Berndt Schauman Porista on sitä mieltä, että pakkoruotsin vastustus on rasismia suomenruotsalaisia kohtaan!!!
Rasism Delegationen för etniska relationer (Etno) har utmanat de kommunala arbetsgemenskaperna att delta i veckan mot rasism. Den inleddes på måndagen. Evenemanget är uppbyggt kring den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering som firas i dag och utlysts av FN:s generalförsamling. Veckan firas i alla FN:s medlemsländer. Etno vill blandannat främja uppskattningen av mångfald i samhället och genom att delta i veckan mot rasism kan kommunerna och städerna främja känslan av jämlikhet, jämställdhet och trygghet bland sina invånare och anställda.
De flesta finländare jag mött förknippar problemet med rasism i Finland med hur finländare bemöter invandrare från antingen sydligare breddgrader eller östligare längdgrader. De kommer också att tänka på hur man i Finland och även på annat håll bemött etniska minoriteter som lever utspridda över hela jordklotet eller i någon form av diaspora, exempelvis romer och judar. Somliga finländare associerar ordet rasism med hur man i Finland bemött och ifrågasatt människor som är bekännande medlemmar av någon annan religion än kristendomen eller den postmoderna, relativistiska ateism och agnosticism som under de gångna årtiondena vunnit allt fler anhängare i de sekulariserade samhällena i västvärlden.
Det är viktigt att reagera på alla former av rasism. Det är väl vi alla ense om? Det oaktat glömmer många finländare en av de mest inbitna formerna av rasism som fortfarande florerar på många håll i vårt land. Då man nämner denna form av rasism händer det att man rentav bemöts av en pinsam tystnad! Jag avser nu den rasism och negativitet som riktas mot den del av vårt lands befolkning som har svenska som modersmål.
I Finland skall inte finlandssvenskarna behöva vara rädda för att få stryk om de talar svenska på offentliga platser – oberoende av klockslag, vilken ort eller förort i landet de råkar befinna sig på. Om en svenskspråkig finländare har utmärkta kunskaper i finska skall han eller hon inte anses vara mindre lämplig för tjänster på finska orter i enspråkigt finska institutioner än sina finskspråkiga landsmän på grund av sitt modersmål. En svenskspråkig finländare skall inte heller behöva känna på sig att hans eller hennes finskspråkiga landsmän av språkliga skäl tänker illa om honom eller henne. Ingen finlandssvensk skall behöva höra orden ”hurri” eller ”svedupelle” eftersom dessa är fullständigt jämförbara med rasistiska skällsord av typen ”nigger”, ”iivana” eller ”manne”.
Personligen tror jag att det bästa sättet att hela de sår som från historiens dagar finns mellan språkgrupperna och motarbeta rasismen är att båda språkgrupperna tillägnar sig kunskaper i varandras språk och kultur. Eftersom finskan är majoritetens modersmål i Finland vore det viktigt att invånare på orter där majoriteten talar svenska i Nyland, Åbolands skärgård och Österbotten skulle tillägna sig goda kunskaper i finska trots att de inte dagligen behöver språket. Den finskspråkiga majoriteten borde å sin sida uppmuntras att våga använda det svenska ordförråd de fått i skolan då de får möjlighet till det.
Sverigesvenskarna, å sin sida, borde tydligare än nu göras uppmärksamma på att det finns en svenskspråkig minoritet i Finland och att lejonparten av Finlands befolkning läst svenska i grundskolan. Således behöver de inte börja på engelska då de träffar människor (inkluderande statstjänstmän och politiker) från den tidigare östra rikshalvan eftersom engelskan (till skillnad från svenskan) för de flesta vuxna finländare varit ett valbart språk i skolan och fortfarande är det (åtminstone i teorin).
Statstjänstemän och kommunalt anställda som varit tvungna att påvisa någon form av kunskaper i svenska för att få sin tjänst har heller ingen orsak att använda den frivilliga engelskan då de rör sig i nordiska sammanhang där de övriga deltagarna klarar sig på hemgjord skandinaviska.
Det är hög tid att på allvar ta itu med rasismen mot finlandssvenskar. Det går inte att lösa problem genom att tiga om dem!
