Äitimaalta tulevan voiman ammentaminen.
Gaias känslomässiga formbildningsfält.
Gaia är i vanligt språkbruk namnet på Moder Jorden, sedd som ett levande väsen. Dess ande kan vi kalla för anima telluris (’jordens ande’). Anima telluris är den källa varifrån skaparkraften men även det känslomässiga övergripande formbildningsfältet kommer ifrån. Liksom vad gäller skaparkraftens verkan är också det känslomässiga fältet fungerande såsom ett indifferent energetiskt system som, när vilja saknas, bygger upp vår värld enligt en optimal princip; dvs till ett system som är fullkomligt pragmatiskt-ekologiskt med hänsyn taget till allting skapat i samspel med de andra världarna som hör ihop med vår fysiska värld.
Innehållet i detta Gaias känslomässiga formbildningsfält kan genom människans vilja variera till kraftfulla styrande impulser. Och om man utgår från att informationen från de känslomässiga fälten bearbetas av den enskilda människan samt att varje människa är unik, så blir de kombinationer av energiimpulser som tolkas i teorin ungefär hur många som helst och beroende av varje människas konstitution. Det gäller också härav att det hos olika individer föreligger olika grad av känslighet vad gäller varseblivandet av den information som finns i det känslomässiga formbildningsfältet. Personer med hög känslighet förutsättes ha betydligt större förmåga att registrera även mycket svaga impulser från känslofältet än de med mindre sensitiv läggning.
En sådan här förmåga kan man öva upp sig i. Det är då givetvis fråga om att man skärper sina sinnen (skarpsinne) men inte minst även det att man genom uppövande av sin koncentration lär sig fånga upp även mycket subtila känslomässiga förnimmelser. Detta sker hela tiden som en ren livsstil hos den andliga krigaren eller schamanen, men det sker även vid den konstnärliga skapelseakten. Man kan väl säga att schamanens ingivelser och manipulationer är fråga om just en konstnärlig skapelseakt. Den militanta-dogmatiska verksamhetsstilen har inget alls här att skaffa. Här ska det vara så mycket frihet som möjligt för att kunna skapa eller uträtta saker och ting på allra bästa sätt.
De känslomässiga formbildningsfälten i varat gör att vi alla är medier som tolkar känslomässig information på en större eller mindre subtil nivå. De som har konstnärlig träning har lättare för att utveckla sin medvetenhetsnivå härvidlag. Tolkningen måste däremot alltid bli unik därför att den blir beroende av envars förhandenvarande individuella känslomässiga insiktsnivå. Den som har konstnärlig talang har redan apriori tillgång till ett speciellt tankesystem och kan sedan ganska lätt också tillägna sig ett naturvetenskapligt tänkande.
Men för den enbart sakförståndige, den rättrådige, är det precis tvärtom; det konstnärliga tankesystemet är för denne rätt otillgängligt. Detta har till följd att oförståelse ofta blir den seriöse konstnärens lott. När det gäller den ordlösa kunskapen, eller psi-fältet, kan man alltså aldrig begära att de enbart sakförståndiga, fragmentaristerna (jag brukar kalla dessa människor för ’alfaner’ och gör så i fortsättningen), ska kunna förstå. De saknar helt enkelt tillgång till detta tankesystem. Alfanerna måste därför alltid inta en oförsonlig hållning och söka konfrontation, medan de som är medvetna om psi-fältet (jag kallar dessa människor för ’omeganer’ i fortsättningen) kan tillägna sig naturvetenskaplig kunskap och därmed visa mer förståelse och försonlighet samt inte minst bredare kunskap än motparten.
Detta är ett ständigt svårt dilemma eftersom omeganen hela tiden då drivs att resonera på alfanernas så snöpta villkor. Därför är och förblir en diskussion mellan dessa båda parter meningslös. Alfanerna tillmäter förnuftet, logiken och objektiviteten större betydelse för mänsklighetens utveckling än känsla och subjektivitet. Den s k ’vetenskapen’ anses företräda dessa förstnämnda nämnda attribut. För ärkealfanen framstår denna vetenskap som en symbol för sanningssökandet. Det finns somliga av dessa (som den tvivelaktiga föreningen för vetenskap och folkbildning) som på allvar bekämpar något som de kallar för ’ovetenskap’, vilket förstås är klart absurt inför omeganens vidare världsuppfattning.
