"Ledare Finlandssvenskarna är på utdöende.
Det har påståtts länge redan, också bland politiker på Åland som förespråkat en närmare anslutning till Sverige.
Men hur är det? Och vad betyder det?
Nya Åland har i dag en artikel där journalisten Jens Finnäs tittar närmare på fyra påståenden om finlandssvenskan. Och han kommer till att det inte alls är så illa ställt som många tror och en och annan kanske hoppas.
För det första ökar finlandssvenskarna just nu i antal. Det beror bland annat på att tvåspråkiga familjer, det vill säga familjer där ena föräldern är svenskspråkig och den andra finskspråkig ofta registrerar barnen som svenskspråkiga. Det stärker språkets ställning.
Inte går det heller att enkelt fastslå att eleverna i finskspråkiga skolor inte vill läsa svenska, att finnar inte tycker om finlandssvenskar eller att finlandssvenskarna har gett upp kampen och alltmer sällan använder svenska utanför hemmet.
Allt detta låter bra, det vill säga om man anser att landet fortsättningsvis skall vara tvåspråkigt.
Men räcker det? Är landet tvåspråkigt i bägge riktningarna – både från svenska till finska och från finska till svenska?
Statsminister Mari Kiviniemi (C) ansåg nyligen att det inte finns något försvar för att tvinga elever i finskspråkiga skolor att läsa svenska om det språk de lär sig inte duger för att betjäna finlandssvenskar. Jodå, man kan resonera så om man vill. Men klokare skulle det vara att ställa frågan ”varför”. Varför kan så många efter flera års undervisning i ett språk inte använda det? Och gäller samma sak för svenskspråkiga elever, som tvångsmatas med finska?
Hur är det med eleverna i åländska skolor, hur mycket finska kan de när de går ut gymnasiet? Skulle de klara av att sälja glass en sommar i finskaste Finland? Visst, de skulle klara det. Men skulle de våga försöka?
Samma gäller naturligtvis för finskspråkiga elever, isynnerhet i de delar av landet där man inte hör svenska var och varannan dag. Det är inte kunskapen i sig som brister – ibland kanske, men inte alltid – utan förmågan att tillämpa den.
Vad det handlar om är att lära ut språket så att det fungerar rent praktiskt. Få behöver perfekta skriftliga kunskaper, men har man väl en fungerande bas så är det så mycket lättare sen att bygga på med mera.
Och Ålands roll i allt detta?
Samma som förut. Så länge Åland är en del av Finland så måste kommunikationerna fungera på något sätt. Enligt självstyrelselagen skall de fungera på svenska och något avkall på det kravet lär inte komma från åländsk sida inom överskådlig framtid.
I dag fungerar kontakterna litet si och så. Orsaken är inte att finlandssvenskarna är så få utan att kunskaperna i svenska har minskat bland finskspråkiga tjänstemän. Kanske är det samma fenomen där som bland skolelever; man kan nog en del men man vågar inte tillämpa kunskaperna (eller vill inte av rädsla för att det skall bli fel). En litet mer avspänd inställning kunde vara till stor hjälp.
Hörde någon inslaget i Finlands radio där kändiskocken Michael Björklund lärde finska skolelever göra smoothie på svenska?
Han började med att på begriplig med knagglig finska presentera sig som ”Ahvenanmaan poika” (en son av Åland). Efter det talade han svenska med eleverna och fick dem med sig. Kravet på perfektionism fanns inte längre där och då var det lättare att våga försöka.
Så de åländska politikerna skall åka till Helsingfors och presentera sig på finska?
Nejdå, här skall det inte sväras i kyrkan, inte ens om det handlar om att bryta is. Men det fungerar inte heller att slå sig till ro och överlåta allt på riksdag och regering. Med en sådan taktik kan Ålands möjligheter att påverka bli ännu sämre än i dag.
