harm än nytta.Företagarna anser att regeringens nya lagförslg om arbetslösa skulle leda till en stor mängd onödiga arbetsansökningar.
Vd:n för Företagarna i Finland, Mikael Pietikäinen , säger att det finns en risk att lagförslaget leder till att företagare inte längre söker nya arbetstagare via en arbetskraftsbyrå , eftersom de då skulle drunkna i irrelevanta ansökningar.
Enligt regeringens nya lagförslag borde arbetslösa skicka in tolv arbetsansökningar per kvartal alltså ungefär en ansökan per vecka..
Om den arbetslösa inte skickar in tillräckligt många ansökningar kan hen hamna i karens och gå miste om sitt arbetslöshetsunderstöd för 60 dagar framåt.(svenskayle )
Vd:n för Företagarna i Finland, Mikael Pietikäinen , säger att det finns en risk att lagförslaget leder till att företagare inte längre söker nya arbetstagare via en arbetskraftsbyrå , eftersom de då skulle drunkna i irrelevanta ansökningar.
Enligt regeringens nya lagförslag borde arbetslösa skicka in tolv arbetsansökningar per kvartal alltså ungefär en ansökan per vecka..
Om den arbetslösa inte skickar in tillräckligt många ansökningar kan hen hamna i karens och gå miste om sitt arbetslöshetsunderstöd för 60 dagar framåt.(svenskayle )
Vastaukset 17
Vanhimmat
Men arbetslösheten kommer att minska, arbetskraftsbyråerna måste förstås anställa en massa nya handläggare som håller koll på att de arbetslösa faktiskt skriver sina ansökningar.
Ännu ett sätt att förödmjuka arbetslösa.
De här ansökningarna skall visst göras på nätet eller hur ?Hur är det med arbetslösa som inte har någon dator då ?
De måste använda arbetskraftsbyråns datorer förstås.
Huvudsaken att de arbetslösa är aktiva.
Politiker borde ha en grundkurs i elementär kalkylator användning före de får ett "trycka knapp" körkort till plenisalen.
12 ansökningar per 3 månader låter ju inte så farligt, men det är 1 ansökning per vecka * 52 veckor * 350.000 arbetslösa = 18.200.000 ansökningar i året, i stort sätt utöver de nuvarande.
En inkompetent justitieminister blev avsatt. Nu borde man göra det samma med en inkompetent arbetsminister.
Lindström är nog ännu alldeles för överbelastad.
Kanske det här är en bra lösning för den gruppen som är "yrkesarbetslös ", såna finns nämligen också.
De tar hellre karens än en arbetsplats.
Det räknas som tillräcklig kompetens när Lindström själv varit arbetslös pappersarbetare.
Skall han själv gå igenom alla onödig ansökningar som han orsakar går det såhär:
18.200.000 ansökningar/180 dagar (de jobbar knappt ens det) = 101.111 ansökningar/dag
101.111/5h/dag = 20.222 ansökningar/h=377 ansökningar per minut och knappa 6 ansökningar per sekund.
Burn outen fortsätter och lönen, liksom den kommande pensionen rullar in hos ministern. Snacka om lottovinst - för Lindström och "tämäkään arpa ei voita" för de arbetslösa.
Lindström har väl en hel massa assistenter ?
Man kan väl vara tacksam att man varken är arbetslös eller företagare.
Stackars arbetslösa säger jag, oberoende hur många ansökningar man än skickar så får man inget jobb,Åtminstone inte om man är långtidsarbetslös och över 50 år.
jaa-a vart bär det av? Är man tvungen att söka alla tillgängliga jobb även om det är nåt fel på stället i fråga?
Jag var arbetslös första tiden efter examen men ingen blandade sig i vart eller hur många ansökningar jag skickar och bra var det, jag hade min dröm och kunde ifred satsa på det, hade någon tagit fram piskan och pressat på mig skulle jag ha nöjt mig med något annat än mitt nuvarande jobb där jag trivs. Är det inte därför man ser till att skaffa en utbildning? så man får jobba med något man trivs med? Utbildning är ju irrelevant om man tvingas ta emot första bästa, det blir ju sällan bra. Detta var dessutom länge sedan, jag tror att skulle det ha varit nuförtiden skulle det ha blivit problem det också.
Jag stötte under den tiden på många liknande arbetsplatser som jag visserligen var kompetent för men jag kunde av erfarenhet säga att jag skulle vantrivas där och det skulle aldrig funka i längden. Ett ställe var känt för att ha en helt psykopatisk chef som körde med alla arbetare och ett annat hade värsta dramaqueens på kontoret som var helt omöjliga att jobba med och dom som hade det minsta vett i huvudet sade kvickt upp sig. Vissa fullvuxna människor beter sig inte alls bättre än tonåringar, många stannar kvar i den mentala åldern tyvärr. Andra ställen skulle ha inneburit att jag måste flyta land och rike runt, vilket är otänkbart med tanke på min livssituation. Också sådana personliga saker tycks nu bli irrelevant.
Och sådant syns ju inte direkt på papper, så jag antar man inte har möjlighet att gallra bort såna mardrömsställen i framtiden, det är bara att tacka och ta emot första bästa.
Men vad är nu bättre? Är sjukpensionering pga psykisk ohälsa eller utbrändhet billigare för samhället än några månader arbetslöshetspenning för en människa som sedan blir nöjd med livet och gladeligen jobbar livet ut? Det är skrämmande hur vi nuförtiden ser ett problem istället för en individ och bara tar fram piskan för att rätta till problemet.
Man tycks inte heller se skillnad på arbetslösa som vill skapa ett liv dom trivs med och långtidsarbetslösa som inte vill jobba överhuvudtaget, alla klassas som samma skräp.
"Andra ställen skulle ha inneburit att jag måste flyta land och rike runt, vilket är otänkbart med tanke på min livssituation. Också sådana personliga saker tycks nu bli irrelevant."
Sådana saker är irrelevanta. Andra har som alternativ att betala ditt uppehälle eller leva med det, att du, liksom alla andra, flyttar med jobben. No brainer.
Jag aldrig fått något jobb genom arbetskraftsbyrån, man kan vara aktiv utan deras piska också.
Peppu-Reino missar hela min point, men du tycks fatta den. Hade jag haft samma krav som det är nuförtiden hade jag varit tvungen att ta emot ett skitjobb jag inte skulle överleva länge på. Vad är billigare, några extra stödmånader, eller sjukskrivning om och om igen och till sist sjukpensionering? Alla har vi olika livssituationer som begränsar var vi skulle kunna jobba, det kommer sällan fram på papprena.
Nu har jag jobbat lycklig där jag är i många år, bara för att jag också var envis och inte lät andra bestämma, sådan makt hade dom inte då. Förbluffande hur många tror att människor bara är maskiner som ska omlokaliseras så är allt bra. Alla har inte dom möjligheterna pga hälsa och familjesituationer.