Bryr du dig om rättvisemärkta varor och ekologiska grönsaker eller blir de kvar i hyllan? Hur ska vi kunna påverka vår omvärld till att bli ett rättvisare och jämlikare samhälle för alla att leva i-blir vi då till en del också av med vanvettiga terrordåd?
"fair trade" och ekologisk mat
Fanny
16521
0Äänestä
Muut lukivat myös
Ketjusta on poistettu 2 sääntöjenvastaista viestiä.
Odottaa vastausta
Näihin keskusteluihin ei ole vielä vastattu. Ole ensimmäinen.
Vastaukset 16
Vanhimmat
För mig känns det väldigt långsökt att jag på något sätt skulle förbättra världen genom att köpa en fair trade -märkt vara i butiken som ofta är väldigt dyr i förhållande till sin kvalitet. Som fattig studerande har jag inte råd med dessa produkter och dessutom föredrar jag drickbart kaffe.
Vet nån vad fair trade -märket egentligen innebär? Finns varorna till bara för att den moderna västerländska människan kan lindra sina samvetskval genom att köpa av dem?
Jag har förstått att "fairtrade" innebär att odlaren/hantverkaren betalas så att hon/han kan leva på sitt arbete och barnen kan gå i skolan istället för att arbeta på plantagen/odlingarna. Kan inte dra exakta siffror men det finns säkert på nätet. För min del känns det vettigare att betala skälig ersättning för andras arbete än att skicka "allmosor"...Det finns faktiskt riktigt gott kaffe som är "märkta", ofta måste man bara använd mindre mängd kaffe för att det är så starkt..(hälften mot i "vanligt" kaffe) Har du något bättre förslag eller saknas intresse i frågan?
Jag är väl tvungen att erkänna att jag inte orkar engagera mig i dessa saker så väldigt mycket då det finns tillräckligt problem som borde åtgärdas inom det egna landets gränser för att inte tala om ens eget liv.
Detta kanske låter själviskt men anser jag mig vara en realist. Hur kan vi en ens vara säkra på att att han som plockar bönor där ute i djungeln ens får någon ersättning trots att vi köper fair trade -kaffe?
snackade om ämnet med en typ från "maailmankauppa" i helgen. Han sa att handeln är väldigt noga kontrollerad. Återkommer när jag hittat nätsidor om ämnet. Visst finns det problem även i Finland, mest inom området "själsligt" illamående (tycker jag) och ensamhet är ett annat stort problem. De flesta människor äter sig mätta (och mer än så) och har bostad. Själv är jag van att leva enkelt och tycker om att ha det så-fast visst har vi en flaska vin på bordet då och då, lite guldkant på tillvaron måste man ju ha..Sen är man ju sällan student hela livet (fast det finns ju vissa som är det också)
Jag blev intresserad av ämnet och har studerat det lite närmare. Det verkar verkligen som om rättvisehandeln erbjuder en hållbarare lösning än de nuvarande formerna av ulandshjälp.
Kolla länken:
http://www.fee.org/vnews.php?nid=2191
Det var ju kul att din nyfikenhet blev väckt...Mera läsning på www.reilukauppa.fi, de har även svenskspråkiga sidor på nätet (rejäl handel)
Enligt denna artikel är rejäl handel inte heller alldeles problemfritt.
http://www.fee.org/vnews.php?nid=2974
Synd att det alltid går så att ju mera man studerar och läser, desto hopplösare verkar allting och desto mera cynisk blir man. Då det finns så många motstridiga undersökningar och åsikter är det ju för en vanlig medborgare omöjligt att veta vad som PÅ RIKTIGT är bra, etiskt, rätt och en fugnerande form av u-landshjälp.
