Max Arhippainen skrev i sin ledare (HBL 3.8.) om Nokia. Första motreaktionerna har börjat komma: http://www.iltalehti.fi/2005/08/08/kolumnistit/200508083358490_ko.shtml
Även om Iltalehtis kolumnist skriver alltför ändamålsenligt och ger fel bild av HBL:s ledare (de facto kritiserade Arhippainen inte Nokia utan lovprisade bolaget) är kritiken inte helt obefogad.
Jag kan inte förstå hur HBL lyckas koppla in språkpolitiken i varje sammanhang. I ljuset av Arhippainens ledare och liknande artiklar är det ingen överraskning att Iltalehtis kolumnister samt övriga finskatalande medborgare inte tycker särskilt mycket om oss finlandssvenskar.
Arhippainen borde kanske tänka efter innan han skriver.
Även om Iltalehtis kolumnist skriver alltför ändamålsenligt och ger fel bild av HBL:s ledare (de facto kritiserade Arhippainen inte Nokia utan lovprisade bolaget) är kritiken inte helt obefogad.
Jag kan inte förstå hur HBL lyckas koppla in språkpolitiken i varje sammanhang. I ljuset av Arhippainens ledare och liknande artiklar är det ingen överraskning att Iltalehtis kolumnister samt övriga finskatalande medborgare inte tycker särskilt mycket om oss finlandssvenskar.
Arhippainen borde kanske tänka efter innan han skriver.
Vastaukset 3
Vanhimmat
Läste just Arhippainens ledare. Hur tusan kan du hitta negativ språkpolitik i den? Han rosar ju Nokia och Ollila så att spottet yr. Att Nokia-miljonerna gynnat svenskfinland genom de finlandssvenska fondernas aktieinnehav lär man väl få skriva i landets ledande svenskpsråkiga tidning?
Hur Kalle Isotalo (fd VD för Nokia, sparkad) kunde få ihop en så elak och missledande kolumn om Arhippainens ledare övergår mitt förstånd.
Till dem som inte har Husis och som inte kan navigera i webben. Ledaren i fråga. Ingenting att skämmas för, tvärtom.
>>Den trogna vapendragaren tar över efter Jorma Ollila
Då Jorma Ollila blev chef för Nokia samlade han en ledningsgrupp med likasinnade vapendragare runt sig. Några av dem utgjorde kärnan i företagets ledning i ett drygt decennium. De har skapat en framgångssaga utan like i Finlands ekonomiska historia.
Då Ollila nästa sommar lämnar koncernchefskapet blir bara en av de ursprungliga medlemmarna kvar, tronföljaren Olli-Pekka Kallasvuo.
Varken avgången eller valet av efterträdare överraskar. Tretton år vid rodret kan kännas tillräckligt. Kallasvuo har länge utpekats som det sannolika trygga valet.
Hans utmaning är nu att komplettera den kontinuitet och stablitet som han själv representerar med nytänkande. Organisation måste kontinuerligt förnyas och utvecklas.
Bara så kan Nokia hålla styrfart i den innovativa konkurrens företaget verkar i. Bara så förbereds det generationsskifte som inte nu genomförs.
Vilket eftermäle lämnar Jorma Ollila?
Hur Nokia utvecklats under hans ledning känner de flesta numera till.
För femton år sedan var det anrika bolaget ett ofokuserat, krisdrabbat konglomerat. Produktpaletten innehöll allt från gummistövlar, televisioner och papper till ett kunnande i kommunikationsteknologi.
Styrelsen vågade ge en ung, visionär ledare förtroendet att ta över med fria tyglar. Ollila insåg den fulla vidden av möjligheterna inom mobiltelefonin före andra och omstrukturerade bolaget för att fokusera på detta.
Resten är historia, som man brukar säga. Nokia blev överlägsen marknadsledare i världen. Då Ollila blev chef i januari 1992 var bolagets marknadsvärde 150 miljoner euro. I dag är det 382 gånger så högt.
Inte bara aktieägarna har vunnit. En stor del av Finlands ekonomiska tillväxt det senaste decenniet härstammar från Nokia och den elektronikindustri som vuxit fram i kölvattnet. Nokia står ensamt för flera procent av bnp och elektronikindustrin för en fjärdedel av exporten.
Nokias betydelse för landets ekonomi begränsar sig inte till det som kan mätas i kalla siffror. Framgången har säkert påverkat det kollektiva självförtroendet, vars effekter är omätbara men allt annat än obetydliga.
Vårt land har alltså mycket att tacka Jorma Ollila för.
