Hägglund: Unohtakaa Nato-keskustelu

General Gustav Hägglund vill lyssna på folket

Satsa på EU och glöm Nato

Finland bör satsa på att utveckla EU:s försvar och lägga hela Natodebatten åt sidan. Det säger general Gustav Hägglund.

   
- Luften har gått ur hela Natodebatten för länge sedan. Varför skall man över huvud taget envisas med att debattera frågan när nästan åttio procent är emot ett finländskt Natomedlemskap? Glöm Natodebatten!
Hägglund talar varmt för en modell där EU skulle ansvara för försvaret av sitt eget territorium, men i samråd med Nato.
Solidariteten mellan EU-länderna är det fundament som också Finland skall bygga vidare på, anser han. Men ett trovärdigt nationellt försvar av det egna territoriet är lika viktigt som förr. Det gäller både Finland och EU.
- Många frågar sig i dag varför EU behöver ett försvar. Jag ser inte heller några hot just nu. Men man vet inte hur världen ser ut om tio eller tjugo år. Att förbise försvaret av det egna territoriet är farligt. Ett sådant försvar bygger man inte upp över en natt.
Några omedelbara hot mot Finland ser han inte heller.
- Rysslands varning om förebyggande attacker ökar inte osäkerheten i Finland. Här har vi inga terroristceller. De hot Ryssland ser ligger i söder, inte i väst.
Ryssland meddelade efter terrorattacken mot skolan i Beslan att man har för avsikt att följa USA:s exempel och ta sig rätten att slå till mot terrorister i förebyggande syfte överallt i världen.
- Både FN och EU har tagit avstånd från förebyggande attacker och det är viktigt att man står fast vid det. Går man in för ett sådant koncept blir gränsdragningen svår.

Turkiet från flank till front

Turkiets framtida EU-medlemskap ser Hägglund som en utmaning.
- Det innebär att EU blir mindre homogent. Men samtidigt har Turkiet ökat i betydelse. Förr var det en flank, nu är landet en front. Det finns två modeller för muslimska länder. Den ena är Turkiet, den andra är Iran.
Han framhåller att utvecklingen i Turkiet har gått i positiv riktning. Det är i EU:s intresse att stödja den utvecklingen.

Tre försvarslinjer

Som avslutning på åren i Bryssel samlade Gustav Hägglund sina intryck och idéer i boken Euroopan puolustus (Europas försvar) som utkom i slutet av augusti.
Hägglund säger där att det program för EU:s försvar som EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana presenterade vid toppmötet i Thessaloniki är bristfälligt.
- Den första försvarslinjen går naturligtvis, precis som Solana säger, utanför EU:s område. Det är viktigt att EU ingriper i tid på olika håll i världen för att förebygga kriser. Men hur går det om den första linjen inte håller? EU bör då vara kapabelt att försvara också sitt områdes yttre gränser. Det måste också finnas en plan för ett internt försvar om de två första försvarslinjerna inte håller. Vem skall fatta de beslut som troligen blir mycket svåra?
Sveriges överbefälhavare Håkan Syrén sade i en intervju i Hbl i februari att de nya hot som internationell terrorism kan ge anledning till att man ser över gränsdragningen mellan polisiära och militära uppgifter.
I den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse som regeringen har avgivit till riksdagen finns det ett förslag om att polisen i större utsträckning än förr och genom försnabbad procedur kunde be om handräckning av militären.
- Det handlar ju dock fortfarande om handräckning, inte om att militären åtar sig civila uppgifter. Det är ett politiskt, inte ett militärt beslut, säger Hägglund.
En intressant tanke enligt honom är att gå in för att utbilda gendarmer enligt italiensk och fransk modell. Gendarmer ingår till exempel i den 7 000 man starka EU-styrkan i Bosnien.
Gendarmer är specialutbildade för att hantera kravaller, men lyder under militärt kommando.

