Puhemies Lipponen Elävä kaksikielisyys -seminaarissa
Riksdagens talman Paavo Lipponen
Levande tvåspråkighetsseminariet 5.2.2007
Helsingfors, Lilla parlamentet
Mina damer och herrar,
jag har nöjet att välkomna er hit till Finlands riksdag.
On behalf of the Finnish parliament, I want to welcome the Commissioner of Official Languages in Canada, Mr. Graham Fraser to this seminar. We are pleased to have you as the keynote speaker at our seminar. It will be very interesting to listen to your report on the Canadian experience of multilingualism.
Lantdagsordningen från år 1906 innebar en brytning i Finlands historia. Enkammarlantdagen och allmän och lika rösträtt infördes. Lantdagsordningen var också den första lagtexten som bereddes på finska och översattes till svenska, tidigare hade det varit tvärtom. Genom en fredlig övergång gav den svenskspråkiga minoriteten upp sina privilegier och en ny era inleddes i Finlands historia. Den finskspråkiga befolkningen vann inflytande i det politiska livet och i förvaltningen och det finska språkets rättmätiga ställning i lagberedningen befästes. En sådan fredlig övergång är unik i en internationell jämförelse.
Enligt grundlagen är Finlands nationalspråk finska och svenska. Var och en har rätt att använda dessa språk hos statliga och tvåspråkiga kommunala myndigheter. Vidare bestäms det i språklagen hur dessa språkliga rättigheter skall tillgodoses i praktiken. Finlands språklag är ett föredöme internationellt sett och förtjänar att uppmärksammas när landets tvåspråkighet omtalas, men de praktiska erfarenheterna visar tyvärr att lagen inte fungerar på ett tillfredsställande sätt.
De statliga och tvåspråkiga kommunala myndigheterna klarar inte av att leva upp till de krav som språklagen ställer på dem. Myndigheternas problem beror på att det finns en brist på personer med tillräckliga kunskaper i svenska på arbetsmarknaden. Den dåliga tillgången på personal som kan svenska, både i förvaltningen och i vården, återspeglar det faktum att undervisningen i svenska i de finska skolorna inte når de uppställda målen.
Det är uppenbarligen ett problem att svenskan kommer in som ett obligatoriskt språk först i sjunde klassen. Om eleven inte stiftat bekantskap med språket tidigare, är det svårt att utveckla ett naturligt intresse för språket. Med tanke på att antalet veckotimmar också är litet, blir eleverna lätt frustrerade över att studieresultaten uteblir. Det är därför skäl att se över undervisningen i svenska i finskspråkiga skolor. En lösning vore att inleda undervisningen i svenska tidigare och öka antalet veckotimmar.
Kontakterna mellan finsk- och svenskspråkiga skolor måste även stärkas och det måste finnas tillräckliga resurser för gemensamma aktiviteter. Det är naturligt att skolorna har ett intimt samarbete i tvåspråkiga kommuner, så att eleverna får en naturlig kontakt med de båda inhemska språken. Den vägen kan vi skapa en bättre samhörighet inom kommunerna och hindra att språkgrupperna isolerar sig från varandra. I tvåspråkiga kommuner måste man göra upp planer för hur man kunde öka kontakterna skolorna emellan. Samtidigt borde man i skolorna se sig i spegeln och fråga sig själva om man hittills gett denna växelverkan den höga prioritet som den förtjänar.
På många håll i Finland förstår varken eleverna eller deras föräldrar de traditionella motiveringarna till den obligatoriska svenskan. Detta är ett orosmoln som bör tas på allvar. Tvåspråkigheten ska vara en nationell stolthet och rikedomskälla för Finland, som vi värnar om. Både fördelarna med att lära sig två språk och Finlands nära kontakter och historiska band till de andra nordiska länderna, motiverar ett sådant ställningstagande. Som en del av det svenska riket bands Finland till Norden och västerländska traditioner. Norden är fortsättningsvis vår främsta referenspunkt och det svenska språket binder oss närmare till regionen.
Mina damer och herrar, Mr. Fraser,
Till sist vill jag å finska riksdagens vägnar önska er ett trevligt seminarium!