Jag har tidigare berättat att jag är eklektiker så tillvida att jag skapar min egen världsbild genom att ta till mig allt som för tillfället bäst passar in, eller som är ett ur min personliga synpunkt bättre alternativ. Min världsbeskrivning blir då, såsom också vetenskapen och sanningen i själva verket är, multidimensionell och stadd i ständig dynamisk förändring. Men det är alltså viktigt att markera att med vetenskap (och ’sanning’) avses en allmänt vedertagen oanalyserad föreställning. Det är dock lätt för alla och envar, alltså inte enbart naturvetenskaparen, att uppfatta sin värld som den enda sanna och därmed tappa greppet om helheten för att i stället glida ut i en dogmatisk skenvärld som man försvarar ’med näbbar och klor’.
Den tidsmodala världsbild vetenskapen ständigt vill fastslå, grundar sig till stor del på experiment utförda i laboratorier; m a o under konstlade betingelser. Det man kan undersöka är då ett begränsat antal faktorer vilka åtminstone delvis måste vara lösgjorda ur sitt sammanhang. Och om man reser krav på upprepbarhet av ett experiment, så begränsar man sitt undersökningsfält till några enkla stereotypier. Ty med utgångspunkt från den enorma multidimensionalitet som präglar det mänskliga informationssystemet, finns det ingen möjlighet att tänka sig att exakt samma situation skall återupprepas annat än i undantagsfall.
Ibland talas det om hur någon missbrukar en text när man avsiktligt rycker ut lösgjorda meningar för att tjäna ett syfte som är annorlunda än vad ursprungstexten avsett. På precis samma vis kan man tala om att det finns mer eller mindre omedvetna missbruk av data lösgjorda ur sitt sammanhang därför att helheten fortfarande är okänd. Begreppet ’dubbelblindtest’ förlorar det mesta av sin mening - även om man sofistikerar metoderna hur mycket som helst med alltfler ad hoc-gränssättningar - ty det utbredda känslomässiga formbildningsfältet kullkastar helt tanken att man sysslar med slumpartat urval. Det vill då säga, att den som inser det känslomässiga formbildningsfältet blir skeptisk mot denna och en rad andra företeelser inom de delar av vetenskapen där människan står i centrum.
Ett dominerande känslomässigt mänskligt formbildningsfält som uppstått i occidenten (västerlandet) går under beteckningen ’vetenskapligt tänkande’. Det har accepterats även av lekmannen, som alltså känslomässigt accepterar det utan att invända. Detta fält är ett samlingsbegrepp för känslan av hur man lämpligen ska se på ett problem. Och detta är en känsla som varierar hos olika människor. När man tror att objektivt sökande och forskning i sig för till en positiv utveckling, så gör man sig skyldig till ett stort tankefel. Förenad med en neutral cynisk hållning leder forskning endast till en död kunskap. Och detta ’neutrala’/cyniska förhållningssätt öppnar faktiskt portar för medvetenhetslösa disharmoniska krafter, i vardagslag kallade för ’onda krafter’.
Det anses alltså, i den tidsmodala vetenskapen av i dag, att det räcker med att vara ’neutral’ när man höljd av jagiskfyllda utmärkelser och ära tror sig stå över känslornas spel. Tyvärr speglar detta synsätt en del av vår tids stora tragik. Fastän vetenskapen har fört oss fram till ny medvetenhet, är det inte detsamma som att vetenskapen fört oss fram till en ökad medvetenhet. Det är nämligen så att nya kunskaper har trängt bort gamla, men de nya kunskaperna begränsas därför att de måste passa in i ett kognitivt klart definierat tankesystem. De gamla kunskaperna, som alltså inte passade, vilade ju inte på någon systematisk bas och hade sålunda mycket suddiga gränser. Frågan är om inte öppna gränser är bättre än stängda. Det stora felet ligger i att vetenskapen inte accepterar att det kan finnas någon utsida på dess formbildningsfält. Det gör detta fält till ett tänkandets skråbildning och monopoliserande.
