Finland är faktiskt det enda land i världen där svenska är officiellt språk enligt grundlagen!
Suomi on todellakin ainut maa maailmassa missä ruotsinkieli on virallinen kieli perustuslain mukaan!
På svenska i Finland
Birgitta Abrahamsson
[Dette avsnitt er kun tilgjengelig på svensk.]
– Finlandssvenskar, vad är det?
– Kanske finnar som har flyttat till Sverige?
Det här blev ett vanligt svar på en rundfråga i Stockholm som gjordes av en journalist vid en finlandssvensk dagstidning. Och stockholmarna är nog inte de enda nordbor som vet ganska lite om förhållandena i sitt östra grannland.
Det kan vara bra att reda ut tre begrepp:
• finländare är den gemensamma benämningen på de 5 miljoner människor som bor i Finland, men utgår man från deras modersmål talar man om
• finnar som talar finska och
• finlandssvenskar som talar den variant av svenska som kallas finlandssvenska.
Och vad kallas då de hundratusentals finländare som har flyttat till Sverige? Jo, sverigefinländare eller, om man vill betona deras finska språk, sverigefinnar. Många termer att hålla reda på…
Svenska – ett tvång eller en förmån?
I Finland är både finska och svenska landets officiella språk, och Finland är faktiskt det enda land i världen där svenska är officiellt språk enligt grundlagen! Det här betyder att elever ur båda språkgrupperna får eller måste – det beror på hur man ser det – läsa varandras språk i skolan. Eftersom också engelska, tyska, franska, ryska m.fl. språk är viktiga att kunna, betyder det att språkundervisningen tar stort utrymme i skolorna.
Trots språkundervisningen är det inte alls säkert att man kan göra sig förstådd på svenska överallt i landet. Många finnar kommer ytterst lite i kontakt med svensktalande i sitt dagliga liv, och för sådana elever kan svenskundervisningen kännas mera som ett tvång än som en förmån. Det innebär förstås att de inte heller lär sig så mycket att de vågar tala svenska med nordbor.
Situationen är naturligtvis annorlunda för finlandssvenskarna. De tillhör en minoritet och inser att de måste lära sig finska för att klara sig bra utanför sin närmiljö.
Krav på större valfrihet
Debatten om den obligatoriska språkundervisningen och provet i studentexamen har tidvis gått het. I de finländska gymnasierna har man alltmer börjat betona valfrihet i studierna med möjlighet för eleverna att komponera mera individuella kursprogram. Diskussionen har också berört studentexamen, som hittills har omfattat fyra obligatoriska ämnen: modersmålet, det andra inhemska språket (svenska respektive finska), ett främmande språk och ett prov i matematik eller realämnen. Dessutom kan man utöver det avlägga studentexamen i flera andra språk.
Nu har regeringen beslutat att man ska utöka valfriheten så att den också gäller studentexamen, där numera enbart modersmålet är obligatoriskt. Det innebär att eleverna får välja bort ett av de andra obligatoriska ämnena så som det passar dem bäst. ”Det här är en förändring som kan ha långtgående följder”, har det påpekats i debatten inför reformen.
Vad sker med tvåspråkigheten i Finland, om svenskan blir det ämne som ett stort antal väljer bort? Väljer man i så fall också bort den nordiska samhörigheten? Blir det då så att det är finlandssvenskarna som kommer att stå för de nordiska kontakterna, både i näringsliv och politiska sammanhang?
De lever på svenska i Finland
Figur 1: De cirka 300 000 finlandssvenskarna bor inte jämnt utspridda i hela det finsktalande språkhavet utan är koncentrerade till kusttrakterna, från Karleby i norr till Lovisa i öster.
Det självstyrda öriket Åland är helt svenskspråkigt. I många av kustkommunerna är svenskan dessutom det dominerande språket och här finns rentav världens svenskaste kommun: Korsnäs i södra Österbotten. I den kommunen har nästan 97 % svenska som modersmål. Man kan, om man inte flyttar på sig alltför mycket, leva ett helt liv på svenska i Finland.
Vad är det för ett språk de talar?
Det finlandssvenska skriftspråket är en variant av svenska som är lite ålderdomligare och mera påverkad av finskan än den svenska som skrivs i Sverige. Skillnaderna är ändå små, och finlandssvenska författare som t.ex. Tove Jansson, Märta Tikkanen och Kjell Westö har blivit lästa och populära utan att man har fäst sig så mycket vid deras nationalitet.