Presidentens roll

I Finland är presidenten överbefälhavare för försvaret. Ett formellt överlåtande av uppgiften till kommendören för försvarsmakten i fall av krig har betraktats som praxis och är fortfarande möjligt.
Men enligt Hägglund är det bättre om ansvaret inte flyttas över.
- Presidenten bör vara överbefälhavare också i krig. Det är en uppfattning som jag inte är ensam om. En överbefälhavare bör fungera som koordinator, det finns många andra bitar än ordergivning och det militära som bör falla på rätt plats i en sådan situation.

Karelen

Gustav Hägglund var ett år gammal då familjen lämnade hemmet i Wiborg.
Han hyser sympatier med dem som fortfarande vill att Karelen skall återbördas till Finland men säger att det är bättre att se framåt än bakåt.
- Alla oförrätter kan inte ställas tillrätta. Vad skulle vi göra med Karelen? Hos oss kämpar landsbygden och skärgården mot avfolkningen, varför skulle folk då flytta tillbaka till Karelen där utvecklingen har stagnerat?
För honom själv är Karelen ett minne. Men också ett ställe dit han har återvänt flera gånger.

Presidentämbetet lockar inte

EU-parlamentarikern Alexander Stubb föreslog för en tid sedan att samlingspartiet skulle föra fram Gustav Hägglund som presidentkandidat i valet 2006.
Men Hägglund viftar avvärjande med handen. Han har varken tillfrågats eller tänkt ställa upp .
- Just nu njuter jag av att kunna göra som jag vill och inte leva enligt ett inrutat mönster, säger han och kisar mot solen som lyser in i vardagsrummet genom de stora fönstren.
Uniformen har ersatts av sammetsbyxor och rutig skjorta och på bordet ligger tre nyinhandlade pocketböcker, två av John Grisham och en av Michael Connally.
Blicken vandrar med jämna mellanrum till träden i praktfull höstskrud utanför och samtalet glider in på jakt och strövtåg, de hobbies generalen har listat i den senaste upplagan av Vem och Vad.
- Jag gillar strövtåg. Då finns det tid för blå tankar som man inte har tid med när man omges av ett ständigt nyhetsflöde.
När jaktsäsongen är förbi och kvällarna mörknar skall han ägna sig åt att friska upp kunskaperna i historia, i synnerhet tiden före slutet av 1800-talet.
- Fler böcker har jag inte för avsikt att skriva själv, säger han. Några planer på ett aktivt engagemang i samhällsdebatten har han inte heller.
Men det är svårt att föreställa sig att den frispråkige generalen skulle ställa sig i kulisserna för gott.

http://www.hbl.fi/cgi-bin/mediaweb

CarlC kirjoitti:

General Gustav Hägglund vill lyssna på folket

Satsa på EU och glöm Nato

Finland bör satsa på att utveckla EU:s försvar och lägga hela Natodebatten åt sidan. Det säger general Gustav Hägglund.

   
- Luften har gått ur hela Natodebatten för länge sedan. Varför skall man över huvud taget envisas med att debattera frågan när nästan åttio procent är emot ett finländskt Natomedlemskap? Glöm Natodebatten!
Hägglund talar varmt för en modell där EU skulle ansvara för försvaret av sitt eget territorium, men i samråd med Nato.
Solidariteten mellan EU-länderna är det fundament som också Finland skall bygga vidare på, anser han. Men ett trovärdigt nationellt försvar av det egna territoriet är lika viktigt som förr. Det gäller både Finland och EU.
- Många frågar sig i dag varför EU behöver ett försvar. Jag ser inte heller några hot just nu. Men man vet inte hur världen ser ut om tio eller tjugo år. Att förbise försvaret av det egna territoriet är farligt. Ett sådant försvar bygger man inte upp över en natt.
Några omedelbara hot mot Finland ser han inte heller.
- Rysslands varning om förebyggande attacker ökar inte osäkerheten i Finland. Här har vi inga terroristceller. De hot Ryssland ser ligger i söder, inte i väst.
Ryssland meddelade efter terrorattacken mot skolan i Beslan att man har för avsikt att följa USA:s exempel och ta sig rätten att slå till mot terrorister i förebyggande syfte överallt i världen.
- Både FN och EU har tagit avstånd från förebyggande attacker och det är viktigt att man står fast vid det. Går man in för ett sådant koncept blir gränsdragningen svår.