Men även om vetenskapsmannen/-kvinnan känner ödmjukhet inför sin uppgift så är vederbörande i en allt större omfattning beroende av uppdragsgivare som vare sig känner ödmjukhet eller tänker på mänsklighetens bästa. Man kan se det som så här: Politiker och schackspelare är lika på så vis att de följer vissa spelregler, och inom vetenskapen (med få undantag) gäller också regler som man ska hålla sig till. Detta med alfanernas regelsystem för allt möjligt, är en av de viktigaste förklaringarna till vår världs stora dilemma. Ofriheten är större än någonsin. De militanta rättrådiga makthavarna bestämmer om hur vetenskapen (och konsten) ska få lov att se ut. Men de är faktiskt själva ofria i sitt eget spel.
Parapsykologin är ett exempel på en ’nymodighet’ som inte undgått den etablerade vetenskapens öde. Samtidigt som denna forskning bemötts med förakt från det äldre vetenskapliga etablissemanget, understöds den av vissa länders makthavare genom att dessa då kan hoppas på att finna ytterligare vägar att kunna snoka i varandras gömmor. Och att ändra på dessa sakernas tillstånd är mycket svårt. Det vetenskapliga formbildningsfältet (’vetenskapskyrkan’) är mycket starkt, liksom en gång även den katolska kyrkan var. Det synes som om det bara är de i etablissemangets ögon ’oordnade patrasket’ - dvs schamanerna, de fria konstnärerna, siarna och medierna m fl omeganer, som med sina sensitiva känslospröt har möjligheter att nå ut i de oändliga outgrundligheter som är på utsidan av den etablerade vetenskapens inskränkta värld. Tyvärr har dessa omeganskt befryndade individer hittills blivit förvisade till de föraktade taskspelarnas rike, där de inför de rättrådiga alfanernas ögon ses som fullt jämbördiga med de eviga bedragarna. Det är ju nu faktiskt så att man måste följa maktspelets regler, om man är en ’riktig sanningsbärare’ vill säga.
Koitan suomentaa textin myöhemmin. Textin kirjoittaja on ystäväni ruotsista Billy Bratt
www.algonet.se/~smargden/wizard
Gaias känslomässiga formbildningsfält.
Gaia är i vanligt språkbruk namnet på Moder Jorden, sedd som ett levande väsen. Dess ande kan vi kalla för anima telluris (’jordens ande’). Anima telluris är den källa varifrån skaparkraften men även det känslomässiga övergripande formbildningsfältet kommer ifrån. Liksom vad gäller skaparkraftens verkan är också det känslomässiga fältet fungerande såsom ett indifferent energetiskt system som, när vilja saknas, bygger upp vår värld enligt en optimal princip; dvs till ett system som är fullkomligt pragmatiskt-ekologiskt med hänsyn taget till allting skapat i samspel med de andra världarna som hör ihop med vår fysiska värld.
Innehållet i detta Gaias känslomässiga formbildningsfält kan genom människans vilja variera till kraftfulla styrande impulser. Och om man utgår från att informationen från de känslomässiga fälten bearbetas av den enskilda människan samt att varje människa är unik, så blir de kombinationer av energiimpulser som tolkas i teorin ungefär hur många som helst och beroende av varje människas konstitution. Det gäller också härav att det hos olika individer föreligger olika grad av känslighet vad gäller varseblivandet av den information som finns i det känslomässiga formbildningsfältet. Personer med hög känslighet förutsättes ha betydligt större förmåga att registrera även mycket svaga impulser från känslofältet än de med mindre sensitiv läggning.
En sådan här förmåga kan man öva upp sig i. Det är då givetvis fråga om att man skärper sina sinnen (skarpsinne) men inte minst även det att man genom uppövande av sin koncentration lär sig fånga upp även mycket subtila känslomässiga förnimmelser. Detta sker hela tiden som en ren livsstil hos den andliga krigaren eller schamanen, men det sker även vid den konstnärliga skapelseakten. Man kan väl säga att schamanens ingivelser och manipulationer är fråga om just en konstnärlig skapelseakt. Den militanta-dogmatiska verksamhetsstilen har inget alls här att skaffa. Här ska det vara så mycket frihet som möjligt för att kunna skapa eller uträtta saker och ting på allra bästa sätt.
