Man hade aldrig trott att begravningar är roliga

SFP och SFP:are är vana vid att konstruera och bygga. Man har något och så förbättrar man det samt gör det bättre. Det känns naturligt och meningsfullt.

De språkaktiva samt partier som står dem nära har att förbjuda, minska och ta bort på sin agenda. Man skall bli av med än det ena och än det andra, som duktiga har byggt.

Som en följd av detta har SFP i många frågor blivit tvungen att försvara sig och sina intressen. Hur har det gått?
Det har gått väldigt bra och man börjar förstå, varför även en begravning kan kännas skön.
Först begrovs medborgarinitiativet mot svenskan, som nästa begrovs ett enat Persu parti, snart plockar vi fram gravölet till minnet av språkförsöket och inom ett år kickar de blåa sig själva i gropen. Vid det sistnämnda blir det bubblande som festdryck.

Fast detta är ovanligt för SFP sinnade, så har det sin charm, men det som blir kvar av dessa 4 år är bl.a. barnsjukhuset, kvarteret Victoria samt en klart bättre attityd i frågan om svenska. Resten kommer snart att vara glömt som allt annat tomt.

Inte så illa strilat av SFP i styv motig bris. Får se hur det blir 04/2019.