Telefonen ringer jag svarar med mitt namn och goddag .
En finskspråkig försäljare börjar rabbla upp sin ramsa , jag ber honom artigt byta till svenska han blir sur då jag inte talar finska.
Två frågor ett varför välja ett yrke man inte klarar, undervisas det inte i svenska i skolan så att folk klarar av sina jobb i framtiden??
En finskspråkig försäljare börjar rabbla upp sin ramsa , jag ber honom artigt byta till svenska han blir sur då jag inte talar finska.
Två frågor ett varför välja ett yrke man inte klarar, undervisas det inte i svenska i skolan så att folk klarar av sina jobb i framtiden??
Vastaukset 28
Vanhimmat
och du klagar!
Kanske den som ringde till dig had hört talas om språkduschar av någon sfp:ren och ville bara språduscha dig och därmed göra dig ett språk rikare!
Jag måste medger att språkduschar gärna utlänningar och finländare med finska språket. Det är kul. Skitkul om jag är tydlig.
Nej jag klagar inte jag endast beklagar att man inte behärskar yrket man valt i vårt tvåspråkiga land.
Det är inte så att jag inte förstår finska men ringer någon till mej och vill sälja något så nog fasen ska man kunna svenska det är ju inte jag som bett om det.
Jag tycker inte att det att man behärskar yrket eller ej har nåt med språk att göra. Språk är endast en tillgång, även en stun person kan vara mycket yrkeskunnig. Likaledes, även om exemplet ifråga handlade om telefonförsäljning. Försäljaren kanske ringde från en helt annan del av Finland och kunde faktiskt inte svenska. Då kan man ju artigt fråga om det går att ta saken på svenska, och om inte det fungerar, så fortsätta på svenska. Jag menar, om man förstår svenska och den andra börjar på finska, så inte är det väl helt rätt att framföra krav på språkbyte, om båda två förstår språket ifråga.
Jag förstår att en som är dålig på finska försöker byta språket till svenska, men att nån som klarar sig på finska också vill göra det, i en sådan situation är ganska så absurt. Tycker jag.
När jag har ärenden till nån myndighet talar jag gärna svenska, speciellt om det handlar om personliga saker, men annars går det bra på finska också, men inte går jag till en affär eller så och kräver service på svenska, om jag då inte råkar veta att man får bra svensk service i just den butiken.
Det är hemskt att en människas yrkesskicklighet skall mätas i om denne kan svenska eller inte!!
...går jag nånstans och kräver svenska , men vad är det för märkligt att begära att den som använder min privata telefon som försäljningskanal också behärskar mitt språk.
..inte kan väl försäljaren veta om du talar svenska eller inte. Klart namnet kan antyda, men inte heller det stämmer alltid. En telefonförsäljare gör sitt arbete på provision, och ringer igenom nummer efter nummer, inte tänker denne då på att vilket språk personen i den andra ändan månne talar. Om försäljaren fått ett område att sköta, så sköter han det, och ringer de nummer han få därifrån. Inte har de väl information om personers språk, det är väl bara myndigheterna som har rättigheter till det.
Det skulle aldrig falla mig att ta ett arbete där jag skulle bli tvungen att ringa till Utajärvi eller Takahikiä och sälja nåt på svenska.
Den som skall telefonförsälja i HELA Finland skall också kunna svenska eller inte sälja alls!
Den som försöker ringa och sälja nåt som jag inte har bett om och gör det på finska kan ge upp innan han börjat...
.........minsta kompetens man kan begära av en sådan är väl att man behärskar landets båda språk.
Nog finns det krav i andra yrken också inget märkligt med det.
Dessutom alla får ju lära sig om man vill.
Jag förstår att vissa myndigheter måste behärska svenska, men att en telefonförsäljare...?? Telefonförsäljarna har knappt några yrkeskrav, och att då kräva att de skall kunna svenska är lite väl tjockt.
Visst, kunskaper i svenska skulle kunna befrämja försäljningen till de svenskspråkiga i Finland, men svenskakunskaper kan ändå inte vara på första plats.
Faktum är att vi finlandssvenskar är få, och inte kan kräva svenskspråkig service överallt. Så är det bara. Vi borde istället koncentrera den svenska sevicen till de ställen där man talar svenska.
