tietoa kaivataan

tässäpä vähän tietoja..

elikkä alfa 75 ainakin harkitsen ostaa..todennäkösesti alle -92..muuten ei rahat riitä.. :no uudempaa et voi saadakkaan koska 75:n valmistus loppui juuri vuonna 92 jolloin 155:n korvasi sen mallistossa..

kaipaisin nyt ainakin seuraavia tietoja ja muutakin kokemusta tietysti ko. autosta että ootteko olleet tyytyväisiä :)

moottori vaihtoehdot?(mikä paras?) tehot?
:tehokkain vakio kone on 3.0 V6 jossa n 190 hv..
mutta jos vähän enemmän meinaa ajaa niin suosittelen 2L Twin Sparkkia jossa 148 hv...

minkälainen talviauto? :omasta mielestä ihan hyvä talviauto, lämmintä piisaa ja tasapainoinen ajettava myös talvella..

yleisimmät viat? :kardaanin kuminivelet,vaihteiston kumityynyt ja dionin pusla(jos takaa kuuluu kolahdus kaasua löysätessä), vaihteiston synkrot jos rutisee niin selvät(erityisesti kakkonen),lämppäri saattaa rahista,vilkun viiksi ei välttämättä palauta

ja muutenki onko kova ruostumaan tai jättämään tien päälle? :ruostevioista kannattaa tarkistaa tunkin korvakot ,takakaaret, bensatankki, takavalojen alaosat ja helma muovien aluset jos sellaiset on sekä peräkontin pohja...

kulutus? V6:lla talvella n 8L rauhallisessa matka-ajossa..

hintaluokkaa? (vm. 87-92) 1000-4500€ malleissa 75 1.6 - 75 turbo.. hyvän TS:n saa tuommoiseen 3000 egeen...

kiitos vastauksista :)

kyllä oot hakemassa hienoa autoa, tässä mallissa on ihanteellinen 50/50 painojakautuma johtuen moottori edessä, kaikki muut takana (eli vaihteisto, perä ja kytkin) joten mamma mia mikä auto, ehdottomasti ruiskumallin kone eli TwinSpark 75 2 litran kone ja mikäli haluat mukavat murinat niin takavaimennnin veks´ niin jopas alkoi murisemaan... talviautona todella hyvä, ja jos käytät nastarenkaita niin suosittelen oikeita nastoja, ei mitään muovipiikkejä. on muuten sellainen auto joka
herättää kunnioitusta, johtunee siitä että auto
oli aikansa tehokkaimpia perusperhe autoja.
ruostuminen on aina kiinni omistajan viitselijäisyydestä, jos viitsii vähän nähdä vaivaa niin auto ei ruostu juuri lainkaan. kulutus pyörii 2 lit koneella 7 - 12 litraan ja 3 lit v6 on 10 litrasta ylöspäin... tässä vielä
mielenkiintoinen linkki
http://www.alfaromeoracing.de

Haen omani huomenna. Kone on nimimerkkini mukainen ja vaikka se menee 3500 e remppaan lähes kätelyssä, enkä edes viitsinyt katsoa vehkeen alle, on se silti auto joka pitää ostaa pois ihan vaan siksi, että "se on kone". Tietoa etenkin 3-liraisen alustan korjauskohteista löytyy tältä viestialueelta muutama sivu eteenpäin (3-litarinen / kloko-kloko-ääni).

Tässä tietoa ruotsiksi, englannikileisiä löydät netistä kun vain hakkailet hakukoneeseen Autosi nimeä ja merkkiä, vaikka "Alfa Romeo 75".

Köpguide: Alfa 75

Köpguide: Alfa 75

Alfa 75 har ibland kallats "den sista riktiga Alfan". Med sin bakhjulsdrift och sitt kompromisslösa chassi med en viktfördelning på 50/50% på fram- respektive bakvagn kan man väl också förstå vad som menas med ett sådant uttalande. Väguppträdandet är också det som ofta kommer på tal när Alfa 75 nämns. Modellen är populär på CAR:s banträffar och den svarar väl på uppgraderingar av chassit. Den tvådörrars sportmodellen Alfa SZ (ES 30) har just ett uppgraderat chassi av samma typ som Alfa 75 och den modellen har av engelska motortidningar uppmätts att klara sidokrafter på upp till 1,4 G, vilket är bättre än någon (gat-) Ferrari!

