Följande svenska ortnamn kunna anföras: Rosnäs: Ruosniemi
(1540 Roasnäs, Roasnesz, 1546 Roasnäs, 1613 Ruasznäs).
På grund af de anförda äldre formerna kunde man
kanske antaga ett ursprungligt *Roarsnäs (1. *Roaldsnäs).
sammansatt med personnamnes isl., fno. Roarr (Roaldr), fda.
Roar (Roald). Det torde dock vara sannolikare, att diftongen
i Roasnes o. s. v. är att uppfattas såsom finsk (se Ojansuu
II s. 84 not 3), isynnerhet som Torsnäs äfven 1540 skrifves
Tuorsnes (se nedan). Första leden i Rosnäs är kanske i så
fall att jämföra med Roslanti i Laihela (se detta).
Hjulböle: Hyvelä (1540, 1546 Hiuböle, 1545 Hiuhlböle).
Jag har förut (Finska lånord s. 59) ansett namnet vara ursprungligen
finskt. Ehuru jag allt fortsättningsvis anser detta
för möjligt (jfr Hyvilä, 1541 Höffuelä, i Nummis), är jag
dock numera benägen för att anse namnet för nordiskt.
Namnets älsta form är Hiuböle, och då densamma antecknats
ur två skilda urkunder, kan den ej bero på skriffel, utan måste
anses för den ursprungligare (Hjulböle är en senare analogibildning).
Detta Hiuböle synes vara samma ord som sv.
hybble, no. Injbel, isl. hijbijU, htfbéli, livars första led hy- (äfven
///-) är en sidoform till no. hju n. (,,en til husstanden horende
person") och förutsätter ett urn. hiwa- (jfr got. heiwa-). Fi.
Hyvelä synes återgå på ett w-omljudt stadium *hyw(a)b0li.
Beträffande vokalförkortningen jfr fi. rikas < urn. * rikas, hvaraf
sv. rik, isl. rikr m. fl.
Formen Hjulböle beror på anslutning till antingen sbst.
hjul eller personnamnet fsv. *Hiule. Dessa ord åter äro antagligen
identiska, ty *IIiule är synbarligen en förkortning
af namn sådana som Hiulbiom, Hiulfast. Appellativet sv.
hjul, isl. hjöl återgår på en urgerm. form *hwehla- ~
hwegwla, och häraf synes ej kunna fås ett fi. Hyvelä.
Torsnäs: Tuorsniemi (1540 Tuorsnes, 1546 Tuorsnäs).
Då den finska formen bevarat den ursprungliga svenska genitiven,
så torde man hafva skäl att antaga, att finnarna i namnet
ej igenkände något personnamn — jfr t. ex. Ulfsby: Ulvila,
Ragvaldsby: Ravaninkylä, Ounnarsby : Kunnarainen
m. fl. ' — och det synes mig därför ej omöjligt, att detta namn
vore ett minne från heden tid och att vi såsom första led
finge antaga gudanamnet Tor.
Torbonäs: Toukari. Den finska formen tyckes förutsätta
ett ursprungligt sv. *Tokarbonäs \. 'Togarbonäs. Man
skulle då få förutsätta ett ursprungligt *Toka-arf-bo (personnamnet
Toki och sbst. arf kvarlåtentenskap, jordagods). Jfr
det åländska Sonneröda af äldre Sonnarffödha (1431: Arvv. II).
Lyttskär: Lyttylä (1540 Lytteböle, Lyfteböl, 1546 Lufthöle,
1692 Lyttskär). Första leden torde vara fda. Loft, isl.,
fno. Loftr.
Viasvesi; se Viasvuori i Harjavalta.
Inderö (1540 Indröö, 1546 Inderö); heter nu på finska
Kokemäsaari 1. Kokemäensaari, 1419 Kumboö. Namnet är
sålunda ett minne från de tider, då Kumåboarna idkade fiske
vid Kumåälfsmynning, på samma sätt som Hvittisborna sökte
sig ned till Hvittisbofjärd, Euraboarna till Euraåminne och
Tavastkyroboarna till Kyrobominne (= Lill- och Storkyro).
Söder om Inderö ligger Kumnäs och Kumnäs viken: fi.
Kuuminainen (1546 Kumnäs, 1692 Cumnäs), hvilka namn
sannolikt äfven härstamma från dessa tider. Härom påminnas
vi ännu i ett tredje namn: Grootilan luoto, en ö midt
emot Inderö och sannolikt uppkallad efter Krootila i Kumå.
Se härom utförligare Lindström, Suomi 1860 s. 217.
Ytterö (1540 Yterby, 1689 Ytiröö); fi. Ytjteri.
Preiviiki; sv. Bredvik (1540 Breduick, 1692 Bredwijk,
1702 Bredewik).
Pietyiiemi; skrifves på svenska i äldre tider Penäs, Pannas,
Bärnäs. Under sådant förhållande är det svårt att afgöra
namnets ursprungliga form.
