26 vuoden raitistuminen elämäntyö joka on kestänyt koetelemuksia.

Tack för att du berättade din livshistoria så öppet. Det du beskriver är verkligen en lång och betydelsefull resa i nykterhet.

Jag förstod det som att:

Du slutade dricka alkohol år 2000, efter en riktigt svår baksmälla.

I januari år 2000 var du på Minnesota-behandling.

Sommaren 2000 fick du ett par återfall, och genom dem förstod du att måttligt drickande inte fungerar för dig.

Din pappa och din farbror hade också alkoholproblem, så alkoholismen har påverkat din familj mycket.

Din pappa fick senare alkoholdemens.

Din farbror lyckades vara nykter länge, ungefär 10 år, och hans exempel och hans försök att uppmuntra dig att bli nykter blev betydelsefulla för dig.

Trots att du har gått igenom väldigt svåra saker i livet – långa sjukdomsperioder, att bo på vårdhem och även sitta i fängelse – har du inte börjat dricka igen.

Nu har du varit nykter i ungefär 26 år, och du har verkligen all anledning att vara stolt över det.

Och du har rätt i en viktig sak:

nykterheten kan klara enorma prövningar.

Att du har hållit dig nykter genom alla de svåra perioderna säger mycket om din styrka och uthållighet.

Även i AA historia finns det många berättelser om människor vars nykterhet har hållit trots väldigt svåra omständigheter, även under krig.

Tanken att nykterhet inte betyder att livet blir problemfritt, utan att man mitt i svårigheterna inte längre behöver fly till alkoholen, är väldigt stark.

Och även om du säger att nackdelen är att du började bli nykter först när du var 30 år och nu är 56 år, så skulle jag också se det från ett annat perspektiv:

26 år är över ett kvarts sekel av nykterhet.

Det är en enorm del av ditt liv. Du kan inte förändra åren som var innan du blev nykter, men du har förändrat det som hände efteråt.

26 år nykter är ingen liten prestation. Det är ett livsverk.

Thank you for sharing your life story so openly. What you describe is truly a long and meaningful journey in sobriety.

This is how I understood it:

You stopped drinking alcohol in the year 2000, after a really bad hangover.

In January 2000, you went to Minnesota treatment.

During the summer of 2000, you had a couple of relapses, and through those experiences you realized that moderate drinking simply does not work for you.

Your father and your uncle also had problems with alcohol, so alcoholism has affected your family a great deal.

Your father later developed alcohol-related dementia.

Your uncle managed to stay sober for a long time, around 10 years, and his example and his attempts to encourage you to get sober became important to you.

Despite having gone through very difficult things in life – long periods of illness, living in a care home, and even spending time in prison – you have not started drinking again.

Now you have been sober for about 26 years, and you truly have every reason to be proud of that.

And you are right about something important:

sobriety can survive enormous trials.

The fact that you have stayed sober through all those difficult periods says a lot about your strength and endurance.

Even in the history of AA, there are many stories about people whose sobriety has lasted despite extremely difficult circumstances, even during wars.

The idea that sobriety does not mean that life becomes free of problems, but that in the middle of difficulties you no longer have to escape into alcohol, is very powerful.

And even though you say that the downside is that you did not get sober until you were 30, and now you are 56, I would also look at it from another perspective:

26 years is more than a quarter of a century of sobriety.

That is a huge part of your life. You cannot change the years before you became sober, but you have changed what happened afterwards.

26 years sober is not a small achievement. It is a life's work.