I talspråket, ”muminspråket” som det ibland har kallats i Sverige, är däremot ljud och språkmelodi annorlunda än i rikssvenskan. Dels beror det på att det nu är 200 år sedan Finland var en del av Sverige, så finlandssvenskan har kunnat utveckla sina speciella drag i fred. Dels har också uttalet helt naturligt påverkats av finskan. Det här är något som inte behöver vara negativt för den nordiska språkförståelsen. Islands förra president Vigdís Finnbogadottír påpekade ofta hur lättförståelig finlandssvenskan är. Och Jon Høyer, lektor i danska i Åbo, säger i tidskriften Meddelanden från Åbo Akademi:
Selv om den geografiske afstand mellem Svenskfinland og Danmark er stor, så er den sproglige afstand lille – - – Det skyldes selvfølgelig afsmitning fra majoritetssproget her i landet, hvor hver enkelt lyd skal artikuleres, så den kan høres, for ellers skifter ordet jo betydning. Så vi er en del der sender mange venlige tanker til det finske sprog.
Om uttalet kan göra det lätt att förstå finlandssvenska, är det en helt annan sak med det vardagliga ordförrådet.
Många finlandssvenskar är tvåspråkiga på så sätt att deras hemspråk är en mer eller mindre utpräglad svensk dialekt. Andra påverkas av att de lever i övervägande finska miljöer. I synnerhet ungdomarna i de större städerna i södra Finland blandar friskt svenska, finska och lite engelska på ett sätt som kan driva t.ex. lärare till förtvivlan. Så här lät det i en novell, där författaren Nalle Valtiala försökte återge ungdomsspråket i Helsingforstrakten:
Ha di allti funnits i våran stadi – - – eller ha di liksom sippra in i bilden, en och en lossa från steissin i Hesa, där de allti ha vilise av kummia tajps…
(Har de alltid funnits i vår stad – - – eller har de liksom sipprat in i bilden en och en från stationen i Helsingfors där det alltid har vimlat av underliga typer…)
Språket måste vårdas
I skolorna gör lärarna sitt bästa för att lära ut ett normerat svenskt skriftspråk. De påpekar t.ex. att ett ord som barberare (herrfrisör) är helt föråldrat i Sverige liksom pulpet (skolbänk) och räkneordsformen aderton (arton) för att nämna bara några få. Och de varnar för finska översättningslån som taltur (av det finska ordet puheenvuoro) i stället för inlägg eller anförande och närljus (lähivalot) för halvljus. För att inte tala om rent finska ord som tarra i stället för klistermärke och kännykkä för mobiltelefon.
”Vi måste kunna tala och skriva så att vi blir förstådda i Sverige och övriga Norden,” säger lärarna. Och eleverna protesterar förstås ibland: ”Varför det? Varför kan inte finlandssvenskan få vara ett eget språk som isländskan? Vi är ju flera än islänningarna…” Finland är faktiskt det enda land i världen där svenska är officiellt språk enligt grundlagen! Det här betyder att elever ur
Svaret från lärarna och språkvårdarna blir: ”Visst får det höras att ni är finlandssvenskar och visst får det märkas på ert språk att ni lever i ett annat samhälle än det rikssvenska. Men om vårt språk ska överleva som svenska, måste vi följa de svenska språknormerna och kunna tala och skriva så att vi blir förstådda av våra nordiska grannar.”
Internet
Mera information om finlandssvenskan och om språkvårdsfrågor ger Svenska språkbyrån vid Forskningscentralen för de inhemska språken på adress www.kotus.fi/svenska
Mera allmän information om finlandssvenskarna finns på adress www.folktinget.fi
Den som vill höra prov på de ålderdomliga finlandssvenska dialekterna kan göra det på swedia.ling.umu.se
Det finns uppgifter om var och hur många som talar svenska, finska (och andra språk i Finland) på t.ex. Finlands kommunförbunds webbplats www.kommunerna.net/k_peruslistasivu.asp?path=255;264;608;582;43913;44958
En annan webbplats är www.stat.fi där du också hittar befolkningsstatistik på engelska.
