”Vårt sound har mycket gemensamt med svensk musik men vi har ännu något finskt kvar: sisu – det sista finska i våra själar,” säger Emma Kemppainen.
Foto: Megan Cullen
Nu ger Finland igen - för Kent
Moi!-festivalen
”Man kan inte säga att det inte funnits några framgångsrika finska artister i Sverige. Det är M.A. Numminen ett levande bevis på,” säger Jannika Joutsenniemi.
Moi!-festivalen anordnas mellan den 5-8 oktober på ett flertal av Stockholms klubbscener. Projektet är en del av Music Export Finlands satsning att visa upp aktuell finsk musik i de nordiska länderna.
Festivalen kommer att äga rum på: Södra Teatern, Nalen Klubb, Stacken , Lilla Hotellbaren, Stallet och Debaser Slussen.
För fullständigt program klicka här (extern länk).
Finsk musik.
Du kanske främst tänker på Lordi, tango och melankoliska ballader om knivmord. Det är fördomar som Moi!-festivalen vill ändra på.
– Vi vill öppna samma dörrar till Sverige som Kent öppnade till Finland på 90-talet, säger producenten Jannika Joutsenniemi.
Stockholm får finfrämmande från öster. Den 5-8 oktober intar den finska Moi!-festivalen flera av huvudstadens klubbscener.
– Vi vill visa den intressantaste musiken från Finland just nu. Många svenskar har sagt till mig att ni har ett blint öga till finsk musik – trots att det är så nära, säger festivalens ansvariga producent Jannika Joutsenniemi.
”Finsk musik är efter”
Ett av de banden som uppträder under helgen är electropopduon Le corps mince de Françoise (LCMDF) som – något slarvigt – har beskrivits som Finlands motsvarighet till Rebecca och Fiona. De spelar på Debaser slussen lördagen den 8 oktober.
– Finsk musik är väldigt heavy baserad. Det finns bra musik från 70- och 80-talet men modern finsk musik känns helt klart efter, säger Emma Kemppainens som tillsammans med sin syster Mia utgör LCMDF.
Tittade på Sverige
I brist på inspiration i sitt hemland har systrarna sneglat på andra sidan Östersjön för att hitta förebilder.
– Sverige är bra på popmusik och det har inspirerat mig jättemycket. Speciellt om man tänker på alla starka kvinnor som Robyn, Lykke Li och Karin Dreijer. Vi har inga motsvarigheter i Finland, säger Emma.
Det bistra musikaliska klimatet fick LCMDF att fly Finland. Numera är de bosatta i Berlin.
– Den finska musiken suger faktiskt. Om man gör popmusik är det roligare att vara någon annanstans.
Tror på framtiden
Men trots att LCMDF kände sig tvungna att lämna sitt hemland för att utvecklas tror Emma att Finland väntar en musikalisk renässans.
– Det finns många unga människor som är jättebegåvade men som kanske inte har insett hur mycket man kan göra genom internet ännu.
– Men jag tror att det är på gång. Ta den här festivalen till exempel, alla band är relativt unga och alla gör ny musik – det händer saker så jag är jätteglad, säger Emma.
Anders Löf
Foto: Megan Cullen
Nu ger Finland igen - för Kent
Moi!-festivalen
”Man kan inte säga att det inte funnits några framgångsrika finska artister i Sverige. Det är M.A. Numminen ett levande bevis på,” säger Jannika Joutsenniemi.
Moi!-festivalen anordnas mellan den 5-8 oktober på ett flertal av Stockholms klubbscener. Projektet är en del av Music Export Finlands satsning att visa upp aktuell finsk musik i de nordiska länderna.
Festivalen kommer att äga rum på: Södra Teatern, Nalen Klubb, Stacken , Lilla Hotellbaren, Stallet och Debaser Slussen.
För fullständigt program klicka här (extern länk).
Finsk musik.
Du kanske främst tänker på Lordi, tango och melankoliska ballader om knivmord. Det är fördomar som Moi!-festivalen vill ändra på.
– Vi vill öppna samma dörrar till Sverige som Kent öppnade till Finland på 90-talet, säger producenten Jannika Joutsenniemi.
Stockholm får finfrämmande från öster. Den 5-8 oktober intar den finska Moi!-festivalen flera av huvudstadens klubbscener.
– Vi vill visa den intressantaste musiken från Finland just nu. Många svenskar har sagt till mig att ni har ett blint öga till finsk musik – trots att det är så nära, säger festivalens ansvariga producent Jannika Joutsenniemi.
”Finsk musik är efter”
Ett av de banden som uppträder under helgen är electropopduon Le corps mince de Françoise (LCMDF) som – något slarvigt – har beskrivits som Finlands motsvarighet till Rebecca och Fiona. De spelar på Debaser slussen lördagen den 8 oktober.
– Finsk musik är väldigt heavy baserad. Det finns bra musik från 70- och 80-talet men modern finsk musik känns helt klart efter, säger Emma Kemppainens som tillsammans med sin syster Mia utgör LCMDF.
Tittade på Sverige
I brist på inspiration i sitt hemland har systrarna sneglat på andra sidan Östersjön för att hitta förebilder.
– Sverige är bra på popmusik och det har inspirerat mig jättemycket. Speciellt om man tänker på alla starka kvinnor som Robyn, Lykke Li och Karin Dreijer. Vi har inga motsvarigheter i Finland, säger Emma.
