Är jag finlandssvensk?

Menar du alltså att min svenska är dålig, eller menar du bara de två orden som redan nämnts? Jag påstår inte att min svenska är perfekt eller så, men dålig är den ju inte... Men själv känner jag nog att jag är finlandssvensk. De flesta av mina klasskamrater har antingen en svenskspråkig mamma eller pappa. Men en del av dem talar verkligen dålig svenska (kan inte uttala "u" eller skilja mellan ö:na i "göra" och "behöva" grova grammatikfel), och ändå anses de vara finlandssvenskar enligt de flesta. Och det tycker t.o.m jag att är lite konstigt. Däremot kan jag uttala finlandssvenska så bra som alla andra svenskspråkiga i Finland och enligt skolans tester ligger jag över medeltalet i läsförståelse, rättskrivning osv.

Den finlandssvenska kulturen ligger mig varmt om hjärtat och är verkligen en stor, stor del av mig. Då jag talar finska så förstår jag ju allt vad den andra säger, men det känns ändå på något sätt främmande. Men då jag byter till svenska, så känns det som om jag skulle kunna slappna av bättre, bara prata utan att tänka på det desto mera.

Då är det enda som skulle hindra mig att vara finlandssvensk det, att mina föräldrar inte är finlandssvenskar. Visserligen så har de båda svenska och finlandssvenska släktingar ungefär tre fyra generationer bakåt, men vet ej om det räknas... Men spelar det en så stor roll i en situation som den här? Så klart är ens påbrå viktigt, men då jag inte känner mig som helfinsk, så måste jag ändå vara det eller kan jag vara finlandssvensk då det känns som att komma hem? Är inte det viktigaste hurdan jag är nu, och vart jag är på väg i livet?

Jag skulle ännu vilja veta att tänker du ändra på din åsikt om mig efter att du har läst det här, eller hålla fast vid den. Alla andra som läser det här får naturligtvis också säga sin egen åsikt. Orsaken till att jag gör det här till en så stor grej, är att jag ännu är ganska ung, vill veta vem jag egentligen är och kanske vill att andra ska tycka lika. Men jag bör nog också kunna acceptera verkligheten, och eventuellt ändra på min syn på saker och ting.

Din svenska är felaktig. Finlandssvensk med stort f mitt i en mening är fel.

http://www.mediesprak.fi/sprakrad.aspx?id=456#.Vbuf1_nCtgA

http://info.tt.se/tt-spraket/navigation/versaler/versal-eller-gemen/

Inte skulle jag nu säga att hans svenska är felaktig bara för det inte... Men, alla har ju sina egna åsikter.

Det är inte min åsikt, det är fakta.

Det beror på....
Jag har finska som modersmål, har växt upp i finskspråkiga familj och har inte pratat på svenska med någon . Hur som helst - jag läser svenska tidningar och lyssnar på "Naturväkterna" i radion och tittar svenskspråkiga tv.program.
Nu har jag tänkt på att byta mitt modersmål - det går ju mycket lätt nuförtiden. Det är sannt som Peterrrr sade - om man inte har egna Finlandssvenksa traditioner, är situationen inte ideal.
Men det lönar sig att försöka.

Kort tillägg: bakom det här är bara intressen att stöda minoriteter. På det här sätt kan vem som helst ta ställning till finlandsvenskans roll i Finska samhället.
Så bakom det här aktiviteten är inte så att säga "höja status".

Tämä tausta-ajatuksenaan ruotsalaiset mielellään haalivat runsaasti maahanmuuttajia asuinsijoilleen - saavat taas uusia suomenruotsalaisia, kun heidät houkutellaan rekisteröitymään ruotsalaisiksi.

Tuskinpa, suomenruotsalaiset ovat itsevihaajia.

Danleh kirjoitti:

Menar du alltså att min svenska är dålig, eller menar du bara de två orden som redan nämnts? Jag påstår inte att min svenska är perfekt eller så, men dålig är den ju inte... Men själv känner jag nog att jag är finlandssvensk. De flesta av mina klasskamrater har antingen en svenskspråkig mamma eller pappa. Men en del av dem talar verkligen dålig svenska (kan inte uttala "u" eller skilja mellan ö:na i "göra" och "behöva" grova grammatikfel), och ändå anses de vara finlandssvenskar enligt de flesta. Och det tycker t.o.m jag att är lite konstigt. Däremot kan jag uttala finlandssvenska så bra som alla andra svenskspråkiga i Finland och enligt skolans tester ligger jag över medeltalet i läsförståelse, rättskrivning osv.

Den finlandssvenska kulturen ligger mig varmt om hjärtat och är verkligen en stor, stor del av mig. Då jag talar finska så förstår jag ju allt vad den andra säger, men det känns ändå på något sätt främmande. Men då jag byter till svenska, så känns det som om jag skulle kunna slappna av bättre, bara prata utan att tänka på det desto mera.

Då är det enda som skulle hindra mig att vara finlandssvensk det, att mina föräldrar inte är finlandssvenskar. Visserligen så har de båda svenska och finlandssvenska släktingar ungefär tre fyra generationer bakåt, men vet ej om det räknas... Men spelar det en så stor roll i en situation som den här? Så klart är ens påbrå viktigt, men då jag inte känner mig som helfinsk, så måste jag ändå vara det eller kan jag vara finlandssvensk då det känns som att komma hem? Är inte det viktigaste hurdan jag är nu, och vart jag är på väg i livet?

Jag skulle ännu vilja veta att tänker du ändra på din åsikt om mig efter att du har läst det här, eller hålla fast vid den. Alla andra som läser det här får naturligtvis också säga sin egen åsikt. Orsaken till att jag gör det här till en så stor grej, är att jag ännu är ganska ung, vill veta vem jag egentligen är och kanske vill att andra ska tycka lika. Men jag bör nog också kunna acceptera verkligheten, och eventuellt ändra på min syn på saker och ting.

Lue lisää

Din svenska är bra och du är varmt välkommen till den finlandssvenska minoriteten. Vill du försvenska dig ytterligare är du välkommen till Österbotten ;)

Många människor i landet är ju trots allt blandade, många finnar har svenska rötter och säkert en del svenskar med finska rötter också. Rent etniskt kanske det inte spelar en jättestor roll.

Tack! Pampas är toppen! :D