Språkseg finska mot språkflyktig svenska

Sten Sundman flaka11.1.2010 22:02
"Det finska språket är i det närmaste perfekt. Språkvetenskapsmän, eller lingvister, blir närmast lyriska då de kommer i kontakt med finska språket som inte blott är rent och logiskt uppbyggt utan dessutom väl ägnat att uttrycka känslor och nyanser."


Språkseg finska mot språkflyktig svenska
Det lär talas flera tiotusentals olika språk här i världen och varje dag lär ett av dessa språk dö ut. Språkfrågor har alltid intresserat människorna. Inte minst i Finland och på Åland har språkfrågorna blivit livligt debatterade.

I det stora invandrarlandet i väster, USA, gjordes för några år sedan en studie gällande de olika invandrargruppernas ”språkbeständighet”. Det visade sig att finnarna var de språksegaste bland invandrarna. Man kunde påvisa fall där finska talades ända upp till nio generationer efter invandringen.
Portugiserna kom som god tvåa medan det folk som snabbast lämnade sitt hemlands tungomål var skandinaverna som redan under invandrargenerationen kunde glömma sin danska, svenska eller norska.

Som ung sjöman besökte jag en sågverks- och trävaruskeppningshamn som låg en bit norr om Vancouver. De flesta som jobbade där var invandrare från Finland men markenteriet sköttes av kineser.
En dag då jag gick iland mötte jag några kineser som kom körande med traktor lastad med mjölkdunkar. ”Terve, terve, hyvää päivää, mitäs kuulu” ropade då kinserna - som alltså blivit tvungna att lära sig finska i Canada.

Som överstyrman på ett Wallenius-fartyg tog jag emot lotsen i Montreal då vi stävade upp mot de stora sjöarna. Lotsen presenterade sig som Kauppi och det visade sig att att hans föräldrar var invandrade från Finland.
Då vi samtalade på bryggan märkte jag att Kauppi talade engelska sämre än jag, så samtalet fortsatte på finska. Jag frågade Kauppi vad han gjorde på vintrarna, då de stora sjöarna frös till.
Mr Kauppi svarade då: Mä lähhren Låritaan! (Jag far till Florida!)

Jag blev en gång av två bröder bjuden på harjakt till Nokia-trakten. Bröderna hade svenska som modersmål men de var uppvuxna i en helfinsk omgivning. Under jakten började bröderna gräla om någon petitess. Ordväxlingen blev allt häftigare och plötsligt övergick bröderna till att föra grälet på finska.
Efteråt frågade jag varför och de svarade då att det gick lättare att uttrycka sin ilska på finska.
I yngre år funderade jag ett tag på att emigrera till Australien. Vid kontakten med immigrationsmyndigheterna framgick det att den hugade invandraren förutom att vara frisk och redbar dessutom behjälpligt kunna behärska engelska. På ett undantag när: invandrare från Finland behövde inte kunna engelska!

Ovanstående anekdoter visar med önskvärd tydlighet att finnarna utgör ett av världens mest språksega folk, och inte utan orsak.
Det finska språket är i det närmaste perfekt. Språkvetenskapsmän, eller lingvister, blir närmast lyriska då de kommer i kontakt med finska språket som inte blott är rent och logiskt uppbyggt utan dessutom väl ägnat att uttrycka känslor och nyanser.

Här kan det vara skäl att framhålla att för oss ålänningar är det närmast något heligt och dyrbart att vårt örike framdeles bevaras som ett enspråkigt svenskt område.
Denna målsättning når vi ingalunda om alla eller de flesta ålänningar lär sig finska.
Se bara hur det gått för finlandssvenskarna som idag lite till mans talar finska. Där har svenskan förvandlats till ett andra rangens språk som numer talas bara i vissa kök, sängkammare och styrelserum.
För Ålands del är situationen närmast alarmerande: Här ligger ett litet örike med en befolkning om blott 25.000 språkflyktiga skandinaver geografiskt och politiskt tätt intill femmiljoners Finland med världens spåksegaste befolkning.



8.8.2007
Sten Sundman, Flaka