SFP kan inte ensamt sköta det svenska"Publicerad: 22/11 00:00 ›uppdaterad: 22/11 00:00
SFP ska vara terriern som kämpar för svenskspråkigas rättigheter, men allt ansvar för en levande tvåspråkighet kan inte utlokaliseras på en enda politisk aktör. Det säger partiordförande Stefan Wallin.
Exempellistan på hur svenskan är i kläm kunde börja i FST5, fortsätta via Karleby, vidare till Ekenäs BB och därifrån hur långt som helst.
- Vi stöter varje dag på någon ny situation där svenskan är under attack, säger Stefan Wallin .
Men i stället för att förlänga listan tycker han att man måste se på hur frågorna kunde lösas.
Och det är en lite svårare nöt.
Vill man börja med att söka orsakerna till det som uppfattas som en alltmer ogin inställning mot det svenska, så hittar Wallin svaret i att en ökande andel ledande politiker och tjänstemän på centrala poster inte har någon personlig eller naturlig kontakt till landets tvåspråkighet. Det betyder att de inte förstår vad det i praktiken betyder då man exempelvis genomför förvaltningsreformer.
- Det finns synliga agendor som inte handlar om elakhet utan om oeftertänksamhet och okunskap om vad svensk service förutsätter i praktiken. Det finns en principiell välvilja i festtalsretoriken men man lyckas inte omsätta den rikedomen i praktiken då det fattas beslut.
Exempel: Karlebys inriktning
- Här utgicks det från landskapens självbestämmanderätt som inte finns i lagen men som ändå fick väga tyngre än de språkliga i grundlagen stadgade rättigheterna och den kommunala självbestämmanderätten. Karleby var ett exempel på att det har skapats en "vi beaktar"-kultur - "otetaan huomioon" - som i praktiken betyder att man ändå kör rakt vidare enligt tidigare utstakat schema. Det sägs en sak och görs en annan.
Exempel: FST5
- Det är klart man kan säga att det är en uppnådd fördel som vi måste kämpa för. Å andra sidan är det viktigaste att få full service på bästa tittartid på svenska. Vi har tillsatt en arbetsgrupp som har i uppgift att till den 3 december komma med sina första förslag till lösningar i olika tänkbara scenarion.
Vem ska finansiera tv på svenska?
- Yle har ett public service-uppdrag och uppbär en tittaravgift som är samma för alla. Därför ska Yle ha det absoluta huvudansvaret. Det utesluter inte gemensamma satsningar som sponsras av fonder, så som morgon-tv. Däremot är det mycket viktigt att det inte leder till att det offentliga retirerar och skjuter ansvaret på fondsfären eller den tredje sektorn.
Argument, information, bråk
Själv säger Wallin att SFP allt oftare stångar sin panna blodig i försöken att försvara det svenska i ett klimat där förståelsen blivit allt mindre. En viss symbolik för tidens trend hittar han i att vi för första gången i mannaminne har en statsminister som talar engelska med sina nordiska kolleger.
Men praktisk okunskap i landets andra språk räcker inte för att förklara motståndet mot att hitta särlösningar som ska garantera svensk service på grundläggande områden.
- Att du inte talar svenska eller att du saknar koppling till det tvåspråkiga behöver inte utesluta en förståelse för vilka lösningar som behövs för att garantera detta.
Men hur ska man vinna förståelse bland beslutsfattare som allt oftare verkar tycka svenskspråkiga bara är gnälliga och kräver för mycket?
- Med olika taktik: informera, argumentera, gnälla, slå näven i bordet. Ofta måste vi starta från grunden eftersom kunskapen är så oerhört tunn.
SFP ska vara terriern som kämpar för svenskspråkigas rättigheter, men allt ansvar för en levande tvåspråkighet kan inte utlokaliseras på en enda politisk aktör. Det säger partiordförande Stefan Wallin.
Exempellistan på hur svenskan är i kläm kunde börja i FST5, fortsätta via Karleby, vidare till Ekenäs BB och därifrån hur långt som helst.