(1540 Roasnäs, Roasnesz, 1546 Roasnäs, 1613 Ruasznäs).
På grund af de anförda äldre formerna kunde man
kanske antaga ett ursprungligt *Roarsnäs (1. *Roaldsnäs).
sammansatt med personnamnes isl., fno. Roarr (Roaldr), fda.
Roar (Roald). Det torde dock vara sannolikare, att diftongen
i Roasnes o. s. v. är att uppfattas såsom finsk (se Ojansuu
II s. 84 not 3), isynnerhet som Torsnäs äfven 1540 skrifves
Tuorsnes (se nedan). Första leden i Rosnäs är kanske i så
fall att jämföra med Roslanti i Laihela (se detta).
Hjulböle: Hyvelä (1540, 1546 Hiuböle, 1545 Hiuhlböle).
Jag har förut (Finska lånord s. 59) ansett namnet vara ursprungligen
finskt. Ehuru jag allt fortsättningsvis anser detta
för möjligt (jfr Hyvilä, 1541 Höffuelä, i Nummis), är jag
dock numera benägen för att anse namnet för nordiskt.
Namnets älsta form är Hiuböle, och då densamma antecknats
ur två skilda urkunder, kan den ej bero på skriffel, utan måste
anses för den ursprungligare (Hjulböle är en senare analogibildning).
Detta Hiuböle synes vara samma ord som sv.
hybble, no. Injbel, isl. hijbijU, htfbéli, livars första led hy- (äfven
///-) är en sidoform till no. hju n. (,,en til husstanden horende
person") och förutsätter ett urn. hiwa- (jfr got. heiwa-). Fi.
Hyvelä synes återgå på ett w-omljudt stadium *hyw(a)b0li.
Beträffande vokalförkortningen jfr fi. rikas < urn. * rikas, hvaraf
sv. rik, isl. rikr m. fl.
Formen Hjulböle beror på anslutning till antingen sbst.
hjul eller personnamnet fsv. *Hiule. Dessa ord åter äro antagligen
identiska, ty *IIiule är synbarligen en förkortning
af namn sådana som Hiulbiom, Hiulfast. Appellativet sv.
hjul, isl. hjöl återgår på en urgerm. form *hwehla- ~
hwegwla, och häraf synes ej kunna fås ett fi. Hyvelä.
Torsnäs: Tuorsniemi (1540 Tuorsnes, 1546 Tuorsnäs).
Då den finska formen bevarat den ursprungliga svenska genitiven,
så torde man hafva skäl att antaga, att finnarna i namnet
ej igenkände något personnamn — jfr t. ex. Ulfsby: Ulvila,
Ragvaldsby: Ravaninkylä, Ounnarsby : Kunnarainen
m. fl. ' — och det synes mig därför ej omöjligt, att detta namn
vore ett minne från heden tid och att vi såsom första led
finge antaga gudanamnet Tor.
Torbonäs: Toukari. Den finska formen tyckes förutsätta
ett ursprungligt sv. *Tokarbonäs \. 'Togarbonäs. Man
skulle då få förutsätta ett ursprungligt *Toka-arf-bo (personnamnet
Toki och sbst. arf kvarlåtentenskap, jordagods). Jfr
det åländska Sonneröda af äldre Sonnarffödha (1431: Arvv. II).
Lyttskär: Lyttylä (1540 Lytteböle, Lyfteböl, 1546 Lufthöle,
1692 Lyttskär). Första leden torde vara fda. Loft, isl.,
fno. Loftr.
Viasvesi; se Viasvuori i Harjavalta.
Inderö (1540 Indröö, 1546 Inderö); heter nu på finska
Kokemäsaari 1. Kokemäensaari, 1419 Kumboö. Namnet är
sålunda ett minne från de tider, då Kumåboarna idkade fiske
vid Kumåälfsmynning, på samma sätt som Hvittisborna sökte
sig ned till Hvittisbofjärd, Euraboarna till Euraåminne och
Tavastkyroboarna till Kyrobominne (= Lill- och Storkyro).
Söder om Inderö ligger Kumnäs och Kumnäs viken: fi.
Kuuminainen (1546 Kumnäs, 1692 Cumnäs), hvilka namn
sannolikt äfven härstamma från dessa tider. Härom påminnas
vi ännu i ett tredje namn: Grootilan luoto, en ö midt
emot Inderö och sannolikt uppkallad efter Krootila i Kumå.
Se härom utförligare Lindström, Suomi 1860 s. 217.
Ytterö (1540 Yterby, 1689 Ytiröö); fi. Ytjteri.
Preiviiki; sv. Bredvik (1540 Breduick, 1692 Bredwijk,
1702 Bredewik).
Pietyiiemi; skrifves på svenska i äldre tider Penäs, Pannas,
Bärnäs. Under sådant förhållande är det svårt att afgöra
namnets ursprungliga form.
Vastaukset
Vanhimmat
Ei vielä vastauksia
Aloittaja odottaa vastauksia. Kerro oma näkemyksesi ensimmäisenä.