I avsaknad av denna kunskap måste jag väl även i fortsättningen dricka drickbart kaffe ;)
Ja alldeles riktigt, vi avskaffar minimilönerna även i Finland och sätter ungarna i arbete, inte behöver väl arbetarnas och "patraskets" barn någon utbildning-nej för sjutton, bättre att skilja agnarna från vetet i tid och visa dem sin plats. Löneslavarna, de lata otygen kan gott skaffa sig ett par tre arbeten för att försörja sig-vem bryr sig. Avskaffa samtidigt lagstiftad arbetstid-de kan gott jobba 15-18 tim/dygn på fabriksgolvet, gärna inlåsta (vem bryr sig om de blir innebrända om det råkar börja brinna) -semester och mammaledighet. Fri konkurrens må råda och Jag Vill Ha Billiga Varor! (behöver pengarna till fettsugning och ansiktslyft och en "satsa på dig själv" kurs som verkar intressant) Jag tycker att vi ska avskaffa fackföreningarna i Finland, det är ju ett jädrans otyg med strejker och sånt-nä folk ska veta sin plats och låta de som har hjärnkapacitet (=akademiskt utbildade, gärna överklass) sköta tankearbetet. Det var ett bra förslag och politikerna kommer säkert att nappa på betet, tänk så billigt det kommer att bli att leva även i Finland! För människor är väl lika mycket/lite värda var vi än bor på det runda klotet?
Delvis är den i artikeln upptagna problematiken helt motiverad, det kan du ju inte förneka. Framför allt problemen med övervakning är verkliga. Även vissa ideologiska tankegångar bakom fair trade är problematiska: är det fråga om verklig u-landshjälp eller ett försök att tvinga västerländska värderingar på u-länderna bakom en slöja av u-landshjälp?
Det jag egentligen ville säga är att ingenting är entydigt och klart: alla former av u-landshjälp har sina positiva och negativa sidor. Visst är livet lätt om man blint tror på en sak men samtidigt är det ganska verklighetsfrämmande.
Du skall alltså inte missupfatta mig. Jag bryr mig nog om u-länderna och vill gärna hjälpa så gott det går men samtidigt är jag en människa som tänker och just beträffande u-landshjälp vill jag delta på ett sätt som jag VET att verkligen fugnerar och är etiskt rätt, det räcker inte att jag enbart TROR så.
Det finns mycket för och emot och man bör kanske söka svar från flera olika källor..Idag kan man köpa "certifierade varor" där kraven på minimi standard beträffande bla arbetstider, löner, arbetsförhållanden är regel. Jag ska kontakta någon från rejäl handel organisationen om övervakning mm. För det kanske är lite väl lätt att hitta de svar man vill, speciellt om man vill egentligen inte är intresserad av annat än att få billiga varor...
artikeln du refererade till var från 1994, du får gärna göra ett sammandrag(på svenska) om vad i denna som artikel stödjer dina argument och kritik mot dagens rejäla handel.
här finns intressant läsning, googla "etikbarometern"
Här har du lite läsning. Är det något i detta som du tycker är orimliga krav?
Vill du veta mer om uppförandekoder?
Frågor och svar.
Exempel på en uppförandekod.
Frågor och svar om uppförandekoder
Vad är en uppförandekod?
En uppförandekod är skriftliga regler för företags verksamhet. Uppförandekoden antas av företaget själv och är ett frivilligt åtagande. Organisationer och fackföreningar har tagit fram "modell"-uppförandekoder. Oftast har uppförandekoder antagits i samband med att konsument- och mänskorättsorganisationer samt fackföreningar har uppmärksammat grava missförhållanden. På engelska kallas uppförandekoder bland annat för "Codes of Conduct" eller "Codes of Practice".
Varför bör jag som konsument känna till uppförandekoder?
De kan hjälpa dig om du inte vill att dina pengar ska överföras till företag som brister i respekt för grundläggande mänskliga rättigheter på arbetsplatser runt om i världen. Med uppförandekoder kan man jämföra företags ambitioner och ansvarstagande.
Tyvärr är missförhållandena omfattande där många av våra produkter tillverkas. Men försäkra dig om att, en för dig trovärdig part, har kontrollerat att uppförandekoden verkligen följs. Det finns oseriösa företag som kan ha antagit en uppförandekod som man alls inte följer. Att ett företag har en uppförandekod som kontrolleras behöver inte betyda att den följs till fullo hos alla leverantörer.
Vad ska en uppförandekod innehålla?
En uppförandekod bör utgå från internationellt överenskomna regler som tagits fram av Internationella Arbetsorganisationen (ILO), konventionen om barns rättigheter, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och lagstiftningen i det aktuella landet. En uppförandekod ska innehålla:
· Rätten till fackföreningsfrihet
· Förbud mot barnarbete och tvångsarbete
· Förbud mot diskriminering
· Försäkran om reglerad arbetstid
· Riktiga anställningar
· En säker arbetsmiljö garanteras
· Korrekta löner skall garanteras
Uppförandekoden ska omfatta både inköpande företag, leverantör och underleverantör.
