Stalin - Hitler ?

Stalin - Hitler ? Skrivet av 'Pigs on the wing', 19.jul.2003, kl.12:51
Det sätt att argumentera som vissa skriver, använder sig av, kallas "guilt-by-association" och innebär att man försöker ställa sina motståndare i dålig dager genom att förknippa dem med något alldeles särskilt otrevligt - i det här fallet Hitler och nazismen. När nån skriver att Hitler var veg*n är syftet inte att upplysa om Hitlers matvanor, utan att lura i sina läsare att veg*ner även delar Hitlers övriga värderingar. Genom att laborera med ogrundade anklagelser på detta sätt försökes läsaren fås honom/henne att glömma det centrala problemet - nämligen frågan om de icke-mänskliga djurens moraliska status.

Att ta denna fråga på allvar kräver stora förändringar i den enskildes livsföring och matvanor, och många drar sig för att bryta med sina livslånga rutiner.

Nu är det förvisso inte sant att Hitler var vegan (eller ens vegetarian), men skulle det spela någon roll om han faktiskt var det? Knappast. Argumentets ohållbarhet blir tydligt om man vänder på det: "Josef Stalin åt kött, alltså kan man misstänka den genomsnittlige köttätaren för att hysa samma morbida värderingar som Stalin." Ett sådant påstående är naturligtvis rent nonsens.

Många noterar att man inte nödvändigtvis blir en bättre människa om man slutar äta kött, men vem har påstått det? Det som är betydelsefullt i sammanhanget är väl ändå varför en person tar avstånd från de rådande artchauvinistiska värderingarna? Sanningen är att den som tar etik och moral på allvar automatiskt blir vegetarian/vegan. En sådan person har sina prioriteringar klara: smärta och lidande är något fundamentalt negativt, oavsett vem det är som lider. Att ignorera en annan individs lidande bara för att den tillhör en annan art är inte på något sätt bättre än att diskriminera någon på grundval av köns- eller rastillhörighet. Denna form av godtyckligt förtryck kallas på engelska speciesism och det kan närmast översättas till "artchauvinsim" (begreppet används alltså analogt med rasism och sexism).

Om man nu ska dra paralleller till nazismen så bör man åtminstone dra dem åt rätt håll, så som filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö gjort (i DN 6/10 -96):

Men är då inte djuren mindre värda än vi, kan man undra. Samma fråga ställde förstås många "ariska" tyskar beträffande judar, zigenare och "hottentotter". Det här är inte platsen att argumentera mot vad som ibland kommit att kallas "speciesismen", alltså läran att människan är moraliskt överlägsen andra arter. Peter Singer och många andra moderna moralfilosofer har vederlagt speciesismen, kan tyckas. Den är av samma skrot och korn som nazisternas raslära.

Blotta jämförelsen mellan de motiv - respekt, medkänsla och kärlek - som driver den moderna djurrättsrörelsen, och nazismens våldskult och brutalitetsideal, är djupt kränkande för alla som av etiska skäl tar avstånd från våra dagars ohyggliga djurförtryck. Men det är klart, inte minst moderata skribenter är ju inte främst intresserade av etiska spörsmål, för dem kommer försvaret av den privata egendomen före alla andra hänsyn. När sedan en grupp unga, engagerade människor ifrågasätter det faktum att levande, kännande individer behandlas som handelsvaror och maskiner helt utan egenvärde, då ställs den inskränkta moderata föreställningsvärlden på huvudet. Om man därtill lägger att en mycket stor andel av vegan- och straight edge-rörelsen har uttalat starka vänstersympatier, ja då är det dags att hala fram brännjärnet och sätta pöbeln på plats.
En stor andel, dock inte alla. Det tycks också vara så att ju oftare en person dessutom värnar om människors individualitet och värde och inte bara djur i fångenskap, så går åsikterna mer åt höger, eller säg till mitten.
Stalin vill väl ingen god person förknippas till?

Alltså, att värna om anledningar för att inte äta kött som är fler än bara de etiska hamnar oftare hos personer med värderingar som inte platsar
åt vänstern, men ej heller åt högern.

P.S. Varifrån kommer då det här ryktet att Hitler var vegetarian? Historikern Richard H. Schwartz hävdar att Hitler besvärades av gaser, och därför ibland höll sig till en vegetarisk kost, men hans vanliga diet inkluderade kött. I The Life and Death of Adolf Hitler skriver Robert Payne om Hitlers kärlek till bayerska korvar. Andra författare, däribland nazisten Albert Speer, låter meddela att Führern även åt skinka, lever och vilt. Vidare lät Hitler förbjuda vegetariska föreningar i Tyskland och flera ockuperade områden - trots att en vegetarisk kosthållning skulle ha lindrat tyskarnas akuta matbrist under andra världskriget! Den judiske historikern Ralph Meyer har skrivit följande om Hitlers matvanor (i The Jewish Vegetarian, dec 1989):

How can someone be a strict vegetarian and take injections of pulverized bull testicles, as Hitler did? How can someone be a strict vegetarian who ordered his enemies "hung up like carcasses of meat", who urged the Hitler youth to become "like beasts of prey", who said "it is not by the principles of humanity that man lives, but by brute force... close your eyes to pity... act brutally". Surely a person who worshipped brutality and literally shrieked for blood is the antithesis of a vegetarian.

Att vegetarianer och veganer tvingas utstå hutlösa jämförelser med världshistoriens mest hatade man bara för att han råkade lida av gaser är ett tragikomiskt, men likväl typiskt, exempel på den extremt låga nivå djurrättsdebatten i Sverige fortfarande förs på. Skärpning!

Källa: Cox, Peter (1994), The Realeat Encyclopedia of Vegetarian Living. Bloomsbury, London.