Uppseendeväckande många finlandssvenska skolelever tycker inte det är någon vits att lära sig saker, de ids inte läsa sina läxor och de ser ingen poäng med grammatikövningar. Forskaren är själv förvånad över chockresultaten i sin färska doktorsavhandling och efterlyser nu synpunkter av finlandssvenskarna själva.
Forskaren Anna Dall har gjort en jämförelse mellan australiska, indonesiska, svenska, finska och finlandssvenska elevers inställning till skolarbetet. De finlandssvenska eleverna som representerar två skolor i huvudstadsregionen och tre i Österbotten, skiljer sig markant från alla andra elever i undersökningen.
– För att vara väldigt rak så tycker inte de finlandssvenska eleverna att skolan är viktig. De tycker inte modersmål är viktigt och de vill inte lära sig. De säger sig strunta i grammatik och de vill inte läsa klassisk litteratur eller lära sig kommunicera. Det fanns ingenting i min enkät som en majoritet av de finlandssvenska eleverna tyckte var viktigt, berättar Dall.
Forskaren Anna Dall har gjort en jämförelse mellan australiska, indonesiska, svenska, finska och finlandssvenska elevers inställning till skolarbetet. De finlandssvenska eleverna som representerar två skolor i huvudstadsregionen och tre i Österbotten, skiljer sig markant från alla andra elever i undersökningen.
– För att vara väldigt rak så tycker inte de finlandssvenska eleverna att skolan är viktig. De tycker inte modersmål är viktigt och de vill inte lära sig. De säger sig strunta i grammatik och de vill inte läsa klassisk litteratur eller lära sig kommunicera. Det fanns ingenting i min enkät som en majoritet av de finlandssvenska eleverna tyckte var viktigt, berättar Dall.
Vastaukset 13
Vanhimmat
Neej..Nils Holgersson räcker då
Bra att problemet tas upp. Då jag gick i skolan var det svårt att lära sig någonting under timmarna eftersom jag inte hörde vad lärarna lärde. Alla eleverna pratade och stojade och lärarna fick ingen disciplin på eleverna. Det var majoriteten av eleverna som var högljudda så jag kunde inte beskylla lärarna. Jag kommer bland annat ihåg historietimmarna när läraren berättade om den grekiska historien, det var intressant men jag hörde inte vad han sade.
Eleverna mobbade lärarna tills dom bröt samman, man såg ofta tårögda lärare komma ut från klassrummar och lärare som samlade krafter innan dom vågade gå in in klassrummen.
Ofta hamnade jag gå till lärarnas rum för att fråga vissa frågor, det var omöjligt att göra det under timmen.
Varför är det så? Eleverna var absolut inte intresserade av att lära någonting, dom ville inte veta vad som händer i världen eller läsa böcker. Jag hörde ofta elever säga hur dom inte behöver någon utbildning, hur deras framtid är redan bäddad och hur skolan inte hade någonting att göra med deras framtida karriärer.
Eleverna brukade kalla finnarna för "prole", det tog en tid innan jag förstod vad prole betyder, proletariat.
Rent ut sagt lärde jag mig intenting i skolan, jag läste massor av böcker under fritiden eftersom skolan inte gav kunskap. Mobbningen av lärnarna var alldeles förfärligt.
Kraven var inte höga, jag kunde välja vilken skola jag ville utan höga betyg. Andra väntade på deras karriärer och färdiga arbetsplatser, men jag ville själv söka arbete utan hjälp utifrån.
Allt kommer hemifrån. Föräldrarna borde uppfostra barnen att respektera lärare och skolorna borde genomgå stora förändringar. Som jag sade var det inte frågan om enstaka lata elever, normen var att majoriteten inte ville lära sig något och att de inte respekterade lärarnas auktoritet. Kanske därför att de hade blivit lovade en färdig karriär och arbetsplats bara dom kommer ut ur skolan?
Ända klarar sig svenskspråkiga gymnasier fint i jämförelse med finskspråkiga.
Ja sitten ohituskaistalta opiskelemaan vähemmillä pisteillä....
Eftertraktade på arbetsmarknaderna också utomlands.
Ohituskaista jatkuu koko opiskelun ajan, nimimerkillä "kokemusta on". En koskaan edes tajunnut kuinka helpolla meidät päästettiin verrattuna suomalaisiin. En tiedä ketään suomenruotsalaista joka olisi ollut huolissaan koulumenestyksestä tai kokeista. Niitä jotka opiskelivat tosissaan haukuttiin koko luokan voimin "hikareiksi", opiskeleminen ei ollut suotavaa surujen keskuudessa.
Vaikka opiskelin "vasemmalla kädellä" oli itsestäänselvää että pääsen opiskelemaan minne haluan lukion jälkeen, kuraattori täytti paperit puolestani vaikken edes tiennyt mitä haluan opiskella. Kuraattorin valintojen mukaan päätin sitten minne haluan mennä. Jokaisen oli pakko käydä kuraattorilla ennen lukion päättymistä enkä tiedä ketään joka olisi tiennyt minne haluaa opiskelemaan.
Järkyttävää näin jälkeenpäin, etenkin kun seurasin poikani opiskelua suomalaisessa koulussa. Hitto, en osannut edes auttaa peruskoululaisen kotitehtävissä jolloin lamppu syttyi. En ollut unohtanut mitään, koska en ollut oppinut mitään. Niin ala-arvoista oli opetuksen taso eikä oppilailta vaadittu mitään.
Sen minä opin koulun aikana että meidän koulussa ei ole ainuttakaan tyhmää oppilasta. Jälkeenpäin tajusin että meistä tehtiin "älykkäitä" keinotekoisesti. Eikä yksikään meistä lähtenyt opiskelemaan suomalaisiin yliopistoihin, jossakin sisimmässä sitä tiesi että se olisi ollut karu herätys todellisuuteen.
Mutta kun suomenruotsalaisten kouluissa määritellään oppilaiden älykkyys vertailematta sitä suomalaisten kouluihin, silloin tulee tyhmästä saappaasta oikea nero - ja hän jopa uskoo olevansa nero, niin kauan kuin hän pysyttelee suomenruotsalaisissa piireissä.
Saa nähdä mitä artikkeli saa aikaan. Suomenruotsalaiset koulut eivät katso hyvällä jos niitä kritisoidaan. Harhaa ylläpidetään vaikka väkisin.
Vain ruotsissa - ei muualla.
Kova juttu!
Det är ju redan fint att de klarar sig utmärkt i Sverige.
Hurreilla pysyy turpa kiinni.
Ursäkta?
Eikös hurrit lähetetä kesken työpäivän kotiin Ruotsissa, puutteellisen ruotsin vuoksi?
Eihän latvakakkosten tarvitse mitään osata. Kielilait työllistää heidät suojatyöpaikkoihin.