När HUS :s styrelse sammanträdde på måndagen tog Henrik Wickström SFP: s representant i styrelsen upp en brist som många unga,vuxna och barnfamiljer påtalat redan en längre tid,nämligen brister i psykvårdstjänster på svenska inom HUS.
Under dagens styrelsemöte tog han upp problemet och möttes av medhållande från samtliga i styrelsen.
- Jag är glad att det nu finns en politisk vilja att ta itu med problemet,säger Wickström.
Under dagens styrelsemöte tog han upp problemet och möttes av medhållande från samtliga i styrelsen.
- Jag är glad att det nu finns en politisk vilja att ta itu med problemet,säger Wickström.
Vastaukset 22
Vanhimmat
Svårt eller omöjligt att få psykvård på svenska är ju fakta.
Kanske finlandssvenskar inte är så virriga som den överlägsna språkmajoriteten där det verkar svipa för det mesta?
Det är ju möjligt men de som behöver vård ska få det på sitt modersmål.
Särskilt viktigt inom psykvården,vid terapi tex.
Man har svårt att förstå hur efterfrågan på psyktjänster har kommit åt att skjuta i höjden då det påstås att det går bättre i Finland än någonsin tidigare. Vad beror det på?
Ljugs det för oss då så många konstaterar att lönen inte räcker till för ett drägligt liv? Har vi för mycket tid till övers och fördriver den på psykologens soffa eller vad handlar det om?
För svenskspråkiga har det varit skralt med vård redan före corona.
Ännu sämre än den mera fysiska sjukvården.
Om nu någon nästan två år suttit i frivillig karantän, hör till riskgruppen tex. så visst kan det bli psykiska problem.
För ungdomar också med distanstudier och karantäner.
Alla är inte så psykiskt starka.
Ätstörningar och självskadande förkommer mycket bland unga.
Självmord också.
Det utbildas inte tillräckligt med psyk.personal.
Skulle de snurriga själva betala för det de konsumerar, skulle problemet inte finnas.
För svenskspråkiga anorektiker får man i Sverige vård med privata pengar.
Då är väl allt bra?
Om man har ekonomiska möjligheter att betala,alla har tyvärr inte.Det blir kanske begravning istället.
Då får de väl vara knasiga för sig själva? Nog är det som fan då de få normala som längre bor i Finland skall betala det ena efter det andra medan tantarmen kläcker fram det tredje och fjärde. Snart bor det väl inga andra än mentalt rubbade i världens lyckligaste land?
Det gäller att hoppas att man inte själv insjuknar mentalt.
Håkar man det om man gör det?
Värst när barn inte får hjälp.
Men för alla går det inte bra.
Där är terapi på sitt eget modersmål lika viktigt som mediciner.