Den nationalspråksstrategi som regeringen i går godkände är den första i sitt slag och ett starkt dokument för Finland som en tvåspråkig nation. Arbetet har letts av statsminister Jyrki Katainen (Saml), vilket har stor symbolisk betydelse.
Regeringen slår fast att den språklagstiftning vi har är tillräcklig, men att tillämpningen inte fungerar. Strategin konstaterar att två jämlika språk ibland förutsätter särlösningar för den mindre språkgruppen. Men det är inte bara svenskan som har problem, också finskan och särskilt kunskaperna i skriftspråket kräver förbättring, till exempel bland tjänstemännen. Meningen är att båda nationalspråken ska få ökad synlighet och att kontakten mellan språkgrupperna ska förbättras.
Det är en glädje att läsa strategin, som utgår från och genomsyras av en positiv attityd till vår tvåspråkighet. Den väjer inte heller för de fördomar om tvåspråkigheten och svenskan som förekommer. Dessutom innehåller strategin praktiska förslag.
Förhoppningsvis får strategin uppmärksamhet. På det sättet kunde diverse missförstånd om språklagstiftningen och vad det innebär att Finland är tvåspråkigt rättas till och avfärdas från den politiska dagordningen.
Strategin innehåller konkreta förslag som gäller utbildningen och statsförvaltningen och den ger rekommendationer till kommunerna, som i och med det kommunala självstyret fattar sina egna beslut.
Det konkretaste förslaget i strategin är en satsning på språkbad i skolorna. Språkbadslärare ska utbildas och Undervisningsministeriet ska i samarbete med högskolorna skapa en specialisering för barnsträdsgårdslärare, klasslärare och ämneslärare. Forskning visar att språkbad är framgångsrikt på många olika sätt och det har varit populärt framför allt längs kusten. Men omfattningen har inte vuxit sedan 1990-talet så satsningen är välkommen.
Prioriteringen av språkbadsskolorna ska tolkas som regeringens svar på diskussionen om tvåspråkiga skolor och de glädjande önskemålen på finskt håll att ha en närmare kontakt med svenskan. Också andra modeller för att förbättra möjligheterna att lära sig det andra nationalspråket inom skolan ska utredas, men utgående från att alla elever får undervisning på sitt eget språk.
Dessutom ska undervisningsmetoderna ses över så att språkundervisningen satsar på det kommunikativa. I historieundervisningen ska den svenska tiden i Finlands historia ges mera uppmärksamhet.
Det som kan uppfattas som problematiskt är att strategin är kostnadsneutral och inga nya resurser utlovas. Till exempel då det gäller utbildningen av språkbadslärare, har inga nya studerande tagits in efter 2009 eftersom lärarutbildningen i Kajana, där utbildningen har skett, läggs ned. Men på undervisningsministeriet intygar man att resurserna omprioriteras. De nya läroplanerna tas i bruk 2016 och strategins beslut skrivs in i dem.
Strategin innehåller checklistor och praktiska verktyg för myndigheterna. Ett exempel är att tvåspråkiga myndigheter ska använda både det finska och det svenska namnet och att bokstavsstorleken ska vara densamma. Det kan låta som en petitess, men det är symboliskt. Tyvärr har statsrådets information inte haft tillgång till checklistan. I det nyinvigda pressrummet står statsrådets namn på finska stort på två ställen medan det svenska namnet är lika litet som det engelska.
Nationalspråksstrategin är en politisk manifestation för vår tvåspråkighet av sexpartiregeringen och den fyller ett stort behov. Det är viktigt att uppföljningen sker på det sätt som rekommenderas.
Regeringen slår fast att den språklagstiftning vi har är tillräcklig, men att tillämpningen inte fungerar. Strategin konstaterar att två jämlika språk ibland förutsätter särlösningar för den mindre språkgruppen. Men det är inte bara svenskan som har problem, också finskan och särskilt kunskaperna i skriftspråket kräver förbättring, till exempel bland tjänstemännen. Meningen är att båda nationalspråken ska få ökad synlighet och att kontakten mellan språkgrupperna ska förbättras.
Det är en glädje att läsa strategin, som utgår från och genomsyras av en positiv attityd till vår tvåspråkighet. Den väjer inte heller för de fördomar om tvåspråkigheten och svenskan som förekommer. Dessutom innehåller strategin praktiska förslag.
