ÅU.fi:
"Svenska dagen efter
PÄR LANDOR – 00:01, 8 NOVEMBER, 2014
Inga offer. Finlandssvenskarna är inga värnlösa offer, sade Mark Levengood på Svenska dagen i Åbo. Stämmer. Nu gäller det att komma ihåg det dagen efter
LEDARE. Svenska dagen med fest, tal, utmärkelser, förtjänsttecken och diskussioner om svenskan i Finland är ett bra återkommande utropstecken.
Men det är dagen efter Svenska dagen som ändå är den viktigaste dagen.
Vi lär inte bli färre, vi finlandssvenskar, under de kommande 20 åren, lugnar oss ÅA-professorn Fjalar Finnäs med. Det är bra det.
Det som troligen händer är att vi kommer att få sällskap av andra språkliga minoriteter på ett helt annat sätt än vi hittills har varit vana vid.
Det är lätt att som minoritet stirra sig blind på antal. Det är säkert lika lätt att se hotbilder på många håll och på många sätt.
SFP:s partiordförande Carl Haglund varnade i sitt festtal i förrgår för att vi inte ska låta oss luras av det som ligger bakom medborgarinitiativet om att göra skolsvenskan frivillig.
Initiativets budskap marknadsförs som ökad frivillighet, men strävar till att radera ut det svenska elementet i Finland. Det här är inte paranoia, utan kalla fakta.
Vi ska alltså inte bli hysteriska, men vi ska inte heller vara blåögda. Att inse det är en bra start på ett bättre finlandssvenskt självförtroende.
Det är möjligt att vi också i fortsättningen tvingas försvara oss mot angrepp på svenskan. Men kanske är det också så som rektorn i Riihimäki gymnasium, svenskaläraren Kari Jukarainen, säger till Yle.fi: Debatten om svenskan har egentligen stampat på stället länge. Ingendera sidan har kommit fram med nya argument på sistone.
Det är lätt att bli – och kanske är det bara bra att man blir – trött på en sådan ”diskussion”.
Optimistiskt kunde man kanske säga att om vi inte har, som det verkar, hittat nya argument i språkdebatten är det ett gott tecken för svenskan.
Men det att de som angriper svenskan gör det med gamla argument, men med varierande taktiska finter, för blicken tillbaka på det Haglund varnar för: Vi har det okej, till och med bra, men vi kan inte luta oss tillbaka och bara sjunga Modersmålets sång och äta Runebergstårtor.
Det är lätt att slinka in i någon form av offerroll. Ett helt annat sätt att närma sig svenskan i Finland är det Mark Levengood framförde på Svenska dagen-festen i Åbo: Vi finlandssvenskar är inte värnlösa offer. Händer det något kan vi alltid agera.
Sant. Men detta kräver att vi också lugnar oss en aning då vi upplever oss bli provocerade.
Dagen efter Svenska dagen fortsätter Svenska veckan och veckan efter den fortsätter det mesta som normalt.
Om det är så, som också sades i förrgår, att finnarna egentligen inte har något emot svenskan och finlandssvenskarna, finnarna bara inte minns att finns. Om det alltså är så här, ja då kan vi ställa oss framför spegeln och peka på anledningen.
Vi är definitivt inte värnlösa offer. Men vi kunde hajpa till oss lite grann. Det sämsta sättet att försvara vårt språk och vår identitet är att vara tyst på svenska.
Majoriteten har råd att vara tyst på vilket språk som helst. Minoriteten har inte det.
Vi borde rycka upp oss, helt enkelt. Gårdagens Keskisuomalainen, alltså den äldsta finskspråkiga dagstidningen i landet, publicerade sin förrgårdagsledare på svenska. Läs ledaren här.
Vilken gest och attityd!
Vi gratulerar den modiga och fördomsfria kollegan i Jyväskylä.
Kanske är det dags för oss att ta modighetsmodell av Keskisuomalainen?"
"Svenska dagen efter
PÄR LANDOR – 00:01, 8 NOVEMBER, 2014
Inga offer. Finlandssvenskarna är inga värnlösa offer, sade Mark Levengood på Svenska dagen i Åbo. Stämmer. Nu gäller det att komma ihåg det dagen efter
LEDARE. Svenska dagen med fest, tal, utmärkelser, förtjänsttecken och diskussioner om svenskan i Finland är ett bra återkommande utropstecken.
