Hej.
Som första-hund-ägare har man en hel del och hundkursen startar inte förrän nästa vår så please.. hjälp oss.
Nu har det blivit lättare med koppeldragandet som jag frågade om förut, men då kom nästa grej.
Jag har redan fått lite tips, och har skrivit i ett annat forum, men jag behöver fler tips genast.
Nu går vi ofta och gärna "lång"-promenader på skogsvägar med lilltjejen lös.
Hon hoppar då runt i närheten hela tiden och håller bra koll på var vi är. Hon stannar och käkar lite gräs, nosar o s v men kommer på inkallningen varje gång -ibland är det lite trögare men oftast går det bara en nanosekund innan hon reagerar och kommer glatt gallopperandes till matte.
Min hund är väldigt lydig annars och vi får alltid beröm för hur otroligt fin hon är, men sanningen är att ibland är hon som en mardröm.
Problemet heter:
Möten med människor och hundar.
När vi går ute i skog och på gång/cykelbanor i naturen kan det ju komma joggare eller andra som promenerar, hon springer då fram till personen direkt.
När jag ropar "stanna" så stannar hon, men hon kommer inte tillbaka när jag ropar in henne utan står kvar framför personen, som ibland blir rädd, och tittar, väntar.
Om jag närmar mig henne väntar hon på mig, men skuttar sedan ifrån mig och går närmre den okände personen och jag brukar inte få fatt på henne i tid förrän hon nått fram och hälsat.
Kommer dett ett hundekipage gör hon exact likadant, och är hunden kopplad retas hon med den genom att stanna så långt bort att den andra hunden inte når henne.
Om hunden däremot är lös kommer hon in nära mig och gör samma sak, fast då stirrar hon på den hunden från tryggare plats så att säga, c:a 2 meter från mig.
Detta med framspringandet, och att jag inte får fatt i henne, är någonting som gör andra människor jätteförbannade, speciellt de som är hundrädda.
Det förstör våra annars så sköna helgpromenader eftersom jag oroar mig och blir ledsen efter att vi skrämt någon eller jag fått skämmas/blivit utskälld.
Nu är hon ju bara 5 månader, och jag förstår att hon inte kan klara av allt ännu. Hon är ju fortfarande en valp och jag vill inte pressa henne för hårt att vara duktig.
Ändå vill man ju försöka få bukt med problem när de dyker upp.
Hon är ganska stor nu, (18 kilo) och det är inte lätt för andra att se hur gammal hon är.
Jag vill inte ha min älskade hund kopplad när vi är ute i skogen eller på långa cykelvägar som går igenom skog.
Så snälla, svara inte spydigt och elakt om att jag borde koppla henne utan ge mig konkreta råd, hjälp, tips, dela med av erfarenhet...
Som första-hund-ägare har man en hel del och hundkursen startar inte förrän nästa vår så please.. hjälp oss.
Nu har det blivit lättare med koppeldragandet som jag frågade om förut, men då kom nästa grej.
Jag har redan fått lite tips, och har skrivit i ett annat forum, men jag behöver fler tips genast.
Nu går vi ofta och gärna "lång"-promenader på skogsvägar med lilltjejen lös.
Hon hoppar då runt i närheten hela tiden och håller bra koll på var vi är. Hon stannar och käkar lite gräs, nosar o s v men kommer på inkallningen varje gång -ibland är det lite trögare men oftast går det bara en nanosekund innan hon reagerar och kommer glatt gallopperandes till matte.
Min hund är väldigt lydig annars och vi får alltid beröm för hur otroligt fin hon är, men sanningen är att ibland är hon som en mardröm.
Problemet heter:
Möten med människor och hundar.
När vi går ute i skog och på gång/cykelbanor i naturen kan det ju komma joggare eller andra som promenerar, hon springer då fram till personen direkt.
När jag ropar "stanna" så stannar hon, men hon kommer inte tillbaka när jag ropar in henne utan står kvar framför personen, som ibland blir rädd, och tittar, väntar.
Om jag närmar mig henne väntar hon på mig, men skuttar sedan ifrån mig och går närmre den okände personen och jag brukar inte få fatt på henne i tid förrän hon nått fram och hälsat.
Kommer dett ett hundekipage gör hon exact likadant, och är hunden kopplad retas hon med den genom att stanna så långt bort att den andra hunden inte når henne.
Om hunden däremot är lös kommer hon in nära mig och gör samma sak, fast då stirrar hon på den hunden från tryggare plats så att säga, c:a 2 meter från mig.
Detta med framspringandet, och att jag inte får fatt i henne, är någonting som gör andra människor jätteförbannade, speciellt de som är hundrädda.
Det förstör våra annars så sköna helgpromenader eftersom jag oroar mig och blir ledsen efter att vi skrämt någon eller jag fått skämmas/blivit utskälld.
Nu är hon ju bara 5 månader, och jag förstår att hon inte kan klara av allt ännu. Hon är ju fortfarande en valp och jag vill inte pressa henne för hårt att vara duktig.
Ändå vill man ju försöka få bukt med problem när de dyker upp.
Hon är ganska stor nu, (18 kilo) och det är inte lätt för andra att se hur gammal hon är.
Jag vill inte ha min älskade hund kopplad när vi är ute i skogen eller på långa cykelvägar som går igenom skog.
Så snälla, svara inte spydigt och elakt om att jag borde koppla henne utan ge mig konkreta råd, hjälp, tips, dela med av erfarenhet...
Vastaukset 1
Vanhimmat
Ta med en kompis, som hunden inte känner. Låt kompisen möta er på promenaden, och när hunden springer fram för att hälsa på honom, skall han skrämma bort hunden, t.ex. med en skrammelburk, eller bara med mörk och otrevlig röst, beroende lite på, hur mjuk din hund är. Om hunden får för sig, att du är trevlig och andra människor lite otrevliga, så kanske den vill stanna hos dig istället. Viktigt att inte överdriva, så att hunden blir aggressiv mot främmande, utan försök att få det till så, att främmande människor är bara inte roliga, som däremot du är.