Undervisningsministerns löfte
Som utbildningsminister är Sari Sarkomaa (saml) politiskt ansvarig både för svenska språkets ställning och för kunskapsnivån i landet. Ett uttryck för oro förslår inte långt i en sådan ansvarsposition.
På tisdag kväll gav undervisningsministern Sari Sarkomaa (saml) finlandssvenskarna ett personligt löfte.
Med hjälp av TV-Nytts förmedling tittade hon oss djupt i ögonen och avgav eden att inte försämra det svenska språkets ställning i Finland.
Ändå talar fakta i den undersökning som Svenska Yle lät genomföra i förra veckan sitt tydliga språk: Kunskaperna i svenska hos studerande i landets finskspråkiga yrkeshögskolor har försämrats kraftigt under de senaste åren.
Nyblivna, finskspråkiga studenter har numera så svaga kunskaper i svenska att högskolorna måste arrangera extra utbildning i grunderna för det svenska språket.
För yrkeshögskolorna är det här förödande. I och med att språklärarna tvingas lära ut grunderna på nytt finns ingen tid för den yrkesinriktade språkundervisning som lärarna de facto är anställda för.
Svensklärarna i landets finska yrkeshögskolor är så oroade över situationen att de till och med har bildat en tankesmedja vid namn Hoppet för att diskutera eventuella åtgärder.
Det är i sig märkligt, om än förståeligt. Motelden planeras av de som drabbas av fenomenet, inte de som är ansvariga för den uppkomna situationen.
För trots att undervisningsministern Sari Sarkomaa inte vill tillstå det föreligger det nog starka skäl att se det slopade studentprovet i svenska som en bov i dramat. En ökad frivillighet leder ofrånkomligen till sämre studiemotivation och följaktligen också till problem för allt fler studerande att bemästra examensfordringarna på högskole- och yrkeshögskolenivån.
Nästa steg kan bli att provet i tjänstemannasvenska slopas eller mildras och att kunskaperna i svenska i statsförvaltningen försvagas ytterligare från den svaga nivån som gäller i dag.
Vad är det om inte en märkbar försämring av det svenska språkets ställning i Finland?
Men kommer vi att se en återgång till obligatoriskt studentprov i det andra inhemska, det som togs bort år 2005?
Nej, antagligen inte. Undervisningsministern Sari Sarkomaa är inte ens redo att tidigarelägga den utvärdering som är planerad till år 2010.
Det här är anmärkningsvärt med tanke på den oro som finns hos språklärarna i hela landet och att Sarkomaas ministerkollega Stefan Wallin (sfp) så tydligt ser en koppling mellan den försvagade svenskan och beslutet om det slopade studentprovet.
Ändå är det slopade studentprovet knappast den enda orsaken till att svenskan tappar terräng i Finland. Till stor del handlar det säkert också om att en allt större del av de finskspråkiga inleder svenskundervisningen alltför sent.
Också till denna del har de ökade frivillighetsgraderna i skolundervisningen spelat in. Den som konfronteras med svenskan först på årskurs sju har betydligt sämre möjligheter att lära sig språket än den som har inlett studierna i yngre år.
För att inte tala om den som på sätt eller annat har varit i beröring med språket i hela sitt liv. Att svenskan i Finland sakta med säkert har försvunnit ur gatubilden i de befolkningstäta delarna av landet har bidragit till att språket för en stor befolkningsmajoritet inte längre känns lika angeläget som tidigare.
På den här punkten har också finlandssvenskarna sig själva att skylla. Vår integrationsvilja och tendens till undfallenhet har gjort oss osynliga.
Vi finns här, men vi syns inte. Speciellt inte som vi inte gör något väsen av oss i ett finskt sammanhang.
Undervisningsminister Sari Sarkomaa säger sig hysa en personlig oro för situationen. Hon radar också upp en del goda åtgärdsförslag, bland annat vad gäller språkbad, samarbete mellan svenska och finska skolor och ett stöd för eleven att välja svenska som A-språk, men hon är inte redo att skjuta till extra resurser.
Det är anmärkningsvärt med tanke på att det lär finnas pengar reserverade för en förbättring av grundskoleundervisningen.
Som utbildningsminister är Sari Sarkomaa politiskt ansvarig både för svenska språkets ställning och för kunskapsnivån i landet. Ett personligt uttryck för oro förslår inte långt i en sådan ansvarsposition.
