Åbo Underrättelserissä pääkirjoituksessa 8.11.2014 oli seuraavanlaista tekstiä:
Vapaata käännöstä:
Rkp:n puheenjohtaja Carl Haglund varoitti (6.11., Ruotsalaisuuden päivänäTammisaaressa) juhlapuheessaan, että kansalaisaloitteen ei tule antaa huijata meitä (ruotsinkielisiä).Eli ei suinkaan mikään vapaaehtoisuus, jolla sitä markkinoidaan, vaan aloitteen tarkoitus on pyyhkiä pois ruotsalaisuus Suomesta. Haglund korosti, että tämä on kylmä totuus, eikä paranoijaa.
Haglundin mukaan ei tule tulla hysteeriseksi, mutta ei saa olla sinisilmäinenkään. Ja tästä pitää tulla parempi suomenruotsalainen itsetunto.
(varnade i sitt festtal i förrgår för att vi inte ska låta oss luras av det som ligger bakom medborgarinitiativet om att göra skolsvenskan frivillig. Initiativets budskap marknadsförs som ökad frivillighet, men strävar till att radera ut det svenska elementet i Finland. Det här är inte paranoia, utan kalla fakta.
Vi ska alltså inte bli hysteriska, men vi ska inte heller vara blåögda. Att inse det är en bra start på ett bättre finlandssvenskt självförtroende.)
ÅU:n pääkirjoitus kirjoittaa, että "voi olla, että joudumme myös tulevaisuudessa(ilmeisesti kansalaisaloitteen torppaamisen jälkeen?) puolustautumaan itseämme ruotsia kohtaan suunnattujen hyökkäysten vuoksi. Mutta ehkä on niin, kuten Riihimäen lukion ruotsinopettaja Kari Jukarainen sanoo Yle:lle, että "Keskustelu ruotsista on oikeastaan tampannut pitkään paikallaan. Viime aikoina ei kumpikaan puoli ole tuonut uusia argumentteja.".
Kirjoituksessa päätelläänkin tästä, että "On helppoa väsyä - ja ehkä sen on vain hyvä, että väsyy - sellaiseen "keskusteluun"
(Det är möjligt att vi också i fortsättningen tvingas försvara oss mot angrepp på svenskan. Men kanske är det också så som rektorn i Riihimäki gymnasium, svenskaläraren Kari Jukarainen, säger till Yle.fi: Debatten om svenskan har egentligen stampat på stället länge. Ingendera sidan har kommit fram med nya argument på sistone.
Det är lätt att bli – och kanske är det bara bra att man blir – trött på en sådan ”diskussion”.)
Optimistisesti voisi sanoa, että koska kielikeskustelussa ei ole löydetty, kuten näyttää, uusia argumentteja, on se hyvä merkki ruotsille.
Mutta ne jotka hyökkäävät ruotsin kimppuun, tekevät sen vanhoilla argumenteilla, mutta erilaisilla taktisilla tempuilla, kääntää katseen takaisin Haglundin varoituksiin: Meillä on nyt ok, jopa hyvä asema, mutta emme voi vaan nojautua taaksepäin ja laulaa Äidinkielen laulua ja syödä Runebergintorttuja.
(Optimistiskt kunde man kanske säga att om vi inte har, som det verkar, hittat nya argument i språkdebatten är det ett gott tecken för svenskan.
Men det att de som angriper svenskan gör det med gamla argument, men med varierande taktiska finter, för blicken tillbaka på det Haglund varnar för: Vi har det okej, till och med bra, men vi kan inte luta oss tillbaka och bara sjunga Modersmålets sång och äta Runebergstårtor.)
Vapaata käännöstä:
Rkp:n puheenjohtaja Carl Haglund varoitti (6.11., Ruotsalaisuuden päivänäTammisaaressa) juhlapuheessaan, että kansalaisaloitteen ei tule antaa huijata meitä (ruotsinkielisiä).Eli ei suinkaan mikään vapaaehtoisuus, jolla sitä markkinoidaan, vaan aloitteen tarkoitus on pyyhkiä pois ruotsalaisuus Suomesta. Haglund korosti, että tämä on kylmä totuus, eikä paranoijaa.
Haglundin mukaan ei tule tulla hysteeriseksi, mutta ei saa olla sinisilmäinenkään. Ja tästä pitää tulla parempi suomenruotsalainen itsetunto.