Turkiet från flank till front

Turkiets framtida EU-medlemskap ser Hägglund som en utmaning.
- Det innebär att EU blir mindre homogent. Men samtidigt har Turkiet ökat i betydelse. Förr var det en flank, nu är landet en front. Det finns två modeller för muslimska länder. Den ena är Turkiet, den andra är Iran.
Han framhåller att utvecklingen i Turkiet har gått i positiv riktning. Det är i EU:s intresse att stödja den utvecklingen.

Tre försvarslinjer

Som avslutning på åren i Bryssel samlade Gustav Hägglund sina intryck och idéer i boken Euroopan puolustus (Europas försvar) som utkom i slutet av augusti.
Hägglund säger där att det program för EU:s försvar som EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana presenterade vid toppmötet i Thessaloniki är bristfälligt.
- Den första försvarslinjen går naturligtvis, precis som Solana säger, utanför EU:s område. Det är viktigt att EU ingriper i tid på olika håll i världen för att förebygga kriser. Men hur går det om den första linjen inte håller? EU bör då vara kapabelt att försvara också sitt områdes yttre gränser. Det måste också finnas en plan för ett internt försvar om de två första försvarslinjerna inte håller. Vem skall fatta de beslut som troligen blir mycket svåra?
Sveriges överbefälhavare Håkan Syrén sade i en intervju i Hbl i februari att de nya hot som internationell terrorism kan ge anledning till att man ser över gränsdragningen mellan polisiära och militära uppgifter.
I den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse som regeringen har avgivit till riksdagen finns det ett förslag om att polisen i större utsträckning än förr och genom försnabbad procedur kunde be om handräckning av militären.
- Det handlar ju dock fortfarande om handräckning, inte om att militären åtar sig civila uppgifter. Det är ett politiskt, inte ett militärt beslut, säger Hägglund.
En intressant tanke enligt honom är att gå in för att utbilda gendarmer enligt italiensk och fransk modell. Gendarmer ingår till exempel i den 7 000 man starka EU-styrkan i Bosnien.
Gendarmer är specialutbildade för att hantera kravaller, men lyder under militärt kommando.

Presidentens roll

I Finland är presidenten överbefälhavare för försvaret. Ett formellt överlåtande av uppgiften till kommendören för försvarsmakten i fall av krig har betraktats som praxis och är fortfarande möjligt.
Men enligt Hägglund är det bättre om ansvaret inte flyttas över.
- Presidenten bör vara överbefälhavare också i krig. Det är en uppfattning som jag inte är ensam om. En överbefälhavare bör fungera som koordinator, det finns många andra bitar än ordergivning och det militära som bör falla på rätt plats i en sådan situation.

Karelen

Gustav Hägglund var ett år gammal då familjen lämnade hemmet i Wiborg.
Han hyser sympatier med dem som fortfarande vill att Karelen skall återbördas till Finland men säger att det är bättre att se framåt än bakåt.
- Alla oförrätter kan inte ställas tillrätta. Vad skulle vi göra med Karelen? Hos oss kämpar landsbygden och skärgården mot avfolkningen, varför skulle folk då flytta tillbaka till Karelen där utvecklingen har stagnerat?
För honom själv är Karelen ett minne. Men också ett ställe dit han har återvänt flera gånger.

Presidentämbetet lockar inte

EU-parlamentarikern Alexander Stubb föreslog för en tid sedan att samlingspartiet skulle föra fram Gustav Hägglund som presidentkandidat i valet 2006.
Men Hägglund viftar avvärjande med handen. Han har varken tillfrågats eller tänkt ställa upp .
- Just nu njuter jag av att kunna göra som jag vill och inte leva enligt ett inrutat mönster, säger han och kisar mot solen som lyser in i vardagsrummet genom de stora fönstren.
Uniformen har ersatts av sammetsbyxor och rutig skjorta och på bordet ligger tre nyinhandlade pocketböcker, två av John Grisham och en av Michael Connally.
Blicken vandrar med jämna mellanrum till träden i praktfull höstskrud utanför och samtalet glider in på jakt och strövtåg, de hobbies generalen har listat i den senaste upplagan av Vem och Vad.
- Jag gillar strövtåg. Då finns det tid för blå tankar som man inte har tid med när man omges av ett ständigt nyhetsflöde.
När jaktsäsongen är förbi och kvällarna mörknar skall han ägna sig åt att friska upp kunskaperna i historia, i synnerhet tiden före slutet av 1800-talet.
- Fler böcker har jag inte för avsikt att skriva själv, säger han. Några planer på ett aktivt engagemang i samhällsdebatten har han inte heller.
Men det är svårt att föreställa sig att den frispråkige generalen skulle ställa sig i kulisserna för gott.