Vi finlandssvenskar kan ofta missledas att tro att det är sfp som bär ansvar för svenskheten i Finland och att det är sfp som ska skuldbeläggas då allt inte går finlandssvenskarnas väg. Men så är det ju inte.
En tvåspråkig nation har ansvar för sina båda språkgrupper. Som utbildningsminister i ett tvåspråkigt land är det faktiskt samlingspartisten Sari Sarkomaa som just nu bär det tyngsta ansvaret för att Finland kan förbli en tvåspråkig nation också i framtiden.
På samma sätt är det också förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi (c) som bär det politiska ansvaret för att den nya statliga regionförvaltningen byggs enligt den berörda befolkningens och inte det egna partiets behov.
På så sätt bär också Kiviniemi ett tungt ansvar för Finland som tvåspråkig nation. Finlandssvenskarnas ögon bör nu riktas mot centern och samlingspartiet.
Kenneth Myntti
Publicerad 26.11.2008 kl. 16:12
Som utbildningsminister är Sari Sarkomaa (saml) politiskt ansvarig både för svenska språkets ställning och för kunskapsnivån i landet. Ett uttryck för oro förslår inte långt i en sådan ansvarsposition.
På tisdag kväll gav undervisningsministern Sari Sarkomaa (saml) finlandssvenskarna ett personligt löfte.
Med hjälp av TV-Nytts förmedling tittade hon oss djupt i ögonen och avgav eden att inte försämra det svenska språkets ställning i Finland.
Ändå talar fakta i den undersökning som Svenska Yle lät genomföra i förra veckan sitt tydliga språk: Kunskaperna i svenska hos studerande i landets finskspråkiga yrkeshögskolor har försämrats kraftigt under de senaste åren.
Nyblivna, finskspråkiga studenter har numera så svaga kunskaper i svenska att högskolorna måste arrangera extra utbildning i grunderna för det svenska språket.
För yrkeshögskolorna är det här förödande. I och med att språklärarna tvingas lära ut grunderna på nytt finns ingen tid för den yrkesinriktade språkundervisning som lärarna de facto är anställda för.
Svensklärarna i landets finska yrkeshögskolor är så oroade över situationen att de till och med har bildat en tankesmedja vid namn Hoppet för att diskutera eventuella åtgärder.
Det är i sig märkligt, om än förståeligt. Motelden planeras av de som drabbas av fenomenet, inte de som är ansvariga för den uppkomna situationen.
För trots att undervisningsministern Sari Sarkomaa inte vill tillstå det föreligger det nog starka skäl att se det slopade studentprovet i svenska som en bov i dramat. En ökad frivillighet leder ofrånkomligen till sämre studiemotivation och följaktligen också till problem för allt fler studerande att bemästra examensfordringarna på högskole- och yrkeshögskolenivån.
Nästa steg kan bli att provet i tjänstemannasvenska slopas eller mildras och att kunskaperna i svenska i statsförvaltningen försvagas ytterligare från den svaga nivån som gäller i dag.
Vad är det om inte en märkbar försämring av det svenska språkets ställning i Finland?
Men kommer vi att se en återgång till obligatoriskt studentprov i det andra inhemska, det som togs bort år 2005?
Nej, antagligen inte. Undervisningsministern Sari Sarkomaa är inte ens redo att tidigarelägga den utvärdering som är planerad till år 2010.
Det här är anmärkningsvärt med tanke på den oro som finns hos språklärarna i hela landet och att Sarkomaas ministerkollega Stefan Wallin (sfp) så tydligt ser en koppling mellan den försvagade svenskan och beslutet om det slopade studentprovet.
Ändå är det slopade studentprovet knappast den enda orsaken till att svenskan tappar terräng i Finland. Till stor del handlar det säkert också om att en allt större del av de finskspråkiga inleder svenskundervisningen alltför sent.
Också till denna del har de ökade frivillighetsgraderna i skolundervisningen spelat in. Den som konfronteras med svenskan först på årskurs sju har betydligt sämre möjligheter att lära sig språket än den som har inlett studierna i yngre år.
För att inte tala om den som på sätt eller annat har varit i beröring med språket i hela sitt liv. Att svenskan i Finland sakta med säkert har försvunnit ur gatubilden i de befolkningstäta delarna av landet har bidragit till att språket för en stor befolkningsmajoritet inte längre känns lika angeläget som tidigare.
På den här punkten har också finlandssvenskarna sig själva att skylla. Vår integrationsvilja och tendens till undfallenhet har gjort oss osynliga.
