HELSINGIN YLIOPISTON YLIOPPILASKUNTA
Tvåspråkighet är som 1 1!
3. kesäkuuta 2010 Rasmus Kyllönen
Viestiä ei ole vielä käännetty.
Språkfrågorna engagerar finländarna konstant och om och om igen. Det känns som om diskussionen om det svenska i Finland bara har accelererat de senaste åren. Och vi snarare faller än lyfter.
Ta till exempel Finlands näringsliv EK:s färska uttalande om att den obligatoriska skolsvenskan borde slopas. I stället borde mer exotiska språk finnas på läsordningen, tycker EK. Den visan har vi hört förr. Tvåspråkighetskämparna noterar, men lär inte spilla en tår över kommentaren.
Samtidigt har vi nåtts av glädjande nyheter om att en stödförening för det tvåspråkiga Finland har grundats. Kansalliskielten tukiyhdistys heter den och som primus motorer figurerar ingen mindre än bland andra Martti Ahtisaari och Paavo Lipponen. Konstigt nog har föreningen ändå inte ett tvåspråkigt namn. Enligt uttalanden i Hbl riktar sig föreningen främst till finskspråkiga! Hur var det nu med det där levande tvåspråkigheten?
Studentkåren gör sitt bästa för att värna om det tvåspråkiga, både i sin egen verksamhet och på universitetet. Universitetets status som ett tvåspråkigt universitet är värdefullt, men ingen självklarhet. I tider då vi mer eller mindre frivilligt går mot ett mer internationellt universitet kommer också andra språk att spela en viktigare roll. Med denna utveckling som katalysator har HUS nyligen tillsatt en arbetsgrupp, som i slutet av året ska komma med en utredning om hur vi borde gå till väga om studentkåren i framtiden ska bli officiellt trespråkigt, med engelskan som det tredje språket. I praktiken gör vi redan mycket på tre språk, men att sia om en eventuellt officiellt flerspråkig studentkår öppnar för en bredare diskussion om vad vi vill nå.
Men det tredje utesluter inte det andra. Det vill säga: svenskan är inte hotad av att engelskan tar en allt större roll i kommunikationen på universitetet eller studentkåren. Samhället vi lever i är ju fortfarande tvåspråkigt och om det bara förblir status quo – håll tummarna – är den fortsatta symbiosen mellan finskan och svenskan en självklarhet.
Denna enkla, väldigt grundläggande, addition av 1 1, finska plus svenska, är ändå som en värre ekvation på vissa håll vid universitetet. Ta till exempel något så grundläggande som sättet som våra kunskaper mäts med: tenter. Som sig bör på ett tvåspråkigt universitet, får ju studenterna besvara sina tenter på finska eller svenska. Men HUS känner till alltför många fall då den svenskspråkiga studenten har fått tentfrågor som varit helt obegripliga på svenska. Hur skulle du till exempel svara på en tentfråga med den uttömmande frågan ”Handikappade?” (jo, det där har varit en riktig tentfråga).
Med denna bakgrundskunskap har studentkåren i våras låtit utföra en enkätundersökning bland närmare 4 000 professorer och lärare vid universitetet. Undersökningen går under namnet ”Samma på svenska: svenskspråkiga tentamina vid Helsingfors universitet”. Vårt syfte är att ta reda på hur undervisningspersonalen går till väga för att översätta sina tentfrågor, om och var de stöter på problem – och hur ofta de över huvud taget ombeds översätta sina tentfrågor. Det är nämligen inte alltför långsökt till tesen om att svenskspråkiga inte riktigt ”ids” be om frågorna på svenska, även om det är deras rättighet. Men man vill ju inte vara till något besvär, ju!
Nästan 600 professorer och lärare besvarade enkäten. Det säger något om att vi har träffat rätt med vår undersökning. Nästa steg blir att ta till vara den värdefulla information som undervisningspersonalen har gett oss – och på basis av svaren göra upp en rapport som förhoppningsvis kan komma med konkreta åtgärder för hur tvåspråkigheten igen kan bli lika lekande lätt och inspirerande som 1 1 var i årskurs ett!
Tvåspråkighet är som 1 1!
3. kesäkuuta 2010 Rasmus Kyllönen
Viestiä ei ole vielä käännetty.
Språkfrågorna engagerar finländarna konstant och om och om igen. Det känns som om diskussionen om det svenska i Finland bara har accelererat de senaste åren. Och vi snarare faller än lyfter.
Ta till exempel Finlands näringsliv EK:s färska uttalande om att den obligatoriska skolsvenskan borde slopas. I stället borde mer exotiska språk finnas på läsordningen, tycker EK. Den visan har vi hört förr. Tvåspråkighetskämparna noterar, men lär inte spilla en tår över kommentaren.