(varnade i sitt festtal i förrgår för att vi inte ska låta oss luras av det som ligger bakom medborgarinitiativet om att göra skolsvenskan frivillig. Initiativets budskap marknadsförs som ökad frivillighet, men strävar till att radera ut det svenska elementet i Finland. Det här är inte paranoia, utan kalla fakta.
Vi ska alltså inte bli hysteriska, men vi ska inte heller vara blåögda. Att inse det är en bra start på ett bättre finlandssvenskt självförtroende.)
ÅU:n pääkirjoitus kirjoittaa, että "voi olla, että joudumme myös tulevaisuudessa(ilmeisesti kansalaisaloitteen torppaamisen jälkeen?) puolustautumaan itseämme ruotsia kohtaan suunnattujen hyökkäysten vuoksi. Mutta ehkä on niin, kuten Riihimäen lukion ruotsinopettaja Kari Jukarainen sanoo Yle:lle, että "Keskustelu ruotsista on oikeastaan tampannut pitkään paikallaan. Viime aikoina ei kumpikaan puoli ole tuonut uusia argumentteja.".
Kirjoituksessa päätelläänkin tästä, että "On helppoa väsyä - ja ehkä sen on vain hyvä, että väsyy - sellaiseen "keskusteluun"
(Det är möjligt att vi också i fortsättningen tvingas försvara oss mot angrepp på svenskan. Men kanske är det också så som rektorn i Riihimäki gymnasium, svenskaläraren Kari Jukarainen, säger till Yle.fi: Debatten om svenskan har egentligen stampat på stället länge. Ingendera sidan har kommit fram med nya argument på sistone.
Det är lätt att bli – och kanske är det bara bra att man blir – trött på en sådan ”diskussion”.)
Optimistisesti voisi sanoa, että koska kielikeskustelussa ei ole löydetty, kuten näyttää, uusia argumentteja, on se hyvä merkki ruotsille.
Mutta ne jotka hyökkäävät ruotsin kimppuun, tekevät sen vanhoilla argumenteilla, mutta erilaisilla taktisilla tempuilla, kääntää katseen takaisin Haglundin varoituksiin: Meillä on nyt ok, jopa hyvä asema, mutta emme voi vaan nojautua taaksepäin ja laulaa Äidinkielen laulua ja syödä Runebergintorttuja.
(Optimistiskt kunde man kanske säga att om vi inte har, som det verkar, hittat nya argument i språkdebatten är det ett gott tecken för svenskan.
Men det att de som angriper svenskan gör det med gamla argument, men med varierande taktiska finter, för blicken tillbaka på det Haglund varnar för: Vi har det okej, till och med bra, men vi kan inte luta oss tillbaka och bara sjunga Modersmålets sång och äta Runebergstårtor.)
Vastaukset 15
Vanhimmat
".Eli ei suinkaan mikään vapaaehtoisuus, jolla sitä markkinoidaan, vaan aloitteen tarkoitus on pyyhkiä pois ruotsalaisuus Suomesta."
Etelä-Afrikassakin olisi pitänyt säilyttää apartheid, sillä tarkoitus oli vain pyyhkiä valkoiset pois.
Karla Haglund on väärässä. Mitä enemmän aikaa kuluu niin sitä suurempi osa suomalaisista saa tietää ruotsalaisuuden kähminnöistä ja sitä suurempi reaktio tulee olemaan.
Karla Haglund on väärin perustelemassa pakkoruotsia.
Pakkoruotsia ei voida pitää kaksikielisyyden takia. Hän yrittää väittää että pakkoruotsin poistolla pyyhitään koko ruotsalaisuus pois.
Laki pakkoruotsista ei voi kannatella (perustus)lakia 'kaksikielisyydestä' eikä päinvastoin.
Kehäpäätelmä ei toimi lain perusteena. Lait ovat itsenäisiä ja ne ovat laadittu jonkun aiheellisen asian takia, ne eivät ole olemassa itsensä tai toistensa takia, vaan niiile pitää olla aiheellinen perustelu.
Laki kaksikielisyydestä ja laki pakkoruotsista eivät voi olla kannattelemassa toinen toisiaan. Poistamalla toisen murenee toisenkin merkitys.
Väite että Suomi on kaksikielinen ja siksi meillä on pakkoruotsi, on tyypillinen kehäpäätelmä joka tunnetusti ei kestä loogista kritiikkiä.
