http://www.hs.fi/mielipide/art-2000005008365.html
Sitten ihmetellään, kun innovaatiot on lopussa. Pakkoruotsi tukahduttaa luovien ja lahjakkaiden ihmisten etenemisen tutkimuksen parissa.
Ruotsia on todellakin pakko opiskella. Ruotsin kielellä EI KUITENKAAN TEE MITÄÄN todellisessa elämässä, ei edes Ruotsissa, sillä useat alat ovat jo täysin englannin kielellä toimivia. Pakkoruotsin opiskelu on kehityksen tulppa Suomalaisessa yhteiskunnassa.
Suomi menettää paljon, hyvin paljon, tämän pinttyneen ja ihmisoikeuksia loukkaavan lainsäädännön takia.
On aika poistaa pakkoruotsin taakka suomalaisilta ja muiden kielien käyttäjiltä Suomessa.
Sitten ihmetellään, kun innovaatiot on lopussa. Pakkoruotsi tukahduttaa luovien ja lahjakkaiden ihmisten etenemisen tutkimuksen parissa.
Ruotsia on todellakin pakko opiskella. Ruotsin kielellä EI KUITENKAAN TEE MITÄÄN todellisessa elämässä, ei edes Ruotsissa, sillä useat alat ovat jo täysin englannin kielellä toimivia. Pakkoruotsin opiskelu on kehityksen tulppa Suomalaisessa yhteiskunnassa.
Suomi menettää paljon, hyvin paljon, tämän pinttyneen ja ihmisoikeuksia loukkaavan lainsäädännön takia.
On aika poistaa pakkoruotsin taakka suomalaisilta ja muiden kielien käyttäjiltä Suomessa.
Vastaukset 8
Vanhimmat
Ei ole ensimmäinen kerta kun turhaksi koetun pakkoruotsin kuullaan syövän motivaatiota myös muultakin opiskelulta. Herkkä nuori latistuu helposti vastenmielisen, turhan ja sitä kautta myös vaikean kielen edessä niin että lopulta koko koulu tuntuu pelottavalta ja vastenmieliseltä pakolta.
"Latistumiseen" saa tukiopetusta. Kielet ovat aina vaativia, helppoja kieliä ei olekaan. Tämä on elämää.
Lukiossa saa melko vapaasti valita reaaliaineita, joita opisktelee.
Pakkoruotsi sopii tähän ilmapiiriin hyvin huonosti.
Pakkoruotsi on tuhonnut työilmapiirin, koska jokainen tietää, että ruotsia ei vain voi mitenkään hyödyntää. Lääkäreiden ja hoitajien pitäisi ryhtyä työtaisteluun pakkoruotsin poistamiseksi.
Sanni Grahn-Laasonen haluaa ylläpitää pakkoruotsia, vaikka Pisa tulokset ovat huonontuneet jatkuvasti. Pakkoruotsi joka tapauksessa poistuu, on vain ajan kysymys. Viivyttely vie vain rahaa.
Toivottavasti porvarit ottavat pakkoruotsin vaaliaseeksi, vasemmisto on siihen hirttäytynyt. Stubb pistettiin syrjään, vielä Sanni pois.
Kokoomuksen puoluejohto haluaa säilyttää pakkoruotsin, jotta ruotsinkieliset palvelut voidaan turvata. Nyt asiantuntijat tappelevat verissäpäin, että pakkoruotsi ei turvaa palveluja Seinäjoella. Pakkoruotsi on siis perustuslain vastainen?
On se perkele, että tyhmät rantaruotsalaiset eivät muka suomella pärjää. Ovat niin helevetin kiusaajia, että ruotsia pitää yrittää puhua ja kun sanavarasto ei riitä, niin pistetään suomalaisia sanoja väliin.
Suomessa pitää olla vain yksi virallinen kieli. Suomen kieli. Sen jälkeen ja heti ensimmäisen kielenä tulee opettaa englantia. Englanti on maailman kieli, sillä pärjää kaikkialla maailmassa.
Tämä yhden kielen vaatimus antaa demokraattisen pohjan kaikille Suomeen muuttaneille. Se on demokratiaa.
Ruotsinkieliset palvelut on helppo turvata puhelimen välityksellä ammattitulkin kautta. Ei siihen koko kansaa tarvita. Eiköhän 100 suomenruotsalaista riittäis
tulkkaukseen.
https://www.hbl.fi/artikel/drommen-blev-sann-de-fann-ett-hem-i-solen-2/
Koskaan ei voi tietää, että minnepäin Espanjaa sitä eläkeläisenä muuttaa.
Koululaisten isovanhemmille olisi iloa, jos lapset koulussa lukisivat pakkoruotsin sijaan espanjaa. Lomillaan Espanjassa siitä olisi hyötyä koko perheelle.
Pakkoruotsista ei hyödy kuin svekot.
Idrottsåret 2016: Finland nu Europas sämsta idrottsnation – ”Fullständigt genomuselt”
PUBLICERAD FÖR UNGEFÄR 17 TIMMAR SEDAN.
DELA:68
Petra Olli mot Aisuluu Tynybekova, OS 2016.