Suomi on todellakin ainut maa maailmassa missä ruotsinkieli on virallinen kieli perustuslain mukaan!
På svenska i Finland
Birgitta Abrahamsson
[Dette avsnitt er kun tilgjengelig på svensk.]
– Finlandssvenskar, vad är det?
– Kanske finnar som har flyttat till Sverige?
Det här blev ett vanligt svar på en rundfråga i Stockholm som gjordes av en journalist vid en finlandssvensk dagstidning. Och stockholmarna är nog inte de enda nordbor som vet ganska lite om förhållandena i sitt östra grannland.
Det kan vara bra att reda ut tre begrepp:
• finländare är den gemensamma benämningen på de 5 miljoner människor som bor i Finland, men utgår man från deras modersmål talar man om
• finnar som talar finska och
• finlandssvenskar som talar den variant av svenska som kallas finlandssvenska.
Och vad kallas då de hundratusentals finländare som har flyttat till Sverige? Jo, sverigefinländare eller, om man vill betona deras finska språk, sverigefinnar. Många termer att hålla reda på…
Svenska – ett tvång eller en förmån?
I Finland är både finska och svenska landets officiella språk, och Finland är faktiskt det enda land i världen där svenska är officiellt språk enligt grundlagen! Det här betyder att elever ur båda språkgrupperna får eller måste – det beror på hur man ser det – läsa varandras språk i skolan. Eftersom också engelska, tyska, franska, ryska m.fl. språk är viktiga att kunna, betyder det att språkundervisningen tar stort utrymme i skolorna.
Trots språkundervisningen är det inte alls säkert att man kan göra sig förstådd på svenska överallt i landet. Många finnar kommer ytterst lite i kontakt med svensktalande i sitt dagliga liv, och för sådana elever kan svenskundervisningen kännas mera som ett tvång än som en förmån. Det innebär förstås att de inte heller lär sig så mycket att de vågar tala svenska med nordbor.
Situationen är naturligtvis annorlunda för finlandssvenskarna. De tillhör en minoritet och inser att de måste lära sig finska för att klara sig bra utanför sin närmiljö.
Krav på större valfrihet
Debatten om den obligatoriska språkundervisningen och provet i studentexamen har tidvis gått het. I de finländska gymnasierna har man alltmer börjat betona valfrihet i studierna med möjlighet för eleverna att komponera mera individuella kursprogram. Diskussionen har också berört studentexamen, som hittills har omfattat fyra obligatoriska ämnen: modersmålet, det andra inhemska språket (svenska respektive finska), ett främmande språk och ett prov i matematik eller realämnen. Dessutom kan man utöver det avlägga studentexamen i flera andra språk.
Nu har regeringen beslutat att man ska utöka valfriheten så att den också gäller studentexamen, där numera enbart modersmålet är obligatoriskt. Det innebär att eleverna får välja bort ett av de andra obligatoriska ämnena så som det passar dem bäst. ”Det här är en förändring som kan ha långtgående följder”, har det påpekats i debatten inför reformen.
Vad sker med tvåspråkigheten i Finland, om svenskan blir det ämne som ett stort antal väljer bort? Väljer man i så fall också bort den nordiska samhörigheten? Blir det då så att det är finlandssvenskarna som kommer att stå för de nordiska kontakterna, både i näringsliv och politiska sammanhang?
De lever på svenska i Finland
Figur 1: De cirka 300 000 finlandssvenskarna bor inte jämnt utspridda i hela det finsktalande språkhavet utan är koncentrerade till kusttrakterna, från Karleby i norr till Lovisa i öster.
Det självstyrda öriket Åland är helt svenskspråkigt. I många av kustkommunerna är svenskan dessutom det dominerande språket och här finns rentav världens svenskaste kommun: Korsnäs i södra Österbotten. I den kommunen har nästan 97 % svenska som modersmål. Man kan, om man inte flyttar på sig alltför mycket, leva ett helt liv på svenska i Finland.
Vad är det för ett språk de talar?
Det finlandssvenska skriftspråket är en variant av svenska som är lite ålderdomligare och mera påverkad av finskan än den svenska som skrivs i Sverige. Skillnaderna är ändå små, och finlandssvenska författare som t.ex. Tove Jansson, Märta Tikkanen och Kjell Westö har blivit lästa och populära utan att man har fäst sig så mycket vid deras nationalitet.