T.ex. kravet att poliserna måste behärska svenska i hela Finland, fullständigt skrattretande!! Jag har vänner i poliskåren som inte har fasta arbeten ännu, och flera av dem kände sig redan tvingade att byta yrke, även om de känner att polisyrket alltid varit deras dröm, bara för att de inte kan svenska!! Till saken hör ju att de aldrig behövt svenska i sitt yrke tidigare...... En av de är polis i Esbo, varit det i ett par år, och han sa att han EN ENDA GÅNG träffat på en svenskspråkig kund och denne talade gärna finska då det kom fram att konstapeln var otroligt dålig på svenska.
Är det en sån här bild vi vill ge av oss finlandssvenskar, krävande, själviska satmaror, som inte har nåt annat i huvudet än att vi vill få alla i Finland att tala svenska?
Klart det är viktigt att vi står på oss och inte låter svenska språket försvinna, men jag tror inte att det leder till något gott att vi kräver svensk service överallt, det hjälper inte språket.
För att gå tillbaka till den ursprungliga saken: Jag förstår att om man bor i en helsvensk kommun eller i en kommun med klar svensk majoritet att försäljaren kanske borde förstå och kunna föutse att denne troligtvis kommer att stöta på en svenskspråkig kund, men om man bor i en kommun med finsk majoritet, så är det nog för mycket begärt att nån skall kunna bemöta dig på svenska i telefonförsäljning. Så är det bara. Och vad gör nu det, en telefonförsäljares svenska kunskaper är ingen prioritet tycker jag, en sån sak kan väl ordnas också på finska.
För min del får du kalla telefonförsäljning service om du vill , jag kallar det ett störande element då någon ringer och bjuder ut varor jag inte frågat efter.
Även om dom kan svenska kammar dom noll hos mej.
Dessutom hur kan du påstå att jag kräver svensk service av någon jag inte har kontaktat och inte har det minsta intresse av, men varför ringa till mej för att få mej att betala för något jag inte frågat efter om man inte är beredd att tala landets språk .
"Är det en sån här bild vi vill ge av oss finlandssvenskar, krävande, själviska satmaror, som inte har nåt annat i huvudet än att vi vill få alla i Finland att tala svenska?"
Jag hoppas dethär är ett skämt och inte nåt utslag av typisk "svenskatalande innanför Ring-III hukar-mentalitet"
-Ingen svenskspråkig jag känner fastän jag kommer från svenskhetens hjärta här i landet har nångång velat lära någon, finsk eller annanspråkig, svenska med våld eller under tvång.
Å andra sidan blir vi dränkta av och i finska varje dag, vare sig vi vill det eller inte.
Å tredje sidan, om eller när jag nångång rör mig i Leppävirta eller Haukivuori och blir rammad av traktens fartdåre/blindstyre så kommer jag tamejfan att sitta som klistrad på vägkanten tills jag kan bli förhörd och förstådd på svenska för med min hushållsfinska (som duger mycket väl i mitt dagliga liv, i affären och på jobbet) kan jag bli en rättshaverist eftersom jag helt enkelt inte kan alla dylika juridiska, lagliga och trafiktermer på finska.
Nää-ä, här talar en äkta österbottning, som inte kan tåla allt tjfs om svensk service osv. Jag har några gånger försökt gå via den svenska service som har erbjudits, men alltid fått tji på den punkten, och förstått att det skulle gå mycket smidigare om jag bara börjat på finska.
I Österbotten är det en självklarhet att man byter språk, växlar fram och tillbaka beroende på situationen, men numera (bor i huvudstadsregionen), så har jag upptäckt hur vanligt det är här nere med en mycket överlägsen attityd bland finlandssvenskar, speciellt i fråga om svensk service. Jag tycker sådant är obehagligt, och försätter många människor i serviceställning i en svår sitation. Alla kan inte kunna svenska, så varför skall all deras yrkesskicklighet förbigås bara pga att de nu inte behärskar svenskan så bra. Är det hela världen? Jag talar hellre finska med en som själv är finskspråkig, för då är vi båda närmare varandra, eftersom jag säkert behärksar finska språket bättre än den andra svenska. Oftast.
