Myten om den finske mannen
AV BOSSE PARBRING
Tvärtemot myten om den finska mannen så har det gått bra för de flesta som kom till Sverige under arbetskraftsinvandringen. Det visar en färsk avhandling av Jari Kuosmanen vid Institutionen för socialt arbete i Göteborg.
Knivslagsmål och alkoholism var reaktionerna jag fick när jag berättade att jag skulle göra en intervju med Jari Kuosmanen som forskat om finska män i Sverige. En fördom han själv stött på många gånger.
- De finns många myter om finländare hos dem som inte känner finländare, säger han.
Myten om missbruksproblem har dock en viss social verklighet. Finska män är överrepresenterade inom socialvårdens missbruksenheter. När den finländska arbetskraftsinvandringen kulminerade 1969-1972 kom omkring 100 000 relativt unga finländare till Sverige. I dess följd kom problem med alkoholism, särskilt bland ungkarlar.
- De var synliga på gator och torg och bedrev en negativ PR-verksamhet för finländare, säger Jari Kuosmanen. De skötsamma, som var i majoritet, syntes inte.
Jari Kuosmanen var själv en av de unga män som kom till Göteborg 1969 för att arbeta inom varvsindustrin. Senare utbildade han sig till socionom och arbetade bland annat med finska missbrukare. Nu har han blivit filosofie doktor i socialt arbete med avhandlingen Finnkampen - En studie om finska mäns liv och sociala karriärer i Sverige (Gidlunds 2001). Hur kunde det gå så olika för honom och andra som det gått bra för jämfört med andra med arbetarklassbakgrund som istället blev utslagna? Det är huvudfrågan han ställer sig i boken.
Jari Kuosmanen har intervjuat 28 finska män födda mellan 1920-talet och 1960-talet. Medelåldern är 53 år. 13 av männen är marginaliserade och 15 integrerade. Han har följt deras resa från tidig barndom i Finland till deras invandrartillvaro i Sverige.
DE FLESTA VAR ARBETARE
Männens manlighet i relation till deras klassbakgrund är något av huvudnyckeln för Jari Kuosmanen. I studien är det bara några få som har en medelklassbakgrund. De flesta som kom till Sverige var arbetare, eftersom anledningen till invandringen var den snabba strukturomvandlingen av det finska samhället som ledde till hög arbetslöshet framförallt på glesbygden. Men Jari Kuosmanen drar inte arbetarklassen över en kam utan delar in männen i flera delkategorier för att kunna förklara varför det gått så olika för dem.
Den första gruppen män kommer från den traditionella landsbygden. De var skogsarbetare eller bönder i Finland.
- Hos dem är en fysisk arbetarmanlighet viktig och värdefull, säger Jari Kuosmanen. Man ska arbeta hårt med kroppen och utbildning är inte något man prioriterar.
Den andra gruppen kommer från den moderna landsbygden, ofta brukssamhällen. Deras familjer, ofta fäder, har varit aktiva i fackföreningar eller inom politiken.
- I denna grupp är det inte bara fysiskt arbete som är viktigt, utan också vissa mer intellektuella verksamheter som att kunna tala för sin sak och att kunna tolka avtal.
Den tredje gruppen är lägre arbetarklass. De männen har ägnat sig åt olika diversejobb och har oftast ingen yrkesutbildning. Många av dem har sitt ursprung i den traditionella landsbygden och har därför en liknande syn och manlighetsideal som den gruppen av män.
Den fjärde gruppen är övre arbetarklass. I denna grupp handlar det om att tillskansa sig skicklighet och kunskap för att klara av sitt yrke som inte sällan har ett intellektuellt innehåll.
Den femte gruppen av män har medelklassbakgrund. Men de är inte så många och har liknande förhållningssätt till förändring och situationen i Sverige som de män med bakgrund i modern landsbygd och övre arbetarklass.
Jari Kuosmanens avhandling visar att det är just män med dessa bakgrunder som har klarat sig bäst i Sverige.
- De försöker hela tiden hänga med i svängarna för att inte försämra sina positioner. De är nyfikna och ser att de måste vara flexibla för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden.
TUNGA MANUELLA ARBETEN
De andra männen gick det bra för så länge de kunde få jobb i Sverige inom varvsindustrin eller andra tunga manuella arbeten där det inte krävdes någon lång utbildning eller språkkunskaper. När de enkla jobben började att försvinna även i Sverige slogs de män ut som inte hade förmågan att förändra sig, det vill säga ofta män med bakgrund från traditionell landsbygd och lägre arbetarklass.