Vilka företag har uppförandekoder?
I världen finns det många hundra företag som har uppförandekoder, främst storföretag. Det är främst klädföretag, leksaksföretag och livsmedelskedjor som har uppförandekoder, men även andra. Bland de första företagen i världen som antog en uppförandekod var Levi Strauss. I Sverige har bland annat H&M, KappAhl, Brio, Volvo och Ericson uppförandekoder.
Vissa säger att de har en uppförandekod men att den inte är offentlig, det gäller till exempel Stadium. Inget av företagen som antagit en uppförandekod är dock kontrollerat av en oberoende part. Flera branschorganisationer på internationell nivå arbetar för att ta fram rekommendationer för sina medlemmar.
Vad ska man förvänta sig av företaget?
Företaget ska anta, införa och följa upp uppförandekoden och låta sig bli kontrollerad.
1. Företag som antar en uppförandekod måste arbeta med att införa den. Företagsledningen bör ta beslutet och ansvariga utses. Först och främst bör man känna till situationen där varorna och tjänsterna produceras. Vissa företag har inte ens kontroll över vilka leverantörerna är eller hur det ser ut där. Alla i företaget som arbetar med inköp och kontraktering bör få utbildning.
2. Leverantörerna bör i ett tidigt skede informeras om att uppförandekoden ska införas och på vilket sätt företaget kan stödja dem med kunskap eller andra resurser. Leverantören ska förbinda sig att följa koden. I många regioner i världen måste leverantörerna vidta åtgärder för att kunna följa uppförandekoden. Nya fläktar eller toaletter kanske måste installeras för att undvika njur-, lung- och ögonsjukdomar. Lönerna måste eventuellt höjas för att i första hand motsvara landets minimilöner och för att kunna försörja en familj. Leveranstider och orderläggning kanske behöver ses över så att alla arbetare får en dag i veckan ledig. Barnarbetare ska erbjudas utbildning, osv. Situationen är olika i olika branscher och i olika regioner. De anställda ska ges information om uppförandekoden och de ska också veta vart de ska vända sig för att anmäla brott mot den.
3. Inköpande företag måste sedan kontrollera att uppförandekoden följs. Dels genom egna kontroller, dels låta en oberoende part kontrollera. Först därefter kan företaget aktivt använda uppförandekoden mot konsumenterna. Då är uppförandekoden inte bara ett uttryck för en ambition utan också ett bevis på att företaget har tagit konsumenters och aktieägares intresse på allvar och systematiskt arbetat för att förbättra förhållandena.
Vad kontrollerar företagen som säger att de kontrollerar sina leverantörer?
Många företag säger att de kontrollerar sina leverantörer. Ofta betyder detta bara att deras kvalitetsinspektörer besöker leverantören. En sådan inspektör kontrollerar att produktionen möter de kvalitetskrav som ställs. Däremot kontrolleras nästan aldrig till exempel arbetstider, lönenivåer och fackföreningsfrihet.
Flera företag gör dock seriösa inspektioner av förhållandena i fabrikerna. Vid besök, oannonserade och annonserade, kontrolleras så att uppförandekoden följs. Då ingår bland annat att kontrollera att rätt lön har betalats ut, även om lönelistorna är på Kinesiska. Ett exampel på ett protokoll som används vid inspektion av tillverkningsförhållandena är den checklista som skall användas när leksaksfabriker inspekteras enligt den internationella branschorganisationen för leksaker och den metodik som de rekommenderar.
Varför behövs en oberoende kontroll?
Eftersom flera företag antagit uppförandekoder utan att se till så att de följs, har flera initiativ tagits för hitta effektiva och för alla parter trovärdiga kontroller. På så sätt hoppas man att förbättringar ska ske snabbare och konsumenter lättare ska kunna skilja mellan seriösa och oseriösa företag. Förhandlingar mellan organisationer, företag och fackföreningar pågår i USA, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Schweiz och Norge.
Principerna för oberoende kontroll är:
· Organisationer och fackföreningar ska ha insyn i kontrollen.
· Anställda och organisationer ska ges möjlighet att anmäla brott mot uppförandekoden.
· Oannonserade och annonserade stickprovskontroller hos leverantörerna görs för att verifiera att företaget efterlever uppförandekoden.