Förhoppningsvis får strategin uppmärksamhet. På det sättet kunde diverse missförstånd om språklagstiftningen och vad det innebär att Finland är tvåspråkigt rättas till och avfärdas från den politiska dagordningen.
Strategin innehåller konkreta förslag som gäller utbildningen och statsförvaltningen och den ger rekommendationer till kommunerna, som i och med det kommunala självstyret fattar sina egna beslut.
Det konkretaste förslaget i strategin är en satsning på språkbad i skolorna. Språkbadslärare ska utbildas och Undervisningsministeriet ska i samarbete med högskolorna skapa en specialisering för barnsträdsgårdslärare, klasslärare och ämneslärare. Forskning visar att språkbad är framgångsrikt på många olika sätt och det har varit populärt framför allt längs kusten. Men omfattningen har inte vuxit sedan 1990-talet så satsningen är välkommen.
Prioriteringen av språkbadsskolorna ska tolkas som regeringens svar på diskussionen om tvåspråkiga skolor och de glädjande önskemålen på finskt håll att ha en närmare kontakt med svenskan. Också andra modeller för att förbättra möjligheterna att lära sig det andra nationalspråket inom skolan ska utredas, men utgående från att alla elever får undervisning på sitt eget språk.
Dessutom ska undervisningsmetoderna ses över så att språkundervisningen satsar på det kommunikativa. I historieundervisningen ska den svenska tiden i Finlands historia ges mera uppmärksamhet.
Det som kan uppfattas som problematiskt är att strategin är kostnadsneutral och inga nya resurser utlovas. Till exempel då det gäller utbildningen av språkbadslärare, har inga nya studerande tagits in efter 2009 eftersom lärarutbildningen i Kajana, där utbildningen har skett, läggs ned. Men på undervisningsministeriet intygar man att resurserna omprioriteras. De nya läroplanerna tas i bruk 2016 och strategins beslut skrivs in i dem.
Strategin innehåller checklistor och praktiska verktyg för myndigheterna. Ett exempel är att tvåspråkiga myndigheter ska använda både det finska och det svenska namnet och att bokstavsstorleken ska vara densamma. Det kan låta som en petitess, men det är symboliskt. Tyvärr har statsrådets information inte haft tillgång till checklistan. I det nyinvigda pressrummet står statsrådets namn på finska stort på två ställen medan det svenska namnet är lika litet som det engelska.
Nationalspråksstrategin är en politisk manifestation för vår tvåspråkighet av sexpartiregeringen och den fyller ett stort behov. Det är viktigt att uppföljningen sker på det sätt som rekommenderas.
Vastaukset 23
Vanhimmat
Positiv nyhet för oss,vi är inte utrotningshotade på en liten tid i alla fall.(trots fennonas önskningar )
Nu tar inte arbetet slut för våra språksoldater.
Det hade varit en katastrof.Vad skulle nätfennona sedan tjatat om.
Nu har dom program för hela julhelgen.
Et nyt jaksanut pidempää pas-ka juttua kirjoittaa.
SUOMALAISIA ei kiinnosta muumi-ruotsi.
GOD JUL åt dig med.
Så bra att vi inte måste flytta utomlands.
Adjö på dig för fan !
Till all tur är jag pesionär,jag hinner dö innan svenska språket förbjuds här i Finland.
Efter oss får kanske pensinärerna dispens och de tillåts tala svenska, åtminstone hemma.
Det är bättre att flytta söderut,man behöver inte vara rädd att få på käften för att man talar svenska.
Tyvärr drar man sig för att tala svenska på vissa platser,det är tråkigt att alltid känna sig påpassad.
Visst är det fel att gamla tanter och farbröder måste vara rädda för att tala sitt modersmål.
Bakom låsta dörrar och med fördragna gardiner ?
Det känns bra att du känner det så!
Tiesittekö että suomenruotsalaisissa on paljon sisäsiittoisuutta joka on eristäytymisen seurausta joka on taas johtanut suoraan iljettävään sukurutsaan. Pelkästään mantereilla sijaitsevissa suomenruotsalaisissa kylissä on miltei jokainen vähintään serkku toinen toiseleen. Mitä syvemälle saaristoon kuljetaan sen häilyväisimiksi kävät rajat, ainakin mitä naimakauppoihin tulee.