- De tappade språket och negligerade ofta språkkunskaperna när de kom till Sverige, vilket gjorde dem relativt handikappade, säger Jari Kuosmanen. Så därför sökte de främst varandras sällskap. Denna strategi hade delvis också att göra med att de flesta finländare har haft tankar om en snar återflyttning. Men när man sedan stannat har det blivit problematiskt att befinna sig utanför storsamhället som utvecklas hela tiden och där alla viktiga beslut fattas. Samhället har rent faktiskt gått ifrån dem.
Namnet på avhandlingen - Finnkampen - kommer sig av att invandrartillvaron kan formas till en kamp och ibland även till en landskamp.
- Den starka laddning som finns i landskamper mellan Finland och Sverige kan ses i denna belysning. De finska männen har på grund av sin etniska tillhörighet fått en försvagad manlig status i Sverige, vilket de försöker att kompensera genom kroppslighet, idrott och hårt arbete. Detta fungerade ju bra till en början när de kom till Sverige och de kunde arbeta inom tung industri. Då sågs de finska männen som duktiga arbetskarlar.
- Den råbarkade finska mannen kan åtminstone, i traditionell mening, inte anklagas för att vara omanlig. Det finns ju en koppling mellan arbetarklassen och någon sorts mytbild om urmanligheten. Och om den finske mannen uppfattas i myterna som en kraftfull buse i Sverige, ses den svenske mannen i Finland som en relativt omanlig och till och med feminin figur.
TYST OM FAMILJEN
Att många män nästan bara umgås med andra män överraskade Jari Kuosmanen som själv trivs bäst i könsblandade miljöer. Men det visade sig att den manliga homosocialiteten kan fungera både som skyddsbastion och språngbräda.
- Den homosociala magnetismen går utöver familjens dragningskraft. Den manliga gruppen har ett inre liv med egna regler och egen kultur. Här kan man ägna sig åt båtar, bilar eller fiske, och i vissa grupper kretsar umgänget kring festande.
- Faran är att i dessa fall riskerar skyddsbastionen att förvandlas till en sjunkande flotte.
Men hos en del män fungerar homosocialiteten mer som en språngbräda i karriären. Det handlar om duktiga yrkesmän som går samman i informella grupper för att försvara sin ställning på arbetsplatsen.
- Det intressanta är att genom gruppen kan man antingen skära av storsamhället - man skyddar sig mot vissa män, men också mot kvinnor - eller förbättra sin samhälleliga ställning.
En tredje grupp män är dock inte bundna till homosociala sammanhang.
- Det är moderna killar som rör sig genom olika områden i samhället utan att gemensamt försvara sina positioner.
Det är också de männen som klarar bäst av ett familjeliv eftersom det homosociala livet ofta kommer i konflikt med familjen. Jämfört med berättelser kring arbete är de flesta männen påtagligt tysta om barn och familj, säger Jari Kuosmanen.
- Först i slutet av en lång intervju nämner en man att han varit gift två gånger och har fyra barn. Många har haft den traditionella försörjarrollen i familjen och har inte deltagit i barnens uppväxt. Det kan också ligga en känsla av misslyckande och skuld bakom tystnaden.
Det är alltså en särskild sorts manlighet som Jari Kuosmanen menar har bidragit till att vissa finska män har lyckats bra socialt sett i Sverige. De män med en flexibel manlighet som är beredda att ändra på sig, förkovra sig och kan umgås i könsblandade miljöer har det gått bättre för.
EN RÄTT MISSLYCKAD FIGUR
Paradoxalt nog kan en del av dessa män haft en manlighet som inte var särskilt gångbar i den miljö de växte upp i. Jari Kuosmanen berättar om en man som växte upp på landsbygden men som sågs som en rätt misslyckad figur av sin far eftersom han inte hade de fysiska arbetaregenskaper som efterfrågades. Eftersom han aldrig skulle bli en riktig arbetskarl, hade fadern inte så mycket emot att han sökte andra vägar. Han började arbeta inom restaurangvärlden där det fanns en mer flexibel syn på kön och där hans kroppslighet kom till rätta.
- Eftersom han tidigt tvingades reflektera över sin manlighet kunde han tidigt frigöra sig från sina bojor. Han behövde inte gå i faderns fotspår som många andra män gjorde, men senare tvingades bryta mot.
Jari Kuosmanens studie av finska män har gjort att han blivit nyfiken på hur det gick för de finska kvinnor som kom till Sverige under arbetskraftsinvandringen. Om han får pengar till en sådan studie så blir det nästa forskningsområde för honom.
- Jag vill studera dem på liknande sätt - med fokus på köns- och klassperspektiv. Jag undrar hur de gör sina resor och hur till exempel den kvinnliga homosocialiteten formas och vilken betydelse den har för kvinnorna.