Berndt Schauman,
filosofie magister, musikkandidat
Björneborg
Rasism Delegationen för etniska relationer (Etno) har utmanat de kommunala arbetsgemenskaperna att delta i veckan mot rasism. Den inleddes på måndagen. Evenemanget är uppbyggt kring den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering som firas i dag och utlysts av FN:s generalförsamling. Veckan firas i alla FN:s medlemsländer. Etno vill blandannat främja uppskattningen av mångfald i samhället och genom att delta i veckan mot rasism kan kommunerna och städerna främja känslan av jämlikhet, jämställdhet och trygghet bland sina invånare och anställda.
De flesta finländare jag mött förknippar problemet med rasism i Finland med hur finländare bemöter invandrare från antingen sydligare breddgrader eller östligare längdgrader. De kommer också att tänka på hur man i Finland och även på annat håll bemött etniska minoriteter som lever utspridda över hela jordklotet eller i någon form av diaspora, exempelvis romer och judar. Somliga finländare associerar ordet rasism med hur man i Finland bemött och ifrågasatt människor som är bekännande medlemmar av någon annan religion än kristendomen eller den postmoderna, relativistiska ateism och agnosticism som under de gångna årtiondena vunnit allt fler anhängare i de sekulariserade samhällena i västvärlden.
Det är viktigt att reagera på alla former av rasism. Det är väl vi alla ense om? Det oaktat glömmer många finländare en av de mest inbitna formerna av rasism som fortfarande florerar på många håll i vårt land. Då man nämner denna form av rasism händer det att man rentav bemöts av en pinsam tystnad! Jag avser nu den rasism och negativitet som riktas mot den del av vårt lands befolkning som har svenska som modersmål.
I Finland skall inte finlandssvenskarna behöva vara rädda för att få stryk om de talar svenska på offentliga platser – oberoende av klockslag, vilken ort eller förort i landet de råkar befinna sig på. Om en svenskspråkig finländare har utmärkta kunskaper i finska skall han eller hon inte anses vara mindre lämplig för tjänster på finska orter i enspråkigt finska institutioner än sina finskspråkiga landsmän på grund av sitt modersmål. En svenskspråkig finländare skall inte heller behöva känna på sig att hans eller hennes finskspråkiga landsmän av språkliga skäl tänker illa om honom eller henne. Ingen finlandssvensk skall behöva höra orden ”hurri” eller ”svedupelle” eftersom dessa är fullständigt jämförbara med rasistiska skällsord av typen ”nigger”, ”iivana” eller ”manne”.
Personligen tror jag att det bästa sättet att hela de sår som från historiens dagar finns mellan språkgrupperna och motarbeta rasismen är att båda språkgrupperna tillägnar sig kunskaper i varandras språk och kultur. Eftersom finskan är majoritetens modersmål i Finland vore det viktigt att invånare på orter där majoriteten talar svenska i Nyland, Åbolands skärgård och Österbotten skulle tillägna sig goda kunskaper i finska trots att de inte dagligen behöver språket. Den finskspråkiga majoriteten borde å sin sida uppmuntras att våga använda det svenska ordförråd de fått i skolan då de får möjlighet till det.
Sverigesvenskarna, å sin sida, borde tydligare än nu göras uppmärksamma på att det finns en svenskspråkig minoritet i Finland och att lejonparten av Finlands befolkning läst svenska i grundskolan. Således behöver de inte börja på engelska då de träffar människor (inkluderande statstjänstmän och politiker) från den tidigare östra rikshalvan eftersom engelskan (till skillnad från svenskan) för de flesta vuxna finländare varit ett valbart språk i skolan och fortfarande är det (åtminstone i teorin).
Statstjänstemän och kommunalt anställda som varit tvungna att påvisa någon form av kunskaper i svenska för att få sin tjänst har heller ingen orsak att använda den frivilliga engelskan då de rör sig i nordiska sammanhang där de övriga deltagarna klarar sig på hemgjord skandinaviska.
Det är hög tid att på allvar ta itu med rasismen mot finlandssvenskar. Det går inte att lösa problem genom att tiga om dem!
Berndt Schauman,
filosofie magister, musikkandidat
Björneborg
Vastaukset 6
Vanhimmat
Ei jaksa tavata ruotsiksi. Mutta osaan arvata sisällön otsikon perusteella.
