Thors vill sänka utkomststödet
Publicerad: 02/12 18:16 ›uppdaterad: 02/12 18:22
Migrationsminister Astrid Thors (SFP) föreslår att de asylsökande får mindre pengar i handen. Orsaken är flyktingförläggningarnas mångsidiga service.
Minister Thors tar upp saken i regeringens aftonskola på onsdagskvällen.
Hon föreslår att utkomststödets grunddel för asylsökande ska vara 30 procent mindre än för andra som bor i Finland. För närvarande är utkomststödet för vuxna asylsökande 10 procent mindre och för minderåriga 15 procent mindre. Enligt Thors förslag ska en vuxen ensamboende asylsökande i fortsättningen få 292,2 euro i månaden jämfört med nuvarande 375,7 euro.
Motiveringen är att de asylsökande behöver utkomsstödet för mat, kläder och andra mindre utgifter medan de avgiftsfritt får se på tv och använda internet i flyktingförläggningen, där det också finns köks- och städredskap. Som bakgrund används också en utredning över utkomsstödet till asylsökande i övriga europeiska länder. Enligt den betalar Finland det högsta stödet.
I samband med aftonskolan fattas inga beslut, utan det är en möjlighet för regeringen att fritt diskutera olika migrationsfrågor. Astrid Thors tar också upp frågan om kvotflyktingar – som bäst väntar 28 nödfall och 165 övriga kvotflyktingar på ett nytt hem i Finland, men det saknas vilja bland kommunerna att ta emot dem.
Ministern har tidigare försökt få igång en diskussion om möjligheten att tvinga kommuner att ta emot flyktingar.
Anna Back
09-1253 267, [email protected]
________________________________________
MITÄ SAA LEIPÄKONOSSA OLEVAT SAAVAKKAAN??
Publicerad: 02/12 18:16 ›uppdaterad: 02/12 18:22
Migrationsminister Astrid Thors (SFP) föreslår att de asylsökande får mindre pengar i handen. Orsaken är flyktingförläggningarnas mångsidiga service.
Minister Thors tar upp saken i regeringens aftonskola på onsdagskvällen.
Hon föreslår att utkomststödets grunddel för asylsökande ska vara 30 procent mindre än för andra som bor i Finland. För närvarande är utkomststödet för vuxna asylsökande 10 procent mindre och för minderåriga 15 procent mindre. Enligt Thors förslag ska en vuxen ensamboende asylsökande i fortsättningen få 292,2 euro i månaden jämfört med nuvarande 375,7 euro.
Motiveringen är att de asylsökande behöver utkomsstödet för mat, kläder och andra mindre utgifter medan de avgiftsfritt får se på tv och använda internet i flyktingförläggningen, där det också finns köks- och städredskap. Som bakgrund används också en utredning över utkomsstödet till asylsökande i övriga europeiska länder. Enligt den betalar Finland det högsta stödet.
I samband med aftonskolan fattas inga beslut, utan det är en möjlighet för regeringen att fritt diskutera olika migrationsfrågor. Astrid Thors tar också upp frågan om kvotflyktingar – som bäst väntar 28 nödfall och 165 övriga kvotflyktingar på ett nytt hem i Finland, men det saknas vilja bland kommunerna att ta emot dem.
Ministern har tidigare försökt få igång en diskussion om möjligheten att tvinga kommuner att ta emot flyktingar.
Anna Back
09-1253 267, [email protected]
________________________________________
MITÄ SAA LEIPÄKONOSSA OLEVAT SAAVAKKAAN??
Vastaukset 9
Vanhimmat
Varför dubbelt så mycket våldsbrott i Finland jämfört med Sverige ?
En valrörelse innebär att man lär sig mycket. Idag har igen varit en sådan dag. Jag var med om två diskussioner av jättehög kvalitet. Det började med den tent som 3 toppjurister hade av oss tre juristmedlemmar i lagutskottet; Brax, Rahkonen och Thors - i det skedet hade jag
inte hört att det var min tidigare bänkkamrat i lagutskottet Petri Salo, kok som fällt rasistiska yttranden om somalier.Det var samma Salo som "ledde" motståndet mot rätten till konstgjord befruktning för andra än gifta makar, men han härjade oxo i sexköpslagen. Kanske hets mot folkgrupp inte är ett enstaka fenomen i kokoomus ?
