Finns det någon språkligt regel vilka ord är av en-kön och vilka är av ett-kön. Någonting som i tyska var man vet att nästan alla olla ord med -ung, -schaft, -keit, -heit och några mer slutningar sind die-ord och alla abstrakta former av saken sind das-ord. Finns det någon minns-regel?
finns det
-.-.-.
4337
0Äänestä
Muut lukivat myös
Odottaa vastausta
Näihin keskusteluihin ei ole vielä vastattu. Ole ensimmäinen.
Vastaukset 4
Vanhimmat
Tyvärr inte. De är nåt man helt enkelt måste veta för varje ord...
Det är en lite kvistig fråga men intressant är det nog.. Det finns inga heltäckande regler, men däremot några allmänna riktgivande råd ges det alltid i grammatikböckerna. Till exempel substantiv som betecknar levande väsen har vanligen en-genus (en människa, en flicka, en katt, en blomma etc).
Sedan finns det ju undantag, som t.ex. ett barn. Många substantiv med ett-genus har däremot abstrakt betydelse, t.ex. ett påstående.
Flera ändelser kan också avslöja genuset, t.ex. ändelserna -tion, -ion, -else, -het, -lek, -dom, -is, ,-ant, -ent osv. syftar på en-genus och åtminstone -um, och -eri syftar på ett -genus.
Det finns alltså vissa regler eller råd som man kan ha nytta av, men visst är det alltid bäst att bara försöka lära sig utantill. Det finns tyvärr också många undantag.
..man har lite "språköra" så kan man höra på orden ifall de ska börja med en eller ett. Jag vet inga fina grammatik ord, men här ett exempel på vad jag menar; en katt -> katten vs. ett katt -> kattet. Man hör nog att kattet låter lite underligt ;) en bord -> borden (tyder ju på plural, ej singular) vs. ett bord -> bordet. Alltså ett bord är rätta svaret. Förvirrande? Hoppas ej :)
Men jag vet inte om andra har det så lätt att höra skillnaden, ifall inte svenskan är modersmålet..?
Nää, nån som inte har svenska som modersmål hör inte skillnaden, vet inte vilket som är det rätta. Samma med tyskan, där man kämpar med dess ändelser och rabblar upp olika ramsor för at fastställa vart ett visst ord hör och hur det skall böjas osv. Tyskarna bara hör hur det skall vara. Likaså hör vi som har svenska som modersmål hur saker och ting i vårt språk skall vara. Tyvärr så får "ummikot" lära sig allt från början och bara försöka minnas vad som är vad.
men ju yngre man är då man startar språkstudierna, desto lättare är det för dessa "hörbarheter" att utvecklas. T.ex. har jag läst tyska sen 3. årskursen och vår lärare sade åt oss nångång på högstadiet att vi har ett visst språköra i tyskan, men det har inte de som börjat läsa tyska i högstadiet. Alltså, vi hade utvecklat ett slags hörbarhet ifråga om vissa saker, men det hade inte de som började sina studier senare.
Tyvärr ingår inte dessa eviga ändelser pch prepositionaler i hörbarheten... suck. Det är bara att rabbla på : "an, auf, hinter, in..." osv. Och dativ eller ackusativ...