Brottaren Petra Olli (t.v.) var ett medaljhopp som misslyckades i Rio. Bild: All Over Press
JANNE ISAKSSON ÅBO
Finländsk idrott är nere på alla tiders lägsta nivå. Problemen är många och svårlösta, men något måste göras genast. Kanske mindre talkoanda och mera dopning, som Kaj Kunnas hårddrar det.
Endast en medalj i sommar-OS i Rio de Janeiro, och därtill bara tre placeringar bland de åtta bästa. Alla tiders sämsta saldo även i Paralympics och friidrotts-EM.
Hockeyherrarna sist i World Cup, hockeydamerna utan VM-medalj. Fotbollsherrarna segerlösa hela året, fotbollsdamerna utanför EM. Traditionella framgångsgrenar som backhoppning, rally och orientering på botten.
Det finns fler exempel, men slutsatsen är tydlig: Finland har aldrig harvat lägre ner i idrottsgyttjan.
Herberts: Dags att ändra kurs
När Yle Sporten summerade idrottsåret med sportjournalisterna Anki Karhu, Christoffer Herberts, Kaj Kunnas och Filip Saxén var domen inte nådig. Något måste hända.
– Finland var länge världens bästa idrottsnation per capita, tänk på det, etta i hela världen! Nu är Finland sämst i Europa hur man än vrider och vänder på det, konstaterar Herberts som inte sparar på krutet i sin kritik.
– Det är fullständigt genomuselt, och jag tycker inte det uppmärksammas tillräckligt mycket. Tvärtom tycker jag vi i Finland har inställningen att det är så trevligt att man är med i OS och att alla olympier är vinnare.
Antti Ruuskanen, OS 2016.
Antti Ruuskanen var Finlands enda medaljör (brons) i friidrotts-EM och nationens tredje bästa idrottare i OS (sexa). Bild: All Over Press
– Vi har nu i Finland kört på med det här att det är kul att delta, att vi inte ska sätta någon press på våra idrottare, huvudsaken är att de mår bra och får idrotta utan målsättningar. Och det har inte funkat. Det har gjort oss till en riktigt medioker idrottsnation.
– Nu är det dags att ändra kurs och börja ställa lite krav, slår Herberts fast.
”Strunta i resan”
Idrottspsykologen Christoph Treier konstaterade i sitt sommarprat på Yle Vega i somras att ett problem inom finländsk idrott är att många sätter OS-deltagande som mål.
– Hur i hela fridens namn skulle man då kunna lyckas när man väl är där, undrar Herberts.
– Det pratas hela tiden om den där otroligt irriterande resan, att den är så viktig och att mål är oväsentliga. Nu tycker jag vi struntar i resan och bara koncentrerar oss på målet, så kanske Finland mår lite bättre om 10, 20 eller 30 år.
Ursula Wikström slår ut från bunkern, OS 2016.
Nere på botten. Ursula Wikström slår ur en bunker under OS-golfen i Rio. Bild: All Over Press
För fyra år sedan satte toppidrottens förändringsarbetsgrupp (Huippu-urheilun muutostyöryhmä) de facto upp ett mål, som i dagsläget förvisso ser rätt orealistiskt ut.
Då hette det att Finlands ska vara Nordens bästa idrottsnation 2020. I OS i Rio tog Danmark femton medaljer, Sverige elva och Norge fyra.
– Klart det skulle kunna vara realistiskt, säger Filip Saxén. Men då måste man också jobba på ett lite annorlunda sätt.
– Vi har fortfarande alltför lite pengar i finsk idrott. Det är ju jättetråkigt att sitta här och säga att det beror på pengar, men faktum är att det stämmer.
Mer pengar till idrottarna!
Större resurser skulle bidra till bättre faciliteter och chanser för idrottare att verkligen satsa på idrotten. De resurser som finns kunde även fördelas vettigare, tillägger Saxén.
– När man i andra länder funderar hur man ska få idrottare att ta det där OS-guldet, så funderar man i Finland att ”hmm, under vilken takorganisation ska det här grenförbundet ligga?”.
Finlands representanter under OS-invigningen i Rio 2016.
Finland har tagit högst fem medaljer i de åtta senaste olympiska sommarspelen. I år var saldot alla tiders sämsta: ett brons. Bilden från invigningen i Rio. Bild: All Over Press
Fokus är på fel ställe, konstaterar Saxén som får medhåll av Anki Karhu. Hon hänvisar till det danska exemplet som bland annat Sportmagasinet belyst – framgång är möjligt även med begränsade resurser.
– Där finns en kort korridor med en handfull chefer, och resten av pengarna strömmar ut direkt till idrottarna – och det är ju bara vettigt, säger Karhu.
– Här sitter vi och funderar på takorganisationer och strukturer hit och dit, vilket förstås också är viktigt, men det tar fokus från idrottarnas vardag. Nog är det ju tokigt att vi har idrottare som lever på svältgränsen.
Antidopning bromsar?
Kaj Kunnas lyfter fram ytterligare två saker som bromsar finländsk idrott: talkoanda och (anti)dopning.
– Ibland känns det som om vi i Finland är jättestolta och glada och lyckliga över vår talkoanda. Och talkoanda är förstås fint, men jag tror också den bidrar till den här långa, långa nedförsbacken, för i dag är ju idrott proffsverksamhet. Det räcker inte mera.
– Pakkoruotsi pois urheilijoilta