Hallitus on onnistunut kielipolitiikassa!

Svenska folkpartiet i offside
När Svenska Folkpartiet senast satt i opposition dominerade Björn Borg världstennisen och Pink Floyd gav ut albumet The Wall.

Presidenterna i Finland och USA hette då Urho Kekkonen och Jimmy Carter. Det var i slutet på 1970- talet.

Vi har vant oss vid att SFP sitter med i regeringen och bevakar de finlandssvenska intressena, men i och med regeringen Sipilä tog den här nästan 40-åriga eran slut.

Den nya sitsen för SFP är svår. Regeringens bristfälliga konsekvensbedömningar har förstärkt partiets stämpel som ett språkparti som motsätter sig förändringar.

Balansgången är utmanande när man själv har utnämnt sig till det konstruktiva oppositionspartiet. Men när man hela tiden tvingas vakta det egna målet blir det svårt att bygga upp spelet framåt.

För SFP behöver tänka framåt. Den växande andelen tvåspråkiga innebär en stor möjlighet för partiet. Utmaningen ligger i att hitta praktiska lösningar som gör den gruppen nöjd.

Frågan om samlokaliserade och tvåspråkiga skolor är en tickande bomb för partiet.

Samtidigt glider de olika delarna av Svenskfinland i sär. Vardagen och verkligheten för finlandssvenskar i Österbotten och i huvudstadsregionen är numera som från skilda planeter. Det krävs en stor låda med många olika verktyg.

Vi vet dessutom att rekordmånga finlandssvenskar flyttar till Sverige och att befolkningen i Finland nu ökar så gott som enbart tack vare invandringen. Att integrera de nyanlända på två språk är en ödesfråga för ett levande tvåspråkigt Finland.

Jag kan ha varit ouppmärksam men jag tycker inte att jag har hört hur partiets offensiva framtidsvision ser ut? Den kanske finns men i sådant fall har den fått litet utrymme i offentligheten.

Det mesta som har synts under de tre senaste åren i opposition har handlat om att peka på regeringens okunskap, ointresse och ibland direkta illvilja i språkrelaterade frågor.

Med all sannolikhet får vi en ny regering senast efter riksdagsvalet nästa vår. Varken De blå eller Sannfinländarna lär rymmas med. De blå faller på grund av sitt låga understöd och Sannfinländarna på sin allmänna taggighet.

Med populisterna borta och när man enbart ser på de språkrelaterade frågorna känns samtliga alternativ bättre än den nuvarande regeringen.

Vad tycker du?

Suomi ei tarvitse 2 kansalliskieltä, varsinkin kun molemmat ovat microkieliä. Suomen sivistyksen ja talouden kannalta on äärimmäisen tärkeää satsata englantiin ja muihin maailman sivistytkieliin. Miksi me hirttäisimme itsemme ruotsinkieleen?