Pakkoruotsittajat ovat kynsin ja hampain pitäneet pakkoruotsista kiinni. Kun pakkoruotsi-laki poistuu huomaamme keinotekoisen kaksikielisyyden myös roikkuneen tyhjän päällä.
Edelleen sama vääristys: "PAKKOruotsia vastaan tehty kansalaisaloite on rkp-läisten mukaan "hyökkäys ruotsia vastaan".
ÅU iloitsee, että kielikeskustelu ei ole johtanut mihinkään.
No, ylioppilaskirjoitusten pakkoruotsin se kyllä poisti. Tai ehkä lukiolaiset saivat sen aikaan. Sanoisin, että kumpikin.
Lukion pakkoruotsitunteja sen sijaan ei ole poistettu.
Peruskoulun pakkoruotsi aikaistetaan alakouluun, tunteja ei lisätä.
Rahaa virtaa edelleen ruotsinkielisyyden ylläpitoon.
Mutta emme tiedä, millainen olisi tilanne kielipolitiikassa, jos kielikeskustelua ei olisi käyty. Ehkäpä Suomi olisi jo ruotsinkielinen?
Kun kielikeskustelu on nyt eduskunnassa, saamme nähdä, johtaako keskustelu mihinkään vai ei. Äänestääkö eduskunta pakkoruotsin pois, vai jatkuuko se ja tulee vaaleissa esiin.
Jos kielipoliittinen keskustelu ei johda mihinkään, on vaarana, että keskustelijat alkavat, ÅU:n ja Hgalundin huomion jälkeen, pohtia muita keinoja.
Toivokaamme siksi, että demokratia kielipolitiikassa viimein toteutuisi.
Sopii toivoa.
Haglundille tiedoksi: yli 95% Suomen kansasta omaa muun, kuin ruotsinkielisen identiteeti. Maahanmuuton myötä osuus vielä kasvaa tulevaisuudessa.
Kansainvälisten sopimusten mukaan, mitkä Suomi on allekirjoittanut, valtio ei saa pakottaa kansalaisiaan pois omasta identiteetistään. Tällä perusteella pakkoruotsi on rikos ihmisoikeuksia vastaan.
Hyvä Calle, du har helt rätt! Vi tröttnar men ger inte upp!
Försvarsminister Carl Haglunds festtal på Svenska dagen 2014
Publicerad 06.11.2014 kl. 19:30
Försvarsminister Carl Haglund höll festtalet vid Svenska dagens huvudfest i Bollhallen i Ekenäs, Raseborg 6.11.20014.
Värderade Folktingets ordförande, mina damer och herrar,
Det svenska i vårt land gör nya landvinningar. Kulturen blomstrar, nya svenska rum öppnas och planeras, den svenska skolan och språkbadet lockar många finskspråkiga, frivilligarbetet och medborgarsamhället engagerar och skapar välmående. Vi har också en pinfärsk nationalspråksstrategi i vår verktygsback. Ja, det finns mycket positivt som kan lyftas upp en sådan här dag. Men det finns nog ett korsdrag där de varma sunnanvindar varvas med en viss snålblåst kring svenskan. Vi lever dessutom i utmanande tider där den offentliga sektorns reformer avlöser varandra och massmedierna genomgår en stor strukturell förändring. Det rådande politiska klimatet har också gett det antisvenska möjligheten att på allvar lyfta på huvudet. Medborgarinitiativet mot svenskan i skolorna är det mest framträdande exemplet på att motsättningarnas tid inte är förbi och att det är för tidigt att luta sig tillbaka, sjunga modersmålets sång och äta Runbergstårtor.
Det svenska i Finland har under årtiondenas lopp upplevt upp- och nedgångar, det har gått i konjunkturer. På den första Svenska Dagen festen på Senatstorget år 1908 deltog hela 10 000 personer. Redan då behövdes ett engagemang för svenskan i vårt land. Under språkstriderna på 30-talet blev väggar nerklottrade, människor med svenska dagen märken attackerades, slagsmål var vardagsmat och kravallpolis måste sättas in i protesterna mot det svenska. Mina vänner, det är bara 80-år sedan allt det här hände. Den historiska återkopplingen ska på intet sätt ringaktas, speciellt inte i en tid då tendenser till historielöshet syns på olika fronter. Historien blir aldrig passé. Historien är alltid en del av det som är idag. Lyckligtvis är dagens motsättningar inte att jämföra med trettiotalet och redan det visar att vi har mycket vi kan glädjas åt.