Alfa 75 lanserades 1985 och började säljas i Sverige 1986. Namnet kom av att Alfa Romeo ville markera att de firade 75-årsjubileum som biltillverkare. Den var emellertid ingalunda en helt ny konstruktion, utan baserades på beprövade lösningar. Det avancerade chassit hämtades från Alfetta-modellen som kom redan 1972. Karossen var inte heller helt nykonstruerad, utan dörrarna och deras falsar behölls från Giulietta från 1977. Inte ens interiören var helt ny utan mycket kändes igen från den ett år äldre Alfa 90, även om den modellens mest excentriska kännetecken så som "flipperspelet" (den digitala hastighetsmätaren) och den inbyggda attachéväskan hade städats bort. Karossens fram- och bakparti var däremot helt nytt, men framförallt är det som skiljer 75:an från tidigare modeller att den tillverkades med många nya och roliga motoralternativ!

Alfa 75 har i Sverige sålts i många olika versioner med tillnamn som 2,0, 2,0 TS (Twin Spark), 2,0 TS Ottantani, Turbo, Turbo America, Turbo Evoluzione, 2,5 V6, 2,5 Milano (i Oro- och Platinautförande), 3,0 V6, 3,0 America, 3,0 QV (Quadrifoglio Verde) och 3,0 Potenziata. Vissa versioner har kallats olika kombinationer av dessa tillnamn. Utomlands fanns den i ytterligare versioner med bl.a. 1,6-litersmotorer och några sura dieslar. Den vanligaste i Sverige idag är 2,0 TS och av vissa andra versioner finns det bara ett fåtal exemplar. Om man generaliserar lite så kan du främst inrikta dig på motoralternativ när du ska välja vilken 75:a du vill ha. Det är dock inte så lätt eftersom alla har sin egen charm. De motoralternativ som såldes i Sverige är följande:

2,0, 1986-87 års modell, 130 hk vid 5400 r/min, max vridmom. 179 Nm vid 5400 r/min. Den sista Alfan med maffig förgasaranläggning. Dubbla Dell´Orto 40:or brölar fint!

2,0 TS, 1988-92, vassare än 2,0:an med hela 144 hk vid 5800 r/min och 186 Nm/4800 r/min. Insprutning och dubbla tändstift på varje cylinder för optimal förbränning.

Turbo, 1987-88, motorn är minst i sällskapet på bara 1,8 liter. Det beror på att Alfa Romeo ville homologisera modellen för standardvagnsracing och där var 1,8 L max tillåten volym för turbobilar (här snackar vi racingarv!). 155 hk/5700 r/min och 225 Nm i original, men idag har de flesta av turbobilarna uppskruvat laddtryck m.fl. modifieringar vilket innebär att de snabbaste 75:orna oftast är av den här modellen.

2,5 V6, 1986-87, 156 hk och 206 Nm, cylindrarnas v-konfiguration kombinerat med lagom stor volym resulterar i god varvvillighet och det kanske vackraste ljudet av alla moderna Alfor!

3,0 V6, 1988-92, oftast med 185 hk vid 5800 r/min och 245 Nm vid 4000 r/min men också i QV-utförande med 192 hk. "Top of the line-modellen" med en ruskig skjuts!

De fyrcylindriga motorerna är väldigt slitstarka och ger sällan problem. De dubbla överliggande kamaxlarna drivs av en kraftig kamkedja som inte behöver bytas under motorns normala livslängd. Det som dock kan hända är att vevaxeltätningarna börjar läcka och då droppar det olja. Man ska också tänka på att det rör sig om helaluminiummotorer och de bör ej belastas hårt innan de är genomvarma, annars blir det spänningar i metallen och topplocket kan kröka sig.

V6:orna kräver lite mer skötsel. Viktigast är att kamremmarna byts var 6000:e mil. Det händer att topplockspackningarna går sönder på de här motorerna. Var vaksam mot överhettningstendenser och titta efter vatten i oljan/olja i kylarvätskan. Lite gråa avlagringar i oljepåfyllningshålet behöver dock inte vara något att oroa sig för, det kan bildas kondens där. Jag har hört att vissa anser att sexorna känns mer framtunga än fyrorna vid inspirerad körning (de väger ca. 150 kg mer), men det kan jag inte bekräfta eftersom jag inte har provat någon sexa ordentligt själv.

