Tarja Halonen möter regel 514b
Bidrag från Jan-Erik Andelin
2006-01-23
Är det så att Halonens finstilta maktmedvetenhet skulle vara helt okej om hon var man?
I ishockey förekommer nånting som kallas avvaktande straff. Det är när spelet fortgår och ett anfall spelas till slut, fast domaren står med höjd hand och visar att han redan har dömt ut ett straff.
Straffet kommer först när pucken inte längre är i spel, säger regel 514b i Internationella hockeyförbundets IIHF:s regelbok.
För Finlands president Tarja Halonen stannar pucken i grundlagsordning onsdagen den 1 mars. Efter sex goda år av solsken, folklighet och internationell strålglans upphör hennes första mandatperiod.
Men de fördröjda visslingar hon har fått så här långt har varit överraskningar för både henne själv, liksom för en stor del av landets politiska bedömare.
Det finns ett moment 514b i demokratin också.
I stort och smått.
Vi har sett samma fördröjning i vår egen östnyländska lokal-politik. Den finskspråkiga befolkningen växte och i Borgå fick den majoritet redan år 1975. När den sedan i demokratisk ordning fick den verkliga makten är en annan fråga.
Likaså har inflyttade industriarbetare, sjuttitalsakademiker, konstnärer och socialt arbetande människor byggt upp en socialdemokratisk styrka tillsammans med vänstergröna klickar. Men beslutandemakten har trots det ofta förblivit hos det svenska nätverket och nere i dess djupa rötter i vår historia.
En symbolisk vändning kan ha legat i hur vi senaste sommar valde två nya stadsdirektörer i Borgå.
I kulisserna kallades sfp:s man ”den sista chansen till en svensk stadsdirektör”. Att den andra stadsdirektören blev en ung eurokonservativ är däremot ett tecken på att den gamla sfp--sosse-axeln ersattes av nya mönster.
Folket och en ny politisk kultur hade domarens roll. Det blev inte längre nedsläpp mellan en svensk klubba och en sosse-maila, utan mellan nya spelare.
Om en spelare inte vid nedsläpp omedelbart intar sin rätta plats, kan domaren visa bort spelaren och ersätta honom med en annan, säger hockeyregel 440c.3.
Inför presidentvalet anade Tarja Halonen inte den vissling som låg på kommande. Men nånstans fanns en uppdämd önskan om andra ord och visor.
Det har också legat nånting, ja, drottning-kitsligt kring Halonen som uppenbart har irriterat många. Vi hoppas verkligen att det inte är så att hennes finstilta maktmedvetenhet skulle vara helt okej om hon var man, men inte när hon är kvinna.
Det är också uppenbart att Halonen ler stabilt ovanför bordet, medan hon under det har vristerna intrasslade i palatsintriger inom det maktcentrum som det socialdemokratiska partiet är.
Stödet från Eero Heinäluoma och Erkki Tuomioja kunde vara tydligare. Paavo Lipponen, som i krambambulit kring Irak-kriget 2003 fick lämna maktens största poster, kommer pliktskyldigt med ett uttalande som stöder Halonen. Men samtidigt tycker han att åtta dagar före ett tajt presidentval är rätt tidpunkt att meddela att han lämnar politiken helt och hållet.
Många säger att Tarja Halonen inte har varit en så enkel och saktmodig människa i maktens korridorer. Det är däremot inte i talkshower och lättsamma grafologtest sådant avslöjas.
Det visar sig nu när hon nu går sin presidentmatch med dess avvaktande straff ensam. Historiskt nog har hon inte ens det passiva stödet från den sittande statsministern Matti Vanhanen. Om hon trots allt detta vinner valet, då är hon verkligt stark.
Bidrag från Jan-Erik Andelin
2006-01-23
Är det så att Halonens finstilta maktmedvetenhet skulle vara helt okej om hon var man?
I ishockey förekommer nånting som kallas avvaktande straff. Det är när spelet fortgår och ett anfall spelas till slut, fast domaren står med höjd hand och visar att han redan har dömt ut ett straff.
Straffet kommer först när pucken inte längre är i spel, säger regel 514b i Internationella hockeyförbundets IIHF:s regelbok.
För Finlands president Tarja Halonen stannar pucken i grundlagsordning onsdagen den 1 mars. Efter sex goda år av solsken, folklighet och internationell strålglans upphör hennes första mandatperiod.
Men de fördröjda visslingar hon har fått så här långt har varit överraskningar för både henne själv, liksom för en stor del av landets politiska bedömare.
Det finns ett moment 514b i demokratin också.
I stort och smått.
Vi har sett samma fördröjning i vår egen östnyländska lokal-politik. Den finskspråkiga befolkningen växte och i Borgå fick den majoritet redan år 1975. När den sedan i demokratisk ordning fick den verkliga makten är en annan fråga.
Likaså har inflyttade industriarbetare, sjuttitalsakademiker, konstnärer och socialt arbetande människor byggt upp en socialdemokratisk styrka tillsammans med vänstergröna klickar. Men beslutandemakten har trots det ofta förblivit hos det svenska nätverket och nere i dess djupa rötter i vår historia.
En symbolisk vändning kan ha legat i hur vi senaste sommar valde två nya stadsdirektörer i Borgå.
I kulisserna kallades sfp:s man ”den sista chansen till en svensk stadsdirektör”. Att den andra stadsdirektören blev en ung eurokonservativ är däremot ett tecken på att den gamla sfp--sosse-axeln ersattes av nya mönster.
Folket och en ny politisk kultur hade domarens roll. Det blev inte längre nedsläpp mellan en svensk klubba och en sosse-maila, utan mellan nya spelare.
Om en spelare inte vid nedsläpp omedelbart intar sin rätta plats, kan domaren visa bort spelaren och ersätta honom med en annan, säger hockeyregel 440c.3.
Inför presidentvalet anade Tarja Halonen inte den vissling som låg på kommande. Men nånstans fanns en uppdämd önskan om andra ord och visor.
Det har också legat nånting, ja, drottning-kitsligt kring Halonen som uppenbart har irriterat många. Vi hoppas verkligen att det inte är så att hennes finstilta maktmedvetenhet skulle vara helt okej om hon var man, men inte när hon är kvinna.
Det är också uppenbart att Halonen ler stabilt ovanför bordet, medan hon under det har vristerna intrasslade i palatsintriger inom det maktcentrum som det socialdemokratiska partiet är.
Stödet från Eero Heinäluoma och Erkki Tuomioja kunde vara tydligare. Paavo Lipponen, som i krambambulit kring Irak-kriget 2003 fick lämna maktens största poster, kommer pliktskyldigt med ett uttalande som stöder Halonen. Men samtidigt tycker han att åtta dagar före ett tajt presidentval är rätt tidpunkt att meddela att han lämnar politiken helt och hållet.
Många säger att Tarja Halonen inte har varit en så enkel och saktmodig människa i maktens korridorer. Det är däremot inte i talkshower och lättsamma grafologtest sådant avslöjas.
Det visar sig nu när hon nu går sin presidentmatch med dess avvaktande straff ensam. Historiskt nog har hon inte ens det passiva stödet från den sittande statsministern Matti Vanhanen. Om hon trots allt detta vinner valet, då är hon verkligt stark.
Vastaukset
Vanhimmat
Ei vielä vastauksia
Aloittaja odottaa vastauksia. Kerro oma näkemyksesi ensimmäisenä.