Vår familj besökte en ort i östra Finland för en tid sedan.Ien butik tittade vi på varor och hade inte en tanke på att tala svenska med försäljaren.Hon hörde att vi diskuterade sinsemellan på svenska och började också tala svenska.Litet knaggligt men fullt förståeligt,hon sade att det är så sällan som man i praktiken får öva sin skolsvenska.Vi finlandssvenskar är så snabba på att tala finska i alla sammanhang.Jo,vi köpte en hel del saker,tack för god service.
Positiv överraskning.
resenär
851
0Äänestä
Muut lukivat myös
Odottaa vastausta
Näihin keskusteluihin ei ole vielä vastattu. Ole ensimmäinen.
Vastaukset 8
Vanhimmat
Keromuksesi sisälsi kenties huomaamattasi totuuden. Nimittäin tuo myyjä ei siis koskaan ollut tarvinut kouluruotsiaan ja otti tilaisuudesta vaarin, kun KERRANKIN pääsi kieltä käyttämään.
Tuskin voi selvemmisn ilmaista, kuinka turhaa on opettaa pakolla kaikille ruotsia Itä-Suomessa.
Nästa gång som jag besöker en enspråkigt finsk ort skall jag pröva på om det är flere som vill öva sin skolsvenska.
Överraskande många är det som talar riktigt hygglig svenska bara man ger en chans åt dem.Vi har ofta så mycket fördomar och tänker att :Onödigt att försöka med svenska,inte kan de ändå.
Många tycker tyvärr att man är krånglig och besvärlig om man vågar säga något på svenska.
Det är roligt att människan åtminstone en gång i livet kan vara nöjd med sina språkstudier.För den delen står det att hon SÄLLAN fick tala svenska,och inte första gången i sitt liv.
Man kan ju alltid börja med svenska och om det inte fungerar övergå till finska.Ingen vet att vi finns om vi inte använder vårt språk.
"Överraskande många är det som talar riktigt hygglig svenska bara man ger en chans åt dem."
Man kan ju (i regel) inte se utanpå om en person är finsk- eller svenskspråkig så:
Upp med skyltar och lappar på bröstet "Här talar vi (gärna) svenska, lite i varje fall.." eller ngt i den stilen.
Ni som vill och kan, och gärna talar svenska, bjud in, så vågar vi tala svenska. Det är dessvärre ofta det uppfattas som rena rama fi****eriet om man gör det. Inte på starkt tvåspråkiga orter men på många andra ställen.
Besöker jag t.ex Lovisa, Karis, Ekenäs, Hangö m.fl tvåspråkiga orter så börjar jag alltid på svenska och blir faktist oftast sedan även bemött på svenska, oberoende av motpartens modersmål.
Vi borde nog själva också bli aktivare med användandet av vårt modersmål och inte alltid resignera redan innan vi ens har försökt..
Någon gång på 1970talet hade vi faktiskt små märken på arbetsdräkten där det framkom vilka språk man behärskade.Det var praktiskt.