Tre saker stannade i mitt minne efter dagens diskussion: det kan inte längre accepteras att Finland per capita har dubbelt så många våldsbrott som i Sverige och att straffen är avsevärt mycket lindrigare. Det kan vara fel att jämföra hela Sverige med hela Finland ( vem har inte sett det fruktansvärda våldet i filmen Så som i himmelen, film från Väster/Norrbotten), men inställningen är nog fel i vårt land. Detta skulle jag vilja bekämpa - det berör oss alla.
För det andra måste samarbetet mellan åklagare och poliser bli bättre - nu är det dåligt och det är en flaskhals i organiationen. När det nuvarande systemet infördes motsatte sig poliserna att åklagarna skulle ha en ledande roll, men det är nog en nackdel att åklagarna inte är med genast från första början vid brottsutredning - och framförallt; det blir dröjsmål.
Och för det tredje: vi kan behöva ett Domstolsverk i Finland, för att verkligen garantera domstolarns oberoende.
Mycket annat diskuterade vi oxo, som resursfrågan - men det är en bekant fråga.
Däremot var jag inte glad när jag efteråt talade med Aarno Arvela, som sa att han i Helsingfors tingsrätt får kämpa massor för att hans svenska klienter skall få svara på svenska. ( Arvela har säkert många kunder oxo på denna sida för han talar utmärkt svenska). Finns det alls någon domare som klarar av att leda processen på svenska i Helsingfors tingsrätt? Åklagare finns det nog några konstaterade han. Tydligen tycks tolk vara vanligare än jag trodde här tidigare i bloggen när jag skrev om ett språkproblem.
Och som socker på botten hade jag samtalet med professor Henrik Meinander om hans Finlands historia, som sålt närmare 10 000 exemplar - mycket för en faktabok. Ett stort tack till Henrik för att han ställde upp - jag märkte att publiken uppskattade vår stund och jag tror att det blir flere engagemang av motsvarande art för Henrik.
Det var massor av viktiga saker vi gick in på; men särskilt glad var jag över Henriks sätt att känna sitt ansvar för att popularisera historien och hålla det historiska minnnet levande.
VIROLLA ON OM ALIPPU MUT NÄITEN MIELESTÄ PITÄS OLLA RISTTILIPPU HEEHEEEEEEEE
Borde Estland egentligen ha korsflagga ?
När Finland är ordförandeland för EU innebär det mycket extra jobb men oxo möjligheter att påverka; både för ministrar, tjänstemän oxo riksdagsmän. Ett sånt tillfälle upplevde jag under de senaste dagarna, när EU-ländernas Europautskott var samlade i Helsingfors.
Med avsikt hade programmet lagts så att vi kunde presentera den nordliga dimensionen för våra kolleger; och Paavo Lipponen gav en utmärkt exposé av vad den betytt för Östersjöns miljö och nu för jobbet att städa upp på Kolahalvön i det radioaktiva avfallet.
Det är givet att oxo gasröret genom Östersjön var på tapeten - själv är jag bekymrad för vad som kommer att hända under byggnadstiden - hittas det ruttnade dunkar och minor ?
Viktigt under mötet var oxo utbytet av åsikter med kommissionär Frattini; som ansvarar för polis- och justitieärenden.Han vet bättre än våra respektive ministrar vad som egentligen besluts och hur vi ska nå framsteg att ha en vettig invandringspolitik och ett gott arbete mot människosmuggling.
Tillfälle fanns givetvis att knyta nya och gamla personliga kontakter. Det var roligt att träffa Karin från Sverige, ny i EU-nämnden - hon hade en gång i tiden varit adept hos min lärofader i Europaparlamentet Hadar Cars - så överförs kunskap från generation till generation oxo i politiken.
Vi samtalade oxo med Raivo Järvi, parlamentsledamot i Estland, som jag tidigare i denna blogg kallat för Estlands motsvarighet till Kylli-täti, för att han illustrerar barnböcker. Det intressanta var att han sade att ester mycket bättre känner till politiken i Sverige och Finland än i de andra baltiska staterna; att man hela tiden följer med vad som händer i dessa nordliga länder. Förslaget, som en ledande politiker i Estland lade fram för något år sedan,att Estland oxo skall ha korsflagga, som de nordiska länderna, är kanske inte helt taget ur luften. Det visar de facto på en längtan.
Och sist och slutligen; är det inte så att vi delar samma syn på barnböcker: svenskar och finländare har lärt älska den estniska älskvärda damen Ilon Wiklands Astrid Lindgren illustrationer - och nu har den vitala Wikland, förutom att ha öppnat ett museum i Haapsalu oxo illustrerat Mark Levengoods senaste bok.
Jag kan inte annat än komma till att vår bildvärld i Sverige, Finland och Estland nog har mycket gemensamt. Den bildvärlden är oxo bakgrunden till vårt mentala landskap.