Om jag nån dag av nån anledning t.ex. skulle vara tvungen att vittna i rätten el.dyl, så vill jag gärna gör det på svenska, eftersom jag då kan vara säker på att jag får sagt precis vad jag menar. Faran där är bara det att om nån då översätter vad jag säger för de övriga församlade, så kan det också bli helgalet, så hellre kanske jag tog till finska här också, så att allt säkert blir rätt så att säga. Jag tror du får sitta väldigt länge där på vägkanten om du vill ha svensk service, kanske kan de få nån att via telefon förklara det viktigaste för dig, eller så får du nån som talar en mycket knagglig svenska, och det brukar inte göra saken bättre. Sant är det ju att det är svårt i dessa myndighetssituationer, eftersom orden kan vara väldigt svåra att förstå. Så är de ju på svenska också, :), men vi kan inte kräva att nån i Haukivuori eller Leppävirta skall behärska svenska, du kan t.o.m. vara den förste svensk som en konstapel med en 30-årig karriär bakom sig, träffar på. På platser som Haukivuori och Leppävirta har de heller knappast några svenska tolkar att ta till hands. Verkligheten utanför de svenskspråkiga områdena är den, att svenskan är ett helt främmande språk. Självklart skulle det ju vara bäst om du i en sån situation som du beskrev, fick svensk service, men vad om det inte är möjligt? Vad gör du då? För det kan faktiskt vara så att man inte lyckas hitta någon som kan tala svenska. Språklagen ger oss rätt att kräva svensk service, men det är på få ställen lagen går att följa. Synd men sant.
Menade inte att nån aktivt med tvång skulle vilja få nån att tala svenska, men det finns fortfarande så många som går omkring i den falska tron att de faktiskt på torget i Kuopio kräva svensk service. Jag tycker att det är sorgligt, för dessa människor lever i en egen värld och ser inte realiteterna. De ser inte det svenska språkets svagheter i Finland och därmed kan de inte heller motverka svagheterna och bygga upp språket. Visst, dessa personer är i minoritet, men i varje fall, det är de som för mest oväsen om sig själv och om finlandssvenskarna.
Der kan vi båda enas om, att telefonförsäljarna är allt annat än ett välkommet avbrott i vardagen, men det var ju inte vad saken handlade om.
Med krävande av svenska menar jag det som du skrev i ditt första inlägg skrev att du bad honom byta till svenska. Krav kanske var ett väl starkt ord, menade saken mer allmänt, inte dig i ordets absoluta bemärkelse.
Vad jag försöker säga är att hur kan en försäljare som ringer upp hundratals människor per dag och helt hur som helst, nummer upp och nummer ner, veta när /han/hon har en svensk person som kund, det är ju helt omöjligt. Försäljarna ringer oftast från olika delar av landet till stora delar av landet.
Inte är jag heller beredd att tala franska, helt enkelt för att jag inte talar språket. Lika med försäljarna. Få kan svenska i Finland, förutom finlandssvenskarna, med tanke på hur många som tvingas läsa språket i skolan. Utanför de svenskspråkiga områdena i Finland så talas det inte svenska, få kan språket, få har någonsin hört en livs levande finslandssvensk tala språket. Med detta som bakgrund så skulle jag bli mäkta förvånad om en telefonförsäljare plötsligt skulle gå med på att tala svenska och faktiskt kunna språket. Då inte ens HBL:s telefonförsäljare talade svenska med mig!! (vilket t.o.m. jag tyckte var en smula komiskt...)
Min mening var inte att beskylla, men sånahär påståenden om att den och den inte talade svenska med mig fungerar som röda hängen för mig, och får mig att helt enkelt se rött. Finland är mer än Svenskfinland helt enkelt.
Väljer man ett yrke då tänker man efter vad det kan innebära och ser till att man har möjlighet att utföra det.
I det här speciella fallet kunde det ju räcka till med *ursäkta att jag störde men jag säljer inte åt svenskspråkiga* så mycket borde det gå att lära sig om man ringer på må få vart som hälst i vårt land.
Dessutom tror jag inte det är så svårt att lära sig svenska var man än bor i Finland om man kan tänka sig att någon gång i framtiden ha behov av det.. o. b. s . jag menar inte att det skulle vara nödvändigt att lära sig svenska , men om man av någon anledning tror sig komma i kontakt med svenska språkiga DÅ SKA MAN LÄRA SIG och inte förutsätta att en svenskspråkig alltid betjänar på finska och speciellt om man vill vara försäljare i deras privata HEM vilket ju en fast telefon är .
"Menade inte att nån aktivt med tvång skulle vilja få nån att tala svenska, men det finns fortfarande så många som går omkring i den falska tron att de faktiskt på torget i Kuopio kräva svensk service."
Två gånger har jag varit i Kuopio båda gånger hittat försäljare som talat svenska utan att jag krävt det.
