suomalaisen ja ruotsalaisen feminismin välillä.
Olika syn på jämställdhet i Sverige och Finland
- I Sverige har alla politiska partier jämställdhet på agendan medan bara ett parti har det i Finland. Det berättade Anne Maria Holli, fil. dr. i statsvetenskap vid Helsingfors universitet när hon föreläste under Umeå universitets jubileumsvecka nyligen.
Skrevet av: Lena Olson, Nationella sekretariatet för genusforskning
Publiseringsdato: 16.06.2005 10:50
- När det gäller hur jämställdhet konstrueras finns många skillnader mellan det svenska och finska samhället, fortsatte hon. I båda länderna framstår jämställdhet som en hegemonisk nationalistisk identitet. Men en av de största skillnaderna mellan länderna är att jämställdhet och feminism anses vara samma sak i den svenska politiska miljön. Där finns ett samförstånd mellan könen som går ut på att både män och kvinnor tjänar på ett mer jämställt samhälle. I Finland däremot likställs jämställdhet inte med feminism. För finländarna handlar feminism om kvinnors rättigheter, att man "tar" något från männen.
I Sverige betraktas alltså jämställdhet som en fråga som angår hela samhället. Detta synsätt kopplas till en nationalistisk idé om Sverige som "världens mest jämställda land".
- I Finland finns också en nationalistisk uppfattning om jämställdhet men på ett annat sätt. Där tycker vi att vi redan är så jämställda att vi inte behöver göra något mer.
Anne Maria Hollis forskning om synen på jämställdhet i de svenska och finska politiska partierna är del i ett större forskningsprojekt, Jämställdheterna i Norden - mellan teori och praktik. Tillsammans med Eva Magnusson och Malin Rönnblom, båda från Kvinnovetenskapligt forum, berättade hon om projektet vid den temavecka som arrangerades av Kvinnovetenskapligt forum och Genusforskarskolan i samband med Umeå universitets 40-årsjubileum.
Olika syn på jämställdhet i Sverige och Finland
- I Sverige har alla politiska partier jämställdhet på agendan medan bara ett parti har det i Finland. Det berättade Anne Maria Holli, fil. dr. i statsvetenskap vid Helsingfors universitet när hon föreläste under Umeå universitets jubileumsvecka nyligen.
Skrevet av: Lena Olson, Nationella sekretariatet för genusforskning
Publiseringsdato: 16.06.2005 10:50
- När det gäller hur jämställdhet konstrueras finns många skillnader mellan det svenska och finska samhället, fortsatte hon. I båda länderna framstår jämställdhet som en hegemonisk nationalistisk identitet. Men en av de största skillnaderna mellan länderna är att jämställdhet och feminism anses vara samma sak i den svenska politiska miljön. Där finns ett samförstånd mellan könen som går ut på att både män och kvinnor tjänar på ett mer jämställt samhälle. I Finland däremot likställs jämställdhet inte med feminism. För finländarna handlar feminism om kvinnors rättigheter, att man "tar" något från männen.
I Sverige betraktas alltså jämställdhet som en fråga som angår hela samhället. Detta synsätt kopplas till en nationalistisk idé om Sverige som "världens mest jämställda land".
- I Finland finns också en nationalistisk uppfattning om jämställdhet men på ett annat sätt. Där tycker vi att vi redan är så jämställda att vi inte behöver göra något mer.
Anne Maria Hollis forskning om synen på jämställdhet i de svenska och finska politiska partierna är del i ett större forskningsprojekt, Jämställdheterna i Norden - mellan teori och praktik. Tillsammans med Eva Magnusson och Malin Rönnblom, båda från Kvinnovetenskapligt forum, berättade hon om projektet vid den temavecka som arrangerades av Kvinnovetenskapligt forum och Genusforskarskolan i samband med Umeå universitets 40-årsjubileum.
Vastaukset 5
Vanhimmat
Ruotsalainen käsitys sikäläisestä feminismistä. Julkaistu Aftonbladetissa 12.6.2005.
Söndag 12 juni 2005
Extremfeminism är dagens motsvarighet till häxtro
Dagens officiella svenska häxtro, den som ätit sig in i regeringskansli, departement och statliga utredningar, skiljer sig något från den häxtro som rådde på me-deltiden och fram till och med 1600-talet.