http://www.hbl.fi/cgi-bin/mediaweb

Lue lisää

Tack så mycket. Jag ska läsä artikeln senare. Jar har någon job att göra nu.

CarlC kirjoitti:

General Gustav Hägglund vill lyssna på folket

Satsa på EU och glöm Nato

Finland bör satsa på att utveckla EU:s försvar och lägga hela Natodebatten åt sidan. Det säger general Gustav Hägglund.

   
- Luften har gått ur hela Natodebatten för länge sedan. Varför skall man över huvud taget envisas med att debattera frågan när nästan åttio procent är emot ett finländskt Natomedlemskap? Glöm Natodebatten!
Hägglund talar varmt för en modell där EU skulle ansvara för försvaret av sitt eget territorium, men i samråd med Nato.
Solidariteten mellan EU-länderna är det fundament som också Finland skall bygga vidare på, anser han. Men ett trovärdigt nationellt försvar av det egna territoriet är lika viktigt som förr. Det gäller både Finland och EU.
- Många frågar sig i dag varför EU behöver ett försvar. Jag ser inte heller några hot just nu. Men man vet inte hur världen ser ut om tio eller tjugo år. Att förbise försvaret av det egna territoriet är farligt. Ett sådant försvar bygger man inte upp över en natt.
Några omedelbara hot mot Finland ser han inte heller.
- Rysslands varning om förebyggande attacker ökar inte osäkerheten i Finland. Här har vi inga terroristceller. De hot Ryssland ser ligger i söder, inte i väst.
Ryssland meddelade efter terrorattacken mot skolan i Beslan att man har för avsikt att följa USA:s exempel och ta sig rätten att slå till mot terrorister i förebyggande syfte överallt i världen.
- Både FN och EU har tagit avstånd från förebyggande attacker och det är viktigt att man står fast vid det. Går man in för ett sådant koncept blir gränsdragningen svår.

Turkiet från flank till front

Turkiets framtida EU-medlemskap ser Hägglund som en utmaning.
- Det innebär att EU blir mindre homogent. Men samtidigt har Turkiet ökat i betydelse. Förr var det en flank, nu är landet en front. Det finns två modeller för muslimska länder. Den ena är Turkiet, den andra är Iran.
Han framhåller att utvecklingen i Turkiet har gått i positiv riktning. Det är i EU:s intresse att stödja den utvecklingen.

Tre försvarslinjer

Som avslutning på åren i Bryssel samlade Gustav Hägglund sina intryck och idéer i boken Euroopan puolustus (Europas försvar) som utkom i slutet av augusti.
Hägglund säger där att det program för EU:s försvar som EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana presenterade vid toppmötet i Thessaloniki är bristfälligt.
- Den första försvarslinjen går naturligtvis, precis som Solana säger, utanför EU:s område. Det är viktigt att EU ingriper i tid på olika håll i världen för att förebygga kriser. Men hur går det om den första linjen inte håller? EU bör då vara kapabelt att försvara också sitt områdes yttre gränser. Det måste också finnas en plan för ett internt försvar om de två första försvarslinjerna inte håller. Vem skall fatta de beslut som troligen blir mycket svåra?
Sveriges överbefälhavare Håkan Syrén sade i en intervju i Hbl i februari att de nya hot som internationell terrorism kan ge anledning till att man ser över gränsdragningen mellan polisiära och militära uppgifter.
I den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse som regeringen har avgivit till riksdagen finns det ett förslag om att polisen i större utsträckning än förr och genom försnabbad procedur kunde be om handräckning av militären.
- Det handlar ju dock fortfarande om handräckning, inte om att militären åtar sig civila uppgifter. Det är ett politiskt, inte ett militärt beslut, säger Hägglund.
En intressant tanke enligt honom är att gå in för att utbilda gendarmer enligt italiensk och fransk modell. Gendarmer ingår till exempel i den 7 000 man starka EU-styrkan i Bosnien.
Gendarmer är specialutbildade för att hantera kravaller, men lyder under militärt kommando.