Det bistra musikaliska klimatet fick LCMDF att fly Finland. Numera är de bosatta i Berlin.
– Den finska musiken suger faktiskt. Om man gör popmusik är det roligare att vara någon annanstans.
Tror på framtiden
Men trots att LCMDF kände sig tvungna att lämna sitt hemland för att utvecklas tror Emma att Finland väntar en musikalisk renässans.
– Det finns många unga människor som är jättebegåvade men som kanske inte har insett hur mycket man kan göra genom internet ännu.
– Men jag tror att det är på gång. Ta den här festivalen till exempel, alla band är relativt unga och alla gör ny musik – det händer saker så jag är jätteglad, säger Emma.
Anders Löf
Vastaukset 9
Vanhimmat
Aftonbladetissa tuo on.
”Ei voida sanoa, etteikö olisi ollut ketään menestynyttä artistia Ruotsissa. M.A. Numminen on elävä todiste, sanoo Jannika Joutsenniemi.
Suomenkielinen musiikki
Ajattelet ehkä Lordia, tangoa ja melankolisia balladeja veistellä tehdyistä murhista.. Moi!-festivalen haluaa muutta ne ennakkoluulot.
– halaumme näyttää kiinnostavinsa suomalaista musiikkia. Monet ovat sanoneet, että he ovat sokeita suomalaiselle musiikille, vaikka Suomi on niin lähellä, sanoo Joutsenniemi.
”Suomalainen musiikki on jälkeenjäänyttä"
Yksi bändi, joka esiintyy on (LCMDF)
– Suomalainen musiikki on heavyperusteista, sanoo Emma Kemppainen ja siskonsa Pia.
Pia ja Emma, suomenruotsalaiset sisarukset katsoivat Ruotsiin päin, koska eivät saaneet inspiraatiota kotimaassaan, ja lähtivät toiselle puolell lahtea hakemaan esikuvia.
– Ruotsi on hyvä pop-musiikissa ja inspiroinut mua, erikoisesti Robyn, Lykke Li och Karin Dreijer.Suomessa ei ole mitään vastaavaa, sanoo Emma.
Suomen katkera musiikki-ilmasto sai LCMDF:n t pakenemaan Suomesta. Nyt asuvat Berliinissä.
– Suomalainen musiikki on oikeasti surkeaa. Jos tekee popmusiikkia, on hauskempaa olla muualla.
He uskovat tulevaisuuteen, vaikka joutuivat lähtemään kotimaastaan kehittyäkseen.
– Voi siellä olla lahjakkaita, mutta eivät osaa internettiä käyttää hyväkseen...."
Eivätköhän ruotsinkieliset sisarukset ole saaneet tarpeeksi etuoikeuksia levystudioihin ym. Ovatko finnarit olleet ilkeitä, kun eivät heitä palvo ja palkitse kaiken aikaa?
Lähtivät toiselle puolen lahtea hakemaan esikuvia.
"Suomalaiset eivät osaa internettiä käyttää hyväkseen..."
???
No näköjään.
Kemppainen 0N valitettavasti ihan oikeassa. Se ei ole kielipolitiikkaa. Suomalainen populäärimusiikki on suurimmaksi osaksi täyttä roskaa ja jonkun kertareseptin toistoa.
Ei se ruotsalainenkaan popmusiikki sinänsä ole muuta kuin jenkkimallien toistoa honottavalla laulutavalla, mutta se ei valitettavsti tee suomalsiat yhtään se paremmaksi.
Taas tyypillistä ruotsalaista kateutta ja alemmuudentunnetta josta on kirjoitettu paljon. Onhan se hankala että Suomella on kantele kansallissoittimena jonka jakaa käytännössä koko Itä-Eurooppa muutamine muunnelmineen.
Ruotsilla ei ole mitään omaperäistä kansallisinstrumentti vaikka ollaan muka niin luovia. Pitää norjalaisilta joku tuhat vuotta sitten vuonoilla keksitty luuri omia. hahahaha pellejä!
Eiköhän se ole joillekin normitapa. Ehkä esikuva vastaavanlaisesta on luotu ulkoministeriössä. Katso esim. 18.4 ulkoministeriön lähetysneuvoojan avustama vaalitilaisuus.
http://www.youtube.com/watch?v=JTxCJPlj3tI
Kemppaisen siskokset ovat ruotsinkielisiä. Heille on luonnollista solvata suomenkielisiä, onhan Rkp sen heille opettanut. he luulevat, että tieto heidän solvaamisestaan ei tule Suomeen.
Mitä he luulevat tuolla voittavansa?
Lapsellisiahan nuo tyttöset ilmeisesti ovat. Haukut koskivat kuitenkin koko Suomen pop-musiikkia, ja asiassa he ovat kyllä oikeassa, ainakin mitä tulee kansainväliseen kelpoisuuteen.
Pop-musiikki uppoaa holtittomiin anglo teineihin. Musiikin historiasta ei sen kuuntelijat tiedä yhtään mitään.
Kemppaisten lausunnot kertovat siitä, että ruotsinkielisten keksuudessa on aivan tavallista, että finanaeita saa haukkua. Se on tapa.
Se on sitä, että finnareita syljetään ihan huoletta Ruotsissa, ei sitä edes pidetä pahana. ja malli siihen on omaksuttu Rkp:n mediasta ja rkp:n lähettien käytöksestä Ruotsissa..