Men det är dagen efter Svenska dagen som ändå är den viktigaste dagen.
Vi lär inte bli färre, vi finlandssvenskar, under de kommande 20 åren, lugnar oss ÅA-professorn Fjalar Finnäs med. Det är bra det.
Det som troligen händer är att vi kommer att få sällskap av andra språkliga minoriteter på ett helt annat sätt än vi hittills har varit vana vid.
Det är lätt att som minoritet stirra sig blind på antal. Det är säkert lika lätt att se hotbilder på många håll och på många sätt.
SFP:s partiordförande Carl Haglund varnade i sitt festtal i förrgår för att vi inte ska låta oss luras av det som ligger bakom medborgarinitiativet om att göra skolsvenskan frivillig.
Initiativets budskap marknadsförs som ökad frivillighet, men strävar till att radera ut det svenska elementet i Finland. Det här är inte paranoia, utan kalla fakta.
Vi ska alltså inte bli hysteriska, men vi ska inte heller vara blåögda. Att inse det är en bra start på ett bättre finlandssvenskt självförtroende.
Det är möjligt att vi också i fortsättningen tvingas försvara oss mot angrepp på svenskan. Men kanske är det också så som rektorn i Riihimäki gymnasium, svenskaläraren Kari Jukarainen, säger till Yle.fi: Debatten om svenskan har egentligen stampat på stället länge. Ingendera sidan har kommit fram med nya argument på sistone.
Det är lätt att bli – och kanske är det bara bra att man blir – trött på en sådan ”diskussion”.
Optimistiskt kunde man kanske säga att om vi inte har, som det verkar, hittat nya argument i språkdebatten är det ett gott tecken för svenskan.
Men det att de som angriper svenskan gör det med gamla argument, men med varierande taktiska finter, för blicken tillbaka på det Haglund varnar för: Vi har det okej, till och med bra, men vi kan inte luta oss tillbaka och bara sjunga Modersmålets sång och äta Runebergstårtor.
Det är lätt att slinka in i någon form av offerroll. Ett helt annat sätt att närma sig svenskan i Finland är det Mark Levengood framförde på Svenska dagen-festen i Åbo: Vi finlandssvenskar är inte värnlösa offer. Händer det något kan vi alltid agera.
Sant. Men detta kräver att vi också lugnar oss en aning då vi upplever oss bli provocerade.
Dagen efter Svenska dagen fortsätter Svenska veckan och veckan efter den fortsätter det mesta som normalt.
Om det är så, som också sades i förrgår, att finnarna egentligen inte har något emot svenskan och finlandssvenskarna, finnarna bara inte minns att finns. Om det alltså är så här, ja då kan vi ställa oss framför spegeln och peka på anledningen.
Vi är definitivt inte värnlösa offer. Men vi kunde hajpa till oss lite grann. Det sämsta sättet att försvara vårt språk och vår identitet är att vara tyst på svenska.
Majoriteten har råd att vara tyst på vilket språk som helst. Minoriteten har inte det.
Vi borde rycka upp oss, helt enkelt. Gårdagens Keskisuomalainen, alltså den äldsta finskspråkiga dagstidningen i landet, publicerade sin förrgårdagsledare på svenska. Läs ledaren här.
Vilken gest och attityd!
Vi gratulerar den modiga och fördomsfria kollegan i Jyväskylä.
Kanske är det dags för oss att ta modighetsmodell av Keskisuomalainen?"
Vastaukset 10
Vanhimmat
"Miksi Inarin poliisiaseman lupapalveluiden työntekijän pitää osata antaa palvelua ruotsiksi, kun nykyteknologialla voitaisiin toteuttaa toimiva ja sujuva tulkkaus puhelinyhteyden välityksellä, jolloin asiakkaan saama palvelu olisi laadukkaampaa ja kielimuurista johtuvat väärinkäsitykset vähenisivät?
