Ett tolerantare Finland
Imorgon kör en kampanj igång för att slopa den obligatoriska skolsvenskan. Den kampanjen gör mig ganska ledsen, för också om den anser sig rikta sig enbart mot ett skolämne så känns det som om den ökar klyftan mellan finlandssvenskar och finsktalande finnar, och förstärker känslan av att vi är vi och de är de och att detta är viktigt.
Men rätt mycket stör jag mig också på en stor del av motreaktionerna.
Mest irriterande är kanske det ständigt återkommande "om de finsktalande inte mera behöver lära sig svenska i skolan så ska vi minsann inte behöva lära oss finska heller!"
Dels har jag lite svårt att tro att de finskatalande personer som vill sluta läsa svenska i skolan ser det som ett speciellt stort hot om de svenskatalande slutar läsa finska, men framförallt undrar jag hur man tänker här. Hur får man "tvåspråkighet är en rikedom", "att lära sig ett språk är inte bort från något annat" och "språkkunskaper är värdefulla och öppnar flera dörrar" att gå ihop med "men jag griper gärna första bästa chans att slippa lära mig finska". Hur håller man liv i ett enda argument FÖR ens en frivillig skolsvenska om man i nästa andetag vill slippa lära sig finska?
Eller att svara på åsikten om att svenskan är ett fjutt-språk i Finland med argumentet att finskan är ett fjutt-språk i norden. Vad uppnår man med det och vart vill man komma? Till att det är onödigt att lära sig finska i skolan? Igen; hur svänger man det till att det är bra att lära sig svenska?
Lite nippor får jag också av alla historiska argument, för jag förstår inte riktigt vad de har för betydelse. Man lär sig väl språk för att man på ett eller annat sätt kan ha nytta av det i framtiden. Inte för att det var bra att kunna för hundra år sedan.
Jag vet faktiskt inte riktigt var jag står i den här frågan, och jag är ju så långt ifrån en expert på solsystem och läroplan, och på hur dessa påverkar svenskans ställning i samhället överlag, som man kan komma.
Jag tror att jag gärna skulle se mer och framförallt mycket mycket tidigare obligatorisk språkundervisning i skolan, i många fler språk. Grammatik och korrekt ordföljd är ganska oviktigt för mig. Viktigare tycker jag att det i dagens värld är med en positiv inställning till språk överlag. Finland blir allt mer mångkulturellt (hurra) och det finns en allt större sannolikhet att vi möter personer som vi inte har ett gemensamt språk med. Jag tror det är SÅ mycket viktigare att kunna vara knaggligt vänlig mot vem som helst, än att kunna det perfekta uttalet på frasen suomessa puhutaan suomea.
http://gunillaedelmann.blogspot.fi/2014/09/ett-tolerantare-finland.html
Imorgon kör en kampanj igång för att slopa den obligatoriska skolsvenskan. Den kampanjen gör mig ganska ledsen, för också om den anser sig rikta sig enbart mot ett skolämne så känns det som om den ökar klyftan mellan finlandssvenskar och finsktalande finnar, och förstärker känslan av att vi är vi och de är de och att detta är viktigt.
Men rätt mycket stör jag mig också på en stor del av motreaktionerna.
Mest irriterande är kanske det ständigt återkommande "om de finsktalande inte mera behöver lära sig svenska i skolan så ska vi minsann inte behöva lära oss finska heller!"
Dels har jag lite svårt att tro att de finskatalande personer som vill sluta läsa svenska i skolan ser det som ett speciellt stort hot om de svenskatalande slutar läsa finska, men framförallt undrar jag hur man tänker här. Hur får man "tvåspråkighet är en rikedom", "att lära sig ett språk är inte bort från något annat" och "språkkunskaper är värdefulla och öppnar flera dörrar" att gå ihop med "men jag griper gärna första bästa chans att slippa lära mig finska". Hur håller man liv i ett enda argument FÖR ens en frivillig skolsvenska om man i nästa andetag vill slippa lära sig finska?
Eller att svara på åsikten om att svenskan är ett fjutt-språk i Finland med argumentet att finskan är ett fjutt-språk i norden. Vad uppnår man med det och vart vill man komma? Till att det är onödigt att lära sig finska i skolan? Igen; hur svänger man det till att det är bra att lära sig svenska?
Lite nippor får jag också av alla historiska argument, för jag förstår inte riktigt vad de har för betydelse. Man lär sig väl språk för att man på ett eller annat sätt kan ha nytta av det i framtiden. Inte för att det var bra att kunna för hundra år sedan.
Jag vet faktiskt inte riktigt var jag står i den här frågan, och jag är ju så långt ifrån en expert på solsystem och läroplan, och på hur dessa påverkar svenskans ställning i samhället överlag, som man kan komma.
Jag tror att jag gärna skulle se mer och framförallt mycket mycket tidigare obligatorisk språkundervisning i skolan, i många fler språk. Grammatik och korrekt ordföljd är ganska oviktigt för mig. Viktigare tycker jag att det i dagens värld är med en positiv inställning till språk överlag. Finland blir allt mer mångkulturellt (hurra) och det finns en allt större sannolikhet att vi möter personer som vi inte har ett gemensamt språk med. Jag tror det är SÅ mycket viktigare att kunna vara knaggligt vänlig mot vem som helst, än att kunna det perfekta uttalet på frasen suomessa puhutaan suomea.
http://gunillaedelmann.blogspot.fi/2014/09/ett-tolerantare-finland.html
Vastaukset 4
Vanhimmat
Olisi hyvä kirjoittaa maassa maan kielellä....
Hur-rit ei " tajua" että 5% ei määrittele sitä mitä
kieliä yli 90% opiskelee..
Gunillalle vastausta:
Kampanja ei ole suunnattu oppiaine ruotsia vastaan, kuten väität. Vaan se on suunnattu PAKKOruotsia vastaan, joka on Rkp:n aikaansaama poliittinen haitta suomenkielisille.
On mieletöntä haaveilla ja ehdottaa, että "suomenkieliset oppisivat mahdollisimman monta kieltä, koska maa tulee olemaan monikulttuurinen...."
Ei lukujärjestys ja vuorokausi kaikkeen riitä.
Ja oppikoto tulijat suomea.
Olemme EU:ssa ja noudatamme EU:n suosituksia koulujen kieltenopetukseen.
Eli 2 vierasta kieltä oman kielen lisäksi.
Muita jos halu riittää ja vapaa-aika.
Gunilla-bimbo ei tajua tai ole tajuavinaan, että JUURI pakkoruotsi kaventaa tuota kielipalettiamme.