Vi finns här, men vi syns inte. Speciellt inte som vi inte gör något väsen av oss i ett finskt sammanhang.
Undervisningsminister Sari Sarkomaa säger sig hysa en personlig oro för situationen. Hon radar också upp en del goda åtgärdsförslag, bland annat vad gäller språkbad, samarbete mellan svenska och finska skolor och ett stöd för eleven att välja svenska som A-språk, men hon är inte redo att skjuta till extra resurser.
Det är anmärkningsvärt med tanke på att det lär finnas pengar reserverade för en förbättring av grundskoleundervisningen.
Som utbildningsminister är Sari Sarkomaa politiskt ansvarig både för svenska språkets ställning och för kunskapsnivån i landet. Ett personligt uttryck för oro förslår inte långt i en sådan ansvarsposition.
Vi finlandssvenskar kan ofta missledas att tro att det är sfp som bär ansvar för svenskheten i Finland och att det är sfp som ska skuldbeläggas då allt inte går finlandssvenskarnas väg. Men så är det ju inte.
En tvåspråkig nation har ansvar för sina båda språkgrupper. Som utbildningsminister i ett tvåspråkigt land är det faktiskt samlingspartisten Sari Sarkomaa som just nu bär det tyngsta ansvaret för att Finland kan förbli en tvåspråkig nation också i framtiden.
På samma sätt är det också förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi (c) som bär det politiska ansvaret för att den nya statliga regionförvaltningen byggs enligt den berörda befolkningens och inte det egna partiets behov.
På så sätt bär också Kiviniemi ett tungt ansvar för Finland som tvåspråkig nation. Finlandssvenskarnas ögon bör nu riktas mot centern och samlingspartiet.
Kenneth Myntti
Publicerad 26.11.2008 kl. 16:12
Vastaukset 5
Vanhimmat
tuollaista vierasta kieltä!
Sisällön. Ja siihenhän ei tarvita ruudin keksijää arvaaman mitä myntti kirjoittaa. Enempi ruotsin kieltä Suomessa ,sehän on Myntin seisova teema
lähteä kaduille ja kujille kailottamaan ruotsia kaikille vastaantulijoille, jatkuvasti, korkealta ja kovaa.
http://translate.google.com/translate_t#
Ministeri lupaus
Mitä Koulutus on Sari Sarkomaa (konservatiivinen) poliittinen vastuu sekä Englanti kielen ja tuntee maan. Ilmaisu huolenaihe ei ole riittävän selvästi tällaisessa vastuullisessa asemassa.
Tiistai-iltana antoi ministeri Sari Sarkomaa (saml) Suomenruotsalaiset henkilökohtaisen lupauksen.
Sen avulla TV News Agency hän katseli meitä syvälle silmiin ja antoi valan ei hajoa Ruotsin kieli Suomessa.
Vielä puhuvat tosiseikat tutkimuksen Englanti Yle valtuutti viime viikolla: Taitotaso vuonna Englanti opiskelijoiden vuonna Suomen ammattikorkeakoulut ovat heikentyneet rajusti viime vuosina.
Uusi suomenkieliset opiskelijat ovat nyt niin heikko tuntemus Englanti-korkeakouluissa on järjestettävä ylimääräinen koulutuksen perusteella ruotsin kielen.
Jotta ammattikorkeakoulujen, tämä on tuhoisaa. Se, että kieltenopettajien on opettaa perusasiat uudestaan, ei ole aikaa ammatillisen opetuksen että opettajat itse työssä.
Englanti opettajien maan Suomen ammattikorkeakoulut ovat niin huolissaan tilanteesta, että ne edes ovat muodostaneet aivoriihi nimeltä Hope keskustella mahdollisista toimenpiteistä.
Tämä itsessään on utelias, mutta ymmärrettävää. Taustaa suunnitellaan niille, joita ilmiö, eikä niiden, jotka ovat vastuussa tilanteesta.
Saat vaikka ministeri Sari Sarkomaa ei halua myöntää, ei ole tarpeeksi vahvat syyt nähdä se poisti opiskelija-testin Englanti on konna on draamaa. Lisääntynyt vapaaehtoinen väistämättä vähemmän tutkimus motivaatiota, ja näin ollen ongelma yhä useammat opiskelijat päällikön akateemisten vaatimusten korkeakoulujen ja ammattikorkeakoulujen tasolla.