Omasta kokemuksesta voin sanoa että esimerkiksi puhelimen välityksellä tapahtuva tulkkaus toimii ruotsalaisessa terveyskeskuksessa oikein loistavasti. Vaikka keskustelu ruotsalaisen lääkärin kanssa onnistui englanniksi oikein hyvin, järjesti lääkäri minulle yhdellä puhelinsoitolla täydellistä suomea puhuvan tulkin. Aikaa tulkin saantiin meni suunnilleen 12 sekuntia. Esimerkiksi tämän tyyppisellä järjestelmällä Suomessakin saataisiin tuotettua kustannustehokkaasti laadukasta ja tasalaatuista kaksikielistä palvelua kaikkialla sairaaloista poliisilaitoksille, asiakkaan yksityisyyttä vaarantamatta. "
http://santeripunnala.blogspot.fi
"Miksi Inarin poliisiaseman lupapalveluiden työntekijän pitää osata antaa palvelua ruotsiksi,"
En tiedä, onko häneltä sellaista muka vaadittu? Ainakaan mikään laki ei sellaista edellytä. Sen sijaan häneltä vaaditaan saamen kielen taitoa koska Inari kuuluu saamealueeseen.
Toisaalta valtioiden rajat ylittävällä yhteistyöllä tuolla kalottialueella on niin pitkät perinteet että lupapalvelujen hoitaja saattaa osata ruotsia (tai norjaa) ihan muuten vain vaikkei sitä häneltä varsinaisesti viranhoidossa vaaditakaan.
"Ankdam"
Etkö tunne kielilakia, vaikka esiinnyt aina täällä alan "asiantuntijana"?
Jos ruotsinkielinen henkilö ( ei siis vältämättä suomalainen) tai KUKA tahansa haluaa ruotsinkielistä palvelua valtion viranomaiselta, esim. Inarin poliisilaitoksella, on hänen sitä saatava "viipymättä ja kyselemättä" ( kielilaki v.2004).
Tähän on varauduttu niin että (pakko) ruotsia luetaan myös poliisikoulussa ( kuten kaikissa muissakin kouluissa, kohta ala-asteelta alkaen).
http://www.etela.com/vanha/uutiset/2005/050424-11.html.
Inarissa on muuten suomenkielisiä 92%. Saamenkielisiä 6,1%. Saamelaisten kielelliset oikeudet on otettu huomioon ja hyvä niin. Kielten puhujien suhde on suunnilleen sama kuin Ahvenanmaan ruotsinkielisten ja alkuperäistä kieltä - suomea, puhuvien suhde. Mitkä olivatkaan suomenkielisten oikeudet Ahvenanmaalla.....?
Ruotsinkielisiä Inarissa on muuten 0,3% väkiluvusta eli n. 20 henkeä, joten ei ruotsinkielen vaatiminen ainakaan surujen määrällä selity.
""Ankdam"
Etkö tunne kielilakia, vaikka esiinnyt aina täällä alan "asiantuntijana"?"
Kyllä tunnen, sinä et! Lue edellinen viestini. Sitä ruotsinkielistä palvelua tulee järjestää jopa Inarissa jos kyseessä on rikosoikeudellinen asia tai varsinainen poliisiasialupa-asioissa ei, elleivät tee sitä silkkaa kohteliaisuuttaan. Kielilaki on minimilaki, parempaa saa tarjota kuin mitä laki vaatii.
Lupa- ja muut rutiiniasiat hoidetaan yleensä kotipaikkakunnalla eikä ruotsinkielisten rutiinijuttujen järjestämiselle ole velvollisuutta yksikielisessä kunnassa.
Saamenkieliset palvelut on sen sijaan pakko olla kunnossa saamealueella Inarissa. Taaskaan ei katsota ryhmän kokoa vaan yksilön oikeuksia!!
Laki ei katso ryhmän kokoa vaan lähtee aina yksilön oikeuksista! Enemmistöön kuuluvalla ei ole sen enempää oikeuksia kuin vähemmistöön kuuluvallakaan vaikka te nefet tunnutte niin kuvittelevan tai ainakin sellaisia erisoikeuksia vaaditte.
Väärin "Ankdam".
Poliisilaitoksella vieraillaan yleensä jossain virka-asioissa siis rikosoikeudellisissa tai poliisilta saatavissa lupa-asioissa. Ei sinne kukaan mene tavallisesti "juttelemaan".