AV BOSSE PARBRING
Tvärtemot myten om den finska mannen så har det gått bra för de flesta som kom till Sverige under arbetskraftsinvandringen. Det visar en färsk avhandling av Jari Kuosmanen vid Institutionen för socialt arbete i Göteborg.
Knivslagsmål och alkoholism var reaktionerna jag fick när jag berättade att jag skulle göra en intervju med Jari Kuosmanen som forskat om finska män i Sverige. En fördom han själv stött på många gånger.
- De finns många myter om finländare hos dem som inte känner finländare, säger han.
Myten om missbruksproblem har dock en viss social verklighet. Finska män är överrepresenterade inom socialvårdens missbruksenheter. När den finländska arbetskraftsinvandringen kulminerade 1969-1972 kom omkring 100 000 relativt unga finländare till Sverige. I dess följd kom problem med alkoholism, särskilt bland ungkarlar.
- De var synliga på gator och torg och bedrev en negativ PR-verksamhet för finländare, säger Jari Kuosmanen. De skötsamma, som var i majoritet, syntes inte.
Jari Kuosmanen var själv en av de unga män som kom till Göteborg 1969 för att arbeta inom varvsindustrin. Senare utbildade han sig till socionom och arbetade bland annat med finska missbrukare. Nu har han blivit filosofie doktor i socialt arbete med avhandlingen Finnkampen - En studie om finska mäns liv och sociala karriärer i Sverige (Gidlunds 2001). Hur kunde det gå så olika för honom och andra som det gått bra för jämfört med andra med arbetarklassbakgrund som istället blev utslagna? Det är huvudfrågan han ställer sig i boken.
Jari Kuosmanen har intervjuat 28 finska män födda mellan 1920-talet och 1960-talet. Medelåldern är 53 år. 13 av männen är marginaliserade och 15 integrerade. Han har följt deras resa från tidig barndom i Finland till deras invandrartillvaro i Sverige.
DE FLESTA VAR ARBETARE
Männens manlighet i relation till deras klassbakgrund är något av huvudnyckeln för Jari Kuosmanen. I studien är det bara några få som har en medelklassbakgrund. De flesta som kom till Sverige var arbetare, eftersom anledningen till invandringen var den snabba strukturomvandlingen av det finska samhället som ledde till hög arbetslöshet framförallt på glesbygden. Men Jari Kuosmanen drar inte arbetarklassen över en kam utan delar in männen i flera delkategorier för att kunna förklara varför det gått så olika för dem.
Den första gruppen män kommer från den traditionella landsbygden. De var skogsarbetare eller bönder i Finland.
- Hos dem är en fysisk arbetarmanlighet viktig och värdefull, säger Jari Kuosmanen. Man ska arbeta hårt med kroppen och utbildning är inte något man prioriterar.
Den andra gruppen kommer från den moderna landsbygden, ofta brukssamhällen. Deras familjer, ofta fäder, har varit aktiva i fackföreningar eller inom politiken.
- I denna grupp är det inte bara fysiskt arbete som är viktigt, utan också vissa mer intellektuella verksamheter som att kunna tala för sin sak och att kunna tolka avtal.
Den tredje gruppen är lägre arbetarklass. De männen har ägnat sig åt olika diversejobb och har oftast ingen yrkesutbildning. Många av dem har sitt ursprung i den traditionella landsbygden och har därför en liknande syn och manlighetsideal som den gruppen av män.
Den fjärde gruppen är övre arbetarklass. I denna grupp handlar det om att tillskansa sig skicklighet och kunskap för att klara av sitt yrke som inte sällan har ett intellektuellt innehåll.
Den femte gruppen av män har medelklassbakgrund. Men de är inte så många och har liknande förhållningssätt till förändring och situationen i Sverige som de män med bakgrund i modern landsbygd och övre arbetarklass.
Jari Kuosmanens avhandling visar att det är just män med dessa bakgrunder som har klarat sig bäst i Sverige.
- De försöker hela tiden hänga med i svängarna för att inte försämra sina positioner. De är nyfikna och ser att de måste vara flexibla för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden.
TUNGA MANUELLA ARBETEN
De andra männen gick det bra för så länge de kunde få jobb i Sverige inom varvsindustrin eller andra tunga manuella arbeten där det inte krävdes någon lång utbildning eller språkkunskaper. När de enkla jobben började att försvinna även i Sverige slogs de män ut som inte hade förmågan att förändra sig, det vill säga ofta män med bakgrund från traditionell landsbygd och lägre arbetarklass.