Bästa festpublik,
Det svenska i Finland har nått många framgångar under de senaste åren. Ännu så sent som på 1970-talet talade man om det smältande isflaket. Att det svenska i Finland så småningom smälter bort – bara försvinner. Så har det inte gått. Antalet svenskspråkiga minskar inte - även om vår procentuella andel minskar något. Våra svenska skolor har en överinskrivning – ja, så att väggarna ofta bågnar och inte räcker till. Det här beror främst på att allt fler familjer är tvåspråkiga och väljer den svenska skolan. Fenomenet är välkommet och påminner också oss om varför det är så viktigt att värna om den svenska skolan. Våra skolor är grundbulten i upprätthållande av en levande tvåspråkighet i vårt land. Också kulturen blomstrar på svenska i Finland. Vi har ett rikt teaterliv som väcker intresse över språkgränserna. Den svenska nationalscenen, Svenska Teatern, verkar i nyrenoverade utrymmen – en renovering som blivit verklighet genom stora offentliga satsningar. Våra författare vinner internationellt erkännande, det senaste exemplet är Kjell Westö som fick Nordiska Rådets litteraturpris förra veckan.
De svenska rummen som vi satsat på förstärker våra institutioner och organisationer. Nylands Brigad, ett truppförband som finns kvar också efter försvarsmaktsreformen verkar här i Ekenäs och vi är just i beråd att inleda ytterligare kasernrenoveringar för trygga goda verksamhetsförutsättningar för brigaden. I Karis har Axxell byggt och satsat stort i nya utrymmen för yrkesutbildning på andra stadiet, Solvalla idrottsinstitut i Esbo kan också stoltsera med moderna faciliteter. I Helsingfors utgör de växande Arcada och Prakticum ett starkt svenskt campus i Arabiastranden. Novia har moderna utrymmen här i Ekenäs, Åbo Akademi satsar och utvecklar sina fastigheter i Åbo, i Vasa och i Jakobstad. Folkhälsan bygger nya mångsidiga seniorhus, där Vasa och Närpes är de färskaste projekten. Skolturnén svenska.nu är en succé i finska skolor runt om i landet.
Ett viktigt redskap i arbetet för nationens levande tvåspråkighet är Finlands första nationalspråksstrategi som den sittande regeringen tagit fram. Det är ett unikt och viktigt projekt som hela tiden lever vidare via arbete med uppföljning. Strategin har fört med
sig konkreta verktyg för hu man bäst i den offentliga förvaltningen kan beakta de båda nationalspråken vid exempelvis kontakt med medborgare, vid upphandling eller rekrytering. Det handlar om att få vår utmärkta språklagstiftning att fungera också i vardagen. Om att alla ska kunna få service på sitt modersmål!
Ja, bästa vänner, det är fantastiska satsningar jag har förmånen att räkna upp. Satsningar som vittnar om att vi inte är en minoritet på tillbakamarsch. För att dessa satsningar och rum ska ha en betydelse ska vi självfallet också utveckla och satsa på innehållet.
Det här innehållet ges allt oftare idag av den tredje sektorn som är en stöttepelare i det som brukar kallas Svenskfinland. Allt från stora aktörer som Folkhälsan till mindre stadsdels- eller byaföreningar, gör att vi har en mångsidig verksamhetspalett. Vår medborgaraktivitet och våra sociala nätverk inverkar positivt på livslängden och välmående. Samhörighet är något vårt samhälle behöver mera av. Individualismen i all ära men människan behöver trots allt ändå vara en del av ett större sammanhang där det gäller att finna sin roll och mening. Känslan av samhörighet skapar i sin tur trygghet, relationer och delaktighet. Utanförskapet skapar grogrund för social oro. Tendensen att skapa fiender och utsätta vissa befolkningsgrupper för förtal och hot har dessvärre ökat de senaste åren. De populistiska krafterna med sina kraftigt förenklade budskap, där helheten offras till förmån för omständigheter som görs till huvudsaker, vinner allt mera terräng. I svåra tider tenderar de enkla lösningarna bli populära. Jag vill att den finlandssvenska gemenskapen ska bygga på samhörighet och viljan att välkomna också nya i den gemenskapen. Det svenska i Finland skall vara inkluderande.