Presidentens roll

I Finland är presidenten överbefälhavare för försvaret. Ett formellt överlåtande av uppgiften till kommendören för försvarsmakten i fall av krig har betraktats som praxis och är fortfarande möjligt.
Men enligt Hägglund är det bättre om ansvaret inte flyttas över.
- Presidenten bör vara överbefälhavare också i krig. Det är en uppfattning som jag inte är ensam om. En överbefälhavare bör fungera som koordinator, det finns många andra bitar än ordergivning och det militära som bör falla på rätt plats i en sådan situation.

Karelen

Gustav Hägglund var ett år gammal då familjen lämnade hemmet i Wiborg.
Han hyser sympatier med dem som fortfarande vill att Karelen skall återbördas till Finland men säger att det är bättre att se framåt än bakåt.
- Alla oförrätter kan inte ställas tillrätta. Vad skulle vi göra med Karelen? Hos oss kämpar landsbygden och skärgården mot avfolkningen, varför skulle folk då flytta tillbaka till Karelen där utvecklingen har stagnerat?
För honom själv är Karelen ett minne. Men också ett ställe dit han har återvänt flera gånger.

Presidentämbetet lockar inte

EU-parlamentarikern Alexander Stubb föreslog för en tid sedan att samlingspartiet skulle föra fram Gustav Hägglund som presidentkandidat i valet 2006.
Men Hägglund viftar avvärjande med handen. Han har varken tillfrågats eller tänkt ställa upp .
- Just nu njuter jag av att kunna göra som jag vill och inte leva enligt ett inrutat mönster, säger han och kisar mot solen som lyser in i vardagsrummet genom de stora fönstren.
Uniformen har ersatts av sammetsbyxor och rutig skjorta och på bordet ligger tre nyinhandlade pocketböcker, två av John Grisham och en av Michael Connally.
Blicken vandrar med jämna mellanrum till träden i praktfull höstskrud utanför och samtalet glider in på jakt och strövtåg, de hobbies generalen har listat i den senaste upplagan av Vem och Vad.
- Jag gillar strövtåg. Då finns det tid för blå tankar som man inte har tid med när man omges av ett ständigt nyhetsflöde.
När jaktsäsongen är förbi och kvällarna mörknar skall han ägna sig åt att friska upp kunskaperna i historia, i synnerhet tiden före slutet av 1800-talet.
- Fler böcker har jag inte för avsikt att skriva själv, säger han. Några planer på ett aktivt engagemang i samhällsdebatten har han inte heller.
Men det är svårt att föreställa sig att den frispråkige generalen skulle ställa sig i kulisserna för gott.

http://www.hbl.fi/cgi-bin/mediaweb

Lue lisää

Jasså, jag har läst atrikeln nu. Förlåt mig, men jag inte finner någon specielt idè in intervjun. General Hàgglund sade att han tycker att "EU skulle ansvara för försvaret av sitt eget territorium, men i samråd med Nato". Jag undrar vad menar det? Vad innehåller "Hägglunds modell"? Är det så att varje EU land skulle ansvara försvara av det egna territorie men NATO fungerar som "en försäkringbolag". Jag undrar om det är möjligt och vad kostar det, och till slut, vad är väsentlig skillnad mellan NATO medlemskap och Hägglunds modell?

PS: Jag har tänkt lång tid att det skulle bästä lösning om det finns någon ny modell att ersättä g NATO men jag tycker att det gaske är för idealisk tänke. De gamla EU-länder är NATO medlemmar också och de vill inte att avstå från NATO eller sökä någån annan lösning.