Samtidigt har vi nåtts av glädjande nyheter om att en stödförening för det tvåspråkiga Finland har grundats. Kansalliskielten tukiyhdistys heter den och som primus motorer figurerar ingen mindre än bland andra Martti Ahtisaari och Paavo Lipponen. Konstigt nog har föreningen ändå inte ett tvåspråkigt namn. Enligt uttalanden i Hbl riktar sig föreningen främst till finskspråkiga! Hur var det nu med det där levande tvåspråkigheten?
Studentkåren gör sitt bästa för att värna om det tvåspråkiga, både i sin egen verksamhet och på universitetet. Universitetets status som ett tvåspråkigt universitet är värdefullt, men ingen självklarhet. I tider då vi mer eller mindre frivilligt går mot ett mer internationellt universitet kommer också andra språk att spela en viktigare roll. Med denna utveckling som katalysator har HUS nyligen tillsatt en arbetsgrupp, som i slutet av året ska komma med en utredning om hur vi borde gå till väga om studentkåren i framtiden ska bli officiellt trespråkigt, med engelskan som det tredje språket. I praktiken gör vi redan mycket på tre språk, men att sia om en eventuellt officiellt flerspråkig studentkår öppnar för en bredare diskussion om vad vi vill nå.
Men det tredje utesluter inte det andra. Det vill säga: svenskan är inte hotad av att engelskan tar en allt större roll i kommunikationen på universitetet eller studentkåren. Samhället vi lever i är ju fortfarande tvåspråkigt och om det bara förblir status quo – håll tummarna – är den fortsatta symbiosen mellan finskan och svenskan en självklarhet.
Denna enkla, väldigt grundläggande, addition av 1 1, finska plus svenska, är ändå som en värre ekvation på vissa håll vid universitetet. Ta till exempel något så grundläggande som sättet som våra kunskaper mäts med: tenter. Som sig bör på ett tvåspråkigt universitet, får ju studenterna besvara sina tenter på finska eller svenska. Men HUS känner till alltför många fall då den svenskspråkiga studenten har fått tentfrågor som varit helt obegripliga på svenska. Hur skulle du till exempel svara på en tentfråga med den uttömmande frågan ”Handikappade?” (jo, det där har varit en riktig tentfråga).
Med denna bakgrundskunskap har studentkåren i våras låtit utföra en enkätundersökning bland närmare 4 000 professorer och lärare vid universitetet. Undersökningen går under namnet ”Samma på svenska: svenskspråkiga tentamina vid Helsingfors universitet”. Vårt syfte är att ta reda på hur undervisningspersonalen går till väga för att översätta sina tentfrågor, om och var de stöter på problem – och hur ofta de över huvud taget ombeds översätta sina tentfrågor. Det är nämligen inte alltför långsökt till tesen om att svenskspråkiga inte riktigt ”ids” be om frågorna på svenska, även om det är deras rättighet. Men man vill ju inte vara till något besvär, ju!
Nästan 600 professorer och lärare besvarade enkäten. Det säger något om att vi har träffat rätt med vår undersökning. Nästa steg blir att ta till vara den värdefulla information som undervisningspersonalen har gett oss – och på basis av svaren göra upp en rapport som förhoppningsvis kan komma med konkreta åtgärder för hur tvåspråkigheten igen kan bli lika lekande lätt och inspirerande som 1 1 var i årskurs ett!
Vastaukset 1
Vanhimmat
On sinänsä oireellista, että Helsongin yliopiston ylioppilaskunta kirjoittaa vain ruotsiksi. Artikkelia ei ole käännetty suomeksi.
Hieman tekstistä suomeksi:
Rasmus Kyllönen sanoo, että on iloinen siitä, että on perustettu kaksikielisen Suomen tukiyhdistys.
"Sen nimi on kansalliskielten tukiyhdistys ja sen primus moottoreita ovat mm Martti Ahtisaari ja Paavo Lipponen. Ihmeellistä toki, ettei yhdistyksellä ole kaksikielistä nimeä. HNB:n mukaan toiminnan kohde on suomenkieliset! Mitenkäs nyt olikaan se elävä kaksikielisyys?
Ylioppilaskunta suosii kaksikielisyyttä sekä omassa toiminnassaan että yliopistossa."
Mutta kuten sanottu, Rasmus Kyllösen artikkeli on vain ruotsiksi. Mitenkäs se Helsingin yliopiston ylioppilaskunnan kaksikielyysyys nyt oikein toimiikaan?
Onko Kyllönen jonkinlainen piilosveko? On helppo tulkita hänet tosi häpeämättömäksi perseennuolijaksi.