Ett närmande till Sverige? Det har redan skett. Men det är fortfarande i Mariehamn och i Helsingfors som besluten fattas. Den som ser ett självständigt eller Sverigeallierat Åland framför sig inom en snar framtid med motivering att det inte fungerar med svenskan kan få svårt att bli trodd så länge finlandssvenskarna envist håller ställningarna.
Så vad är lösningen? Tala svenska med så många tjänstemän som möjligt. Och försök få finlandssvenskarna med på det tåget!"
Det har påståtts länge redan, också bland politiker på Åland som förespråkat en närmare anslutning till Sverige.
Men hur är det? Och vad betyder det?
Nya Åland har i dag en artikel där journalisten Jens Finnäs tittar närmare på fyra påståenden om finlandssvenskan. Och han kommer till att det inte alls är så illa ställt som många tror och en och annan kanske hoppas.
För det första ökar finlandssvenskarna just nu i antal. Det beror bland annat på att tvåspråkiga familjer, det vill säga familjer där ena föräldern är svenskspråkig och den andra finskspråkig ofta registrerar barnen som svenskspråkiga. Det stärker språkets ställning.
Inte går det heller att enkelt fastslå att eleverna i finskspråkiga skolor inte vill läsa svenska, att finnar inte tycker om finlandssvenskar eller att finlandssvenskarna har gett upp kampen och alltmer sällan använder svenska utanför hemmet.
Allt detta låter bra, det vill säga om man anser att landet fortsättningsvis skall vara tvåspråkigt.
Men räcker det? Är landet tvåspråkigt i bägge riktningarna – både från svenska till finska och från finska till svenska?
Statsminister Mari Kiviniemi (C) ansåg nyligen att det inte finns något försvar för att tvinga elever i finskspråkiga skolor att läsa svenska om det språk de lär sig inte duger för att betjäna finlandssvenskar. Jodå, man kan resonera så om man vill. Men klokare skulle det vara att ställa frågan ”varför”. Varför kan så många efter flera års undervisning i ett språk inte använda det? Och gäller samma sak för svenskspråkiga elever, som tvångsmatas med finska?
Hur är det med eleverna i åländska skolor, hur mycket finska kan de när de går ut gymnasiet? Skulle de klara av att sälja glass en sommar i finskaste Finland? Visst, de skulle klara det. Men skulle de våga försöka?
Samma gäller naturligtvis för finskspråkiga elever, isynnerhet i de delar av landet där man inte hör svenska var och varannan dag. Det är inte kunskapen i sig som brister – ibland kanske, men inte alltid – utan förmågan att tillämpa den.
Vad det handlar om är att lära ut språket så att det fungerar rent praktiskt. Få behöver perfekta skriftliga kunskaper, men har man väl en fungerande bas så är det så mycket lättare sen att bygga på med mera.
Och Ålands roll i allt detta?
Samma som förut. Så länge Åland är en del av Finland så måste kommunikationerna fungera på något sätt. Enligt självstyrelselagen skall de fungera på svenska och något avkall på det kravet lär inte komma från åländsk sida inom överskådlig framtid.
I dag fungerar kontakterna litet si och så. Orsaken är inte att finlandssvenskarna är så få utan att kunskaperna i svenska har minskat bland finskspråkiga tjänstemän. Kanske är det samma fenomen där som bland skolelever; man kan nog en del men man vågar inte tillämpa kunskaperna (eller vill inte av rädsla för att det skall bli fel). En litet mer avspänd inställning kunde vara till stor hjälp.
Hörde någon inslaget i Finlands radio där kändiskocken Michael Björklund lärde finska skolelever göra smoothie på svenska?
Han började med att på begriplig med knagglig finska presentera sig som ”Ahvenanmaan poika” (en son av Åland). Efter det talade han svenska med eleverna och fick dem med sig. Kravet på perfektionism fanns inte längre där och då var det lättare att våga försöka.
Så de åländska politikerna skall åka till Helsingfors och presentera sig på finska?