- De tappade språket och negligerade ofta språkkunskaperna när de kom till Sverige, vilket gjorde dem relativt handikappade, säger Jari Kuosmanen. Så därför sökte de främst varandras sällskap. Denna strategi hade delvis också att göra med att de flesta finländare har haft tankar om en snar återflyttning. Men när man sedan stannat har det blivit problematiskt att befinna sig utanför storsamhället som utvecklas hela tiden och där alla viktiga beslut fattas. Samhället har rent faktiskt gått ifrån dem.
Namnet på avhandlingen - Finnkampen - kommer sig av att invandrartillvaron kan formas till en kamp och ibland även till en landskamp.
- Den starka laddning som finns i landskamper mellan Finland och Sverige kan ses i denna belysning. De finska männen har på grund av sin etniska tillhörighet fått en försvagad manlig status i Sverige, vilket de försöker att kompensera genom kroppslighet, idrott och hårt arbete. Detta fungerade ju bra till en början när de kom till Sverige och de kunde arbeta inom tung industri. Då sågs de finska männen som duktiga arbetskarlar.
- Den råbarkade finska mannen kan åtminstone, i traditionell mening, inte anklagas för att vara omanlig. Det finns ju en koppling mellan arbetarklassen och någon sorts mytbild om urmanligheten. Och om den finske mannen uppfattas i myterna som en kraftfull buse i Sverige, ses den svenske mannen i Finland som en relativt omanlig och till och med feminin figur.
TYST OM FAMILJEN
Att många män nästan bara umgås med andra män överraskade Jari Kuosmanen som själv trivs bäst i könsblandade miljöer. Men det visade sig att den manliga homosocialiteten kan fungera både som skyddsbastion och språngbräda.
- Den homosociala magnetismen går utöver familjens dragningskraft. Den manliga gruppen har ett inre liv med egna regler och egen kultur. Här kan man ägna sig åt båtar, bilar eller fiske, och i vissa grupper kretsar umgänget kring festande.
- Faran är att i dessa fall riskerar skyddsbastionen att förvandlas till en sjunkande flotte.
Men hos en del män fungerar homosocialiteten mer som en språngbräda i karriären. Det handlar om duktiga yrkesmän som går samman i informella grupper för att försvara sin ställning på arbetsplatsen.
- Det intressanta är att genom gruppen kan man antingen skära av storsamhället - man skyddar sig mot vissa män, men också mot kvinnor - eller förbättra sin samhälleliga ställning.
En tredje grupp män är dock inte bundna till homosociala sammanhang.
- Det är moderna killar som rör sig genom olika områden i samhället utan att gemensamt försvara sina positioner.
Det är också de männen som klarar bäst av ett familjeliv eftersom det homosociala livet ofta kommer i konflikt med familjen. Jämfört med berättelser kring arbete är de flesta männen påtagligt tysta om barn och familj, säger Jari Kuosmanen.
- Först i slutet av en lång intervju nämner en man att han varit gift två gånger och har fyra barn. Många har haft den traditionella försörjarrollen i familjen och har inte deltagit i barnens uppväxt. Det kan också ligga en känsla av misslyckande och skuld bakom tystnaden.
Det är alltså en särskild sorts manlighet som Jari Kuosmanen menar har bidragit till att vissa finska män har lyckats bra socialt sett i Sverige. De män med en flexibel manlighet som är beredda att ändra på sig, förkovra sig och kan umgås i könsblandade miljöer har det gått bättre för.
EN RÄTT MISSLYCKAD FIGUR
Paradoxalt nog kan en del av dessa män haft en manlighet som inte var särskilt gångbar i den miljö de växte upp i. Jari Kuosmanen berättar om en man som växte upp på landsbygden men som sågs som en rätt misslyckad figur av sin far eftersom han inte hade de fysiska arbetaregenskaper som efterfrågades. Eftersom han aldrig skulle bli en riktig arbetskarl, hade fadern inte så mycket emot att han sökte andra vägar. Han började arbeta inom restaurangvärlden där det fanns en mer flexibel syn på kön och där hans kroppslighet kom till rätta.
- Eftersom han tidigt tvingades reflektera över sin manlighet kunde han tidigt frigöra sig från sina bojor. Han behövde inte gå i faderns fotspår som många andra män gjorde, men senare tvingades bryta mot.
Jari Kuosmanens studie av finska män har gjort att han blivit nyfiken på hur det gick för de finska kvinnor som kom till Sverige under arbetskraftsinvandringen. Om han får pengar till en sådan studie så blir det nästa forskningsområde för honom.
- Jag vill studera dem på liknande sätt - med fokus på köns- och klassperspektiv. Jag undrar hur de gör sina resor och hur till exempel den kvinnliga homosocialiteten formas och vilken betydelse den har för kvinnorna.
Vastaukset
Vanhimmat
Ei vielä vastauksia
Aloittaja odottaa vastauksia. Kerro oma näkemyksesi ensimmäisenä.