Lainaan tähän Johanna Parikka Altenstedtin arviosta. Mitä mieltä muut ovat? Olen itse samaa mieltä kuin Johanna!
Johanna Parikka Altenstedt:
Svinalängorna ger en svinig bild av oss finnar
Jag har precis läst Susanna Alakoskis Svinalängorna och jag är förbannad. Boken tyckte jag om i början där man gav karaktärerna en personlighet och en bakgrund, men i slutet blev det tjatigt. Fylla fylla fylla. Stackars Leena. Goda socialtanter. Dumma mamma. Finska. Fylla fylla fylla.
Jag förminskar inte Susannas egen berättelse ingalunda och hennes dokumentation är säkert korrekt och ger EN bild av att vara finne i Sverige på 70 -talet. Men som finne kan man inte annat än reta sig att Alakoski kan inte återge finskan i boken korrekt - det bara förstärker det slarviga förhållandet till det finska, inte så viktigt, bra att slippa. "Vittu" stavas med två t ("fitta") och det är enligt finska språkvetare ett av de mest använda ord i finskan - så alla skall kunna skriva det rätt i infinitivform. I genetiv är det "vitun" med ett t. "Markku" böjs i genetiv "Markun" med ett k - det är umlaitung vi har i konsonanterna där.
Att hylla denna bok som stor litteratur och ge den Augustpriset - det är så jäkla politisk korrekt diskrimineringsindoktrinering i Sverige att jag spyr snart. Den här boken hade kunnat försvara sin plats i den svenska litteraturen som en beskrivning av finnar om det hade funnits en kontext av berättelse om finnar. Men det gör det inte.
Den här boken ger den enda politisk korrekta beskrivningen av finnar i Sverige: misär, fylla, dumma och outbildade, beblandar sig inte med svenskar, kan inte svenska, tur att det goda välfärdssamhället räddar i alla fall barnen från sina rötter! Hurra för goda svenskar!
Som om inte vi vanliga, utbildade, ickealkoholiserade finnarna fanns. Men det är klart - vi är osynliga och finns inte i litteraturen eller journalistiken. På kultursidorna när man vill ha "ordentliga finländare" tar man hellre finlandssvenskar - de är kulturella och korrekta. Och har en så mysig dialekt. Mark Lewengood som har finskfinsk mamma och amerikansk pappa har gjort helt rätt när han lärt sig finlandssvenska och skapat sig en identitet på det. Han hade aldrig blivit något om han kommit hit och varit bara en finne. Då hade han städat på Grand.
Slutsatsen av den svenska kulturkontexten är lätt att dra:
- Jag finns inte
26.3.2007
Johanna Parikka Altenstedt:
Svinalängorna ger en svinig bild av oss finnar
Jag har precis läst Susanna Alakoskis Svinalängorna och jag är förbannad. Boken tyckte jag om i början där man gav karaktärerna en personlighet och en bakgrund, men i slutet blev det tjatigt. Fylla fylla fylla. Stackars Leena. Goda socialtanter. Dumma mamma. Finska. Fylla fylla fylla.
Jag förminskar inte Susannas egen berättelse ingalunda och hennes dokumentation är säkert korrekt och ger EN bild av att vara finne i Sverige på 70 -talet. Men som finne kan man inte annat än reta sig att Alakoski kan inte återge finskan i boken korrekt - det bara förstärker det slarviga förhållandet till det finska, inte så viktigt, bra att slippa. "Vittu" stavas med två t ("fitta") och det är enligt finska språkvetare ett av de mest använda ord i finskan - så alla skall kunna skriva det rätt i infinitivform. I genetiv är det "vitun" med ett t. "Markku" böjs i genetiv "Markun" med ett k - det är umlaitung vi har i konsonanterna där.
Att hylla denna bok som stor litteratur och ge den Augustpriset - det är så jäkla politisk korrekt diskrimineringsindoktrinering i Sverige att jag spyr snart. Den här boken hade kunnat försvara sin plats i den svenska litteraturen som en beskrivning av finnar om det hade funnits en kontext av berättelse om finnar. Men det gör det inte.
Den här boken ger den enda politisk korrekta beskrivningen av finnar i Sverige: misär, fylla, dumma och outbildade, beblandar sig inte med svenskar, kan inte svenska, tur att det goda välfärdssamhället räddar i alla fall barnen från sina rötter! Hurra för goda svenskar!
Som om inte vi vanliga, utbildade, ickealkoholiserade finnarna fanns. Men det är klart - vi är osynliga och finns inte i litteraturen eller journalistiken. På kultursidorna när man vill ha "ordentliga finländare" tar man hellre finlandssvenskar - de är kulturella och korrekta. Och har en så mysig dialekt. Mark Lewengood som har finskfinsk mamma och amerikansk pappa har gjort helt rätt när han lärt sig finlandssvenska och skapat sig en identitet på det. Han hade aldrig blivit något om han kommit hit och varit bara en finne. Då hade han städat på Grand.
Slutsatsen av den svenska kulturkontexten är lätt att dra:
- Jag finns inte
26.3.2007
Vastaukset 3
Vanhimmat
Että Alakoski ei edes viitsinyt korjata suomenkielisiä kirjoituksia ihmetyttää, mutta vielä enemmän miten kustantamo päästi läpi. Mikään muu kieli ei saa olla väärin kirjoitettua. Itse hän on syyttänyt virheitä sillä, että kirjoittaa muka lapsen näkökulmasta, mikä heikentää hänen uskottavuuttaan vielä enemmän.
Ei ole Aukustipalkinnon arvoinen eikä minkään muunkaan. Ja Parikka Altenstedt on aivan oikeassa kun kirjoittaa että tämä on ns "poliittisesti korrekti". Mitään muita hyveitä kirjassa ei ole.
Mistä on arvio lainattu? Tekisi mieli kirjoittaa kiitoskirje!
Taitaa olla napattu Hicka-lehdestä:
http://www.hicka.se/kirjat/svinalangorna2.html
Kuka sen päätti, että ruotsinsuomalaiset ovat pelkästään juoppoja? Kai niitä on fiksujakin ruotsinsuomalaisia? Miksi heistä ei puhuta mitään? Kaikkien näitten fiksujen ruotsinsuomalaisten on vain alistuttava siihen, että heidät vedetään "samalla kammalla" kuin "ne oikeat ruotsinsuomalaiset juopot".
Tänne on tullut myös esim. avioliiton kautta tai työn kautta täysin omia persoonia, mutta heidät pakotetaan olemaan "vakio ruotsinsuomalaisia".