Svenska kulturfondenin osuus 150.000 e. TV-sarjalle

Extern finansiering av program under den svåraste penningkrisen har väckt frågor om Yles oberoende.
Susanna Ginman
2.2.2013 00.50
Yles finska tv-serie Finland är svenskt har väckt en debatt. Det är inte överraskande med tanke på ämnet, det rådande samhällsklimatet och seriens avsiktligt lite provokativa grepp.
Eftersom programserien är producerad av ett utomstående produktionsbolag och inköpt av Yle har också programmets finansiering väckt frågor. Produktionsbolaget Intervisio har samlat ihop extern finansiering. Svenska kulturfondens bidrag är störst, 150 000 euro.
Nätdebattörer hävdar att särskilt det finlandssvenska bidraget skulle innebära köpt programtid med propaganda för det finlandssvenska. Alla som har sett programmet och som är insatta i hur tv-produktioner finansieras eller bryr sig om att ta reda på vet att det är totalt fel.

Förr producerade Yle alla sina program själv. Sedan kom EU-krav på att public service-bolag ska köpa in en viss andel program av utomstående produktionsbolag. Det skapade som avsikten var en marknad för den här typen av företag. Produktionsbolagen är i sin fulla rätt att försöka hitta bidrag till sina produktioner, men Yle ska godkänna alla finansiärer. På Yle uppger man att till exempel företag inte får bidra till finansieringen av program som Yle köper och sänder. På de kommersiella kanalerna förekommer både företagssponsring och produktplacering i programmen. Skillnaden är avgörande.
Det är Yle som fattar beslut om vilka program som ska sändas, och det gäller även inköpta program. De stiftelser eller organisationer som ger bidrag till produktionsbolag stöder program som tar upp frågor som är viktiga för dem. Men de gör inte programmen och fattar inte innehållsmässiga beslut. Bidragsgivarna syns i programmens sluttexter.

När Yles finansiering under många år var osäker, eftersom politikerna inte förmådde fatta beslut om den och Yles pengar sinade, innebar det ett reellt hot mot produktionsbolagen. Under några år hade Yle inte råd att köpa in program på samma sätt som förr. I det läget blev extern finansiering ett livsvillkor för många produktionsbolag. De finlandssvenska fonderna beslöt att under perioden öka sina bidrag tillfälligt, för att se till att de produktionsbolag som gjort svenska program skulle kunna överleva. Nu har till exempel Svenska kulturfonden återgått till normaltillstånd och finansierar främst fiktion, dokumentärer och barnprogram.
Produktionen av tv-serien Finland är svenskt har följt de normala riktlinjerna för program som produceras av utomstående företag. Givetvis hade det varit bättre om Yle hade producerat serien själv.

Lika renlärig var inte Yle Fem med serien om Svenska Teatern. Där fungerade teaterns eget produktionsbolag Ace Productions som producerande företag, också om producenten och regissören Michael Franck som förverkligade serien kom utifrån och tillsammans med Yle hade innehållsansvaret. Båda parter anser att slutresultatet uppfyller kraven på oberoende journalistik, men Yle Fem har erkänt att modellen var misslyckad.
Svackan i Yles finansiering i kombination med bolagets satsning på webben ledde till utökad extern finansiering av inköpta program. Det var olyckligt men kanske oundvikligt.
Ett högkvalitativt medielandskap förutsätter både ett livskraftigt Yle och fristående produktionsbolag.

För Yle som public service-bolag är det ändå uppenbart problematiskt att oberoendet ifrågasätts, för redan då har trovärdigheten fått sig en törn. För Yle gäller det nu att med skattefinansieringen i ryggen inte enbart visa att bolaget är alla finländares Yle utan också att understryka oberoendet.

Dick Harrisonkin harmitteli tuota että Yle ei ollut "itse" maksanut koko sarjaa.

Huom, Yle on sen maksajat, että me.

Rkp toki yritti saad aYlen:n maksamaan, tämä kerrottiin jo keväällä FST:n Pixel-ohjelmassa. Mutta Yle ei voinut, tuntien "yhteiskuntailmapiirin".
Ohjelma toteutui vatsa kun Rkp rahoitti.

Eiko surujen kulttuurirahaston pitäisi keskittyä SURUJEN sivistämiseen ja kulttuuriharrastuksiin?

Miksi se on kiinnostunut suomalaisten "sivistämisestä"? Eikö se riko rahaston perustamissääntojäkin?

Svenska kulturfonden käyttää valtavastirahaa suomenkielisten pakkoruotsittamiseen.
Olisiko oikeusoppineiden syytä lukea sen säännöt, että sallivatko ne sen.

Verovapaat rahastot toimivat yleishyödyllisyys periaatteella. Kuinka yleishyödyllistä on spekulointi "Suomi olisi tämän näköinen jos Suomi olisi ollut Venäjän vallan alla?"

"Olisi ollut parempi, jos Yle olisi rahoittanut koko sarjan"

Ehkä Yle ei halunnut rahoittaa propagandaa?

Mikä persuja harmittaa tv-ohjelmissa? Pitäisikö piirrettyjä saada lisää?

Milloin saa tietää, paljonko Yle antoi hurrriohjelmalle?