· I stickprovskontrollen undersöks också, på ett sätt som inte leder till trakasserier eller avskedande, de anställdas syn på situationen på arbetsplatsen.
Hur blir kontrollen riktigt effektiv?
Nyckeln till en effektiv kontroll ligger hos arbetarna själva. Om de själva kan sluta avtal med arbetsgivaren hade det varit det bästa. Tyvärr förtrycks försök till organisering så att människor skräms till att avstår från att organisera sig. Många är också omedvetna om att de har rättigheter som alla arbetsgivare och länder ska respektera.
Att se till att arbetare har kunskap om uppförandekoden som deras arbetsgivare skrivit under är därför viktigt. Men också att det finns ett säkert sätt att anmäla brott mot uppförandekoden. Anmälan bör kunna lämnas till fackföreningar, organisationer eller personer som de har förtroende för.
Inköpande företag och deras leverantörer bör se till att uppförandekoden är översatt till det lokala språket och finns uppsatt på central plats på arbetsplatsen. Muntlig information ska ges till de som inte kan läsa.
Här är enskilda organisationers, fackföreningars och bidragsgivares roll viktig. Det finns en hel del exempel på fackföreningar och organisationer som arbetar tillsammans med sina partners i utvecklingsländer med utbildningar och workshops om rättigheter. Det finns också exempel på att dessa organisationer tränar inspektörer och intervjuare. Dessa insatser måste mångdubblas för att på något sätt kunna matcha storföretagens leverantörsnät.
Så här ser en uppförandekod ut!
Nedan finns en uppförandekod som tagits fram av Clean Clothes Campaign i Europa. Andra uppförandekoder är mycket lik denna men används också för andra produkter än kläder.
Employment is freely chosen.
There shall be no use of forced, including bonded or prison, labour (ILO Conventions 29 and 105). Nor shall workers be required to lodge "deposits" or their identity papers with their employer.
There is no discrimination in employment.
Equality of opportunity and treatment regardless of race, colour, sex, religion, political opinion, nationality, social origin or other distinguishing characteristic shall be provided (ILO conventions 100 and 111).
Child labour is not used.
There shall be no use of child labour. Only workers above the age of 15 years or above the compulsory school-leaving age shall be engaged (ILO Convention 138). Adequate transitional economic assistance and appropriate educational opportunities shall be provided to any replaced child workers.
Freedom of association and the right to collective bargaining are respected.
The right of all workers to form and join trade unions and to bargain collectively shall be recognised (ILO Conventions 87 and 98). Workers' representatives shall not be the subject of discrimination and shall have access to all workplaces necessary to enable them to carry out their representation functions (ILO Convention 135 and Recommendation 143). Employers shall adopt a positive approach towards the activities of trade unions and an open attitude towards their organisational activities.
Living wages are paid.
Wages and benefits paid for a standard working week shall meet at least legal or industry minimum standards and always be sufficient to meet basic needs of workers and their families and to provide some discretionary income. Deductions from wages for disciplinary measures shall not be permitted nor shall any deductions from wages not provided for by national law be permitted without the expressed permission of the worker concerned. All workers shall be provided with written and understandable information about the conditions in respect of wages before they enter employment and of the particulars of their wages for the pay period concerned each time that they are paid.
Hours of work are not excessive.
Hours of work shall comply with applicable laws and industry standards. In any event, workers shall not on a regular basis be required to work in excess of 48 hours per week and shall be provided with at least one day off for every 7 day period. Overtime shall be voluntary, shall not exceed 12 hours per week, shall not be demanded on a regular basis and shall always be compensated at a premium rate.
Working conditions are decent.
A safe and hygienic working environment shall be provided, and best occupational health and safety practice shall be promoted, bearing in mind the prevailing knowledge of the industry and of any specific hazards. Physical abuse, threats of physical abuse, unusual punishments or discipline, sexual and other harassment, and intimidation by the employer is strictly prohibited.
The employment relationship is established.
Obligations to employees under labour or social security laws and regulations arising from the regular employment relationship shall not be avoided through the use of labour-only contracting arrangements, or through apprenticeship schemes where there is no real intent to impart skills or provide regular employment. Younger workers shall be given the opportunity to participate in education and training programmes.