- Vi stöter varje dag på någon ny situation där svenskan är under attack, säger Stefan Wallin .
Men i stället för att förlänga listan tycker han att man måste se på hur frågorna kunde lösas.
Och det är en lite svårare nöt.
Vill man börja med att söka orsakerna till det som uppfattas som en alltmer ogin inställning mot det svenska, så hittar Wallin svaret i att en ökande andel ledande politiker och tjänstemän på centrala poster inte har någon personlig eller naturlig kontakt till landets tvåspråkighet. Det betyder att de inte förstår vad det i praktiken betyder då man exempelvis genomför förvaltningsreformer.
- Det finns synliga agendor som inte handlar om elakhet utan om oeftertänksamhet och okunskap om vad svensk service förutsätter i praktiken. Det finns en principiell välvilja i festtalsretoriken men man lyckas inte omsätta den rikedomen i praktiken då det fattas beslut.
Exempel: Karlebys inriktning
- Här utgicks det från landskapens självbestämmanderätt som inte finns i lagen men som ändå fick väga tyngre än de språkliga i grundlagen stadgade rättigheterna och den kommunala självbestämmanderätten. Karleby var ett exempel på att det har skapats en "vi beaktar"-kultur - "otetaan huomioon" - som i praktiken betyder att man ändå kör rakt vidare enligt tidigare utstakat schema. Det sägs en sak och görs en annan.
Exempel: FST5
- Det är klart man kan säga att det är en uppnådd fördel som vi måste kämpa för. Å andra sidan är det viktigaste att få full service på bästa tittartid på svenska. Vi har tillsatt en arbetsgrupp som har i uppgift att till den 3 december komma med sina första förslag till lösningar i olika tänkbara scenarion.
Vem ska finansiera tv på svenska?
- Yle har ett public service-uppdrag och uppbär en tittaravgift som är samma för alla. Därför ska Yle ha det absoluta huvudansvaret. Det utesluter inte gemensamma satsningar som sponsras av fonder, så som morgon-tv. Däremot är det mycket viktigt att det inte leder till att det offentliga retirerar och skjuter ansvaret på fondsfären eller den tredje sektorn.
Argument, information, bråk
Själv säger Wallin att SFP allt oftare stångar sin panna blodig i försöken att försvara det svenska i ett klimat där förståelsen blivit allt mindre. En viss symbolik för tidens trend hittar han i att vi för första gången i mannaminne har en statsminister som talar engelska med sina nordiska kolleger.
Men praktisk okunskap i landets andra språk räcker inte för att förklara motståndet mot att hitta särlösningar som ska garantera svensk service på grundläggande områden.
- Att du inte talar svenska eller att du saknar koppling till det tvåspråkiga behöver inte utesluta en förståelse för vilka lösningar som behövs för att garantera detta.
Men hur ska man vinna förståelse bland beslutsfattare som allt oftare verkar tycka svenskspråkiga bara är gnälliga och kräver för mycket?
- Med olika taktik: informera, argumentera, gnälla, slå näven i bordet. Ofta måste vi starta från grunden eftersom kunskapen är så oerhört tunn.
Vastaukset 5
Vanhimmat
Vad som ska försvaras är förstås en fråga som får olika svar beroende på var i landet man ställer den.
- Det är klart vi måste välja våra fajter när vi skjuter med stora kanoner. Vi måste också anpassa våra krav enligt miljö. Men det vi aldrig kan pruta på är grundrättigheter som är tryggade i grund- och språklagen. En del saker kan uppfattas som gnällighet när det handlar om symbolik och synen på det offentligas plikter. Exempelvis har vi jobbat länge för att Nationaloperan ska textas på svenska, inte bara på engelska och finska. Det blir av nu. Någon kan tycka att det här kvittar, en annan att det är centrala signalement på en tvåspråkig statlig kulturpolitik.
Vems ansvar är det att arbeta för det svenska i Finland?