De känslomässiga formbildningsfälten i varat gör att vi alla är medier som tolkar känslomässig information på en större eller mindre subtil nivå. De som har konstnärlig träning har lättare för att utveckla sin medvetenhetsnivå härvidlag. Tolkningen måste däremot alltid bli unik därför att den blir beroende av envars förhandenvarande individuella känslomässiga insiktsnivå. Den som har konstnärlig talang har redan apriori tillgång till ett speciellt tankesystem och kan sedan ganska lätt också tillägna sig ett naturvetenskapligt tänkande.
Men för den enbart sakförståndige, den rättrådige, är det precis tvärtom; det konstnärliga tankesystemet är för denne rätt otillgängligt. Detta har till följd att oförståelse ofta blir den seriöse konstnärens lott. När det gäller den ordlösa kunskapen, eller psi-fältet, kan man alltså aldrig begära att de enbart sakförståndiga, fragmentaristerna (jag brukar kalla dessa människor för ’alfaner’ och gör så i fortsättningen), ska kunna förstå. De saknar helt enkelt tillgång till detta tankesystem. Alfanerna måste därför alltid inta en oförsonlig hållning och söka konfrontation, medan de som är medvetna om psi-fältet (jag kallar dessa människor för ’omeganer’ i fortsättningen) kan tillägna sig naturvetenskaplig kunskap och därmed visa mer förståelse och försonlighet samt inte minst bredare kunskap än motparten.
Detta är ett ständigt svårt dilemma eftersom omeganen hela tiden då drivs att resonera på alfanernas så snöpta villkor. Därför är och förblir en diskussion mellan dessa båda parter meningslös. Alfanerna tillmäter förnuftet, logiken och objektiviteten större betydelse för mänsklighetens utveckling än känsla och subjektivitet. Den s k ’vetenskapen’ anses företräda dessa förstnämnda nämnda attribut. För ärkealfanen framstår denna vetenskap som en symbol för sanningssökandet. Det finns somliga av dessa (som den tvivelaktiga föreningen för vetenskap och folkbildning) som på allvar bekämpar något som de kallar för ’ovetenskap’, vilket förstås är klart absurt inför omeganens vidare världsuppfattning.
Jag har tidigare berättat att jag är eklektiker så tillvida att jag skapar min egen världsbild genom att ta till mig allt som för tillfället bäst passar in, eller som är ett ur min personliga synpunkt bättre alternativ. Min världsbeskrivning blir då, såsom också vetenskapen och sanningen i själva verket är, multidimensionell och stadd i ständig dynamisk förändring. Men det är alltså viktigt att markera att med vetenskap (och ’sanning’) avses en allmänt vedertagen oanalyserad föreställning. Det är dock lätt för alla och envar, alltså inte enbart naturvetenskaparen, att uppfatta sin värld som den enda sanna och därmed tappa greppet om helheten för att i stället glida ut i en dogmatisk skenvärld som man försvarar ’med näbbar och klor’.
Den tidsmodala världsbild vetenskapen ständigt vill fastslå, grundar sig till stor del på experiment utförda i laboratorier; m a o under konstlade betingelser. Det man kan undersöka är då ett begränsat antal faktorer vilka åtminstone delvis måste vara lösgjorda ur sitt sammanhang. Och om man reser krav på upprepbarhet av ett experiment, så begränsar man sitt undersökningsfält till några enkla stereotypier. Ty med utgångspunkt från den enorma multidimensionalitet som präglar det mänskliga informationssystemet, finns det ingen möjlighet att tänka sig att exakt samma situation skall återupprepas annat än i undantagsfall.
Ibland talas det om hur någon missbrukar en text när man avsiktligt rycker ut lösgjorda meningar för att tjäna ett syfte som är annorlunda än vad ursprungstexten avsett. På precis samma vis kan man tala om att det finns mer eller mindre omedvetna missbruk av data lösgjorda ur sitt sammanhang därför att helheten fortfarande är okänd. Begreppet ’dubbelblindtest’ förlorar det mesta av sin mening - även om man sofistikerar metoderna hur mycket som helst med alltfler ad hoc-gränssättningar - ty det utbredda känslomässiga formbildningsfältet kullkastar helt tanken att man sysslar med slumpartat urval. Det vill då säga, att den som inser det känslomässiga formbildningsfältet blir skeptisk mot denna och en rad andra företeelser inom de delar av vetenskapen där människan står i centrum.
