Ättestupan - mitä se on

oli käytössä viikinkiaikana noin vuoteen 1300. Sen jälkeen vanhukset näännytettiin nälkään tuvissa.
Vaivaistalojen tuloon asti. Näin oli muös Suomessa joka siihen aikaan oli vain suuren Ruotsin kuningaskunnan maakunta. Mutta mitä tekivät sen ajan suomalaiset tuottamattomille vanhuksille ja vaivaisille? Tietenkin myivät hoitoon sille joka tahtoi vähiten kunnalta korvauksia vaivaisen tai vanhuksen hoidosta.
Mutta viikingit heittivät vain orjiansa Ättestupasta alas ei omia viikinkejä eikä vapaita ihmisiä, orjia vain.

Ättestupa är ett brant stup där åldringar under nordisk forntid skall ha kastat sig, eller blivit kastade, mot sin död. Enligt myten gjordes detta då den äldre blivit oförmögen att försörja sig själv eller bidra till arbetet på gården. Trots att det finns många platser utpekade i Norden som sägs ha tjänat som ättestupor, anses det inte längre troligt att de faktiskt har funnits och använts, utan snarare är det en seglivad myt. En variant av myten är "ätteklubban", som alltså skulle ha varit en speciell klubba som använts för att slå ihjäl generation efter generation av åldringar.

Ättestupan nämns i flera äldre källor, exempelvis Prokopios i sin beskrivning av herulerna från 500-talet. Solinus skriver om de lyckliga hyperboréerna vid nordpolen där det är dag i ett halvår från vårdagjämningen till höstdagjämning och beskriver klimatet som så hälsosamt att människorna där inte dör utan kastar sig från en ättestupa i havet.[1] I Sverige blev ättestupan nyupptäckt på 1600-talet i och med att den gamla isländska sagan Götreks och Rolfs saga översattes till svenska och gavs ut. Adolf Noreen (1854-1925), professor vid Uppsala universitet påbörjade ifrågasättandet av myten,[2] och det är numera accepterat bland forskare att ättestupan aldrig funnits.[3]

Begreppet ättestupa har ofta använts i politiska sammanhang för att understryka hur illa det kan bli med ett bristfälligt socialt skyddsnät, speciellt för pensionärer.

I Keillers Park i Göteborg finns en höjd som kallas Ättestupan.

I Åby utanför Norrköping finns det en del av byn som heter Ättetorp, och i skogen bredvid finns en höjd som kallas Ättestupan

Pienen onnettomuuden jälkeen olin treenaamassa pari viikkoa kunnalla, ennen kuin pystyin selviytymään kotona.

Minä olen keski-ikäinen, mutta osa osastollani oli iäkkäitä 80-90- vuotiaita. Minulla oli nälkä siellä! Kotiväki pelasti minut tuomalla purtavaa. Hoitajat oikein ehdottivat sitä. Kun kysyin hedelmiä, joita olin tottunut kotona syömään, minulle sanottiin, että täällä asuvat eivät halua niitä, siksi niitä ei hankita.

Tulevaisuus ja vanhuus täällä Ruotsissa alkoi pelottaa!