Chassit är, som sagt, av avancerad typ. Den goda viktfördelningen har uppnåtts genom att man har byggt ihop växellådan med bakvagnen. Även hjulupphängningarna är avancerade. Bakvagnen är av DeDion-typ, vilket kombinerar den stela axelns förmåga att behålla spårvidden vid fjädringsrörelser med nästan lika bra fjädringskomfort som en delad axel. DeDion-axeln är också kombinerad med att Alfa placerat bromsskivorna inne vid differentialen, vilket ger låg ofjädrad vikt. TS, Turbo och 3-liters sexorna är också utrustade med differentialbroms för att kunna få ner kraften till underlaget så bra som möjligt vid hård kurvtagning. Differentialbroms sitter också på 2,5:orna i Milanoversion, men saknas på de "vanliga" 2,5:orna och 2,0 med förgasare. Framvagnen på 75:an har övre och undre länkarmar och dess fjädring sköts av längsgående torsionsstavar. Det ger en låg tyngdpunkt, men torsionsstavarna är ganska dyra när du ska inköpa nya av grövre (hårdare) modell. Bak sitter det traditionella skruvfjädrar.

När du har valt ut din favoritmodell av 75:an och ska titta på lämpliga objekt så finns det några saker till, förutom motorn, som bör undersökas innan du slår till.

Det första du kommer att tänka på är väl rosten? Ja, 75:an rostar, men inte värre än många andra 80-talsbilar. Ser man på japanska bilar, Oplar och SAAB:ar av motsvarande årgångar så är de faktiskt oftast rostigare än Alfa 75:or. Rosten brukar börja komma i de främre delarna av skärmkanterna bak och omkring bakljusen. Försök att undersöka hur plåten är bakom skärmbreddare och också bakom trösklarnas kjolar. Titta även under dörrarna. Du bör också hissa upp bilen för att kunna undersöka om den är rostig runt hjulupphängningarnas infästningar. 75:an är egentligen inte särskilt rostbenägen där, men om din tilltänkta är rostig där så ska du veta att det är de farligaste ställena och också mest komplicerade att åtgärda. Bilar från 1988 och framåt har lite bättre motstånd mot rost än de tidigare, eftersom de är delvis galvaniserade. För mer detaljerad rostinformation kan du med fördel se längre ned i FAQ:en. Av övriga karossdetaljer så ska du främst titta närmare på strålkastarna. Det är vanligt att de har blivit otäta och då kommer det in fukt som förstör reflektorn. Det är ganska dyrt att köpa nya strålkastare, men den sparsamme Alfa-ägaren kan hitta användbara exemplar på skroten.

Det finns också en del typiska fel som har samröre med det avancerade chassit med växellådan bak (det kostar att ligga på topp!). Hardy-skivorna i kraftöverföringen (ung. kardanknutar) är ofta slitna vilket kan kännas som obalans i transaxeln (ung. kardanaxeln). Växellådans upphängningar och DeDion-bussningarna är också ofta gamla och spruckna. Det brukar yttra sig i att det "klonkar" vid gaspådrag/gasuppsläpp. Det finns även ett stödlager mitt på transaxeln som kan vara utslitet och då blir det också obalans. Dessutom så brukar synkringarna i växellådan vara slitna (särskilt till 2:ans växel). Det går dock att lära sig att växla skrapfritt ändå, så man kan köra i åratal med sliten synkronisering.

Bromsoken bak kan kärva ihop p.g.a. för lite motion, vilket ju är ett mycket vanligt fel på bilar med skivbromsar bak. Om handbromsen fungerar dåligt kan det vara ett tecken på att oken behöver renoveras/bytas. Kopplingen håller i och för sig bra, men om den är dålig så är det bra att veta att den är dyr att byta, så då är det alltså prutläge. Något som dock tyvärr inte är helt ovanligt är att styrväxeln behöver åtgärdas. När den börjar läcka så är den dyr att reparera, så undersök den noga. Hjullagren bak har också en tendens att ofta vara slitna.