Skillnaden är att somliga folk lidit mera än andra - att de personliga uppoffringarna varit större på vissa håll än på andra.
Men nu är vi förenade åtminstone i EU och inom Östersjöregionen - kanske kommer det senare ytterligare gemensamma band. Och jag hoppas att Du förstår vad jag tänker på !
Reinfeldts ögon vann valet !
Jag misstänker att en del av mina vänner och bekanta undrat vilken mediaverklighet jag levat med de senaste veckorna. Jag funderar på ursprunget i nya rikssvenska uttryck, jag hänvisar till soffan i Sveriges tvs program och jag har förstås följt den svenska valrörelsen - ja jag har levt med svenska medier.
Två samverkande faktorer fanns som gjorde mig till tv-fantast på sensommaren ( och ledde till mindre bloggande):
vi fick vår nya tv att fungera och tom tvkorten så att vi nu fått alla digitala kanalerna men också vårt sk norra paket började fungera - det som här i Helsingfors innehåller SVT1,2 tv 4, Barn/ kunskapskanalen mm. Det var rätt många bekymmer innan det blev klart, bla var korthållaren sönder!
Men just lämpligt till den rikssvenska valrörelsens intensiva skede fungerade allt -och jag är jätteglad för det.Svenska tvprogram blev en stor frestelse. Denna gång lyckades Tv4 verkligt bra med valprogrammen - och också med valvakan. Medan SvT hade en trubadur i rutan kunde vi i en annan kanal se Sveriges nya statsminister i den första direktsända intervjun efter att valresultatet blivit klart. Och för att inte tala om resultatrapporteringen, efterhandsanalyserna och Jan Guillou som utfrågare - sorry SvT; jag gillade bättre andra kanaler.
Efter en av debatterna sade jag hemma: Reinfeldts ögon har nu vunnit kvinnorna på Alliansens sida. Det påståendet förstods inte alls, men triumferande kunde jag konstatera att en av eftermiddagstidningarnas gallupar följande dag sade samma sak: Reinfeldt hade tagit kvinnorna.
Min tes är alltså: hans bruna, vackra djupa ögon var avgörande för den borgerliga segern - ja visst fanns det alla andra saker som det talats om: Perssons dryghet, o att väljarna tröttnat på honom, Alliansens samspelhet och glädje och betoning av riktiga jobb. Men den sista kicken var nog ögonen.
Nu har kolumnisterna spekulerat om Katainen kan göra samma sak för kokoomus - men sorry grabbar; ingen på den borgerliga sidan i Finland kan göra detsamma - inte Vanhanen, Wallin eller Katainen - ingen har sådana ögon. Bland de vackraste ögonen för tillfället i finländsk politik är Annika Lapintie. Vanhanen insåg ju sina brister i presidentvalet när han skaffade nya glasögonbågar.
Grabbarna måste nog spela på annat. För Katainens del gäller rösten - han har den nästvackraste rösten i riksdagen enligt min mening. Men den vackraste har mångbarns fadern Kyösti Karjula - en sympatisk och kunnig ledamot från Uleåborgs valkrets som jag samarbetat med och som om några veckor skall presentera en viktig rapport om företagsamhet och uppfinningar. Det skall bli spännande att se vad han i den snappat upp från de två träffar med svenska och österbottniska företagare jag sammanförde honom med.
Det har talats mycket om att stylister används alltmera i valkampanjer - men rösten och ögonen ( oftast) är nog något man inte stylar till - de finns där eller inte.
Titta och lyssna med eftertanke under de kommande månaderna.
En ny språklig medvetenhet växer fram . Älä löi - en ole hurrit !
De gångna veckorna har jag fått flere bevis för att yngre idag i många lägen är mera medvetna om att man måste göra något för att svenskan skall vara ett levande språk i fortsättningen också - mera medvetna än medelålders eller de stora åldersklasserna.
Det främsta exemplet är förstås det unga finlandssvenska manifestet som Jonas Johansson från Borgå tagit initiativ till via Radio Xrm - och på kort tid har 400 andra ungdomar anslutit sig till rörelsen/manifestet !
Jonas säger i Hbl att han är oroad för att svenskan dör om vi inte aktivt jobbar för vårt språk - punkterna i manifestet är som ljuv musik i en Folktingsordförandes öron! De unga säger att de skall sluta gå över till finska så fort, att de skall tala svenska med sina barn i alla lägen; verka för att svenskan är livskraftig, uppskatta musik som framförs av finlandssvenskar mm.
