vid hjältegravarna:"Det blir nog en ganska känslosam stund ".
Under självständighetsdagen står frivilliga som hedersvakter vid hjältegravarna i de östnylädska kommunerna.
I Lovisa med ca. 300 gravar är dessutom intresset för att binda kransar stor.
Vid Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid är de små gravstenarna många.På gravgården vilar nästan 200 stupade från vinter - och forsättnings kriget.(svenska yle )
Under självständighetsdagen står frivilliga som hedersvakter vid hjältegravarna i de östnylädska kommunerna.
I Lovisa med ca. 300 gravar är dessutom intresset för att binda kransar stor.
Vid Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid är de små gravstenarna många.På gravgården vilar nästan 200 stupade från vinter - och forsättnings kriget.(svenska yle )
Vastaukset 24
Vanhimmat
Alla de som vilar i hjältegravarna, som krigsinvalider, veteranerna både de som redan avlidit och de som ännu är i liv, dem får vi tacka för att vi kan fira vår självständighetsdag.
Det är ju en vacker gest !
Storta förluster för de här små kustkommunerna.
Hur är det med finskspråkiga kommuner ?
Kanske det inte finns tillräckligt med frivilliga ?
Nästan alla släkter har någon som vilar i hjältegravarna.De gav sina liv för fosterlandet.
Jag tänder ett ljus för dem alla.
Vi ska med tacksamhet minnas alla som funnits före oss här och gjort Finland till ett fritt självständigt land.
Vi ska åtminstone föra både ljus och blommor till veteransläktingars gravar också.
I morgon det är stor dag, 100 år.
För oss alla oberoende av vilket språk vi talar.
Tack för att vi inte talar ryska idag.
Nån säger att Finland förlorade kriget mot Sovjet då, men det är inte hela sanningen, för då har vi blivit av självständigheten och här pratades bara ryska.
Här på spalten finns flera som jublar över att den rysktalande befolkningen hela tiden ökar.
De offrade sina liv för att de här såkallade språkaktiva som hånar och hatar svenskspråkiga skall få leva i ett självständigt fosterland.
Vacker hedersbevisning.
Alla har inte möjlighet att besöka gravarna, men man tänder ett ljus och i tankarna är man där.
Juuri niin.
Vi ska också komma ihåg dem som jobbade på hemmafronten.Utan våra duktiga kvinnor hade det inte blivit till någonting med vardagslivet.
Så sant, alla var med och kämpade.
Stark upplevelse att se veteranerna som var inbjudna till Självständighetsfesten.
Snart finns de inte mera.
De minskar varje år, sista Mannerheimriddaren orkade inte i år.
Han ville inte sitta i rullstol.