5.2.2007
Riksdagens talman Paavo Lipponen
Levande tvåspråkighetsseminariet 5.2.2007
Helsingfors, Lilla parlamentet
Mina damer och herrar,
jag har nöjet att välkomna er hit till Finlands riksdag.
On behalf of the Finnish parliament, I want to welcome the Commissioner of Official Languages in Canada, Mr. Graham Fraser to this seminar. We are pleased to have you as the keynote speaker at our seminar. It will be very interesting to listen to your report on the Canadian experience of multilingualism.
Lantdagsordningen från år 1906 innebar en brytning i Finlands historia. Enkammarlantdagen och allmän och lika rösträtt infördes. Lantdagsordningen var också den första lagtexten som bereddes på finska och översattes till svenska, tidigare hade det varit tvärtom. Genom en fredlig övergång gav den svenskspråkiga minoriteten upp sina privilegier och en ny era inleddes i Finlands historia. Den finskspråkiga befolkningen vann inflytande i det politiska livet och i förvaltningen och det finska språkets rättmätiga ställning i lagberedningen befästes. En sådan fredlig övergång är unik i en internationell jämförelse.
Enligt grundlagen är Finlands nationalspråk finska och svenska. Var och en har rätt att använda dessa språk hos statliga och tvåspråkiga kommunala myndigheter. Vidare bestäms det i språklagen hur dessa språkliga rättigheter skall tillgodoses i praktiken. Finlands språklag är ett föredöme internationellt sett och förtjänar att uppmärksammas när landets tvåspråkighet omtalas, men de praktiska erfarenheterna visar tyvärr att lagen inte fungerar på ett tillfredsställande sätt.
De statliga och tvåspråkiga kommunala myndigheterna klarar inte av att leva upp till de krav som språklagen ställer på dem. Myndigheternas problem beror på att det finns en brist på personer med tillräckliga kunskaper i svenska på arbetsmarknaden. Den dåliga tillgången på personal som kan svenska, både i förvaltningen och i vården, återspeglar det faktum att undervisningen i svenska i de finska skolorna inte når de uppställda målen.
Det är uppenbarligen ett problem att svenskan kommer in som ett obligatoriskt språk först i sjunde klassen. Om eleven inte stiftat bekantskap med språket tidigare, är det svårt att utveckla ett naturligt intresse för språket. Med tanke på att antalet veckotimmar också är litet, blir eleverna lätt frustrerade över att studieresultaten uteblir. Det är därför skäl att se över undervisningen i svenska i finskspråkiga skolor. En lösning vore att inleda undervisningen i svenska tidigare och öka antalet veckotimmar.
Kontakterna mellan finsk- och svenskspråkiga skolor måste även stärkas och det måste finnas tillräckliga resurser för gemensamma aktiviteter. Det är naturligt att skolorna har ett intimt samarbete i tvåspråkiga kommuner, så att eleverna får en naturlig kontakt med de båda inhemska språken. Den vägen kan vi skapa en bättre samhörighet inom kommunerna och hindra att språkgrupperna isolerar sig från varandra. I tvåspråkiga kommuner måste man göra upp planer för hur man kunde öka kontakterna skolorna emellan. Samtidigt borde man i skolorna se sig i spegeln och fråga sig själva om man hittills gett denna växelverkan den höga prioritet som den förtjänar.
På många håll i Finland förstår varken eleverna eller deras föräldrar de traditionella motiveringarna till den obligatoriska svenskan. Detta är ett orosmoln som bör tas på allvar. Tvåspråkigheten ska vara en nationell stolthet och rikedomskälla för Finland, som vi värnar om. Både fördelarna med att lära sig två språk och Finlands nära kontakter och historiska band till de andra nordiska länderna, motiverar ett sådant ställningstagande. Som en del av det svenska riket bands Finland till Norden och västerländska traditioner. Norden är fortsättningsvis vår främsta referenspunkt och det svenska språket binder oss närmare till regionen.
Mina damer och herrar, Mr. Fraser,
Till sist vill jag å finska riksdagens vägnar önska er ett trevligt seminarium!
5.2.2007
Vastaukset
Vanhimmat
Ei vielä vastauksia
Aloittaja odottaa vastauksia. Kerro oma näkemyksesi ensimmäisenä.