eli Manner-Suomessa heitä ei ole hirveästi enemmän, sellaiset 60 00. Joten kyllä se todellinen kotimaa on siellä Ruotsissa, se näkyy luvuista.
Ruotsissa asuvat surut ovat myös vaatineet itselleen minoriteettiasemaa, mutta siihen ei olla suostuttu. Mutta tuollaisen vaatiminen todistaa 100% sen, että surut eivät missään tapauksessa halua tulla leimatuiksi suomalaisiksi. He eivät siis halua olla suomalaisia.
Tästä totuudesta ei päästä.
Ruotsissa asuvat surut ovat myös vaatineet itselleen minoriteettiasemaa, mutta siihen ei olla suostuttu. Mutta tuollaisen vaatiminen todistaa 100% sen, että surut eivät missään tapauksessa halua tulla leimatuiksi suomalaisiksi. He eivät siis halua olla suomalaisia.
Tästä totuudesta ei päästä.
Vastaukset 13
Vanhimmat
Det betyder att finlandssvenskarna inte vill bli betraktade som rikssvenskar.
De är stolta över sina finländska rötter.
Eivät vaan halua olla suomalaisia.
Inte vill vi bli betraktande som finnar heller,vi är svenskspråkiga finländare.
Över sina rötter,sin kultur och sitt språk ska man vara stolt.
Varför skulle någon längta efter att vara något annat än det man är ?
Åtminstone vill man inte bli kallad "finne",en varfylld acneböld.
Siinä se totuus tuli.....kiitos.
Det betyder finne på svenska.
Finnar är vanliga i tonåren.
I synnerhet när man bor i ett främmande land ,då söker man sig till sina egna landsmän.
Jag tror inte att finskspråkiga invandrare i Sverige hellre trivs med svenskspråkiga finländare istället för "eget folk ".
Bekanta dig med praktiskt taget vilken som helst "Suomi klubi" utomlands så lär du ändra dig. Finländare söker sig till dem bara för att återfinna orsaken varför de emigrerade till att börja med. Huh-huh.
Hemlängtan lider de flesta av som flyttat till ett främmande land,det är normalt.
Det är nog bara i början och gäller folk på kommendering. De tenderar att jämföra allt med Finland och konkluderar att det fungerar så mycket bättre i Finland. Orsaken ligger i att de åker tillbaks och riktigt söker efter fel. Kanske det är hemlängtan som spökar?
De som självmant har flyttat och klarar sig utomlands tackar i regel sig själva för beslutet. Deras nätverk är annorlunda och inkluderar lokala. De accepterar att de är inflyttare och inte ett herrefolk som har skänkts från ovan för att lära lokala.
Deras hemlängtan är mera ett vemod och en besvikelse över att Finland aldrig blir ett bra land att leva i.
Avstånd ger perspektiv. Myter krossas, som de om den finska våden strålande nivå, socialskyddet och mycket mera. Sådant finns lite här och där och är ofta bättre annanstans i Europa. Även den finska beskattarens bottenlösa girighet är bekant för dessa och väcker ingen hemlängtan, utan snarare en avsky.
Man umgås alltid nu och då med bägge grupper och utlänningar och över tiden är förändringarna väldigt små. Den största förändringen är bland de i utlandet boende finska pensionärernas inställning till Finland. De är inte speciellt lyckliga över Finlands beslut att börja dubbelbeskatta och blir den vägen påminda om den berömda och bottenlösa finska avunden. Ytterligare en orsak för dem att hålla sig borta.
Som sist; något bittrare än en tillbaks flyttad ex-pat som har bott länge utomlands och skickats/kommit tillbaks, är svår att hitta.
Allt det goda är borta, allt de väntade sig i Finland är genomgånget på en knapp vecka och allt som de gladeligen hunnit glömma, blir bestående men nu, flera år senare på en ännu värre nivå.
Peppu-Reino ei tiedä mitä on koti-ikävä koska kuten mustalaisilla niin Pepullakaan ei ole kotia.
Tai olisi kyllä jos uskaltaisi muuttaa sinne.