Kännetecknande för vår tid är medborgarinitiativet om att slopa skolsvenskan som just nu behandlas i riksdagen. Bakom initiativet ligger föreningen Fritt språkval, Finskhetsförbundet samt två större riksdagspartiers ungdomsorganisationer. Formellt handlar upphovsmännens agenda om frivillighet och om att avskaffa kravet på kunskaper i svenska. Bästa vänner, vi ska inte låta oss luras av detta. Finskhetsförbundet skyltar helt öppet på sin hemsida med att organisationens målsättning är göra Finland enspråkigt finskt. Argumentationen som upphovsmakarna använder sig av då det propagerar för sitt initiativ är att allt fler vill lära sig en ännu bättre svenska om man gör den frivillig. Resultaten av dylika försök har vi sett tidigare då studentsvenskan blev frivillig. Det ledde till att andelen som skriver svenska nästan halverats. Samtidigt har andelen som skriver exempelvis franska eller tyska minskat än mer dramatiskt. I dagens värld borde vi lära oss fler språk – inte färre. Det finns inget motsattsförhållande mellan språken och vi vet att språk stöder varandra och att svenska stöder inlärningen av många andra europeiska språk. Språk är nyckeln till världen, till andra kulturer, till tillväxt och företagsamhet.
Medborgarinitiativet och dess bakgrundskrafter har en agenda. En agenda som är antisvensk. En agenda som tvingar oss att berättiga och motivera finlandssvenskan existens. Det här är inte ett speciellt sympatiskt uppdrag alla gånger - men i högsta grad ett uppdrag som alla vi som står för nationens två nationalspråk ta på allvar.
Bästa festpublik,
jag vill idag dra en lans för den offentliga sektorns betydelse för Finlands fortlevnad som tvåspråkig nation. Vi genomlever som bäst många reformer och de flesta av dem här helt nödvändiga. Reformer kan dock göras på många sätt. Tendensen går mot större strukturer. Här hamnar det svenska lätt i kläm. Här behövs insatser för utan en offentlig förvaltning som bejakar det svenska i vårt land kan vi inte klara oss på sikt. Det handlar delvis om strukturer men i allra högsta grad om förverkligande där rätten till servicen på modersmålet fortsättningsvis bör vara den samma oberoende om ditt modersmål är finska eller svenska. Det handlar alltså inte om särrättigheter utan lika rättigheter. Och ibland kan lika rättigheter endast förverkligas genom särlösningar. Låt oss minnas detta. Vi kan heller inte tro att våra fonder och stiftelser är någon patentlösning mot utmaningar som det offentliga står inför. Dessa erbjuder idag en guldkant på tillvaron i många finlandssvenska verksamheter men i grunden bör dessa insatser vara kompletterande till sin natur. Till syvende och sist är det den offentliga sektorn, stat och kommun som har ansvaret för att bära upp bägge språkgrupper och dess behov.
Allt detta är viktigt att minnas då vi närmar oss året 2017 - märkesåret för den självständiga nationen Finland. Det här är en stor händelse för alla oss finländare som är stolta över vårt självständiga fosterland. Det blir ett år med många festligheter, ceremonier, kultur och minnen. Vi ska hedra våra veteraner som räddade vår självständighet och vi ska givetvis också blicka in i framtiden. Märkesåret ger oss också anledning att lyfta upp svenskans betydelse för uppbyggnaden av vår nation. Det svenska har nämligen alltid haft ett starkt inslag då Finland har byggt upp sin självständighet. I modersmålets sång, som vi även i dag ska stämma in i låter vi sången ljuda från strand till strand i tusen sjöars land. Det här bör vi ta mera bokstavligt. Det svenska är en nationell angelägenhet och inte endast kustbefolkningen sak. På samma som sätt som det finlandssvenska engagerat sig för hela nationen, inte bara för Kustfinlands väl och ve. För Finland är inte bara Suomi, lika lite som det bara är Finland. Det är Suomi – Finland. Det svenska i vårt land ska fortsätta att vara statsbärande och inkluderande.