På den tiden ansågs det vetenskapligt bevisat att kvinnan var mer disponerad för häxkonster och att röva barn till Blåkulla. Det förklarades bland annat av att kvinnan var skapt av ett revben och eftersom revben är krokiga så var också kvinnans intellekt krokigt och böjde sig åt det onda hållet.
Enligt dagens svenska officiella vetenskap är det visserligen mannen som är särskilt disponerad för satanisk ondska och forslar barn till Blåkulla, det vill säga offrar barn i skogen under satansdyrkande orgier.
Likheterna mellan medeltidens häxtro och nutidens är ändå ganska stora. I båda fallen spelar exempelvis barnvittnesmål en avgörande roll. Förr menade man att barn inte kunde ljuga om någonting så märkligt som att flyga till Blåkulla och ha sexorgier med Djävulen. I dag menar statens favoritexpert i ämnet, professor Eva Lundgren i Uppsala, att hon inhämtat ett stort antal barnvittnesmål om de överallt i landet pågående barnoffren inom manliga nätverk av satansdyrkare.
Det var Margareta Winberg som under sin tid som jämställdhetsminister så till den grad gillade Eva Lundgrens vetenskap att Lundgren och hennes anhängare bjöds in i statens stugvärme och sedan dess dominerat jämställdhetspolitiken. Eva Lundgren har belönats rikligen. Hon fick en professur i sociologi trots att hon är religionshistoriker i grunden och hon fick tre miljoner av statliga medel i belöning för sin senaste vetenskapliga insats där hon visade att det låg i den manliga naturen att misshandla kvinnor och att alla män var skyldiga.
Skälet till att vi är så få som protesterat mot denna galenskap är sorgligt enkelt. Invändningar leder nämligen till hinkar med ovett från exempelvis liberala kultursidor och denna tidnings ledarsida. Dessvärre har omtanke om det egna skinnet också präglat den akademiska världen, så att professor Lundgrens forskarkolleger valt att titta bort och inte låtsas om. Undantag finns förstås. När professorn i statskunskap Bo Rothstein protesterade stämplades han omedelbart som sinnessjuk i Dagens Nyheter. (- - -)
Jan Guillou
tuon Jan Guillou'n kirjoituksen.
Tämä Eva Lundgrenin ja Margareta Winbergin suhde alkaa jo haiskahtaa todellakin lesboilta. Joka tapauksessa molemmilla näyttää olevan kosto mielessä. Ovat katkeria miehille jostakin syystä.
Alkaa myös selvitä että mistä syystä pääministeri Göran Persson heitti Margareta Winbergin ulos hallitukseta. Margareta oli varapääministeri ja se vanhin ja kauimmin politiikassa ollut sosiaalidemokraatti. Margareta oli EU:n vastustaja.
Yhtenä päivänä Persson antoi potkut Margaretalle ja lähetti hänet Brasiliaan. Margareta istuu siellä Brasiliassa vielä tänäkin päivänä suurlähettilään tuolilla ja bannassa Ruotsin hallitukselta.
Onneksi tuo 'noita-akkaryhmä' on kovin pieni, muutama nainen, ja se on hyvä että se tuli julkisuuden valoon. Suurin osa ruotsalaisista olivat järkyttyneitä.
Ovathan ainakin onnistuneet soluttautumaan sekä koulutukseen, yliopistomaailmaan, naisjärjestöihin ja hallituksen kansliaan. Siihen ei pelkästään kolme naista pysty.
Jää nyt sitten ajan näytettäväksi miten isoksi tuo leviää.
Sanon vaan vielä että pääministeri Persson on naisten vihaaja, aivan avoimesti.
Itse katselen tässä sivustakatsojana, en ota mitään henkilökohtaista kantaa koko feminismiin.
..feminismin välillä ruotsissa ja suomessa niin suurta eroa lopultakaan on, ruotsi on hyvinvoinnintasoltaan sen verran parempi yhteiskunta, että siellä on varaa yleiseen tasa-arvoajatteluun, ettei toisen edut ole toiselta poissa, suomessa tämä on tietysti päin vastoin, täällä taistelu eduista kärjistyy yleisen vähäosaisuuden ja osaamattomuuden vuoksi..
..mutta kuten tekstinpätkä osoittaa, feminismin asenne miestä kohtaan käy kyllä oivasti esiin, eikä tässä asennoitumisessa mielestäni ole suuria kulttuurisia eroja, ei ainakaan länsimaalaisesti asiaa kasoskellen, eroja löytynee, mutta perusasennoituminen pysyy..
..