Nejdå, här skall det inte sväras i kyrkan, inte ens om det handlar om att bryta is. Men det fungerar inte heller att slå sig till ro och överlåta allt på riksdag och regering. Med en sådan taktik kan Ålands möjligheter att påverka bli ännu sämre än i dag.
Ett närmande till Sverige? Det har redan skett. Men det är fortfarande i Mariehamn och i Helsingfors som besluten fattas. Den som ser ett självständigt eller Sverigeallierat Åland framför sig inom en snar framtid med motivering att det inte fungerar med svenskan kan få svårt att bli trodd så länge finlandssvenskarna envist håller ställningarna.
Så vad är lösningen? Tala svenska med så många tjänstemän som möjligt. Och försök få finlandssvenskarna med på det tåget!"
Vastaukset 5
Vanhimmat
Varför skulle finnarna prata svenska med Ålänningarna. Finska är ju landets huvudspråk och därmed basta. Tala du bara finska , pöjk, om du vill bli förstådd!
Sen dom där finlanssvenskarna. De har bott flera hundra år i Finland och inte snappat upp så mycket finska att de skulle klara av att beställa en pizza på finska. Det kallar jag för dumhet. Finlanssvenskarnas eviga tjat om det ena och det andra när det gäller deras språk har jag fått nog. Gnällspikar är de allihopa.
Om jag nu mot förmodan skulle komma till Åland och fiska så vill jag att jag blir betjänad på finska så klart. Jag är ju finsk medborgare och har rätt till service på mitt modersmål.
Du har helt rätt att Finska är landets huvudspråk och den åsikten har säkert fleratalet ålänningar och finlandssvenskar. Nu är det ju bara så att Åland är ett enspråkigt, svenskspråkigt landskap i Finland där finskan inte har någon funktion och ännu mindre någon officiell roll. Undantaget är statliga myndigheter på Åland där du borde kunna få betjäning på finska. Finska myndigheter är enligt lag tvungna att kommunicera med Åland på svenska, privata kan gärna använda sig av vilket språk de vill men idén med kommunikation är ju ömsesidig förståelse.
Vad du skrev om finlandssvenskarnas kunskaper i finska så skriver du strunt. I snitt är finlandsvenskarnas kunskaper i finska utan tvivel tillräkliga, undantaget naturligtvis ålännigar och enstaka äldre personer närmast från svenskspråkiga områden. Det som du uppfattar som ett evigt tjat är kanske en reaktion på att officiellt tvåspråkigt land har en minoritet som ser sig mer och mer påtrampad av majoriteten.
Kom gärna och fiska till Åland men kräv inte betjäning på finska. Du kan vara finsk medborgare men det ger dig ingen rätt till service på ditt modersmål på Åland. En smart företagare på Åland däremot gör säkert sitt bästa för att betjäna dig men ha förståelse för hans bristande kunskaper i ditt språk.
"Nu är det ju bara så att Åland är ett enspråkigt, svenskspråkigt landskap i Finland där finskan inte har någon funktion och ännu mindre någon officiell roll."
Suomella on tietenkin asema Ahvenanmaalla. Sen hallinto vaan on suomalaisvihamielinen ja siksi Ahvenanmaan itsehallinto on lakkautettava. Irakin ja Serbian rikollishallitukset on lakkautettu. Ahvenanmaan itsehallinto on lakkautettava ja Ahvenanmaasta on tehtävä kaksikielinen alue, jonka viralliset kielet ovat suomi ja ruotsi.
"Irakin ja Serbian rikollishallitukset on lakkautettu." Onko maakunnan itsehallinto rikollinen? Miten ajattelit lakkauttaa itsehallinnon? Miksi tehdä yksikielisestä alueesta kaksikielinen?
Haluat varmaan myös että Suomesta tehtäisiin yksikielinen valtio?
Olkoon Ahvenanmaa YHTÄ kauan kaksikielinen kuin Suomikin on. Kun mannermaa muuttuu yksikieliseksi, niin silloin saa Ahvenamaakin muuttua sellaiseksi.
Eikö tämä olis tasapuolista ja reilua molemmille?