Ett dominerande känslomässigt mänskligt formbildningsfält som uppstått i occidenten (västerlandet) går under beteckningen ’vetenskapligt tänkande’. Det har accepterats även av lekmannen, som alltså känslomässigt accepterar det utan att invända. Detta fält är ett samlingsbegrepp för känslan av hur man lämpligen ska se på ett problem. Och detta är en känsla som varierar hos olika människor. När man tror att objektivt sökande och forskning i sig för till en positiv utveckling, så gör man sig skyldig till ett stort tankefel. Förenad med en neutral cynisk hållning leder forskning endast till en död kunskap. Och detta ’neutrala’/cyniska förhållningssätt öppnar faktiskt portar för medvetenhetslösa disharmoniska krafter, i vardagslag kallade för ’onda krafter’.
Det anses alltså, i den tidsmodala vetenskapen av i dag, att det räcker med att vara ’neutral’ när man höljd av jagiskfyllda utmärkelser och ära tror sig stå över känslornas spel. Tyvärr speglar detta synsätt en del av vår tids stora tragik. Fastän vetenskapen har fört oss fram till ny medvetenhet, är det inte detsamma som att vetenskapen fört oss fram till en ökad medvetenhet. Det är nämligen så att nya kunskaper har trängt bort gamla, men de nya kunskaperna begränsas därför att de måste passa in i ett kognitivt klart definierat tankesystem. De gamla kunskaperna, som alltså inte passade, vilade ju inte på någon systematisk bas och hade sålunda mycket suddiga gränser. Frågan är om inte öppna gränser är bättre än stängda. Det stora felet ligger i att vetenskapen inte accepterar att det kan finnas någon utsida på dess formbildningsfält. Det gör detta fält till ett tänkandets skråbildning och monopoliserande.
Men även om vetenskapsmannen/-kvinnan känner ödmjukhet inför sin uppgift så är vederbörande i en allt större omfattning beroende av uppdragsgivare som vare sig känner ödmjukhet eller tänker på mänsklighetens bästa. Man kan se det som så här: Politiker och schackspelare är lika på så vis att de följer vissa spelregler, och inom vetenskapen (med få undantag) gäller också regler som man ska hålla sig till. Detta med alfanernas regelsystem för allt möjligt, är en av de viktigaste förklaringarna till vår världs stora dilemma. Ofriheten är större än någonsin. De militanta rättrådiga makthavarna bestämmer om hur vetenskapen (och konsten) ska få lov att se ut. Men de är faktiskt själva ofria i sitt eget spel.
Parapsykologin är ett exempel på en ’nymodighet’ som inte undgått den etablerade vetenskapens öde. Samtidigt som denna forskning bemötts med förakt från det äldre vetenskapliga etablissemanget, understöds den av vissa länders makthavare genom att dessa då kan hoppas på att finna ytterligare vägar att kunna snoka i varandras gömmor. Och att ändra på dessa sakernas tillstånd är mycket svårt. Det vetenskapliga formbildningsfältet (’vetenskapskyrkan’) är mycket starkt, liksom en gång även den katolska kyrkan var. Det synes som om det bara är de i etablissemangets ögon ’oordnade patrasket’ - dvs schamanerna, de fria konstnärerna, siarna och medierna m fl omeganer, som med sina sensitiva känslospröt har möjligheter att nå ut i de oändliga outgrundligheter som är på utsidan av den etablerade vetenskapens inskränkta värld. Tyvärr har dessa omeganskt befryndade individer hittills blivit förvisade till de föraktade taskspelarnas rike, där de inför de rättrådiga alfanernas ögon ses som fullt jämbördiga med de eviga bedragarna. Det är ju nu faktiskt så att man måste följa maktspelets regler, om man är en ’riktig sanningsbärare’ vill säga.