Du har haft tur, själv har jag bott där i ett par år medan jag studerade och hörde aldrig, på riktigt, ett enda svensk ord på stan. Ryska däremot dagligen.
Knappast tur men jag använder svenska överallt och tro mej jag har talat svenska på de mest otroliga platser.
Hur är det med dej är ditt första val i alla lägen svenska?????
Kuopio funkar bra, inte på torget direkt men på S-affärernas restaurang, Rosso, intill torget i Kuopio funkar bra.
Jag inledde inte själv på svenska men när servitrisen såg mitt svenskspråkiga S-medlemskort började hon prata svenska av sig själv!
Tummen upp för Kuopio!
landets båda språk om man är försäljare.
Jag skulle inte ha talat med honom. Han får ju inte så mycket sålt om han inte kan tala kundens språk.Och andra sidan tycker jag telefonförsäljning är väldigt irriterande. Jag säger nej tack innan de ens hunnit framföra sitt ärende.Tillägger ännu att jag jobbat i affär och måste kunna finska ,svenska och också engelska. Annars skulle jag inte fått jobbet.
I de flesta lägen finska. Har nämligen de få gånger jag börjat på svenska fåt ordentliga bakslag, så jag har slutat med det. Orkar inte med att vänta på svensk service, vill få mina ärenden uträttade så snabbt som möjligt.
T.ex. ringde jag för inte så länge sedan till en statlig instutions svenska servicenummer, och tji fick jag. Den person som svarade talade nog en bra svenska, nån som inte talade finska skulle riktigt bra ha kunnat få sitt ärende skött, men för mig som räknar finskan som mitt andra modersmål så var det en pärs att få förklara flera gånger och det med en högsvenska som känns väldigt malplacerad i min mun. Jag fick reda på det jag ville, men det tog tid. Skulle jag ha ringt till den finska linjen skulle jag ha klarat mig på dubbelt kortare tid.
Nu låter jag som om jag alltid har brått överallt, det stämmer inte, men det är väldigt frustrerande att behöva vänta längre bara för ett språks skull, som man lika bra skulle kunna byta. Jag trivs inte i situationer där jag inte är jämställd med min samtalsparner, som t.ex. under mitt telefonsamtal. Vi skulle ha varit mer jämställda om jag talat finska.
Jag tar ändå tillfället i akt att tala svenska när jag vet att det är möjligt. Som när jag besöker Ekenäs och Hangö, eller när jag besöker hemstaden och jag vet att en viss expedit har svenska som modersmål. Men i södra Finland är det lite svårt i varje fall, för de förstår inte mig om jag talar så som jag gör hemma, dialekt alltså. Högsvenska gillar jag inte alls, det är inte min svenska, så ibland blir jag så frustrerad på det att jag då hellre talar finska än högvenska.
Tja, jag har inte ett svenskt S-medlemskort, så kanske det var därför jag aldrig fått svensk service i Kuopio, :).
Har faktiskt under de år jag bodde där ett par gånger bevittnat tillfällen där, oftast rikssvenska personer, försökt tala svenska i t.ex. butiker, och aldrig kommit nån vart. Det har varit mycket fummel, innan jag stigit fram och sagt att jag kan tolka. Engelska hade inte heller gått.
Inte har jag aldrig försökt ens tala svenska i Kuopio, även om savon murretta kan vara svårt att förstå ibland, så som de vrider och vänder på bokstäverna, :). Till detta har lett mina upplevelser om stora svårigheter att få svensk service.
Det är ju klart att telefonförsäljarna är irriterande, men det var inte det som var pointen. Jag tycker att det är alldeles för mycket att kräva att nån som gör ett arbete under en viss period, skall kunna svenska, då sannolikheten att han/hon ringer upp en svensk kund är försvinnande liten. För de flesta telefonförsäljare är personer som har det som ett extraarbete, eller som gör det under en period. Det är inget yrke i ordets fulla bemärkelse. Ingen utbildning leder till att man får yrket telefonförsäljare. Det är arbetsgivaren som ger kraven och eftersom de flesta tidningar är helfinska så kan man väl tro att det är deras främsta målgrupp. Vi svenskspråkiga är väldigt få och ännu färre av oss prenumerar på någon finsk veckotidning. Vi är ingen betydande målgrupp för tidningarna helt enkelt. Och tidningarna skulle inte få några försäljare om de skulle kräva svenskakunskaper.