... men jag har helt gått in för att försöka leva så ekologiskt som det är rimligt (obs! inte "möjligt" - där har jag lång väg att gå). Jag har inom loppet av ett år långsamt glidit mot veganism, lagt ner shopping o all annan onödig konsumtionshysteri, börjat satsa på second-hand om jag VERKLIGEN sku behöva ngt (jo, en kastrull för min menskopp), ja, och så gått in för tvättbara mensskydd, alltså.
Fair trade är en självklarhet för mig, precis som satsandet på inhemska varor om jag har ett val. Jag är väldigt orolig för växthuseffekten och klimatförändringarna. Man tycker att den civiliserade människan borde inse att hon verkligen skiter rejält i sitt eget bo, men i stället ökar föroreningshetsen! Vår tid på jorden kunde ha varit längre... ;(
(Jag inser att det jag gör är en droppe i havet och kommer knappast att rädda världen... men jag lider inte av min livsstil - tvärtom.)
Det är ju bra om alla försöker göra sitt, många droppar gör ju ett hav. Dessutom är det bra med förebilder, diskussion osv. Vore trevligt om vi hade något att lämna till den kommande generationen (förutom en illaluktande soptipp full av radioaktivt avvfall)
Näin pakkoruotsitus toimii käytännössä:
1) Kuka mahtoi olla Suomen (ruotsin)kielilakikomitean ainoa ulkomaalainen asiantuntija, ja joka kaiken lisäksi tuli ulos juuri ennen lain eduskuntaäänestystä lupauksella parantaa suomen kielen asemaa Ruotsissa?
Oikein, Ruotsin kuningaskunnan ministeri Mona Sahlinhan siinä sähläsi!
2) Oletteko seuranneet, ketkä edustavat Suomea EU:ssa virkamiehinä. Hesari julkisti kerran siitä uutisen ja totesi, että ne ovat suomenruotsalaisia miehiä. Pätevämpiä kuin suomenkieliset? Ei vaan Suomen järjenvastainen kielipolitiikka on taustalla. Ja myös suomenkielisten keskinäinen kilpailu ja mustasukkaisuus - valitaan suru, kun ei haluta päästää toista suomenkielistä itsensä ohi.
3) Mikä puolue on se, jonka ympärille joka vaalien jälkeen rakennetaan hallitus? Ollut jo puoli vuosisataa. Oikein, Rkp:hän se siellä luuraa.
4) Mitä sanovat rkp:läiset asiasta? Että heille riittää, että saavat aina pari ministeriä, jotka toimivat kiertoperiaatteella eri ministeriöissä, sillä yksi ministerikausi riittää miehittämään pysyvät virat ruotsinkielisillä kymmeniksi vuosiksi.
5) Arkkipiispuus silloin tällöin pitää huolen siitä, että esimerkiksi Ahvenenmaan suomenkieliset eivät ikinä saa omakielistä seurakuntaa.
6) Puolustusvoimien komentajuus silloin tällöin antaa mahdollisuuden etsiä sopivat ruotsinmieliset ja -kieliset avainasemiin. Koskaan sotien jälkeen SL:oon ei liittynyt upseereita yhtä paljon kuin Elisabeth Rehnin puolustuministerikaudella.
7) Ministerien ja presidenttien "erityisavustajana" on yleensä joku suomenruotsalainen. Tuorein esimerkki lukiolain valmistelun yhteydessä toisiin tehtäviin siirretty Maarit Feldt-Ranta, joka nyt on Sdp:n puoluesihteeri ja paha pakkoruotsittaja.
8) Vilkaiskaa ammattiyhdistysliikettä, poliittisia puolueita, jne. Kaikkialla on sellainen lukinseittien verkosto, että kestää todella pitkään ennen kuin suomalaiset heräävät "onhan maamme kaksikielinen" unestaan.
Minulla ei ole harhakuvia Suomen kielipolitiikan ja lainsäädännön muuttamisen vaikeudesta. Mutta olen rajattoman kiitollinen, että meillä vihdoin on suhteellisen vapaa tiedonkulun mahdollisuus - internet! Esiintymiseni siellä on saanut pakkoruotsittajat silmittömän vihan ja voimattoman raivon valtaan. Ymmärrän sen, mutta en hyväksy pakkoruotsia ja haluan Suomeen vain yhden valtakunnallisesti virallisen kielen - Suomen kielen!