Det är ruter i dessa vanliga ungdomar som lanserat sin rörelse och som använder den skämtsamma devisen "Älä löi - en ole hurrit". Devisen anspelar på en vandringslegend från Åbo och korvkön där som vi ofta tar som exempel på att det inte alltid är ofarligt att tala svenska i vårt land.
Men det finns också andra exempel: inom HIFK kan man i större utsträckning idrotta på svenska igen - och det beror här på en ny generation idrottsledare som satsar på sina barn och deras verksamhet.
Men också på äldre håll har det hänt nya saker; nya svenska kvinnliga nätverk har uppstått.
Hur kommer sig dessa nya trender: jag tror att det beror på att vi fört en diskussion om allas vårt ansvar. Som Jonas ser vi andra att något måste göras !
Men det behövs ju alltid någon som tar initiativet,och strukturer som gör aktiviteten möjlig.
I samband med en diskussion pga av att det enda behandlingshemmet för svenska unga missbrukare håller på att stänga, ordnade vi i riksdagsgruppen en diskussion. Och där kom det fram, att den arbetsgrupp som sfp haft för några år sedan öppnat ögonen på de professionella i missbrukarvården att det finns en språklig dimension också i den här vården. Det ledde till att försöka med nya nätverk skapades. Men det behövdes en puff i form av sfps handlingsprogram och arbetsgrupp.
Och det kanska allra viktigaste: det kan hända att själva avgiftningen av en missbrukare kan ske i en miljö där mindre hänsyn tas till språk; men sen vill de flesta när rehabiliteringen börjar och man ska bygga upp en identitet - att vården ges på modersmålet.
Till allt detta kan jag bara tillägga: så är det. Vård och identitet hör också de ihop med ditt språk.
astrid
Lähtömaihinsa
Det svenska polisbefälets utbildning är på hälft
På skärtorsdagsförmiddagen hade jag flera intressanta sammanträffanden; bla med den svenska befälskursen vid polisyrkeshögskolan i Tammerfors.
Knaptt 20 trevliga och välinformerade poliser, varav en dam besökte mig tillsammans med sin "kurschef" Rune Svahn för att berätta om sina bekymmer - och sina välmotiverade argument. De kom klart fram att de kommit i kläm när utbildningen förändrats.
Det är nu första gången sedan 1991 som en polisbefälskurs ordnas på svenska, och det tycks som om alla spelregler inte är klara fast utbildningen startat. Nu är studierna delade i två delar; A och B, med en period emellan där eleverna skall få praktiska ledarskapserfarenheter. Men hur skall B-delen organiseras ? Det verkar helt öppet - och kommer den delen att kunna klaras av på svenska ? Att utbildningen skulle vara så här var inte klart när studerandena sökte till utbildningen - de hade fått bilden att det var säkert att de skulle få sk befälskompetens genom den.
Och det visade sig också att i motsats till det som gäller för deras kolleger på de finska kurserna, finns det inte något avtal om rätt att fortsätta studier vid vetenskapshögskola eller universitet.
Det var synd att höra att reglerna är så här på halvvägs, för det skulle vara verkligen viktigt att eleverna får en fullständigt utbildning, så att de behärskar sin yrkesterminologi på svenska.
Både Folktingets informationssekretetare Anna Jungner-Nordgren ,som också var med och jag lovade att Folktinget skall vända sig till utbildningsmyndigheterna så att de här frågorna klarnar. Allt annat vore spill med resurser, när så här aktiva och motiverade studerande pekar på faktiska brister i utbildningsarrangemangen.
Om jag skulle behöva kontakt med polisen skulle jag verkligen vilja bli betjänad - eller förhörd av någon av dem vi träffade på skärtorsdagen. Jag tror att de redan nu genom sin klokskap förhindrat både brott och tragedier; ja varit som poliser är när de är som bäst.
Nu behöver deras utbildning en bra lösning !
astrid
Arkiv ...
Astrid Thorsin näyttää olevan liki mahdoton yhdistää asioiden reaalipuoli ja omat satumaiset pilvilinnansa. Tuo satumaassa elävä nenänkaivelija ja eduskunnassa nuokkuja ja paha pakkoruotsittaja pitäisi erottaa pikaisesti työstään. Hän ei ole tähän mennessä tehnyt mitään hyvää suomalaisille, vain ajanut pakkoruotsitusta ja ruotsalaisen eliitin asemaan henkeen ja vereen.
Ulos Astrid Thors! Sinulle ei ole mitään käyttöä Suomessa, koska sinä et aja suomalaisille tasapuolista hyvinvointia, vaan erottelet ihmisten kielen perusteella!
