Vridning av järntråd.
Bloggen den 18.7.2011
Syrien i händer av förändringar.
Händelser både i det Norra Afrika och i Mellanöstern har under de senaste månader erfarit de väldigaste förändringar sedan det andra världskriget. Hur skall allt avslutas och till hurudana uppställningar på hela det området ibland hamnas, är allt mera eller mindre baserande sig på gissningar. Något förhänge kan man dock försöka att öppna i synnerhet, när de om saker beslutsfattande hållena har uttryckt sina riktlinjer, vart ville mera än gärna se utvecklingen gå. I det här fallet inte dess mera Syriens än Libyens framtid, inte mera är i händer av bägge länder, utan i händer av maktpolitikens taktpinnar svängande USA, Ryssland samt Tyskland. Sådana storpolitiska opererare som EU, FN, Arabförbundet, Frankrike och Storbritannien har alla lämnats åsido, visserligen de skall vara liksom somliga gummistämplar i beslutsfattande, varken så viljande eller utan det. Om man ser ut att förklara sig i spelet som segrare, så det är utan tvivel det Muslimska Brödraskapet. Grupper, som det leder är redan kommande på nacken, så i Egypten, Jordanien, såsom nu redan ock i Syrien. Varför man har tumult i Syrien och vad kan man finna på deras bakgrund, därav i följande.
Den annan av ledande arabstater, utom Egypten, har ock den blivit till föremålet av folkresningen, sponsorerad av det Muslimska Brödraskapet, som eftersträvar att få en ideologisk och fysisk förändring. Till Syrien ansluter sig somliga av vård att beakta fakta, som hjälper att förstå händelser från deras bakgrund. På det samma sättet, som hos andra länder i Mellanöstern, Syriens självständiga historia har åldern av bara en generation, ty först det andra världskriget med dets följder lösgjorde landet ur av Frankrikes mandatförvaltning. Alldeles på det samma sättet, liksom det gick hos Israel. Landet dock är ett lapptäcke, som formar sig av flera religiösa grupper, som är till och med fientliga mot varandra. Huvuddelen, c. 2/3 delar av människor i 22 miljoners befolkning utformar sunnimuslimer av nedre och medelklassen, den andra stora gruppen med den 13 %:ga andelen är shior och ismaeliter. Ortodoxer och maronitkristna finns tillsammans c. 10 % av befolkningen och druser c. 3 %. Över landet är dock regerande en liten alawiternas religiösa elitgrupp, i trots av ock det, att de representerar bara c. 7 % av befolkningen, alltså 1,5 miljoner.
Syriens religiösa fördelning.
Den nuvarande förvaltningsmodellen för Syrien vilar på somliga grundpelare. Den viktigaste av dem är det, att makten kvarstår i händer av den nuvarande Assads klan, som behärskar landet. För det andra alawiternas religiösa grupp måste behålla sig i den gemensamma fronten och hålla fast av både armen, underrättelsen och den inre säkerhetespolisen. För det tredje, landets politiska makt skall behålla sig under Baath-partiet. Om vad som helst av dessa ger efter, skall hända regimskiftet. Men varför en så här liten elit kan behärska över de kvarstående befolkningen, som är mera 90 %. För det kan man finna svaret från bakom nära femtio år, nämligen från den religiösa konflikten, som var mellan alawiter och sunner.
Allmänt tänker man, att alawiter är en gren i shitismen, de må vara ock det, men lika nära – eller fjärran - de är ock från sunnismen, eller till och med av kristna. Alawiter är i själva verket en underlighet i det islamistiska religiösa fältet. De skiljdes ur shitismens 12 imamens lära redan under det nionde seklet och begav sig att följa deras egna ledare Ibn Nusayr, därför de ock kallades ända till 1920-talet nusayriter. Deras starkaste band, och deras nuvarande alawiternas namn ansluter till shitismen i sjäva verket bara via Ali, Muhammeds kusin och svärson, han, som den shitiska islamen anser sin religiösa ledarfigur. Alawiter skiljer sig av den islamistiska huvudlinjen och hos flera olika praktiska sätten. De inte godkänner sharia-lagen, de religiösa ceremonier inte är obligatoriska, fastän man dem i någon mån följer, pilmgrimsfärden till Mekka inte är oundgänlig och alkohols användning är lovlig. Några grupper av alawiter håller till och med kristna festdagar och ärar kristna helgon, dessa inverkan leder sitt ursprung från grek-ortodoxer och maronitkristna, med vilka alawiter var i ett lös politisk förbund under sunnismens maktperiod. Emot den här bakgrunden är lättare förståelig den religiösa motsatsställningen hos huvudbefolkningen, som följer Muslimbrödraskapets läror, som representerar den radikala sunnismen. Den huvudbefolkningen anser alawiter irrläriga. Mellan åren 1920 och 1946 fick alawitsamfund stöd från den franska mandatförvaltningen, som officiellt godkände det. Till den tiden hade makten tät haft sunnismen, stödd av Ottomaner. Tillsammanns druser och kristna gruppen, som ock förändrade sitt namn från nusayriter till alawiter, blev politisk och grundade år 1947 Baath-partiet, som sedermera bildade en politisk opposition för Syrien, som hade redan år 1944 blivit sj
Bloggen den 18.7.2011
Syrien i händer av förändringar.
