Man kan berätta åt folk att man har hjärtfel,högt blodtryck,magsår m.m....att meddela att du lider av svår depression tex...det fordrar råg i ryggen ..som du inte har.INGEN tor att du inte på tre veckor har orkat tvätta håret,byta kläder elller läsa en bok...efter fem sidor måste du gå tillbaks,du kommer inte ihåg vad du har läst.Man får så goda råd..det är bara att ta sig i nacken fast..kyllä se siitä....Inte vågar man heller berätta om prostataproblem,eller att du har kronisk diarre,eller kissar i byxorna om du skrattar..vi har så mycket som är så "skämmigt ".
"TABUSJUKDOMAR ".
blöjtant
2257
0Äänestä
Muut lukivat myös
Odottaa vastausta
Näihin keskusteluihin ei ole vielä vastattu. Ole ensimmäinen.
Vastaukset 2
Vanhimmat
Jag insjuknade för några år sedan i svår depression.När jag tillfrisknade och slutade upp att skämmas för att jag "hade fel i huvudet ",och öppet vågade berätta om min sjukdom så märkte jag att många andra också led av olika psyk.sjukdomar men man vågar inte tala om den....jag har åtminstone märkt att det är utmärkt terapi om man bara vågar "komma ur skåpet ".
Det är synd att så många skäms för sina problem och gör det mångdubbelt värre för sig på det sättet. Modellen kommer ofta hemifrån, att hålla fasaden. Man kan själv besluta för att bli mer öppen. Ingen annan förväntar sig felfrihet av oss, vi gör det själv. Jag har svårt med detta och lider av att inte våga vara mer öppen och lita på att få förståelse av andra. Litar man inte, går man miste om mycket.