Förtiger kommuner rätten till svensk skola ?
När skollagarna för några år sedan ändrades, fick Margareta Pietikäinen och sfp in ett stadgande att alla barn har rätt till skola på modersmålet oberoende av var de bor; i praktiken tex svenska barn i en enspråkigt finsk kommun. Men hur ska föräldrarna känna till den rättigheten, när annonser om skolanmälningar inte säger något om den svenska skolan och skolkansliet inte har någon aning om hur många barn som har svenska som modersmål ?
Det här var en av många viktiga frågor som kom fram i kväll, när jag tillsammans med Marianne Österberg från Folkhälsan, Mittnyland deltog i en träff som sfp i Kervo ordnade i daghemmet Trollebo.
Trollebo har fått nya utrymmen, och nu finns det sammanlagt knappt 40 barn i de svenska grupperna, i förskolan, eftis och språkbadsdagiset. Skulle det inte vara dags att få en skola till Kervo ? - se bara hur lyckat det varit i Hyvinge. Befolkningen ökar igen i dessa kommuner, och då skulle det vara viktigt att erbjuda svenska barn och barn som vill gå i svensk skola bättre möjligheter till det.
Flere unga, duktiga föräldrar som var med beslöt att gå vidare. Det är ett viktigt jobb de startar på nytt.
Under kvällen fick vi igen exempel på vilka otroliga arrangemang som föräldrar ibland gör för att barn skall få dagvård på modersmålet. De föräldrarna är nog svenskhetens vardagshjältar och -hjältinnor. Men det är vår skyldighet som svenska politiker att fortsätta jobba hårt på att det skall finnas kunnig personal i dagvården och skolan !
Den frågan bevakar sfps utbildningsdelegation, som jag är ordförande för. Vi tror på Arcada som en utbildare för dagvården - och det förslaget tog oxo sfps arbetsutskott fasta på för några veckor sedan.
Besöket i Kervo var oxo i övrigt givande; jag fick en inblick i Alarmcentralens verksamhet och tex det finlandssvenska företaget Kinnarps - som har svårt att få försäljare som kan svenska. Lätt är det att få kontorspersonal som är språkkunnig.
astrid
Arkiv ...
TAPIO PASKALAPIO MENE HYVÄ MIES TUOHON HOMO KOULUU HELVETIN NOPEESTI ENEN KUN SPERMAT LOPPUU, SEN JÄLKEEN TULE EKUSIPÄITÄ.
Språk och kärlek
Monica Ålgars har idag en mycket bra kolumn i Hbl,( Myrtaxi) där hon funderar på hur vi bäst påverkar det språkliga klimatet. Hennes tes är att gnäll för ett steg framåt och två steg bakåt, medan positiva exempel som Strömsö och nytta av svenska leder mycket längre.
Folktingets session, på lördagen präglades med vissa undantag just av den stämningen - att vi måste vara mera positiva. Det var intressant att sessionens åsikter och Monicas kolumn så sammanföll både i tid och innehåll.
Det är bara det att vi har har att göra ett skalproblem - finlandssvenskarna räcker inte ensamma till att visa på det positiva för den finska befolkningen. Jag upprepar det som jag sagt tidigare: vi måste vara bryggan till Skandinavien, för det är en rik kultur vi har att bygga på där.
Det som det egentligen behövs är nog en ordentlig genomgång av vilka skolor som har utbytesprogram, öka möjligheterna till praktik i skolorna mm. Svenska.nu projektet som drivs från Hanaholmen gör mycket, men kan ej omfatta alla sektorer.
Men hur rik och proffsig den rikssvenska kulturen är fick vi uppleva igår igen, genom virtuosen Jonas Gardell, som gjorde show - aj nej, det var en kontaktannons på kulturhuset i Helsingfors. Var det hans sista i denna turné ?
Vi finlandssvenskar känner ju Jonas som Mark Lewengoods livskamrat - och vi fick nog höra en hel del om Mark under föreställningen. Hur känd Jonas är på finskt håll vet jag inte, några kända ansikten i den finska nöjesvärlden såg jag i publiken. Men mest var det yngre finlandssvenskar som fyllde nästan hela kulturhuset.
Det finns mycket man kan beundra i Jonas - hans satir, hans vackra sånger - men kanske allra mest förmågan att växla från allvarlig finstämdhet till yttranden som fick skrattsalvorna att runga. För att inte tala om tempot - en mans föreställning i två timmar.
astrid
Arkiv ...