- SFP:s historiska uppgift är alltid att göra allt i vår makt för att bevaka de svenska frågorna. Men man kan inte utlokalisera allt ansvar på en enda politisk aktör. Vi har många organisationer, institutioner och personer som kan vara aktiva på sina egna områden och så gäller det självfallet för andra politiska partier att vara väldigt tydliga i sin syn på landets tvåspråkighet: Är den viktig så ska man visa det i konkret handling.
Hur har då SFP:s image som intressebevakare för den "glättiga, frisinnade" minoriteten påverkats av incidenten med Maria Gestrin-Hagner på SPT där du framstod som snarstucken och sur?
- Man ska komma ihåg att samhället runt omkring inte alltid är så glättigt och frisinnat och då kan vi inte bara vända kinden till och låtsas som om det regnar. Ibland måste man sätta foten ner, dra gränser och kräva respekt.
Borde man idka mera sådana metoder bland oförstående finskspråkiga kolleger än mot SPT?
- Nog tjatar vi då det behövs. I Karlebyfrågan var vi ganska fräna. Att kollegerna ibland blir sura och upprörda är väl en kvittens på att vi haft en tillräckligt tydlig profil.
Jeanette Björkqvist
09-1253257, [email protected]
Glöm tvångssvenskan, Sfp!
Sfp:s agerande i frågan om svenska skall vara ett obligatoriskt examensämne i den finska studentexamen är lindrigt sagt ömkansvärd. Att Hbl sedan på första sidan kommer med jämrande rubriker förstärker intrycket av total dikeskörning.
Sfp, som allmänpolitiskt intar en berömvärt väl avvägd liberalkonservativ ställning, har i språkfrågan steg för steg manövrerat in sig i en hermetiskt sluten återvändsgränd.
Sfp:s egentliga uppgift torde vara att värna om den svensktalande folkgruppens rättigheter. De är: Rätten att föra sin sak inför myndigheter på svenska, rätten att få skolutbildning på sitt eget språk och rätten till ett skäligt utbud av offentliga tjänster på svenska.
Dessutom skall Sfp, allt enligt egna definitioner, verka för att den svensktalande folkgruppen inte försätts i en diskriminerad ställning jämfört med den betydligt större finsktalande gruppen.
Att insistera på att tvångsmata finskspråkiga barn med svenskundervisning och kravet på att svenska skall utgöra en ofrånkomlig del av studentexamen tjänar inget av Sfp:s mål som de svensktalandes intressebevakare och inte heller Finlands övergripande mål att utvecklas vidare som internationellt verksam kulturnation.
Genom sin åsneaktiga envishet i frågan har Sfp spelat bort en mycket stor del av sitt politiska svängrum och härigenom försämrat sina möjligheter att tillvarata de intressen som verkligen behöver bevakas. Agerandet har också framkallat en välmotiverad ovilja mot partiet, och vad värre är, dess väljarkår, bland de finsktalande finnarna.
Finlands nationella intresse kräver å sin sida att man inser att båda nationalspråken, finska och svenska, är obetydliga som kulturbärare i större sammanhang. Ett gediget behärskande av modersmålet är trots detta ytterst viktigt, men att därtill tvinga skolbarnen att plugga ytterligare en språklig kuriositet ökar varken Finlands internationella eller nationella bärkraft.
Eftersom det knappast är möjligt att övertyga de nuvarande makthavarna i Sfp om hur de borde ändra sin inställning för att partiet skall kunna fylla sin uppgift blir resultatet att Sfp fortgående marginaliseras och de så kallade svenska frågorna efter hand lämnas helt utan förespråkare. Ur Finlands synvinkel är detta av mindre betydelse, men för den svensktalande folkgruppen innebär det större svårigheter och höga kostnader för att upprätthålla modersmålet."
Kannanotosta!
tämä on
Jag gillar grillkorv och potaatis.Min svenska till skolan och jag lähti från skoolan är mycke braa 5..jaa jillar että ikä päivänäni ole tarvinnut svenskua vaikka se on maailman paras kieli mutta ehkä nytten jos osaisi..mycket vaikea arbuutella että mikähän homman nimi...?Ehken yöuniani menetä mutta gutt naatten..