75:ans interiör är tyvärr inte så slitstark. Ibland ser man bilar med stora hål i förarstolens klädsel och det brukar också lossna div. plastdetaljer. Det är därför särskilt positivt om bilen du tittar på har en bra interiör. Det är dock än sä länge ganska lätt att få tag på interiörsdetaljer begagnat, främst genom CAR:s annonser.

Slutligen så bör du undersöka din tilltänktas elektriska funktioner. Prova ALLT, så som elhissar, kupéfläkt, checkpanel (Alfa Romeo Control), eluppvärmd bakruta osv. En särskilt svag punkt är halvljusautomatiken, så förvissa dig om att den fungerar. Titta också under huven om det finns många amatörmässigt tillförda elkablar-det betyder problem vid felsökning. Det är dock ingen mening att kräva perfektion av elsystemet, mindre elfel kan man leva med.

Du kommer att märka när du studerar annonser att många 75:or är utrustade med en del "icke-originaldelar". Det är för det mesta ett plus. En smakfullt och seriöst modifierad 75:a med fälgar och ratt från eftermarknaden (gärna italienska) och kanske en sänkning med hårdare fjädrar är värd mer än motsvarande originalvagn.

Nu kanske du blev avskräckt och tycker att det var en lång lista på typiska fel? Ja, kanske det, men om man jämför med t.ex. en bil som Volvo 240, som ju är en av Sveriges mest sålda bilar, så blir listan även där lång: 1. Den är ful, 2. Den är tråkig, 3. Den är slö, 4. Den har dålig väghållning, 5. Den är tung, 6. Den låter illa, osv., osv. Nä, skämt åsido, visst finns det en del att tänka på när du ska köpa Alfa 75, men vissa saker är dock lätt att ha överseende med, så som sliten synkronisering av växellådan och en eller annan blinkande lampa på instrumentpanelen.

Därför tänker jag inte ens avråda ifrån att köpa en sliten och välanvänd 75:a. Nu har du ju fått exempel på vilka fel som kan kan bli dyrbara, så se upp med dem, men annars brukar billiga 75:or oftast vara behäftade med flertalet småfel som man kan fixa själv om man inte är rädd för att meka. En sådan 75:a är billig i inköp och drift (gäller dock främst 2,0 och 2,0 TS) och är framförallt rolig.

Allra bäst blir det dock om du slantar upp för den där ompysslade 75:an som kostar lite mer än du hade tänkt dig. Då får du en riktigt njutbar sportbil, som dessutom har användbart bagageutrymme och fyra dörrar!

Lite siffror till kalenderbitaren:

Prestanda: 2,0: 0-100 km/h på 8,9 s (fastän för att uppnå de här acc.siffrorna gäller det att man kan växla) och 195 km/h max, 2,0 TS: 0-100 km/h på 8,2 s och 205 km/h max, Turbo America: 0-100 km/h på 7,6 s och 210 km/h max, 2,5 V6: 0-100 km/h på 8,2 s och 210 km/h max, 3,0 V6: 0-100 km/h på 7,8 s och 219 km/h max

Mått (2,0 TS): längd: 4330 mm, bredd: 1650 mm, höjd: 1400 mm, hjulbas: 2510, spårvidd fram: 1396 mm, spårvidd bak: 1382 mm

Tjänstevikt: 2,0: 1210 kg, 2,0 TS: 1240 kg, 3,0 V6: 1370 kg

Antal nya Alfa 75 sålda i Sverige:

År 1986 registrerades av modell 2,0: 270 stycken, 2,5: 112 st.
År 1987: 2,0: 235 st., 2,5: 127 st., Turbo: 20 st.
År 1988: 2,0 TS: 313 st., 3,0: 185 st., Turbo: 38 st.
År 1989: 2,0 TS: 205 st., 3,0: 90 st. Turbo: 2 st.
År 1990: 2,0 TS: 91 st., 3,0: 36 st.
År 1991: ? (jag saknar uppgift)
År 1992: ? (jag saknar uppgift)

I maj år 2002 fanns 1256 st. Alfa 75 fortfarande registrerade i Sverige varav 558 st. var avställda.