Tästä on kyse Dragsvik tapauksessa.

Igen har gustas rätt.

Om alla vi 300 000 finlandssvenskar skulle flytta till ett annat land, låt oss nu ta fast Schweiz som har sina 4 officiella språk. Så skulle vi aldrig komma på tanken att ens kräva att svenskan skulle bli ett officiellt språk fastän vårt antal är större än de minsta språken. Vi kommer ju till ett annat land som har sina språk och då finner man sig i det. På samma sätt har Finland vid självständigheten bestämt att det här landets språk skall vara finska och svenska. Och senare har samiskan getts en rättmätig ställning. Så kommer man hit som invandrare förväntar jag mej det som jag själv skulle göra om jag flyttar till ett annat land, d.v.s. acceptera det landets lagar och språkförhållanden.
Sedan kan man som invandrare gärna försöka upprätthålla sitt eget språk och en del av sina kulturella rötter, men det är en helt annan sak än att börja kräva samma rättigheter som dem som har haft sin plats i samhället sedan mycket länge.

Kanske den integrering du talar om har skett på ett sånt sätt att du inte förstått att den skett. Integrering behöver inte betyda att man överger sitt språk och sin kultur utan att man lever med i det samhälle där man finns.
Vi åker inte och utbildar oss för nån annan stats militära uppdrag utan vi gör et för Finland, vi hejar på Finland i sportsammanhang, röstar i demokratiska val (visserligen på ett annat sätt än genomsnittet i Finland men inte kan det vara mera fel om vi röstar mera på SFP än att vi också har ett KePu eller ett Kokoomus FInland), vi läser om Finlands historia och geografi i skolorna (inte Sveriges), vi gör inte skillnad på om det kommer en finsk eller svenskspråkig kund utan försöker betjäna alla på samma sätt.
Du hittar få minoriteter som är så integrerade som den finlandssvenska är i sitt samhälle. Och det är faktiskt tack vare vår språklag som ger svenskspråkiga och finskspråkiga samman grundrättigheter och skyldigheter.