Eli itsekäs,omahyväinen ja ahne suru taas kerran valittaa, kun suomalaiset ei suostu olemaan loputtomasti kyykyssä.
Ei mitään uutta auringon alla....
HBL:ssä on ihan tavallista, että kommentoijat kutsuvat suomenkielisiä ugreiksi, metsäsuomalaisiksi, mongooleiksi jne. ja suomen kieltä ugriääntelyksi.
Suomenruotsalaisiin ei saa kohdistua rasismia, kirjoitetaan siis HBL:n nettisivujen pääotsikoihin nostetussa lukijakirjeessä, jota ei netissä voi kommentoida.
Ja näinhän asia ehdottomasti on:
Suomenruotsalaisiin ei pidäkään kohdistua minkäänlaista uhkailua tai muuta rasismia.
Kukaan ei saa joutua varomaan oman äidinkielensä puhumista muiden vihamielisyyttä peläten.
Näin itsestään selvä tavoite saa outoja lisäsävyjä, kun kirjoittajan mielestä vapaus rasismista saavutetaan mm. kun
- niin ruotsinkieliset kuin suomenkieliset omaavat hyvät tiedot toistensa kielessä ja kulttuurissa
(bästa sättet att hela de sår som från historiens dagar finns mellan språkgrupperna och motarbeta rasismen är att båda språkgrupperna tillägnar sig kunskaper i varandras språk och kultur)
JA
- ruotsinruotsalaiset saadaan tietoisiksi Suomen ruotsinkielisestä vähemmistöstä ja enemmistön koulussa lukemasta ruotsin kielestä, niin että ruotsinruotsalaiset tietäisivät, ettei heidän tarvitse puhua englantia tavatessaan ihmisiä aiemmasta itäisestä valtakunnanpuolikkaasta
(Sverigesvenskarna, å sin sida, borde tydligare än nu göras uppmärksamma på att det finns en svenskspråkig minoritet i Finland och att lejonparten av Finlands befolkning läst svenska i grundskolan. Således behöver de inte börja på engelska då de träffar människor (inkluderande statstjänstmän och politiker) från den tidigare östra rikshalvan eftersom engelskan (till skillnad från svenskan) för de flesta vuxna finländare varit ett valbart språk i skolan och fortfarande är det)
Kirjoittaja jatkaa, että valtion ja kuntien virkamiehillä, joiden on ollut pakko osoittaa ruotsintaitoa saadakseen virkansa, ei ole mitään syytä käyttää vapaaehtoista englantiaan liikkuessaan pohjoismaisissa yhtyeksissä, missä muut osallistujat selviytyvät kotoisalla skandinaviskalla.
(Statstjänstemän och kommunalt anställda som varit tvungna att påvisa någon form av kunskaper i svenska för att få sin tjänst har heller ingen orsak att använda den frivilliga engelskan då de rör sig i nordiska sammanhang där de övriga deltagarna klarar sig på hemgjord skandinaviska.)
Tässä kirjeessä on niin huikean suurta vierautta todellisuudelle että pelottaa.
Kuinka viaton pitää olla kutsuakseen tässä yhteydessä Suomea "Ruotsin entiseksi itäiseksi valtakunnanpuolikkaaksi" ja toivoakseen, että kaikki ruotsinruotsalaiset ryhtyisivät vain puhumaan meille ruotsia englannin sijaan - ja uskoakseen tämän vahvistavan maan kielirauhaa? ;)
Oikeasti rasismin vastustaminen on minusta äärimmäisen tärkeä tavoite. Rasismi on todellinen huoli ja uhka lastemme hyvinvoinnille ja tulevaisuudelle. Useimmilla meistä tulee olemaan jo lastenlapsina monen kulttuurin ja kielen lapsia. Siksi on varottava tekemästä rasisminvastaisuudesta karikatyyriä, liturgiaa ja provokaatiota.
mukaan keskusteluun
På den här debatten får man nog läsa rasistiska inlägg alldeles tillräckligt.
Vi är väl den enda folkgruppen som man fritt får smutskasta och svartmåla,vi är ju bara hurrare och svedupellet,inte har det då någon betydelse.