Bästa festpublik,
Det svenska i vårt land kan bli en allt starkare nationell angelägenhet och vi har alla möjligheter all trygga ett samhälle där man kan bo och leva på våra nationalspråk också i framtiden. Men de här frågorna sköter inte sig själv. De måste skötas. Det är många gånger vi beslutsfattare som får ansvaret för skötseln. För att lyckas i det uppdraget behövs ett starkt stöd från befolkningens sida. För hundra år sedan samlade Svenska Dagen firandet som nämnt tiotusen personer. Den här typens starka samling behövs också framöver. Dagens sätt att samlas är inte stormöten på torgen, det är väl snarare sociala medier som engagerar massor i den här utsträckningen. Formerna har alltså ändrat men uppdraget är minst lika aktuellt som i tiden då Senatstorget fylldes till bredden. Låt oss ta oss an det uppdraget tillsammans.
Tack ska ni ha!
"Försvarsminister Carl Haglunds festtal på Svenska dagen 2014
Publicerad 06.11.2014 kl. 19:30
Försvarsminister Carl Haglund höll festtalet vid Svenska dagens huvudfest i Bollhallen i Ekenäs, Raseborg 6.11.20014."
"Värderade Folktingets ordförande, mina damer och herrar,
Det svenska i vårt land gör nya landvinningar. Kulturen blomstrar, nya svenska rum öppnas och planeras, den svenska skolan och språkbadet lockar många finskspråkiga, frivilligarbetet och medborgarsamhället engagerar och skapar välmående. Vi har också en pinfärsk nationalspråksstrategi i vår verktygsback. Ja, det finns mycket positivt som kan lyftas upp en sådan här dag. Men det finns nog ett korsdrag där de varma sunnanvindar varvas med en viss snålblåst kring svenskan. Vi lever dessutom i utmanande tider där den offentliga sektorns reformer avlöser varandra och massmedierna genomgår en stor strukturell förändring. Det rådande politiska klimatet har också gett det antisvenska möjligheten att på allvar lyfta på huvudet. Medborgarinitiativet mot svenskan i skolorna är det mest framträdande exemplet på att motsättningarnas tid inte är förbi och att det är för tidigt att luta sig tillbaka, sjunga modersmålets sång och äta Runbergstårtor."
Kauheanlällätyksen piti tuo kielipuolustusministeri, vai onkohän puolustusministeri? No hänen lällätykset ei paljoapaina, aikaamyöten muuminruotsi katoaa vanhojen änkyröitten myötä, luontotekee tehtävänsä.
Demokratiassa keskustelun tulisi johtaa tarvittaviin muutoksiin.
Varsinkin kun demokratia tarkoittaa enemmistön oikeutta päättää - edes omasta kielipolitiikastaan.
Jos ei keskustelu auta, ryhdytään sitten muuhun. Niin käy kaikkialla maailmassa.
Nyt eduskunnassa keskustellaan, mikä on erittäin hyvä.
Saa nähdä, miten Rkp tyrehdyttää keskustelun.
Olen luottavainen, että järki voittaa ja pakkoruotsi poistetaan viimeinkin.
Taas RKP nostattaa pelkoa ja hysteriaa suruissa! Kyse on surueliitin vanhasta valehtelu taktiikasta.
Ihan kuin pakkoruotsituksen vastustaminen olisi "ruotsalaisuuden vastustamista"!
Calle kehtaa myös väittää, että "uusia" argumentteja pakkoruotsia vastaan ei tule enää paljoa!? Se pitää varmastikin paikkansa, koska niitä on jo esitetty SATOJA ja kaikki päteviä!
Ihan kuin pakkoruotsin vastustamisen oikeutus perustuisi loputtomaan uusien argumenttien virtaan? Kyllä nuo SADAT hyvät argumentit ovat aivan yhtä päteviä ja ajankohtaisia, koska niitä ei ole voitu kumota!
Todella härskiä on svekologiikka ja -argumentointi...
Kansalaiskeskustelu ei ole poistanut pakkoruotsia eikä virkamiesruotsia.
Eduskunnan keskustelu on nyt alkamassa. Johtaako se poistoon?
Ja mitä tapahtuu, jos ei johda?
Rkp toteaa tyytyväisenä, että "no nyt on sitten torjuttu tämä uhka ja kaikki jatkuu ja keskustelijat olkoot nyt hiljaa"?
Fakta on, että kielikiista vain lisääntyy ja kuumenee, kunnes suomalaiset saavat heille kuuluvan kielivapautensa.
Tätä faktaa eivät mitkään etuilupuolueen edustajien väitteet ja kuvitelmat miksikään muuta.