Nämä palvelut on löydyttävä ruotsiksi koko maassa, myös Inarissa. Tällä perustellaan osaltaan koulujen pakkoruotsia, pelkät tulkkipalvelut eivät svekomaaneille riitä.
Tuo teksi, että ruotsiksi on saatava palvelua "pyytämättä ja kysymättä" on lakitekstistä.
http://fi.wikipedia.org/wiki/Suomen_kielilaki
Saamenkielellä on jo moraalinen oikeus saada palvelua omalla kielellä, se kun on alueen vanhin olemassaoleva alkuperäiskieli ! ( tai kielet, inarinsaamea ei puhuta kuin Suomessa), ruotsinkieleen sitä EI voi verrata. Kuten kirjoitin, saamen vertauskohta olisi suomi Ahvenanmaalla.
Éi pidä sekoittaa käsitteitä. Ruotsinkielisten ( tai vaikka venäjän tai somalinkielisten) kielellisten perusoikeuksien täyttäminen täysin suomenkielisillä alueilla ei voi tarkoittaa kaikkien suomenkielisten pakkoruotsittamsta, kuten nyt.
Kyllähän Ruotsin valtiokin täytää kaikki velvoitteensa vähemmistökieliä kohtaan EU-normien mukaan, vaikka pakkosuomea ei kouluissa ole.
Sama lähestymistapa voidaan ottaa käyttöön myös Suomessa vähemmistökieliä kohtaan. Ensin täytyy poliittisen kulttuurimme puhdistua suru-korruptiosta.
http://oikeusministerio.fi/fi/index/julkaisut/esitteet/kielilaki/viranomaisenvelvollisuudet.html
Kyllä lieksalaisen metsurinkin pitää olla pakkoruotsitetun.
En lukenut itse tekstiä, mutta otsikko on hämmästyttävä!
Vai vielä uhreja!? Surut ovat maailman etuoikeutetuin ja parhaassa asemassa oleva vähemmistö demokraattisissa maissa. Sitä he olisivat normaalissakin vähemmistöasemassa!
Uhri-sana käyttö tässä yhteydessä on käsitteen totaalista rienausta. VAIN surusveko voi olla noin härski kaikista maailman ihmisistä!
Mistäs se pakkoruotsipalvelu, Jan-Erik, pieraistaan?
ÅU:n artikkeli oli mielenkiintoinen. En ota kantaa siinä esitettyihin vätteisiin, vaan pidän tärkeänä, että suomenruotsalaisella taholla on ylipäätään alettu vakavasti pohtia mitä kaikkia ongelmia kaksikielisyyteen liittyy. Toivottavasti myös pakkoruotsin poistamiseen tähtäävä alaoite herättää vakavaa ajattelua.
Niin suomen- kuin ruotsinkielisten tulisi kuunnella toistensa väitteitä ja yrittää asettua toisen asemaan. Kaksikielisessä Suomessa on 265 000 ruotsinkielistä, joiden kielelliset oikeudet on kohtuullisessa määrässä otettava huomioon. Suomenkielisiä on liki viisi miljoonaa, ja heidänkin oikeutensa ja vaivannäkönsä on otettava huomioon. Muuta kuin suomea tai ruotsia puhuvia on enemmän kuin ruotsinkielisiä. ja rasistisesti ei voda torjua heitä sanomalla että he eivät kuulu kantaväestöön. Täällä syntyneet kuitenkin kuuluvat.
Kun keskustelu junnaa paikallaan, tämä aloite ruotsin valinnanvaraisuudesta vie keskustelun uusiin saleihin, eduskuntaan ja muualle. Vanhan kyseenalaistaminen tuo uusia ajatuksia ja näkemyksiä - kielipolitiikkaa ei voida jäädyttää jollekin historialliselle tasolle muun yhteiskunnan ollessa jatkuvassa liikkeessä. Joka tapauksessa pakkoruotsin poliittista luonnetta ei enää voida kiistää. On epäisänmaallista kytkeä pohjoismainen suuntaus ja pakkoruotsi toisiinsa. Pakkoruotsia ei ollut ennen 1977 ,mutta pohjoismaista yhteistyötä kehiteltiin jo kauan ennen sitä. Esim. työvoiman vapaa liikkuvuus sovittiin alkavaksi v. 1955.