Och det att du inte alls skulle ha talat med honom, bara för att han inte kunde svenska, tycker jag låter ganska underligt. För att bortlämna det att han är telefonförsäljare. Har du som en princip att du inte talar finska? Jag menar, så där allmänt. Det var det det var frågan om, inte det att typen var telefonförsäljare. Och för att återigen säga det, en försäljare kan inte veta om du är svenskspråkig eller ej, fastän han ringer hem till dig. Klart han skulle kunna vara sakligare än i det ovanstående exemplet, men i varje fall.
Var har du arbetat? Troligtvis på ett område med svensk befolkning?
Nå, denna försäljare kunde lika bra ringa från östra Finland eller t.o.m. från södra Finland och inte ändå heller kunna svenska (!) *sarkasm*. Försäljarna ringer mycket sällan från din egen kommun.
Ja inte förstår jag varför du ringer ett svenskt service nummer om det inte duger med en person som talar god svenska.
Säkert bäst du håller dej till finska om det känns bättre var och en bör ju kunna välja det som passar dem bäst.
Men det här handlade ju inte om det nu var det fråga om att ringa hem till folk och inte klara av landets båda språk där bör man se till att ta en snabb språkkurs.
En normal felringning är helt ok, men att systematiskt ringa runt då skall man tänka på vad man gör och se till att man kan förklara sig det är absolut inte mottagarens uppgift att fundera ut det.
Lite vett o etikett hos sådana personer skadar inte. Skulle inte vara nackdel att kunna ännu flera språk om man sysslar med sånt men det minsta man kan begära är båda inhemska språken .
Kom i håg alla ges ju chansen att lära sig det är endast egen vilja det hänger på anser man att man inte behöver båda språken så är det ok, men då skall man inte syssla med sånt där man borde kunna det.
Ja, personen talade en bra svenska, för att vara finskspråkig, men det tog tid att utträtta ärendet, jag fick förklara flera gånger om och om igen vad jag ville, väldigt långsamt och tydligt, för att hon skulle förstå. Och då man ringer för att fråga en kort fråga som har ett kort svar, så blir man en aning frustrerad om det först tar ett par minuter att försöka få fram det man vill fråga och sen ännu vänta på svaret i ett antal minuter. Det orkar jag inte gå igenom bara för att få svensk service, då jag kan få svaret på min fråga om jag ringer till den finska linjen på mindre än en minut och inte behöver upprepa min om och om igen. Det skulle inte ha varit ett problem om hon skulle ha förstått mig och sen kanske på en lite knagglig svenska svarat, men då det tog tid att ens komma igenom frågan.
Nån som inte kan ett dugg finska skulle ha fått svaret på sin fråga, jo, men jag som talar båda språken flytande tänker inte stå ut med sånt och det behöver jag inte heller, jag kan ringa upp den finska sidan och få mycket smidigare service. Jag väljer den lättare vägen, ja, för det gör livet så mycket enklare. Inte blir min svenska sämre för det inte, och jag ser noga till att tala svenska då när jag får tillfälle till det, men jag är ingen idealist, om jag får bättre service på ett annat ställe, som nu råkar vara finskt, så går jag dit. Jag anser att jag har två modersmål, det ena är inte bättre än det andra, jag använder båda lika gärna. Tyvärr är det oftast så att det blir finska på stan, helt enkelt för att allt går så mycket smidigare då.
Personligen diskuterar jag gärna på svenska med finskspråkiga personer även om deras svenska är dålig. Det kan ju vara förklaringen till att jag så ofta hittar personer som talar svenska till och med där det borde vara omöjligt. Men som sagt lite små fel i uttal och sånt stör inte mej.
Det fins ganska många som tackat mej för att jag har varit villig att öva deras svenska kunskaper . Jag har inget behov av att stoltsera med att min finska är bättre än deras svenska och hur skall den som vill lära sig ,om inte vi svenskspråkiga är villiga att diskutera med dem på svenska?
Äh du kan ju inte svenska vi tar det på finska JAG kan båda vilken tråkig attityd!!!!
Det är inte uttalssvårigheterna det är fråga om, jag talar gärna svenska t.ex. med mina finska kompisar, vi brukar alltid bestämma att vissa dagar så talar vi bara svenska.
Saken var den att nu behövde jag service och ville ha det undanskött fort. Problemet med den som betjänade mig var inte det att hon skulle ha uttalat fel eller annars något fel med hennes svenska i sig, utan det var det att hon inte förstod helt enkelt vad jag menade, fast min fråga bestod av en mening och handlade om en mycket vardaglig sak. S.k. dålig svenska är inte problemet, det är oförståelsen.