I talspråket, ”muminspråket” som det ibland har kallats i Sverige, är däremot ljud och språkmelodi annorlunda än i rikssvenskan. Dels beror det på att det nu är 200 år sedan Finland var en del av Sverige, så finlandssvenskan har kunnat utveckla sina speciella drag i fred. Dels har också uttalet helt naturligt påverkats av finskan. Det här är något som inte behöver vara negativt för den nordiska språkförståelsen. Islands förra president Vigdís Finnbogadottír påpekade ofta hur lättförståelig finlandssvenskan är. Och Jon Høyer, lektor i danska i Åbo, säger i tidskriften Meddelanden från Åbo Akademi:
Selv om den geografiske afstand mellem Svenskfinland og Danmark er stor, så er den sproglige afstand lille – - – Det skyldes selvfølgelig afsmitning fra majoritetssproget her i landet, hvor hver enkelt lyd skal artikuleres, så den kan høres, for ellers skifter ordet jo betydning. Så vi er en del der sender mange venlige tanker til det finske sprog.
Om uttalet kan göra det lätt att förstå finlandssvenska, är det en helt annan sak med det vardagliga ordförrådet.
Många finlandssvenskar är tvåspråkiga på så sätt att deras hemspråk är en mer eller mindre utpräglad svensk dialekt. Andra påverkas av att de lever i övervägande finska miljöer. I synnerhet ungdomarna i de större städerna i södra Finland blandar friskt svenska, finska och lite engelska på ett sätt som kan driva t.ex. lärare till förtvivlan. Så här lät det i en novell, där författaren Nalle Valtiala försökte återge ungdomsspråket i Helsingforstrakten:
Ha di allti funnits i våran stadi – - – eller ha di liksom sippra in i bilden, en och en lossa från steissin i Hesa, där de allti ha vilise av kummia tajps…
(Har de alltid funnits i vår stad – - – eller har de liksom sipprat in i bilden en och en från stationen i Helsingfors där det alltid har vimlat av underliga typer…)
Språket måste vårdas
I skolorna gör lärarna sitt bästa för att lära ut ett normerat svenskt skriftspråk. De påpekar t.ex. att ett ord som barberare (herrfrisör) är helt föråldrat i Sverige liksom pulpet (skolbänk) och räkneordsformen aderton (arton) för att nämna bara några få. Och de varnar för finska översättningslån som taltur (av det finska ordet puheenvuoro) i stället för inlägg eller anförande och närljus (lähivalot) för halvljus. För att inte tala om rent finska ord som tarra i stället för klistermärke och kännykkä för mobiltelefon.
”Vi måste kunna tala och skriva så att vi blir förstådda i Sverige och övriga Norden,” säger lärarna. Och eleverna protesterar förstås ibland: ”Varför det? Varför kan inte finlandssvenskan få vara ett eget språk som isländskan? Vi är ju flera än islänningarna…” Finland är faktiskt det enda land i världen där svenska är officiellt språk enligt grundlagen! Det här betyder att elever ur
Svaret från lärarna och språkvårdarna blir: ”Visst får det höras att ni är finlandssvenskar och visst får det märkas på ert språk att ni lever i ett annat samhälle än det rikssvenska. Men om vårt språk ska överleva som svenska, måste vi följa de svenska språknormerna och kunna tala och skriva så att vi blir förstådda av våra nordiska grannar.”
Internet
Mera information om finlandssvenskan och om språkvårdsfrågor ger Svenska språkbyrån vid Forskningscentralen för de inhemska språken på adress www.kotus.fi/svenska
Mera allmän information om finlandssvenskarna finns på adress www.folktinget.fi
Den som vill höra prov på de ålderdomliga finlandssvenska dialekterna kan göra det på swedia.ling.umu.se
Det finns uppgifter om var och hur många som talar svenska, finska (och andra språk i Finland) på t.ex. Finlands kommunförbunds webbplats www.kommunerna.net/k_peruslistasivu.asp?path=255;264;608;582;43913;44958
En annan webbplats är www.stat.fi där du också hittar befolkningsstatistik på engelska.
Vastaukset
Vanhimmat
Ei vielä vastauksia
Aloittaja odottaa vastauksia. Kerro oma näkemyksesi ensimmäisenä.