Att Svenskfinland gynnats alldeles särskilt mycket av Nokias framgångar är paradoxalt. Få av Nokias produktionsanläggningar ligger i vårt lands traditionella svenska områden.
De finlandssvenska fonderna och stiftelserna hör emellertid till de riktigt stora vinnarna då Nokias aktiekurs flerhundrafaldigats.
I Svenska Litteratursällskapets placeringsportfölj var Nokias betydelse liten före uppgången.
En del av sällskapets Nokiainnehav - Elin och Karl Penzins fond - fick enligt testamentatorn inte säljas. Respekten för detta bidrog säkert till den försiktiga avyttring som i retrospekt visat sig vara så lyckad.
Stegvis har Litteratursällskapet sålt ut kring 70 procent av det Nokiainnehav man hade haft i dag om ingenting hade sålts. I dag står Nokia för ungefär en tredjedel av sällskapets aktieportfölj och en fjärdedel av hela förmögenheten.
Omfördelningen har varit framgångsrik, säkert beroende på en lycklig kombination av skicklighet och tur. En stor del av utförsäljningen skedde då den volatila Nokia-aktien var som dyrast. Omplaceringarna har ytterligare förkovrat förmögenheten.
De pengar som Svenska kulturfonden i dag badar i och kan strö omkring sig är ett resultat av detta. Fonden fördelar nämligen 80 procent av avkastningen från den förmögenhet som Litteratursällskapet förvaltar.
Flera andra fonder och stiftelser har gynnats på liknande sätt.
Särskilt Sigrid Juselius stiftelse som stöder medicinsk forskning oberoende av språk, men också Svenska folkskolans vänner, Folkhälsan och andra mindre samfund har varit med och delat på kakan.
Några folktingsmedaljer kommer Nokia-ledningens insats för Svenskfinland knappast att belönas med. Man har naturligvis inte haft några språkliga intressen i tankarna då bolaget utvecklats.
Men som en indirekt följd av Nokia har de medel som finns tillgängliga för kultur, forskning och andra allmännyttiga ändamål i Svenskfinland ökat explosionsartat.
Jag medgav ju i mitt inlägg att Arhippainen de facto lovprisar Nokia och att Isotalos kolumn ger således en helt felaktig bild av ledaren. Men samtidigt är det inte alls överraskande att en bitter fennoman kan dra sådana slutsatser från Arhippainens ledare som Isotalo gjort i sin värdelösa kolumn.
Jag menar inte heller att HBL borde idka någon självcensur för att inte förarga de finskatalande men på vissa punkter i ledaren förekommer nog osakliga språkpolitiska anknytningar.
För det första tror jag inte att självironin i den sista paragrafen öppnar sig för läsarna. Därför kunde medaljsnacket ha lämnats bort, det är ju just det som bl.a. Isotalo har hakat upp sig på. Frmaför allt också för att självironin inte ens är särskilt klyftig.
För det andra verkar det som om skribenten tycker att det är negativt att "man inte hade språkliga intressen i tankarna då man utvecklade bolaget". Detta kommer fram indirekt då man speglar satsen mot resten av texten. Man får intrycket av följande tankebana: "tyvärr har språkliga intressen inte beaktats tillräckligt i bolagets utveckling men se hur bra de gick för oss ändå". Visst är det ju självklart att bolag inte utvecklas och bör inte utvecklas utgående från språkliga intressen, men eftersom Arhippainens ironi på denna punkt är så svår att tyda kunde man tro att han tycker så. En tydligare formulering på denna punkt (eller totalt utelämnande) skulle nog ha varit på sin plats.
För det tredje hakade jag upp mig på konstaterandet att Nokia inte har några produktionsanläggningar i svenskfinland. Syftet med detta uttalande kommer inte fram tillräckligt tydligt (Arhippainen försöker säkert visa orsaken till att varför det är så paradoxalt att Nokia gynnat svenskfinland) och således kan en ovan läsare dra slutsatsen att det är på något sätt "fel" av Nokia att inte ha produktionsanläggningar i svenskfinland. Arhippainen tycker knappast så påriktigt men åter kunde han ha uttryckt sig tydligare.
Nå väl, här var min åsikt. Alla får väl ha sin egen.
Jag fick nog också en helt annan uppfattning av artikeln än du. Men så är det ju att vi uppfattar saker och ting olika...Håller inte med dig på någon av punkterna och förstår inte kritiken mot denna artikel. Trevligt dock med någon slags debatt då det varit väldigt dåligt med detta den sista tiden inom detta forum. Då "svenskhatarna" försvann verkar det som om luften gått ur vissa av debattörerna.