Koitan suomentaa textin myöhemmin. Textin kirjoittaja on ystäväni ruotsista Billy Bratt
www.algonet.se/~smargden/wizard
Vastaukset 5
Vanhimmat
..sehän on mukava, että saat voimasi äitimaasta.
Jedi-ritarien "Voima" puolestaan on peräisin midicloriaaneista. Kumpi voima lienee mahtavampi?
Sinulle Wiseguy. (Anteeksi että minua vähän huvittaa mutta no..)
Minä elän kumpikin jalka tukevasti maassa ja ammennan voiman sairaiden parantamiseen Samasta lähteestä josta Intiaani lääkärit sen saa ja samasta josta Austraalian Aborgini kansa, samasta lähteestä mistä jotkut chamanit sen saavat ja lopuksi samasta lähteestä mistä Tibetin gurut.
Ainoa ero kaikkiin heihin on se että minä en paranna yksin vaan Luojani antamien Enkelten kanssa yhteistyössä.
PyhäVoima on koko mailmankaikkeutta yllä pitävä voima eli sama voima joka pitää sinutkin elävänä.
Toisaalta olet oikeassa tätä ei voi oppia vaan sen harvat saa luojalta lahjaksi, eli jonkin moinen mamma ritari minä sitten olen kuitenkin.
Taasen voiman suuruudesta kertoo se että ilman PyhääVoimaa meitä tai mitään ei olisi.
Hyvää jatkoa sinulle, seuraa tapahtumia ja opi.
Jos maailmassa olisi todella hyviä parantajia, niin eikö silloin sairaiden ja vaivaisten määrän pitäisi vähentyä.
ONKO SE VÄHENTYNYT? ONKO? TULEEKO VASTAUSTA?
Muuta minun ei tarvitse tietää, ei esimerkiksi parantamisen tekniikasta.
Olet aivan oikeassa siinä.
Mutta kun ajattelet kuinka tälläkin palstalla kristityt Sonja psykopaatti, magikko... sama kuin sonja, sundance... sama käyttää kieltään. Heidän tarkoitushan on peloitella kaikki parantajat hiljaisuuteensa. Suomessa on tänäpäivänä ainoastaan 3 Parantajaa. Minä, suurisuisin ,puolisoni Ulla-Riikka hiljainen ja Inarissa on Saamelainen en muista nimeä. Kaikki muut parantajat ovat huijareita tai kauppiaita. Ruotsissa ei tänään ole yhtään sen jälkeen kun minä muutin tänne Suomeen.
Tämä suomi24 niinsanottu keskustelu ei ole tuonut kuin yhden kaukoparannus potilaan saksasta. hänkään ei ole kirjoittanut mitään sen jälkeen.
Mutta kun ajattelee näin että sairaala ja koululääkärit ovat ainoat oikeat parantamaan sairaita on sama asia kun että kristityt ovat ainoita jotka ovat oikeassa ja menevät taivaaseensa.
Ei ole kyse hyvistä tai huonoista parantajista vaan potilaista jotka ovat peloiteltuja, tyyppi sonjan tapaisten kypsymättömien ja tyhmien ihmisten takia. En sille mitään voi. Ja niin kuin huomaat on potilaitten määrä vain noussut ja sairaudet tulleet vai vaikeimmiksi. Ja kun ajattelen että ainoastaan pohjoismaissa eli Suomi, ruotsi, norja, tanska ja islanti on uhteensä noin 22 miljoonaa asukasta ja tietoni mukaan 4 kpl parantajaa on luku mahdoton. Voin sanoa ainoastaan omasta työstäni ja potilaista jotka käyvät edelleen lääkärillään tarkistamassa itsensä mutta potilaiden oman puheen mukaan on useampi lääkäri pyytänyt heitä jatkossakin tulla luokseni hoitoon siksi koska koululääketiede ei ole voinut antaa apua pitkällä aika välillä, vaan sairaus on pahentunut vain iän myötä.
Lopuksi piilosairaiden määrä 70 luvulta on räjähdysmäisesti lisääntynyt. Piilosairaalla tarkoitan ihmistä joka on saanut hoitoa mutta on edelleen työ kyvytön ja sairaus on pahentunut.