Moni suomenruotsalainen nuori on paennut paskaisista ja sukurutsaisista kylistään ihmisten pariin, suurempiin kasvukeskuksiin tapailemaan mukavia ihmisiä, täysin riippumatta siitä, että mitä kieltä he puhuvat.
Vore de kanske så de är dags att betala ?
Förre oförskamheten ?
Skall våra åldringar ännu BETALA för att de inte vågar gå ?Hela sitt liv har de jobbat och betalat skatt och varit med ovh byggt upp dagens samhälle.Stromp Lisa om någon är oförskämd.
Onko tämä strategia luotu viranomaisia vai tavallisia kansalaisia silmälläpitäen? Lain mukaan on valtiovallan asia huolehtia kaksikielisyydestä, ei muiden. Jos kansalaiset halutaan talkoisiin mukaan, niin suhtautuminen ruotsin kieleen pitäisi saada myönteisemmäksi. Tämä ajatus tuntuu jääneen strategian kirjoittajille vieraaksi. Käskytys ei innosta ("Rakastu suomenruotsalaiseen!") ei myöskää englannin kielen vähättely. Olsi hyvä, että viranomaiset laskutuisivat saapasnahkatornistaan tavallisten ihmisten reaalimaailmaan, kuuntelisivat kansalaisia ja pyrkisivät herättämään kiinnostusta ruotsin kieltä kohtaan, ei välinpitämättömyyttä niin kuin nyt. Kaksikielisessä Suomessa on sentään 265000 ruotsinkielistä, ja lähes yhtä paljon muita kieliä puhuvia. Ei heitä voi jättää tuuliajolle.
"Jos kansalaiset halutaan talkoisiin mukaan, niin suhtautuminen ruotsin kieleen pitäisi saada myönteisemmäksi. Tämä ajatus tuntuu jääneen strategian kirjoittajille vieraaksi. Käskytys ei innosta ("Rakastu suomenruotsalaiseen!") ei myöskää englannin kielen vähättely."
Monella ruotsinkielisellä tuntuu olevan tarve sanoa "Me näytettiin fennoille", sellaisen hengen nostattamiseen tämä kansalliskielistrategiahirviö sopii hyvin. On ikään kuin kerrottu "omille", että ruotsin puolesta taistellaan pahoja fennoja vastaan.
Fennojen ja maahanmuuttajien omia tarpeita ei lainkaan huomioida, koska niiden merkitystä ei nähdä, sellaista näkökulmaa ei ole. Pakkoruotsittajien näkökulmasta niin maan kuin fennorahvaan etu on se, että ruotsinkielinen vähemmistö voi hyvin ja ruotsin kieli on täysin tasaveroinen suomen kielen kanssa ja ennen kaikkea kaikille pakollinen.
Tässä ON taustalla monisatavuotinen perinne siinä, että asiat hoidetaan ilman fennorahvaan kuulemista. "Pakolla suomenkieliset on ennekin sivistetty", kirjoitti eräs rehellinen HBL:n keskustelussa. Tuollaisesta asenteesta ei millään pääse eroon ja se tarttuu myös muihin pakkoruotsifaneihin kielestä ja syistä riippumatta.
Tämän vuoksi pakkoruotsikeskusteluun ihan avoimin ja sovinnollisin mielin tuleva suomenkielinen pian radikalisoituu ja näkee, ettei ruotsinkielisten kanssa voi lainkaan keskustella asiasta.
Mot vem är det som fennona krigar då ? Vem öser kränkande inlägg över oss också här på debatten,vi kallas landsförrädare,parasiter produkt av inscest,hurriloisia ,idioter,svekohuoria, ålantiloisia,vi borde utrotas,vi skall deporteras till Sverige,vi skall akta oss annars händer det något........ osv,osv.Man kanske inte har så stor lust till saklig diskussion.Onödigt att säga att det bara är engångsföreteelser,det händer varje dag.De som faktiskt bara vill jobba för slopandet av obligatorisk svenska ställer inte heller upp och säger att sluta upp med smutskastningen,det är sanningen.
En heller två har någon gång sagt att det räcker ,men de flesta bara blundar och plussar.
det där blir vi minst två om!