Seuraavassa vaiheessa voidaan testata Ruotsin virkamiesten romutettu tai lievennetty, ja että tietoa Englanti valtion hallinto on edelleen heikentää heikko taso voimaan tänään.
Mikä se on, jos ei ole merkittävä heikkeneminen Ruotsin kielelle Suomessa?
Mutta me näemme paluuta pakollinen opiskelija testaus muiden alkuperäiskansojen, se poistettiin vuonna 2005?
Ei, luultavasti ei. Opetusministeri Sari Sarkomaa ei ole vielä valmis esittämään arviointi on ajoitettu vuodelle 2010.
Tämä on merkillistä, kun otetaan huomioon koskee hallussa kielen opettajat kaikkialla maassa ja Sarkomaa stipendiaatti ministeri Stefan Wallin (rkp) niin selvästi näkee yhteyden heikentymiseen, ruotsalainen ja päätöksen poistamisesta opiskelija näytteestä.
Silti se on poistettava opiskelija näyte tuskin ainoa syy siihen, että ruotsalainen menettää asemiaan Suomessa. Suureksi osaksi se on varmasti myös se, että yhä suurempi osa Suomen lanseeraa Englanti opetus liian myöhään.
Myös tältä osin, että se lisää vapaaehtoisen arvosanat koulussa ennätys. Jokainen, joka on vastassaan ruotsalainen vuonna ensimmäisellä luokalla seitsemän on huomattavasti vähemmän mahdollisuuksia oppia kieltä kuin yksi, joka on aloittanut tutkimukset nuorempia vuotta.
Jotta ei puhua, että tavalla tai toisella ovat olleet yhteydessä kieli koko hänen elämänsä. Jos ruotsalainen Suomessa hitaasti turvallisen on hävinnyt kadulla väestöstä tiheä puolilla maata ovat osallistuneet kielen laajan väestön enemmistö ei enää katsoo niin kiireellinen kuin koskaan.
Tältä osin on myös ruotsalais-suomalaiset syyttää itseään. Meidän yhdentyminen ja taipumus rauhoittaminen on tehnyt meille näkymätön.
Olemme täällä, mutta emme ole näkyvissä. Erityisesti ei emme tee mitään olennaista meistä suomalainen yhteydessä.
Opetusministeri Sari Sarkomaa sanoo satama henkilökohtainen huoli tilanteesta. Hän tutka käsitellään myös joitakin hyviä toimenpide-ehdotuksia, erityisesti kielten välinen yhteistyö Ruotsin ja Suomen koulujen ja tukea opiskelijan valita Englanti A-kieli, mutta hän ei ole valmis pistämään ylimääräisiä resursseja.
On huomionarvoista, että siellä on rahaa varattu parantaa perusasteen koulutus.
Kuten Opetusministeri Sari Sarkomaa on poliittisesti vastuussa sekä Englanti kielen ja tuntee maan. Henkilökohtainen ilmaisu huolenaihe ei ole riittävän selvästi tällaisessa vastuullisessa asemassa.
Meillä finlandssvenskar voi usein johtaa harhaan uskoa, että se on Ruotsalainen kansanpuolue, jotka ovat vastuussa ruotsalaiset Suomessa ja SFP on velkaa aihe kun kaikki ei mene suomi ruotsalaiset tiellä. Mutta niin se ei ole.
A kaksikielinen kansakunnalla on vastuu sen kahden kieliryhmän. Kuten opetusministeri on kaksikielinen maa, se on todellisuudessa vahvistetaan puolueiden rock Sari Sarkomaa, joka tällä hetkellä kantaa raskaimman vastuun Suomessa edelleen kaksikielinen maa tulevaisuudessa.
Samoin on myös hallinto-ja kuntaministeri Mari Kiviniemi (c), joka kantaa poliittisen vastuun uuden hallituksen alueellisen hallinnon kehittämiselle kärsivän väestön eikä heidän oman puolueensa tarpeisiin.
Tällä tavoin Kiviniemi myös kantaa raskaan vastuun Suomen kaksikielistä kansaa. Suomi ruotsalaisten silmissä olisi nyt suunnattava keskustan ja konservatiivinen puolue.
Kenneth Myntti
Julkaistu 26.11.2008. 16:12
Lupasi ettei ruotsin asemaa heikennetä ja heikentämistä olisi sen opiskelun valinnaisuus suomalaiskouluissa. Ei tuollainen rasistinen lupaus ole mahdollinen kuin ostamalla. Maksettu nainen.