Zulmay Afzali (före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan tre år, lärare och författare):
Nu har jag bott tre år i Sverige och har en helt annan bild av svenskar än de flesta asylinvandrare som jag träffar och pratar med har. Sedan ett år har jag ett bra jobb som lärare och försörjer mig själv. Från min första dag i en sfi-klass med svenska lärare, på resor med bussar och tåg, i butiker och på caféer, hos svenska familjer som jag lärt känna – överallt har jag observerat hur svenskar beter sig. Hittills har jag inte en enda gång mött något som kommer i närheten av rasism bland svenskar.
Däremot är det tyvärr flera av mina landsmän och andra som invandrat som bär hat och förakt i sina hjärtan mot svenskar och som inte vill anpassa sig och integreras i det land som gett dem möjligheter. Om de får sina pengar från Socialbyrån en dag för sent kallar de det rasism. När busschauffören ber dem visa sina biljetter är han rasist. Om läkaren inte ger dem de mediciner de vill ha så är läkaren rasist. Och så vidare.
Den svenska asylhanteringen måste bli strikt, tydlig och rättssäker och svenskarna bör inte acceptera att lättvindigt kallas rasister. Annars blir de gisslan i sitt eget land och föraktet för dem riskerar att växa hos de asylinvandrade. De flesta är från sina hemländer vana vid att myndighetspersoner och lärare är auktoriteter, inte närmast självutplånande, vilket många av oss ofta möter här.
Den svenska vänligheten, sådan den uttrycks i systemen kring asylhanteringen och integrationen av människor som beviljats asyl eller uppehållstillstånd i Sverige, gör många nyanlända förvirrade och skapar en dålig grund att bygga ömsesidig tillit och respekt på.
(Svd 2014)
Nu har jag bott tre år i Sverige och har en helt annan bild av svenskar än de flesta asylinvandrare som jag träffar och pratar med har. Sedan ett år har jag ett bra jobb som lärare och försörjer mig själv. Från min första dag i en sfi-klass med svenska lärare, på resor med bussar och tåg, i butiker och på caféer, hos svenska familjer som jag lärt känna – överallt har jag observerat hur svenskar beter sig. Hittills har jag inte en enda gång mött något som kommer i närheten av rasism bland svenskar.
Däremot är det tyvärr flera av mina landsmän och andra som invandrat som bär hat och förakt i sina hjärtan mot svenskar och som inte vill anpassa sig och integreras i det land som gett dem möjligheter. Om de får sina pengar från Socialbyrån en dag för sent kallar de det rasism. När busschauffören ber dem visa sina biljetter är han rasist. Om läkaren inte ger dem de mediciner de vill ha så är läkaren rasist. Och så vidare.
Den svenska asylhanteringen måste bli strikt, tydlig och rättssäker och svenskarna bör inte acceptera att lättvindigt kallas rasister. Annars blir de gisslan i sitt eget land och föraktet för dem riskerar att växa hos de asylinvandrade. De flesta är från sina hemländer vana vid att myndighetspersoner och lärare är auktoriteter, inte närmast självutplånande, vilket många av oss ofta möter här.
Den svenska vänligheten, sådan den uttrycks i systemen kring asylhanteringen och integrationen av människor som beviljats asyl eller uppehållstillstånd i Sverige, gör många nyanlända förvirrade och skapar en dålig grund att bygga ömsesidig tillit och respekt på.
(Svd 2014)
Vastaukset 3
Vanhimmat
No kyllä he ovat,tiedän kokemuksesta mutta svedujen rasismi ei vaan ole näkyvää,se on pinnan alla.
Sekin on ihan totta että nämä "blatet" varsinkin muslimit ovat todella rasisteja,mutta siitähän ei kantikset saa ääneen puhua.
.........................
Sveduilla on perinteinen kotirasismi, eli sitä ei näytetä julkisesti, vaan seinien sisällä.