Jag har själv tillbringat tid i Tyskland och speciellt i början alltid gett upphov till goda skratt pga. mina problem med språket, men också själv skrattat med de andra. Jag förstår att inte se ner på nåns språkkunskaper, speciellt då den andra försöker. Huvudsaken är ju att man blir förstådd, vilket språk det än handlar om. I detta fall så var det jag som inte blev förstådd, pga att jag talade svenska, och obs, ingen dialekt, försökte klart och tydligt på exemplarisk högsvenska förklara, men nej.
Du skrev ju det här.
“Den person som svarade talade nog en bra svenska, nån som inte talade finska skulle riktigt bra ha kunnat få sitt ärende skött, men för mig som räknar finskan som mitt andra modersmål så var det en pärs att få förklara flera gånger och det med en högsvenska som känns väldigt malplacerad i min mun”
Måste nog medge inte ens jag förstår dej ändå är jag helt svensk och du skriver god svenska,
men varför skulle det vara någon skillnad .
En som inte kan finska får ärende bra skött.
Men om man kan svenska o finska då måste man förklara samma ärende flera gånger.
Hur kan det vara bra om man endast kan svenska och inte bra om man kan svenska o finska?
Tror du man hade förstått en enbart svenskspråkig bättre ?
Helt ense med dej och har dessutom liknande erfarenheter. Det finns förvånansvärt många direkt svenskspråkiga ( i huvudstadsregionen) eller såna finskspråkiga som både kan vill tala svenska. Man borde oftare börja på svenska utan att göra alltför stort nummer av det, lite beroende på situationen förstås. Ge våra finskspråkiga landsmän en möjlighet att tala sin pakkoruotsi så kanske de så småningom kommer underfund med att vi finns, och att 'Suomessa ei vain puhuta suomea'.
Jag har enbart positiva erfarenheter!
Det hände mej förresten för en tid sedan i en affär att vi var tre personer, två kunder och en försäljare, vi talade finska med varann alla tre. Försäljaren fick ett samtal och började prata flytande svenska, då han sen slutade prata tog den andra kunden till orda, på svenska.. Vi var alltså alla tre svenskspråkiga!
Borde någon börja sälja små rödgula flaggor så vi skulle kunna börja bekänna färg för varandra och andra invigda?
Måste svara här, eftersom det tydligen är omöjligt att fortsätta diskussionen under samma meddelandekedja... Alltså svar till detta meddelande skrivet av "undrande":
" svårt
Kirjoittanut: undrande 30.6.2005 klo 15.57
Du skrev ju det här.
“Den person som svarade talade nog en bra svenska, nån som inte talade finska skulle riktigt bra ha kunnat få sitt ärende skött, men för mig som räknar finskan som mitt andra modersmål så var det en pärs att få förklara flera gånger och det med en högsvenska som känns väldigt malplacerad i min mun”
Måste nog medge inte ens jag förstår dej ändå är jag helt svensk och du skriver god svenska,
men varför skulle det vara någon skillnad .
En som inte kan finska får ärende bra skött.
Men om man kan svenska o finska då måste man förklara samma ärende flera gånger.
Hur kan det vara bra om man endast kan svenska och inte bra om man kan svenska o finska?
Tror du man hade förstått en enbart svenskspråkig bättre ? "
Ja, jag sade att en som inte kan finska skulle ha kunnat få sitt ärende utfört, i sinom tid, det fick ju jag också, efter många om och men. Jag menar att en som inte skulle ha kunnat ringa den finska linjen, pga bristande språkkunskaper, hade kunnat utföra ärendet på den svenska linjen. Men jag gissar att den helt svenskspråkige också i nåt skede skulle ha förlorat tålamodet, efter att ha fått förklara sin sak flera gånger innan personen i den andra ändan förstod vad det var fråga om. Slutligen skulle den som ringde upp fått sitt svar, men det skulle ha tagit lika lång tid som det tog för mig att få fram mitt svar.
Detta var vad jag menade med att en helt svenskspråkig skulle ha kunnat utföra sitt ärende, det skulle ha lyckats, efter många om och men, så på det viset kan man ju säga att servicen fungerade, om än inte bra, men fungerade i varje fall. Jag som kan välja att ringa den finska linjen gör då hellre det med allt detta som bakgrund, för att få snabb och bra/bättre service.