Fennomanin, ett mycket lyckat projekt

I början av 1800-talet var 95 procent av Helsingfors befolkning svenskspråkiga.
Ca 1850 uppstod en rörelse som kallades fennomaner.

Dessa herrar var mycket högt utbildade och utgjorde den intellektuella eliten i (främst) Helsingfors på den tiden. Fennomanerna bestod i princip uteslutande av svenskspråkiga finländare (t.ex. M. A. Castrén, J. V. Snellman, Wolmar Schildt, Georg Forsman, Alexander Järnefelt osv).

Herrarna ville göra finskan till det enda, och det allenarådande, språket i Finland och bytte själva språk från svenskan till finskan bäst de kunde. De såg också till att avkomlingarna blev finskspråkiga. Med andra ord var det den intellektuella eliten som var först med att byta från svenska till finska. Andra följde därefter exemplet i en kedjereaktion.

Fennomanerna var mycket kloka herrar som med en klinisk beräkning, envishet och också fanatism genomförde sina planer. Många passade också på att utforma delar av det finska skriftpråket efter eget huvud.

Jag undrar hur nämnda herrar idag skulle uppleva en promenad i Helsingfors. Som känt har Helsingfors numera den största andelen i befolkningen i världen med akademiska examina, barnen är på topp i alla PISA-undersökningar osv.

Jag tror att J.V. Snellman skulle, med tårar i ögonen, säga till de övriga herrarna: "Herrar! Vårt stora projekt har nu efter 140 år burit mer frukt än vi någonsin hade kunnat föreställa oss!"

Man kan sannerligen säga att språkbytet i Helsingfors, där 80 procent av den svenskspråkiga majoriteten inom några årtionden bytte språk, är något särledes unikt i hela världshistorien.