Händelser både i det Norra Afrika och i Mellanöstern har under de senaste månader erfarit de väldigaste förändringar sedan det andra världskriget. Hur skall allt avslutas och till hurudana uppställningar på hela det området ibland hamnas, är allt mera eller mindre baserande sig på gissningar. Något förhänge kan man dock försöka att öppna i synnerhet, när de om saker beslutsfattande hållena har uttryckt sina riktlinjer, vart ville mera än gärna se utvecklingen gå. I det här fallet inte dess mera Syriens än Libyens framtid, inte mera är i händer av bägge länder, utan i händer av maktpolitikens taktpinnar svängande USA, Ryssland samt Tyskland. Sådana storpolitiska opererare som EU, FN, Arabförbundet, Frankrike och Storbritannien har alla lämnats åsido, visserligen de skall vara liksom somliga gummistämplar i beslutsfattande, varken så viljande eller utan det. Om man ser ut att förklara sig i spelet som segrare, så det är utan tvivel det Muslimska Brödraskapet. Grupper, som det leder är redan kommande på nacken, så i Egypten, Jordanien, såsom nu redan ock i Syrien. Varför man har tumult i Syrien och vad kan man finna på deras bakgrund, därav i följande.
Den annan av ledande arabstater, utom Egypten, har ock den blivit till föremålet av folkresningen, sponsorerad av det Muslimska Brödraskapet, som eftersträvar att få en ideologisk och fysisk förändring. Till Syrien ansluter sig somliga av vård att beakta fakta, som hjälper att förstå händelser från deras bakgrund. På det samma sättet, som hos andra länder i Mellanöstern, Syriens självständiga historia har åldern av bara en generation, ty först det andra världskriget med dets följder lösgjorde landet ur av Frankrikes mandatförvaltning. Alldeles på det samma sättet, liksom det gick hos Israel. Landet dock är ett lapptäcke, som formar sig av flera religiösa grupper, som är till och med fientliga mot varandra. Huvuddelen, c. 2/3 delar av människor i 22 miljoners befolkning utformar sunnimuslimer av nedre och medelklassen, den andra stora gruppen med den 13 %:ga andelen är shior och ismaeliter. Ortodoxer och maronitkristna finns tillsammans c. 10 % av befolkningen och druser c. 3 %. Över landet är dock regerande en liten alawiternas religiösa elitgrupp, i trots av ock det, att de representerar bara c. 7 % av befolkningen, alltså 1,5 miljoner.
Syriens religiösa fördelning.
Den nuvarande förvaltningsmodellen för Syrien vilar på somliga grundpelare. Den viktigaste av dem är det, att makten kvarstår i händer av den nuvarande Assads klan, som behärskar landet. För det andra alawiternas religiösa grupp måste behålla sig i den gemensamma fronten och hålla fast av både armen, underrättelsen och den inre säkerhetespolisen. För det tredje, landets politiska makt skall behålla sig under Baath-partiet. Om vad som helst av dessa ger efter, skall hända regimskiftet. Men varför en så här liten elit kan behärska över de kvarstående befolkningen, som är mera 90 %. För det kan man finna svaret från bakom nära femtio år, nämligen från den religiösa konflikten, som var mellan alawiter och sunner.
Allmänt tänker man, att alawiter är en gren i shitismen, de må vara ock det, men lika nära – eller fjärran - de är ock från sunnismen, eller till och med av kristna. Alawiter är i själva verket en underlighet i det islamistiska religiösa fältet. De skiljdes ur shitismens 12 imamens lära redan under det nionde seklet och begav sig att följa deras egna ledare Ibn Nusayr, därför de ock kallades ända till 1920-talet nusayriter. Deras starkaste band, och deras nuvarande alawiternas namn ansluter till shitismen i sjäva verket bara via Ali, Muhammeds kusin och svärson, han, som den shitiska islamen anser sin religiösa ledarfigur. Alawiter skiljer sig av den islamistiska huvudlinjen och hos flera olika praktiska sätten. De inte godkänner sharia-lagen, de religiösa ceremonier inte är obligatoriska, fastän man dem i någon mån följer, pilmgrimsfärden till Mekka inte är oundgänlig och alkohols användning är lovlig. Några grupper av alawiter håller till och med kristna festdagar och ärar kristna helgon, dessa inverkan leder sitt ursprung från grek-ortodoxer och maronitkristna, med vilka alawiter var i ett lös politisk förbund under sunnismens maktperiod. Emot den här bakgrunden är lättare förståelig den religiösa motsatsställningen hos huvudbefolkningen, som följer Muslimbrödraskapets läror, som representerar den radikala sunnismen. Den huvudbefolkningen anser alawiter irrläriga. Mellan åren 1920 och 1946 fick alawitsamfund stöd från den franska mandatförvaltningen, som officiellt godkände det. Till den tiden hade makten tät haft sunnismen, stödd av Ottomaner. Tillsammanns druser och kristna gruppen, som ock förändrade sitt namn från nusayriter till alawiter, blev politisk och grundade år 1947 Baath-partiet, som sedermera bildade en politisk opposition för Syrien, som hade redan år 1944 blivit sj
Vastaukset 2
Vanhimmat
vcxcxvc
trytrytrt