kurs som hette ”Life Repair”. Den bestod i en rad
”auditeringar” eller hypnossessioner med E-meter, en elektronisk mätapparat som
fungerar som en enkel lögndetektor. Han som ledde auditeringen kallades ”auditör”.
Avsikten var att befria sinnet från mentala blockeringar och oönskade, irrationella
beteendemönster. Man skulle befrias från sina begränsningar. Syftet var att bli
intelligentare, lyckligare och mer ”sig själv”.
För en scientolog är målet att bli fri, ”clear”, från blockeringar eller så kallade
”engram”. Engram är, enligt scientologernas ordbok, “en mental bild som registrerats
omedvetet av personens reaktiva sinne”. När dessa bilder har avlägsnats blir
människan alltså clear. Men att bli clear är bara ett delmål. Sedan gäller det att så
snart som möjligt avancera till Opererande Thetan, OT, en slags fri ande. Detta
tillstånd kallas också för den totala friheten. Scientologins mål, enligt L. Ron
Hubbard, är att cleara individer, samhällen och till slut hela planeten.
Carina minns första gången hon blev inkallad till auditörens rum:
– Jag satte mig i en låg soffa och greppade de två burkarna som var kopplade till Emetern.
Auditören satt högre upp, på andra sidan bordet, med uppsikt över mätaren.
E-metern reagerar på värmeimpulser och avsåg att röja hennes sinnestillstånd.
Upprörd, upprymd eller lugn, allt registrerades av den svajande nålen.
– Han började ”koppla ner” mig med att fråga: Sitter du bekvämt? Känns det bra i
rummet? Han talade lugnt och långsamt, höll på väldigt länge. När jag till slut hade
kommit i ett avslappnat, mottagligt läge frågade han: ”Hur reagerar du på ordet sorg?”
Genom hennes translika tillstånd trängde sig en distinkt smärta igenom. Plötsligt
drabbades hon av obearbetade minnen av en nära väns bortgång. Begravningen, mer
än tio års bortträngd sorg över vännen som tagit sitt liv, slog henne med full kraft.
Carina brast ut i en okontrollerad gråt.
– Auditören visade inga tecken på medkänsla, gjorde ingen ansats att trösta mig utan
sa bara att jag felat, vilket betydde att vi måste börja om igen. När jag till sist lugnat
ned mig upprepade han frågan än en gång: ”Hur reagerar du på ordet sorg?”
Proceduren upprepades ända tills Carina kunde svara med total likgiltighet.
På detta sätt fortsatte auditeringen. Ord för ord bearbetades. Varje gång hon svarade
med någon känsloreaktion måste övningen göras om, ofta flera gånger.
– Nålen skulle ”flyta”. Man skulle bli ”clear”.
Under en session uppmanades hon även att andligen lämna sin kropp. En tid efter det
hade hon en skrämmande utomkroppslig upplevelse när hon låg i badet.
–Det kände som om jag upplöstes och försvann. Det låter inte klokt men precis så
kändes det.
Under den här perioden jobbade hon så gott som dygnet runt, samtidigt som hon gick
igenom utbildningen. Sov och åt dåligt. Umgänget med sonen och gamla vänner var
obefintligt. En dag när hon kom hem till sin pojkvän drog han upp hennes ärmar för
att kontrollera om hon hade nålstick i armvecken. Han trodde att hon tagit droger. Det
var något med hennes ögon. De var stora, klara och glansiga, det hade hon själv
noterat i spegeln.
– Samtidigt var jag helt iskall. Likgiltig. Jag minns att jag gick runt och sade hej då
till Stockholm. Jag planerade att ta min son och flytta till scientologernas högkvarter i
Danmark.
Vid ett tillfälle skulle Carina skriva på för Sea Organization, den uniformerade delen
av scientologirörelsen. Avtalet var på livstid och eftersom de tror på reinkarnation
gällde det även nästkommande liv. Kontraktet, sade de, skulle gälla i en miljard år.
– När jag höll i pennan var det som en inre dragkamp, jag såg på min hand och märkte
att jag inte längre kunde skriva min namnteckning. Det var som ett barn, eller en
främmande person som skrev. Bokstav för bokstav.

kirjoitti:

Anonyymi

Kirjoita kommentti

5000

Lähetä